Forum Replies Created
-
AuthorPosts
-
Jag vet inte varför, men den där PGC 23092 gäckar med sin form – eller så är jag inte vän med den morfologiska klassificeringen av den.
Ibland kan jag bara fastna och stirra mig blind på en enda sak.
Det är väl ändå en galax med en nukleär stav, och inte en SBd, som det står i bl.a. Simbad.
Sedan tycker jag mig se att den också har en nukleär ring och nästan en yttre ring – inte riktigt, men nästan att de två stora spiralarmarna binds ihop till en ring. Kanske mer så – en resonansring.Känns mer som att den är lite mer ”klasskompis” med exempelvis NGC 1398 – (R’)SB(r)ab.
Men jag kan inte säga att jag är någon klassificeringswiz direkt. Inte alls faktiskt.Någon som kan hjälpa mig loss?
Väldigt snyggt! En Hermansson/Wikander Deep Field. 🙂
3 april, 2025 at 14:47 in reply to: Teleskopträff Beddinge (Datum: någon gång mellan 17-27 april) #11634Tycker samma – Hörte + pizza i Beddinge. Vi ser vad Håkan kommer fram till med ev. lokalt störande ljuskällor, annars är det nog relativt mindre skyglow där.
2 april, 2025 at 10:55 in reply to: Teleskopträff Beddinge (Datum: någon gång mellan 17-27 april) #11609Bra poäng, @mailolle-eriksson-com, vi kan ta den detaljdiskussionen separat lite – se PM nyligen, så ser vi vad vi kan lösa.
2 april, 2025 at 09:06 in reply to: Teleskopträff Beddinge (Datum: någon gång mellan 17-27 april) #11606Härligt Olle att du gör slag i saken. Hoppas jag kan, har iaf prickat in datum som är mest troliga i Doodeln, så ser vi om vi kan fånga nattens sista suckar.
Härligt Magnus!
Kul att höra att det var både mörkt och trevligt!
Det borde vara ungefär lika mörkt på Sandhammaren som på Avnø Naturcenter. Vi kanske kan ha någon informell skånsk träff där ute någon gång. Jag har dock aldrig obsat från just Sandhammaren, så jag vet inte – men det är iaf mörkaste platsen i Skåne och ligger på ungefär samma teoretiska SQM utifrån ljusföroreningskartor. Men man måste kolla i verkligheten så klart, mycket är annorlunda i verkligheten, dessutom är det baserat på gamla data och Danskarna har säkert bättre ljusföroreningspolicy på Sydsjälland jämfört med Österlen. Tyvärr.
Jag hänger gärna på till Danmark nästa gång om det ges möjlighet i kalendern.
Med lite framförhållning ska det säkert gå. 🙂Väldigt spännande att följa er resa, tack för att ni skriver, inspirerande för oss som sitter och glor på en skärm i ett kontor. 🙂
Månadens bild, februari 2025: Draktripletten av Team SDST (Swedish Deep Sky Telescope) med Christian Bergquist bakom bildbehandlingen. Inför galaxsäsongen, nu under den tidiga våren, bjuder de på ögongodis av en väldigt vacker och allt för sällan fotograferad galaxgtrio med NGC 5981 (längst upp t.h.), NGC 5982 (mitten) och NGC 5985 (längst ner t.v.). I denna bild är norr till uppåt och öster till vänster.
NGC 5981 är en spiralgalax som vi ser från sidan. Den ligger ungefär 112 miljoner ljusår bort och är något närmare än de två andra galaxerna. Om du zoomar in på bilden kan du se ett framträdande stoftband längs kanten. Nästa i ”kedjan” är den diffusa elliptiska galaxen NGC 5982. Den befinner sig ungefär 130 miljoner ljusår bort och upptäcktes av Sir William Herschel år 1788. Ljuset hos den här galaxen kommer från mycket gamla stjärnor, och i dess centrum finns ett supermassivt svart hål. Spiralgalaxen nere till höger är NGC 5985. Den ligger ungefär 140 miljoner ljusår bort och har en diameter på 246 000 ljusår. Dessa galaxer ingår i en större galaxgrupp känd som NGC 5982-klustret.
I förhållande till den ljusstarka stjärnan Edasich (Iota Draconis) i stjärnbilden Draken finner man dessa tre galaxer en aning norrut och ungefär 1,5° österut. En fin trio redan i mindre teleskop på en mörk himmel, och fantastisk i större. Draktripletten är också ett av vårens observationstips i Telescopium nr 1 2025 – och pryder även magasinets framsida.
