Forumsvar skapade
-
Månadens bild september: En bläckfisk i en fladdermus – Ou4 av Arvid Emtegren!
Det här är lite som skånsk bulle i bulle (en chokladboll i en slät vetebulle). Ou4 ”Bläckfisken” ligger nämligen inuti Sh2-129 ”Flygande fladdermusen” i Cepheus, trots att de inte drivs av exakt samma process. Ou4 (egentligen Outters 4) upptäcktes så sent som 2011 av astrofotografen Nicolas Outters.
Vad är det vi ser?
Ou4 är skapad av en extremt snabb stjärnvind från det heta, massiva multippelstjärnsystemet HR 8119. När den snabba gasen kolliderar med den glesa materien i Sh2-129 bildas chockvågor som hettar upp och joniserar gasen. I den nedkylande, glesa zonen bakom chocken lyser dubbelt joniserat syre starkt i de ”förbjudna” OIII-linjerna (5007/4959 Å). De samlade stjärnvindarna från systemet kan stå för trycket, medan en av komponenterna (den mest massiva) kan vara den som faktiskt kollimerar utflödet till två lober. Därför framträder Ou4 som turkosblå lober som påminner om formen av en tioarmad bläckfisks kropp. Bakgrunden Sh2-129 är en HII-region med Hα-dominerad emission, vilket ger den röda färgen. Kontrasten mellan OIII och Hα gör att Ou4 ”poppar ut” i bilder med djupa OIII-exponeringar.
Ett krävande motiv som belönar lång exponering och noggrann bildbehandling – stort grattis, Arvid! @arvidemtegren-se
Direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild.
/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i Telescopium nr 1 2026.
Säg hej till Månadens bild i augusti: Kokongnebulosan (IC 5146) av Alex Linde!
IC 5146 i Svanen är ett dubbelnaturens objekt: både reflektions- och emissionsnebulosa, centrerad kring den öppna hopen Collinder 470. Här pågår stjärnbildning för fullt – observationer med Spitzer och Chandra har identifierat hundratals unga stjärnobjekt. Den mörka stråket som omsluter och ”drar ut” västerut är den täta molekylmolnsfilamentet Barnard 168.
Alex bild är något extra: makalöst skarp med oerhört tydlig mörk nebulositet och fin detalj i själva ”kokongen”. Under nebulosan anas dessutom flera svaga bakgrundsgalaxer: PGC 167597, 167793 och 167590.
Lite data:
• Avstånd: ~4 000 ljusår
• Utsträckning: ~12′ (≈ 15 ljusår)
• Stjärnhopen bildades för ~100 000 år sedan
• Lägeshint: nära Pi Cygni; i fält syns B168 som en mörk ”svans” från kokongenHär är direktlänk till diskussionstråden med bilden.
Stort grattis Alex! @astroalex
/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i Telescopium nr 1 2026.
Vi ligger lite efter i schemat men det är nu dags att presentera Månadens bild i juli – så här kommer den: Solen i H-alfa av Peter Rosén!
Bilden är tagen den 19 juli och visar lika kontrastrikt som vackert sommargudens dramatiska aktivitet sin i kromosfären. (Ett H-alfafilter släpper igenom vätets ”röda” ljus vid 656,3 nm – en våglängd där kromosfären, lagret ovanför ”solens synliga yta” fotosfären strålar starkt. Här blir fenomen som protuberanser, filament och aktiva områden tydliga.)
Sommaren 2025 har bjudit på fortsatt hög och stundtals överraskande solaktivitet. Mycket talar för att vi kommer få fler intensiva solfläcksområden och spektakulära protuberanser också under hösten, även om solfläcksmaximum verkar klinga av nu är det inte över – en andra lite mindre topp kan komma nu under den tidiga hösten enligt SILSO.
Viktigt: Titta aldrig direkt på solen utan godkända filter! Använd projektionsmetoden för kikare/refraktorer, eller speciella filter för vitt ljus respektive H-alfa.
