Forumsvar skapade
-
Dags för årets första Månadens bild – januari 2026: M31, Andromedagalaxen – ett helt otroligt samarbete mellan Alex Linde och Thomas Hansson. Stort grattis: vilken nivå!
Det här är ett sådant projekt som påminner om varför amatörastronomi är så fantastisk: stora resultat genom mödosamma insatser, med relativt små instrument – och med vilja, nyfikenhet och vänskap som drivmedel under natthimlen.
Här ser vi resultatet av 190 timmar data, insamlat under lång tid av två SAAF-medlemmar i två länder (Sverige och Polen), med två små men vassa riggar (RedCat 51 / 250 mm) – och med en bildbehandling som sitter som en smäck. Alex och Thomas har dessutom varit transparenta med sin process (som vi också sett glimtar av i andra kanaler): stackning i Astro Pixel Processor, vidare i PixInsight (bl.a. LinearFit + Continuum Subtraction för Hα och [O III], plus stretch), och sedan mycket av färg/kontrast/sammanslagning i Photoshop – utan BlurX/NoiseX.
Vad visar bilden?
M31 behöver knappast introduceras – men den här versionen bjuder på mer än ”bara” en extremt välbehandlad galax.
1) H II-regionerna i M31:s spiralarmar
Andromedas armar glittrar av ett detaljrikt rött pärlband av emissionsnebulosor – främst H II-regioner: områden där vätejonisation avslöjar aktiv, eller nyligen avslutad, stjärnbildning.2) OIII-emission – speciellt ”Andromeda Blossom” ungefär i mitten av bilden.
Vi ser också strukturer som avtecknar sig tydligt i turkosblått [O III] vilket betyder dubbeljoniserat syre (O²⁺) – syreatomer som tappat två elektroner. Det som sticker ut i bilden är området i Andromedagalaxens armar nära satellitgalaxen M32 i bild, populärt kallat ”Andromeda Blossom/OIII flower/OIII outburst”. Detta är en mycket svag, spray- eller blomlik struktur inne i M31:s armar, och flera ultradjupa projekt lyfter fram den specifikt i [O III]. Dess ursprung är fortfarande okänt. (Hakparenteser [] innebär att det är en så kallad ”förbjuden” emissionslinje, vanlig i mycket tunn gas i rymden. När [O III] lyser starkt pekar det ofta på hög excitation: gas som joniseras av mycket heta stjärnor, eller av chocker t.ex. i supernovarester, eller i/kring planetariska nebulosor där den centrala stjärnan är väldigt varm. )3) De svaga röda ”slöjorna” över hela fältet – främst Vintergatans IFN
De mycket svaga, luddiga strukturer som ligger som slöjor över stora delar av bildfältet i denna och liknande ultradjupa M31-projekt är förgrundsobjekt i vår egen galax – galaktisk cirrus / Integrated Flux Nebula (IFN). IFN är främst stoft (och blandat interstellärt material) som belyses av det samlade stjärnljuset från Vintergatan – alltså inte samma sak som en ”klassisk” emissionsnebulosa som drivs av stjärnbildning lokalt. IFN kan ibland upplevas som svagt rödbrun i astrofoto (beroende på kameraspektrum, filtermix och hur stoftet sprider ljus).4) Och sist men inte minst – den mystiska OIII-bågen nära M31 (”Andromeda OIII-arc”) i övre högra hörnet
Bilden avslöjar också den extremt svaga [O III]-nebulositet som ligger som en båge i närheten av M31 – populärt kallad ”Andromeda OIII-arc” och vetenskapligt ofta refererad som SDSO1 (Strottner-Drechsler-Sainty Object 1) efter efternamnen på de amatörastronomer som upptäckte den 2023. Sedan upptäckten har huvudfrågan varit: hör den till M31 – eller ligger den i förgrunden? Här har det kommit flera färska studier som pekar tydligt mot att den inte är fysiskt kopplad till M31, utan sannolikt är ett galaktiskt objekt projicerat i samma siktlinje. Spektroskopi/linjehastigheter blir ett tungt argument: de stämmer bättre med Vintergatans gas än med M31:s systemhastighet. En av de mer specifika (och spännande) tolkningarna är att SDSO1 kan vara en bågchock kopplad till en mycket sen fas av en ”ghost planetary nebula”, där chocken gör objektet synligt i [O III] – och där ett föreslaget drivande system är EG Andromedae. (Samtidigt: det här är fortfarande aktiv forskning.) Extra roligt är att just den här typen av fenomen – extremt svagt och i smalband – är något där amatörer faktiskt kan bidra: upptäcka, kartlägga, och leverera data som triggar uppföljning.Klicka här för länk till diskussionstråden med högupplöst bild + all exponerings- och processdata.
