Forumsvar skapade
-
Lagom till galaxsäsongens avrundning, innan juninätterna blir alltför ljusa, utser vi Nattmolnets Månadens bild för april: spiralgalaxen NGC 2403 i stjärnbilden Giraffen (Camelopardalis), mästerligt fångad av Petter Åström i Lidköping. Stort grattis och snyggt jobbat Petter! – @petter_astrom
NGC 2403 (även Caldwell 7) ligger bara 8–10 miljoner ljusår bort från oss, i utkanten av M81-gruppen. Trots sin ljusstyrka (magnitud 8,4) hamnade den märkligt nog utanför Messiers katalog, men den är ett av de mest tacksamma ”icke-Messierobjekten” på vårhimlen. Redan i ett 15 cm-teleskop syns ett ovalt, disigt sken med relativt ljusstarkt centrum; i större instrument och mörk himmel framträder spiralarmarna med sina H II-regioner – främst den ljusstarkare emissionsnebulosan tillika stjärnfabriken NGC 2404 som ligger i de yttre partierna av den inre norra armen. Märk väl att denna nebulosa dock inte är den mest framträdande i Petters bild. Galaxen har dessutom hyst två spektakulära supernovor under modern tid (SN 1954J och SN 2004dj).
Petters bild på NGC 2403 bygger på nästan 19 timmars exponering (L + RGB + Hα + O III) med en 20 cm Newton och en PlayerOne Poseidon M, Risingcam 26Mp OSC. Kombinationen av bredband + smalband lyfter fram kontrasten mellan de blå spiralarmarna, de röda stjärnbildningsområdena och den gulaktiga kärnan. Resultatet är en djupt detaljerad vårklassiker som väcker lusten att rikta teleskopet mot Giraffen när mörkret väl återvänder.
Direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild.
Fortsätt lägga upp era fina bilder på nattmolnet.se!
/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Glad påsk önskar vi med Månadens bild i mars – Ugglenebulosan (M97) av Filip Gloria – vilket påskägg!
Ugglenebulosan är en fascinerande planetarisk nebulosa i Stora Björnen, ungefär 2500 ljusår bort. Den fick sitt namn eftersom två mörka håligheter i nebulosan skenbart gör att den påminner om ett uggleansikte. Nyare forskning visar dock att det inuti nebulosan inte bara rör sig om ett hantelformat inre med två håligheter, utan om flera överlappande fingerliknande eller lob-strukturer som tillsammans skapar de karaktäristiska ”uggleögonen” – vilka man kan observera visuellt i lite större amatörteleskop på en mörk plats och gärna med hjälp av OIII-filter.
I Filips detaljerade bild av Ugglenebulosan framträder det inre skalet, det yttre skalet och den diffusa yttre halon, samt många fina detaljer i de multipla håligheterna. Den centrala stjärnan är förhållandevis svag men mycket het (över 100 000 K) och har i ett tidigare skede haft en betydligt starkare stjärnvind. Idag ser vi resultatet av denna vind i form av de speciella håligheterna – vissa forskare talar om en helt ny klass av ”ugglelika” nebulosor, så kallade ”strigiforma” nebulosor.
Trots sitt lugna sken är Ugglenebulosan alltså ett komplext objekt, vars studier ger oss nya ledtrådar om hur stjärnor i solens storleksklass utvecklas och formar sin omgivning under de sista stadierna i livet.
Njut av påsken och av mars månads hänförande nattfoto!
Grattis Filip, @filip-gloria87gmail-com, till ett fantastiskt jobb!Direktlänk till diskussionstråden med den högupplösta bilden.
Fortsätt lägga upp era fina bilder på nattmolnet.se!
/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Hej Ludvig. Skeptisism är alltid bra, speciellt i dessa tider. Men dessa spiralformade fenomen är precis det som säkra källor som exempelvis Rymdstyrelsen anger.
När raketsteget som just släppt sin last gör sig redo för nedstigning släpper de ut överskottsbränsle. Bränslet fryser direkt till iskristaller på den extremt höga höjden och bildar moln som reflekterar solens ljus på den höga höjden. Så även om det är en stund efter den astronomiska skymningen når alltså solens strålar bränslet på den höga höjden. Raketerna gör olika manövrar, exempelvis roterar de ibland samtidigt som de släpper ut överskottsbränsle. Om de roterar och samtidigt släpper ut bränsle i vardera riktningen bildas ett spiralformat moln.
Jag har själv sett, och dokumenterat, dessa fenomenen och tidpunkter och positioner stämmer exakt överens med de banor som anges. Senast observerade jag när Space X Falcon 9-steget för NROL-69 (med en förmodad övervakningssatellit som last) kvällen 24 mars gav upphov till exakt detta fenomen på natthimlen.
Förloppet från suddig svag ljuspunkt tills att den försvinner varar ungefär 15 minuter, beroende på när man börjar iaktta det hela. Jag började se det hela ungefär vid 20.50-tiden och filmade from ca 20.55.
Se bif. skärmdumpar från film.
Med vänlig hälsning,
Fredrik Silow, ordförande i SAAFHelt otroligt fin upplösning och skärpa, extremt bra seeing och torr luft? Har sett några få ”liknande” bilder på M97, bara med större instrument har jag för mig, prylar högt upp i berg på torra platser.
Otroligt fin bild — framförallt en spännande och annorlunda komposition med stjärnan HD 117815, skapar lite mer djup och perspektiv.
Månadens bild, februari 2025: Draktripletten av Team SDST (Swedish Deep Sky Telescope) med Christian Bergquist bakom bildbehandlingen. Inför galaxsäsongen, nu under den tidiga våren, bjuder de på ögongodis av en väldigt vacker och allt för sällan fotograferad galaxgtrio med NGC 5981 (längst upp t.h.), NGC 5982 (mitten) och NGC 5985 (längst ner t.v.). I denna bild är norr till uppåt och öster till vänster.
NGC 5981 är en spiralgalax som vi ser från sidan. Den ligger ungefär 112 miljoner ljusår bort och är något närmare än de två andra galaxerna. Om du zoomar in på bilden kan du se ett framträdande stoftband längs kanten. Nästa i ”kedjan” är den diffusa elliptiska galaxen NGC 5982. Den befinner sig ungefär 130 miljoner ljusår bort och upptäcktes av Sir William Herschel år 1788. Ljuset hos den här galaxen kommer från mycket gamla stjärnor, och i dess centrum finns ett supermassivt svart hål. Spiralgalaxen nere till höger är NGC 5985. Den ligger ungefär 140 miljoner ljusår bort och har en diameter på 246 000 ljusår. Dessa galaxer ingår i en större galaxgrupp känd som NGC 5982-klustret.
I förhållande till den ljusstarka stjärnan Edasich (Iota Draconis) i stjärnbilden Draken finner man dessa tre galaxer en aning norrut och ungefär 1,5° österut. En fin trio redan i mindre teleskop på en mörk himmel, och fantastisk i större. Draktripletten är också ett av vårens observationstips i Telescopium nr 1 2025 – och pryder även magasinets framsida.
Grattis till Team SDST – Christian Bergquist (@bergquist-christian), Pablo Vallejos, Roger Wallberg och Claes Martinsson (@claesm) – och snygg bildbehandling, Christian Bergquist!
Direktlänk till diskussionstråden på Nattmolnet med den högupplösta bilden.
Fortsätt lägga upp era fina bilder på Nattmolnet. Månadens bild 2025 fortsätter.
Inom kort avslöjas vinnaren av Årets bild 2024!/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