Grattis till Team SDST – Christian Bergquist (@bergquist-christian), Pablo Vallejos, Roger Wallberg och Claes Martinsson (@claesm) – och snygg bildbehandling, Christian Bergquist!
Direktlänk till diskussionstråden på Nattmolnet med den högupplösta bilden.
Fortsätt lägga upp era fina bilder på Nattmolnet. Månadens bild 2025 fortsätter.
Inom kort avslöjas vinnaren av Årets bild 2024!/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Fattar. Älskar ”Mercedes kontra Kronans cykel”. Blir ännu mer nyfiken! Gillar portabiliteten i ditt system. Du får visa någon gång — kanske kan vi ha en solobsdag hemma hos @hans-hilderforstelia-com … 😉 Jag kan ta med min lilla trehjuling.
-
This reply was modified 3 weeks ago by
Fredrik Silow.
Otroligt roligt att se resultaten du kan åstadkomma med din MLAstro SHG 700. Vet du hur den står sig jämfört med Sunscan? Har du och @magnus-larsson jämfört era resultat? Är det skanningens svepningshastighet i förhållande till exponeringstid samt spaltens kvalitet och hur smal den är, som främst bestämmer upplösning (framför diametern på optiken och dess övriga kvaliteter i det optiska systemet), eller hur funkar detta? Jag förstår ju så klart att seeing och sensorstorlek och och pixeldimension avgör också, om man förutsätter att dessa är likvärdiga.
Hatten av för Tors hjälm av Peter Folkesson, som blir Månadens bild nr 1, 2025. Extra roligt med så många fina bidrag denna vintermånad, och därmed lite svårare att utse en vinnare. Men vi fastnade för Peters NGC 2359, som är en utmaning både fotografiskt och visuellt – särskilt från våra breddgrader, där den i södra Sverige som bäst står drygt 20 grader över horisonten i slutet av januari. Peter har däremot fotograferat denna fascinerande nebulosa med Margareta Westlundteleskopet, SAAFs fjärrteleskop i Spanien, där den låg lite bättre till.
NGC 2359 kallas populärt för Tors hjälm då formen påminner om asaguden Tors huvudbonad när man observerar den i ett teleskop. Men nebulosan är inte bara speciell till formen. Den ligger cirka 12 000 ljusår bort i stjärnbilden Stora Hunden och bildas av att en massiv, het Wolf-Rayet-stjärna avger en vind av laddade partiklar – en så kallad stjärnvind. När denna till slut kolliderar med molekylmoln uppstår en chockvågsfront som i sin tur ger upphov till den joniserande strålning som får nebulosan att lysa.
Observerad genom ett lite större teleskop och med O-III-filter framstår NGC 2359 som ganska ljus, ungefär 8’×6′ i utsträckning och oregelbundet V-formad med flera tydliga koncentrationer. Den ljusaste delen ligger i södra änden och breder ut sig västerut från en stjärna av nionde magnituden. Flera filament sträcker sig norrut mot en triangelformad asterism.
Stort grattis till Peter Folkesson!
Direktlänk till diskussionstråden med den högupplösta bilden här.Nu ska vi inom kort försöka utse Månadens bild för februari – många fina bilder har inkommit!
Fortsätt lägga upp era bilder på Nattmolnet./Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
-
This reply was modified 3 weeks ago by
-
AuthorPosts
Senaste inläggen
-
Projekt Bear Paw Galaxy
svar av
Fredrik Silow
-
50 Bortglömda Miror
svar av
Thomas Karlsson
-
Aktuell solaktivitet
svar av
Hans Bengtsson
-
Tänk på tiden
svar av
Hans Bengtsson
-
Tripletten i Draco
tråd av
Ulf Granlund
-
RW Aur är ljussvag
tråd av
Hans Bengtsson
-
Eta Carinae-nebulosan
svar av
Johan Warell
Månadens bild i galleriet
Årets bild i galleriet
Senaste bilderna i forumet
Senaste nytt från SAAF-webben
Kalendariet



Antal unika dagsbesökare (unika IP)
Idag: 387 st
Senaste 7 dagarna: 2789 st
Senaste 30 dagarna: 11738 st