Helt otroligt jobb och grattis till Månadens bild i januari – @astroalex och @totto1968
Det här måste vi be att få återkomma till i ett webbkafé framöver! 🙂
/Fredrik Silow och Peter Folkesson
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller för den rullande tävlingen i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2026 har bara börjat. Varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till en nominering i tävlingen om Årets bild 2026, vars slutliga vinnare avslöjas i nr 1 2027 av SAAF:s nya tidskrift Apertur.
Vinnaren av förra årets bild 2025 avslöjas i första numret av Apertur nu i april 2026. Vi i juryn jobbar fortfarande hårt med att komma fram till ett resultat – kampen är jämn.
Tack för uppmärksamheten Matteo, jag hade druckit för lite kaffe, eller för mycket, när jag gjorde inlägget. Tyvärr är det som du befarade, 25/2, när du njuter (hoppas vi) av norrsken. Lycka till!
Året är förvisso slut, men inte vår rullande tävling astrofototävling.
Månadens bild i december 2025 blir Dubbelhopen i Perseus av Filip Gloria – vilket fyrverkeri och vilken final på astronomiåret!
Två mycket unga öppna stjärnhopar, NGC 869 och NGC 884, sida vid sida i Perseusarmen av Vintergatan – bara några hundra ljusår från varandra och cirka 7 500 ljusår från jorden. Här samsas blåvita heta stjärnor med röda superjättar i ett stjärnströssel som syns för blotta ögat som en dimmig fläck, men som två tydliga hopar i teleskop. Motivet gör sig bäst i kikare, låga förstoringar och kortare teleskopbrännvidder.
Dubbelhopen är en riktig vinterklassiker som just nu kan skådas högt på himlen, här fångad med otroligt djup och fin skärpa som vi nog aldrig tidigare skådat den.
Stort grattis, Filip! – @filip-gloria87gmail-com
Direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild.
Månadens bild 2025 utgör nu en komplett samling nomineringar till Årets bild. Vinnaren avslöjas i första numret av vår nya tidskrift Apertur 2026. Innan dess hinner vi starta ett nytt varv, så fortsätt dela era bilder på nattmolnet.se!
/Fredrik Silow och Peter Folkesson
för Nattmolnetredaktionen
Oj, det har jag aldrig noterat. Tror jag ser exakt samma, ett verklighetstroget hund-, varg- eller rävliknande huvud.
Månadens bild i november 2025: NGC 2146 – ”Dammiga handens galax” av Petter Åström – ett kosmiskt tecken på att julstädningen närmar sig.
Varför dammar det så om den här galaxen?
NGC 2146 i Giraffen (Camelopardalis) är en skev atypisk (pec) stavspiralgalax, klass SB(s)ab pec, som har blivit kraftigt gravitationellt påverkad av en tidigare nära interaktion med en annan galax, vilken vi nu förmodligen ser slutskedet av. Effekterna syns bland annat i den dramatiska, ”dammiga” stoftarmen som skär rakt över centrum – en arm som tros ha vridits ungefär 45° vid mötet. Interaktionen har också triggat en hög stjärnbildningstakt (starburst), som tydlig avslöjar sig i infrarött.
Galaxen ligger relativt nära oss (ca 55–70 miljoner ljusår), är ungefär stor som Vintergatan och ett skolboksexempel på hur gravitationella möten omformar galaxer och tänder stjärnbildning. På himlavalvet ligger den hyfsat nära norra himmelspolen i Giraffen, vilket gör den gynnsamt placerad för oss nordbor: synlig redan i mindre teleskop, men blir intressant först från cirka 16″ apertur under mörk himmel. Det engelska namnet Dusty Hand Galaxy kommer av att, de av kollisionen utdragna, stoftstråken som framträder kontrastrikt framför centrum liknar en skeletthand. Resten överlåter vi till din fantasi.
Grattis till en mycket fin bild på ett ovanligt objekt Petter – @petter_astrom!
Direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild och bilddata.
/Fredrik Silow och Peter Folkesson
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller för den rullande tävlingen i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 har nu enbart december månad kvar. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till en nominering i tävlingen om Årets bild, vars vinnare avslöjas i nr 1 2026 av SAAFs tidskrift.
Månadens bild i oktober: Hästhuvudnebulosan med omnejd av Lars Anmark. Vilken bild – vi föll pladask i Nattmolnetredaktionen. Kolla bara strukturerna och detaljerna i detta verk!
Orion återvänder nu och är lite av vintersäsongens huvudnummer bland stjärnbilderna. Men vad är det vi ser i Lars bild?
