Forumsvar skapade
-
Året är förvisso slut, men inte vår rullande tävling astrofototävling.
Månadens bild i december 2025 blir Dubbelhopen i Perseus av Filip Gloria – vilket fyrverkeri och vilken final på astronomiåret!
Två mycket unga öppna stjärnhopar, NGC 869 och NGC 884, sida vid sida i Perseusarmen av Vintergatan – bara några hundra ljusår från varandra och cirka 7 500 ljusår från jorden. Här samsas blåvita heta stjärnor med röda superjättar i ett stjärnströssel som syns för blotta ögat som en dimmig fläck, men som två tydliga hopar i teleskop. Motivet gör sig bäst i kikare, låga förstoringar och kortare teleskopbrännvidder.
Dubbelhopen är en riktig vinterklassiker som just nu kan skådas högt på himlen, här fångad med otroligt djup och fin skärpa som vi nog aldrig tidigare skådat den.
Stort grattis, Filip! – @filip-gloria87gmail-com
Direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild.
Månadens bild 2025 utgör nu en komplett samling nomineringar till Årets bild. Vinnaren avslöjas i första numret av vår nya tidskrift Apertur 2026. Innan dess hinner vi starta ett nytt varv, så fortsätt dela era bilder på nattmolnet.se!
/Fredrik Silow och Peter Folkesson
för Nattmolnetredaktionen
Oj, det har jag aldrig noterat. Tror jag ser exakt samma, ett verklighetstroget hund-, varg- eller rävliknande huvud.
Månadens bild i november 2025: NGC 2146 – ”Dammiga handens galax” av Petter Åström – ett kosmiskt tecken på att julstädningen närmar sig.
Varför dammar det så om den här galaxen?
NGC 2146 i Giraffen (Camelopardalis) är en skev atypisk (pec) stavspiralgalax, klass SB(s)ab pec, som har blivit kraftigt gravitationellt påverkad av en tidigare nära interaktion med en annan galax, vilken vi nu förmodligen ser slutskedet av. Effekterna syns bland annat i den dramatiska, ”dammiga” stoftarmen som skär rakt över centrum – en arm som tros ha vridits ungefär 45° vid mötet. Interaktionen har också triggat en hög stjärnbildningstakt (starburst), som tydlig avslöjar sig i infrarött.
Galaxen ligger relativt nära oss (ca 55–70 miljoner ljusår), är ungefär stor som Vintergatan och ett skolboksexempel på hur gravitationella möten omformar galaxer och tänder stjärnbildning. På himlavalvet ligger den hyfsat nära norra himmelspolen i Giraffen, vilket gör den gynnsamt placerad för oss nordbor: synlig redan i mindre teleskop, men blir intressant först från cirka 16″ apertur under mörk himmel. Det engelska namnet Dusty Hand Galaxy kommer av att, de av kollisionen utdragna, stoftstråken som framträder kontrastrikt framför centrum liknar en skeletthand. Resten överlåter vi till din fantasi.
Grattis till en mycket fin bild på ett ovanligt objekt Petter – @petter_astrom!
Direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild och bilddata.
/Fredrik Silow och Peter Folkesson
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller för den rullande tävlingen i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 har nu enbart december månad kvar. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till en nominering i tävlingen om Årets bild, vars vinnare avslöjas i nr 1 2026 av SAAFs tidskrift.
Månadens bild i oktober: Hästhuvudnebulosan med omnejd av Lars Anmark. Vilken bild – vi föll pladask i Nattmolnetredaktionen. Kolla bara strukturerna och detaljerna i detta verk!
Orion återvänder nu och är lite av vintersäsongens huvudnummer bland stjärnbilderna. Men vad är det vi ser i Lars bild?
Som de flesta kanske vet är Hästhuvudnebulosan (Barnard 33) ett mörkt molekylmoln vars silhuett framträder tack vare att det i vår siktlinje ligger framför emissionsnebulosan IC 434 och dess röda sken. Nebulosan är belägen strax söder om den östra stjärnan i Orions bälte, Alnitak, som vi också ser i bildens vänstra del. Det händer mycket i denna bild, låt oss sammanfatta det övergripande:
- IC 434 – de röda slöjorna i bakgrunden – är en H II-region, alltså gas av joniserat väte. Den joniseras främst av den starka UV-strålningen från σ Orionis, som slår loss elektroner från väteatomerna. När de fria elektronerna sedan rekombinerar med vätejonerna (protonerna) faller de ned stegvis mellan energinivåer och sänder ut ljus i Balmer-serien, framför allt Hα (656,3 nm) och Hβ (486,1 nm). Det är detta som får nebulosan att glöda rött.
- Barnard 33, Hästhuvudnebulosan – ett kallt, tätt molekylmoln som sticker ut som ett pelarutskott från Orion B / L1630 mot den emitterande bakgrundsnebulosan IC 434. Silhuetten syns eftersom stoftet absorberar bakgrundsljuset. I infrarött ser man intern struktur och tecken på ung stjärnbildning i närliggande klumpar. Avståndet till Hästhuvudet är ungefär 1 370 ljusår.
- NGC 2024, Flame-nebulosan, strax under Alnitak i bilden – är en emissionsnebulosa som inhyser ett aktivt stjärnbildningsområde. Gasen exciteras av en O-stjärna (IRS 2b) och emitterar ljus när de exciterade elektronerna faller tillbaka till lägre energinivåer.
- NGC 2023, snett under Hästhuvudet – är en reflektionsnebulosa upplyst av HD 37903, känd för sin blåvita glans.
Detta är ett magiskt område i Orion med så mycket mer berättelser än så här. Och det är ett fotoobjekt som både kräver och belönar lång exponering och noggrann efterbearbetning. Snyggt jobbat med ombearbetningen av dina exponeringar – stort grattis, Lars @lars-anmarkholmbo-se!
Direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild.
/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i nr 1 2026 av SAAFs tidskrift.
Nu har Nattmolnetredaktionen samlats till ett enhälligt beslut – grattis Arvid @arvidemtegren-se till Månadens bild i september!
Månadens bild september: En bläckfisk i en fladdermus – Ou4 av Arvid Emtegren!
Det här är lite som skånsk bulle i bulle (en chokladboll i en slät vetebulle). Ou4 ”Bläckfisken” ligger nämligen inuti Sh2-129 ”Flygande fladdermusen” i Cepheus, trots att de inte drivs av exakt samma process. Ou4 (egentligen Outters 4) upptäcktes så sent som 2011 av astrofotografen Nicolas Outters.
Vad är det vi ser?
Ou4 är skapad av en extremt snabb stjärnvind från det heta, massiva multippelstjärnsystemet HR 8119. När den snabba gasen kolliderar med den glesa materien i Sh2-129 bildas chockvågor som hettar upp och joniserar gasen. I den nedkylande, glesa zonen bakom chocken lyser dubbelt joniserat syre starkt i de ”förbjudna” OIII-linjerna (5007/4959 Å). De samlade stjärnvindarna från systemet kan stå för trycket, medan en av komponenterna (den mest massiva) kan vara den som faktiskt kollimerar utflödet till två lober. Därför framträder Ou4 som turkosblå lober som påminner om formen av en tioarmad bläckfisks kropp. Bakgrunden Sh2-129 är en HII-region med Hα-dominerad emission, vilket ger den röda färgen. Kontrasten mellan OIII och Hα gör att Ou4 ”poppar ut” i bilder med djupa OIII-exponeringar.
Ett krävande motiv som belönar lång exponering och noggrann bildbehandling – stort grattis, Arvid! @arvidemtegren-se
Direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild.
/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i Telescopium nr 1 2026.
Säg hej till Månadens bild i augusti: Kokongnebulosan (IC 5146) av Alex Linde!
IC 5146 i Svanen är ett dubbelnaturens objekt: både reflektions- och emissionsnebulosa, centrerad kring den öppna hopen Collinder 470. Här pågår stjärnbildning för fullt – observationer med Spitzer och Chandra har identifierat hundratals unga stjärnobjekt. Den mörka stråket som omsluter och ”drar ut” västerut är den täta molekylmolnsfilamentet Barnard 168.
Alex bild är något extra: makalöst skarp med oerhört tydlig mörk nebulositet och fin detalj i själva ”kokongen”. Under nebulosan anas dessutom flera svaga bakgrundsgalaxer: PGC 167597, 167793 och 167590.
Lite data:
• Avstånd: ~4 000 ljusår
• Utsträckning: ~12′ (≈ 15 ljusår)
• Stjärnhopen bildades för ~100 000 år sedan
• Lägeshint: nära Pi Cygni; i fält syns B168 som en mörk ”svans” från kokongenHär är direktlänk till diskussionstråden med bilden.
Stort grattis Alex! @astroalex
/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i Telescopium nr 1 2026.
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- Solar Flare (Ivar Hamberg)
Årets bild i galleriet
-
- IC434, Barnard 33 (Lars Anmark)
Senaste bilderna i forumet
Senaste nytt från SAAF-webben
- Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
- Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars
- Årsmöte i SAAF – 16 april 2026
- Vårhimlens pärlor – observationskafé med SAAF, 25 februari
- Leoträffen — ny observationsträff med SAAF, 10–11 april på Öland
