Forumsvar skapade
-
Månadens bild för februari 2026 blir Spöknebulosan, SH2-136/vdB 141, av Göran Stenberg!
Det här är ett fascinerande och ovanligt motiv i västra delen av Cepheus, inte långt från Irisnebulosan NGC 7023. Spöknebulosan är en mycket ljussvag reflektionsnebulosa, inbäddad i molekylmoln i den så kallade Cepheus Flare-regionen, ett stort komplex av stoft- och gasmoln i vår del av Vintergatan. Den mest precisa avståndsbestämningen tycks i dag vara omkring 1 120 ljusår, baserat på Gaia-data.
Det vi ser här är alltså inte bara själva huvudnebulosan, utan också omgivande stoft och svag nebulositet i samma molnkomplex. Den gråvita, diffusa slöjstrukturen i fältet är i praktiken reflekterat stjärnljus i stoft, blandat med mörkare partier där tätare moln skymmer ljuset bakom. Det centrala området är kopplat till CB 230/LDN 1177, en Bokglobul och stjärnbildningsmiljö som innehåller en ung protostjärna; ett Herbig–Haro-objekt och synliga jetstrukturer.
Görans bild visar därmed inte bara en vacker nebulosa, utan också ett område där stjärnor fortfarande håller på att bildas. Just det gör motivet extra intressant: här möts reflektionsnebulosa, mörka stoftmoln och aktiv stjärnbildning i samma fält. Ett par ljussvaga galaxer skymtar också i övre delen av bilden. Vilket djup!
Att bilden dessutom är tagen från Kungsängen under Bortle 7-förhållanden gör prestationen extra stark. Enligt Görans egen tråd bygger den på omkring 50 timmars exponeringstid insamlad under hösten 2025. Resultatet är ett fint exempel på hur långt man kan nå även från ljusförorenad himmel med en rejäl skopa tålamod och noggrann datainsamling.
För den som vill leta upp objektet själv ligger det högt för oss i Sverige även nu i mars, eftersom det har hög nordlig deklination och är cirkumpolärt i vårt land. I Stockholm står det omkring 40 grader över horisonten även under kvällstid den här veckan. Som observationsobjekt är det svårt visuellt. Eftersom det domineras av svagt reflekterat stjärnljus snarare än stark emissionslinje brukar inget filter vara bäst, till skillnad från många emissionsnebulosor där smalbandsfilter hjälper.
Stort grattis, Göran — @goranstenberg54gmail-com — och tack för att du visar vad som går att få fram ur ett av himlens mer svårfångade spöken.
Klicka här för direktlänk till tråden.
/Fredrik Silow och Peter Folkesson
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller för den rullande tävlingen i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet. Varje vinnare av Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till en nominering i tävlingen om Årets bild 2026, vars slutliga vinnare avslöjas i nr 1 2027 av SAAF:s nya tidskrift Apertur.
Dags för årets första Månadens bild – januari 2026: M31, Andromedagalaxen – ett helt otroligt samarbete mellan Alex Linde och Thomas Hansson. Stort grattis: vilken nivå!
Det här är ett sådant projekt som påminner om varför amatörastronomi är så fantastisk: stora resultat genom mödosamma insatser, med relativt små instrument – och med vilja, nyfikenhet och vänskap som drivmedel under natthimlen.
Här ser vi resultatet av 190 timmar data, insamlat under lång tid av två SAAF-medlemmar i två länder (Sverige och Polen), med två små men vassa riggar (RedCat 51 / 250 mm) – och med en bildbehandling som sitter som en smäck. Alex och Thomas har dessutom varit transparenta med sin process (som vi också sett glimtar av i andra kanaler): stackning i Astro Pixel Processor, vidare i PixInsight (bl.a. LinearFit + Continuum Subtraction för Hα och [O III], plus stretch), och sedan mycket av färg/kontrast/sammanslagning i Photoshop – utan BlurX/NoiseX.
Vad visar bilden?
M31 behöver knappast introduceras – men den här versionen bjuder på mer än ”bara” en extremt välbehandlad galax.
1) H II-regionerna i M31:s spiralarmar
Andromedas armar glittrar av ett detaljrikt rött pärlband av emissionsnebulosor – främst H II-regioner: områden där vätejonisation avslöjar aktiv, eller nyligen avslutad, stjärnbildning.2) OIII-emission – speciellt ”Andromeda Blossom” ungefär i mitten av bilden.