Som de flesta kanske vet är Hästhuvudnebulosan (Barnard 33) ett mörkt molekylmoln vars silhuett framträder tack vare att det i vår siktlinje ligger framför emissionsnebulosan IC 434 och dess röda sken. Nebulosan är belägen strax söder om den östra stjärnan i Orions bälte, Alnitak, som vi också ser i bildens vänstra del. Det händer mycket i denna bild, låt oss sammanfatta det övergripande:
- IC 434 – de röda slöjorna i bakgrunden – är en H II-region, alltså gas av joniserat väte. Den joniseras främst av den starka UV-strålningen från σ Orionis, som slår loss elektroner från väteatomerna. När de fria elektronerna sedan rekombinerar med vätejonerna (protonerna) faller de ned stegvis mellan energinivåer och sänder ut ljus i Balmer-serien, framför allt Hα (656,3 nm) och Hβ (486,1 nm). Det är detta som får nebulosan att glöda rött.
- Barnard 33, Hästhuvudnebulosan – ett kallt, tätt molekylmoln som sticker ut som ett pelarutskott från Orion B / L1630 mot den emitterande bakgrundsnebulosan IC 434. Silhuetten syns eftersom stoftet absorberar bakgrundsljuset. I infrarött ser man intern struktur och tecken på ung stjärnbildning i närliggande klumpar. Avståndet till Hästhuvudet är ungefär 1 370 ljusår.
- NGC 2024, Flame-nebulosan, strax under Alnitak i bilden – är en emissionsnebulosa som inhyser ett aktivt stjärnbildningsområde. Gasen exciteras av en O-stjärna (IRS 2b) och emitterar ljus när de exciterade elektronerna faller tillbaka till lägre energinivåer.
- NGC 2023, snett under Hästhuvudet – är en reflektionsnebulosa upplyst av HD 37903, känd för sin blåvita glans.
Detta är ett magiskt område i Orion med så mycket mer berättelser än så här. Och det är ett fotoobjekt som både kräver och belönar lång exponering och noggrann efterbearbetning. Snyggt jobbat med ombearbetningen av dina exponeringar – stort grattis, Lars @lars-anmarkholmbo-se!
Direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild.
/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i nr 1 2026 av SAAFs tidskrift.
Nu har Nattmolnetredaktionen samlats till ett enhälligt beslut – grattis Arvid @arvidemtegren-se till Månadens bild i september!
Månadens bild september: En bläckfisk i en fladdermus – Ou4 av Arvid Emtegren!
Det här är lite som skånsk bulle i bulle (en chokladboll i en slät vetebulle). Ou4 ”Bläckfisken” ligger nämligen inuti Sh2-129 ”Flygande fladdermusen” i Cepheus, trots att de inte drivs av exakt samma process. Ou4 (egentligen Outters 4) upptäcktes så sent som 2011 av astrofotografen Nicolas Outters.
Vad är det vi ser?
Ou4 är skapad av en extremt snabb stjärnvind från det heta, massiva multippelstjärnsystemet HR 8119. När den snabba gasen kolliderar med den glesa materien i Sh2-129 bildas chockvågor som hettar upp och joniserar gasen. I den nedkylande, glesa zonen bakom chocken lyser dubbelt joniserat syre starkt i de ”förbjudna” OIII-linjerna (5007/4959 Å). De samlade stjärnvindarna från systemet kan stå för trycket, medan en av komponenterna (den mest massiva) kan vara den som faktiskt kollimerar utflödet till två lober. Därför framträder Ou4 som turkosblå lober som påminner om formen av en tioarmad bläckfisks kropp. Bakgrunden Sh2-129 är en HII-region med Hα-dominerad emission, vilket ger den röda färgen. Kontrasten mellan OIII och Hα gör att Ou4 ”poppar ut” i bilder med djupa OIII-exponeringar.
Ett krävande motiv som belönar lång exponering och noggrann bildbehandling – stort grattis, Arvid! @arvidemtegren-se
Direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild.
/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i Telescopium nr 1 2026.
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- M31 Andromeda (Alex Linde Thomas Hansson)
Årets bild i galleriet
-
- C/2023 A3 (Tsuchinshan- ATLAS) (Andreas Holmström)
Senaste bilderna i forumet
-
- M33 (Göran Stenberg)
-
- M45 (Göran Stenberg)
-
- IC63 (Göran Stenberg)
-
- Rosettnebulosan SH2-275 (Lars Anmark)
-
- M78 Spöket Caspers nebulosa (Lars Anmark)
-
- NGC2264 Julgransklustret (Lars Anmark)
-
- PK164+31.1 (Lars Anmark)
-
- NGC 2985 (Gabriel Wiklund)
Senaste nytt från SAAF-webben
- Årsmöte 2026
- Vårhimlens pärlor – observationskafé med SAAF
- Leoträffen – ny observationsträff på Öland!
- Årets första variabelmöte 12 mars – välkommen alla SAAF-medlemmar
- Värmland Star Party 2026
- Apertur blir SAAF:s nya medlemstidskrift!
- Telescopium nummer 4 2025 snart ute – 93:e och sista numret!
- Observationsbeställningar – nytt sätt att ta bilder med fjärrteleskopet
- Telescopium nr 3 2025 ute snart!
- Årsmöte 2025