Grattis Peter @rosenpixmix-se till Månadens bild för juli!
Här är direktlänk till diskussionstråden med bilden.
/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i Telescopium nr 1 2026.
Wow! Vilken bild! Är det i Cuenca i Spanien? Gissar att du har en exponering för marken och fler stackade för himlen med MSM:en?
Så där, då var det dags! Efter ett litet välbehövligt uppehåll under solen är nu tiden inne för att avslöja månadens bilder för både juni och juli.
Vi börjar med månadens bild för juni. Nattmolnetjuryn fastnade nästan dirket för Abell 43, fångad av Sven Eklund.
Abell 43 ligger bara 5° öster om Rasalhague i Ormbäraren. På himlen är den liten, cirka 1,3 bågminuter, men ändå full av dramatik. Det är en planetarisk nebulosa, alltså de sista andetagen från en stjärna som en gång liknade solen. Särskilt spännande är dess centralstjärna: den är en så kallad hybrid-PG 1159-stjärna, ett sällsynt mellanting som fortfarande innehåller väte men samtidigt bär drag av den annars vätefria PG 1159-klassen. Just därför är Abell 43 extra intressant för forskarna – den visar på en ovanlig väg i stjärnors sena utveckling mot vita dvärgar.
Abell 43 är också en riktig utmaning för astrofotografer. Nebulosan är mycket ljussvag och kräver lång exponeringstid och noggrann bildbehandling för att komma fram. Sven har lyckats lyfta fram dess svaga strukturer och placerat den lilla nebulosan mot en stjärnrik bakgrund – ett imponerande hantverk.
Grattis Sven till Månadens bild för juni!
Här är en direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild.
/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i Telescopium nr 1 2026.
Jag tror inte du ska gå inte ner till 60 mm för visuella observationer (min maggropskänsla).
Min maggrop säger också att du med tiden nog kommer känna dig begränsad av en liten 60 mm, och att du kanske kommer känna att en 80 mm blev för stor som reseteleskop (om du inte hittar en kort och lätt tub).
Det du förlorar med att gå ner till 60 mm i ljusinsamlingsförmåga (27%) och upplösningsförmåga (16,7 %) är svårt att kompensera för genom att lägga massa pengar på extremt bra linselement och glaskvalitet som krävs om du ska ha tre eller fyra linser istället för två element. Lägg hellre lite extra pengar på att få en så bra 70 mm som möjligt – om du vill hålla utrustningen nätt.
Dessutom: spara också pengar till en bra diagonal och vassa okular! 🙂
Lustigt, jag gick faktiskt och funderade på precis just det – att du nog borde skaffa en liten refraktor som komplement.
Jag har själv en gammal 70 mm TS APO-ED i kolfiber som jag är väldigt nöjd med. (Förutom att jag nu upptäckte att den legat på ett fuktigt ställe och fått in fukt mellan objektivlinserna.)
Kan absolut rekommendera en liten, kort och snabb refraktor – av många olika anledningar. Men köp inte en för snabb akromatisk refraktor, det kanske säger sig själv men de gör sig bäst med långa brännvidder. Speciellt om du ska observera planeterna med en kort refraktor och kräma upp förstoringen, då behöver du bra optik som klarar att ”pressas” lite.
Istället för ovan nämnda Klevtsov-Maksutov skulle jag alltså istället lägga till ca 1700 kr mer och köpa exempelvis denna lilla refraktor som grab-and-go-teleskop: TecnoSky AP 70/420 ED.
Med bra okular ska du kunna pressa denna tub även för enklare planetobservationer, det kan jag med min APO. Men förvänta dig inte magiska högupplösta planetvyer. Specifikationen säger maxförstoring på 140x men i texten anger de att den duger för observationer upp till 180x för planetobsar. Kanske.
Egentligen skulle jag för planeter rekommendera en apertur över 80 mm, men här får du överväga smidighet kontra pengar kontra andra krav och fördelar med vikt och smidighet osv.
Refraktorn har inte samma upplösningsförmåga som K-M.en, och egentligen inte heller mer effektivt ljusinsläpp – trots den stora centralobstruktionen på Cassegrainteleskopet. Centralobstruktionen i K-M:en är ca 52 mm vilket ger en ringformad effektiv apertur på ca 85 mm. En 85-90 mm refraktor är ytterligare ett lite dyrare köp om du vill ha ett ljusfång som är bättre än K-M:en. Även om den effektiva aperturen är ringformad, så är det 100 mm som gäller för upplösningsförmågan.
Så här:
- Effektiv apertur gällande ljusstyrka K-M: 85 mm
- Effektiv apertur gällande ljusstyrka APO: 70 mm
- Effektiv öppningsdiameter gällande upplösning K-M: 100 mm
- Effektiv öppningsdiameter upplösning APO: 70 mm
Med den matematiken skulle man lätt kunna utesluta refraktorn, även om den inte tar hänsyn till skillnader i transmissionsförmågan m.a.p. optikens beskaffenheter.
Så varför hävdar jag att refraktorn är ett bättre köp?
Framförallt för att det är ett mer allsidigt och smidigare instrument som du kommer ha större glädje av länge:
- Du kan i och för sig nå högre förstoringar med K-M-teleskopet för planetobsar, iaf rent teoretiskt. Men du är också lite begränsad av den långa brännvidden och det hög f-talet för andra observationer. K-M:en låter sig nog inte fokalreduceras så mkt pga av den stora sekundären.
- Snabbare optik i refraktorn, f/6.
- K-M fri från kromatisk aberration men jag tror inte spegelns kvalitet är så super.
- Bra glas i TecnoSky-refraktorn, japansk optik med FPL51 från Ohara, även om den inte kommer vara helt fri från kromatisk aberration då detta är en ED dubblett och inte en triplett.
- K-M har bara ca 94% reflektionsförmåga, tror refraktorn har bättre transmission baserat på generella antaganden.
- Refraktorn är enklare att hantera och hålla ren (om du inte slarvar som jag och glömmer bort den i garaget).
- Du slipper kollimera.
- Robustare konstruktion, lättare att packa, inte lika lätt att skada.
- Bättre och robustare fokuserare.
- Möjlighet till både 1,25” och 2”-tumsdiagonal och dito okular.
- Framtida möjlighet att fotografera med refraktorn (med fieldflattener-korrektorlins).
- Kanske tom piggyback på din MAK om du framgent köper en robustare montering.
- Ungefär samma tubvikt.
Notera dock att om du köper TecnoSky-refraktorn i detta utförande att den saknar diagonal, jag skulle satsa på en bra 2″ så du något går förlorat där. Och sedan behöver du kanske köpa en vixenskena för att kunna montera den på din montering.
Allt detta är ju i allra högsta grad mina åsikter och tankar, välkomnar gärna andra aspekter.
Finns ju stor risk att jag missat någon viktig teknisk eller subjektiv aspekt.
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- Ou4 Giant squid (Arvid Emtegren)
Årets bild i galleriet
-
- C/2023 A3 (Tsuchinshan- ATLAS) (Andreas Holmström)
Senaste bilderna i forumet
-
- LDN 1355, LDN 1357, LDN 1358, LBN 643/VdB 9, SU Cas (Arvid Emtegren)
-
- Norrsken och SAR:s röda ljus (Göte Flodqvist)
-
- Caldwell 14 (christian bergqvist)
-
- Norrsken (Alex Fernandez Reinholdsson )
-
-300x300.jpg)
- C/2025 A6 (Lemmon) (Arvid Emtegren)
-
- C/2025 A6 (Lemmon) (Christoffer Svenske)
-
- Komet C/2025 A6 Lemmon (Ivar Hamberg)
-
- NGC6995 (christian bergqvist)