Vi ser också strukturer som avtecknar sig tydligt i turkosblått [O III] vilket betyder dubbeljoniserat syre (O²⁺) – syreatomer som tappat två elektroner. Det som sticker ut i bilden är området i Andromedagalaxens armar nära satellitgalaxen M32 i bild, populärt kallat ”Andromeda Blossom/OIII flower/OIII outburst”. Detta är en mycket svag, spray- eller blomlik struktur inne i M31:s armar, och flera ultradjupa projekt lyfter fram den specifikt i [O III]. Dess ursprung är fortfarande okänt. (Hakparenteser [] innebär att det är en så kallad ”förbjuden” emissionslinje, vanlig i mycket tunn gas i rymden. När [O III] lyser starkt pekar det ofta på hög excitation: gas som joniseras av mycket heta stjärnor, eller av chocker t.ex. i supernovarester, eller i/kring planetariska nebulosor där den centrala stjärnan är väldigt varm. )3) De svaga röda ”slöjorna” över hela fältet – främst Vintergatans IFN
De mycket svaga, luddiga strukturer som ligger som slöjor över stora delar av bildfältet i denna och liknande ultradjupa M31-projekt är förgrundsobjekt i vår egen galax – galaktisk cirrus / Integrated Flux Nebula (IFN). IFN är främst stoft (och blandat interstellärt material) som belyses av det samlade stjärnljuset från Vintergatan – alltså inte samma sak som en ”klassisk” emissionsnebulosa som drivs av stjärnbildning lokalt. IFN kan ibland upplevas som svagt rödbrun i astrofoto (beroende på kameraspektrum, filtermix och hur stoftet sprider ljus).4) Och sist men inte minst – den mystiska OIII-bågen nära M31 (”Andromeda OIII-arc”) i övre högra hörnet
Bilden avslöjar också den extremt svaga [O III]-nebulositet som ligger som en båge i närheten av M31 – populärt kallad ”Andromeda OIII-arc” och vetenskapligt ofta refererad som SDSO1 (Strottner-Drechsler-Sainty Object 1) efter efternamnen på de amatörastronomer som upptäckte den 2023. Sedan upptäckten har huvudfrågan varit: hör den till M31 – eller ligger den i förgrunden? Här har det kommit flera färska studier som pekar tydligt mot att den inte är fysiskt kopplad till M31, utan sannolikt är ett galaktiskt objekt projicerat i samma siktlinje. Spektroskopi/linjehastigheter blir ett tungt argument: de stämmer bättre med Vintergatans gas än med M31:s systemhastighet. En av de mer specifika (och spännande) tolkningarna är att SDSO1 kan vara en bågchock kopplad till en mycket sen fas av en ”ghost planetary nebula”, där chocken gör objektet synligt i [O III] – och där ett föreslaget drivande system är EG Andromedae. (Samtidigt: det här är fortfarande aktiv forskning.) Extra roligt är att just den här typen av fenomen – extremt svagt och i smalband – är något där amatörer faktiskt kan bidra: upptäcka, kartlägga, och leverera data som triggar uppföljning.Klicka här för länk till diskussionstråden med högupplöst bild + all exponerings- och processdata.
Helt otroligt jobb och grattis till Månadens bild i januari – @astroalex och @totto1968
Det här måste vi be att få återkomma till i ett webbkafé framöver! 🙂
/Fredrik Silow och Peter Folkesson
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller för den rullande tävlingen i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2026 har bara börjat. Varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till en nominering i tävlingen om Årets bild 2026, vars slutliga vinnare avslöjas i nr 1 2027 av SAAF:s nya tidskrift Apertur.
Vinnaren av förra årets bild 2025 avslöjas i första numret av Apertur nu i april 2026. Vi i juryn jobbar fortfarande hårt med att komma fram till ett resultat – kampen är jämn.
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- Solen (Bengt Ask)
Årets bild i galleriet
-
- IC434, Barnard 33 (Lars Anmark)
Senaste bilderna i forumet
-
- Saturnus (Andreas Nilsson)
-
- M27 Hantelnebulosan eller NGC 6853 (Andreas Nilsson)
-
- NGC 7635 Bubbelnebulosan, Caldwell 11 eller Sharpless 162 (Andreas Nilsson)
-
- NGC 6888 (Crescent Nebula) (Andreas Nilsson)
-
- M57 Ringnebulosan eller NGC 6720 samt IC1296 (Andreas Nilsson)
-
- M16 Örnnebulosan ”Pillars of Creation” (Eagle Nebula) (Andreas Nilsson)
-
- Stephans kvintett (Gabriel Wiklund)
-
- Solen (Hans H)
Senaste nytt från SAAF-webben
- Variabelmöte 8/10 – höstmöte i Variabelsektionen
- Partiell solförmörkelse och Perseider 12 augusti 2026!
- Dags att anmäla sig till Sagittarius 2026!
- Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
- Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars
