Aldrig sett Jupiter så bra som i förrgår natt

[Olle Eriksson]

Det här blir min första post på Nattmolnet! Jag tänkte att jag skulle skriva och tacka för ett mycket trevligt Sagittarius 2024, men jag har knappt hunnit dokumentera alla mina observationer från vad som blev 10 observationsnätter under 2 veckors tid. Efter att ha haft ett uppehåll med observerandet förra året så har jag verkligen kommit igång nu.

Men, var det någon annan som upplevde att seeingen var exceptionell under helgen för 2-3 nätter sen, den 5-6 oktober?

Jag är ingen direkt planetobservatör,  för jag tycker alltid att planeterna är suddiga. Jag brukar väl ta en snabb titt på de planeter som är synliga när observationsnatten är slut, men jag blir verkligen inte ofta imponerad av vad jag ser. Jag vet inte om min kollimering lämnar lite att önska eller om det bara är seeingen som är problemet. På sin höjd brukar Jupiter visa två ljusa zoner, men knappast med någon skärpa.

Men för två nätter sen när jag plockade fram Jupiter i okularet blev jag helt galet förvånad och kunde inte tro på vad jag tittade på. I 192x var skivan knivskarp, bara det! De två ljusa zonerna var förstås tydliga. Men mellan dessa och de mörka bältena på vardera sida uppvisades tydliga vågor och “hackigheter” i kanten mellan regionerna. Men det mörka breda bältet mellan de två ljus zonerna, det var inte bara en mörk massa som det alltid har varit när jag har tittat på Jupiter i 20 års tid! Där var massor med detaljer, som virvlar och knutor och oregelbundna mönster, precis som det ser ut på bilder. Det liknade just en bild mer än något annat. Jag har sett detaljerade skisser av Jupiter från andra obseratörer och alltid undrat om de har drömt fram allt de visar i skissen. Men igår förstod jag att det är möjligt, och att jag själv tittade på just detta i egen hög person. Jag funderade på om jag ens hade kunnat få med alla detaljer i en skiss. Norr om de norra ljusa zonen kom nästa smala mörka bälte, knivskarpt, med tydliga små variationer i tjocklek. Lite lustigt tog det mörka bandet slut i en liten förtjockning. Såna där saker hade jag nog med lite fantasti kunnat föreställa mig att jag tittar på någon gång ibland, men den här gången så var det som att det inte var en atmostfär imellan mitt teleskop och Jupiter alls. Faktum är att vyn knappt förändrades över tid. Jag har aldrig sett en så statisk bild av en planet.

Jag hade tidigare under kvällen och även kvällen innan gjort ett stjärntest och jag har nog aldrig sett en så tydlig Airy-skiva, men textbok-centriska ringar utan minsta tillstymmelse till rörelse. Däremot var det sjukt fuktigt, med dimmoln som kom och gick. Så transparansen var inget att hänga i granen.

Någon annan som upplevde bra förhållanden i helgen?

Olle

 

[Petter Åström]

Märkligt att du nämnder det, jag misstänkte att det var väldigt goda förhållanden när jag såg bilden på M31 som jag tog. Jag har har aldrig sett så många stjärnor i M31 som denna gången. Det är ju framför allt då blå superjättarna som framträder tydligt i ytterkant där kontrasten är lite högre – men även inåt är ett tydligt hav av enskilda stjärnor tydliga. Bifogar ett urklipp.

---

Utrustning
TS ONTC808 20 cm (8 tum) newtonian
HEQ5 Pro (Rowan belt mod)
Risingcam 26 mp (IMX 571), kyld färgkamera.
Komakorrektor
Filter: Baader neodymium, Optolong L-Extreme, Noname Sii, Noname IR-pass, Noname IR-cut.
SVbony 60mm guidescope
ZWO ASI 224MC guide-/planetkamera

Attachments:

1. 

   M31_exempel.jpg
   

[Fredrik Silow]

Petter – roligt att du nämnde just det där med skärpan på ex de blå stjärnorna i ytterkanten på M31 – jag satt just innan jag läste detta inlägg och begrundade detta faktum på din bild, skärpan, detaljerna. Snyggt som fasen!

---

/Fredrik Silow
Ordförande i SAAF
ordforande@saaf.se

—

Meade Light bridge 16″ Dobson · Meade 12″ RCX400
Celestron 8″ SCT StarBright XLT · TS Newton 150/750 Photon
Sky-Watcher Skymax 127 MAK · TS AP 70/420 ED Carbon
Lunt LS35T Ha · TS 20×80
Celestron 15×70 SkyMaster Pro ED · NN 8×42

• Det här svaret redigerades för 1 år av Fredrik Silow.

[Fredrik Silow]

Olle, vilken fantastisk observationsberättelse! (◠‿◠)

Den var lika kul att läsa som det gjorde ont att jag inte tog tillfället i akt att åka ut i helgen. (Jag var ute natten till fredag och testade fältkikare med OIII- och UHC-S-filter på nebulosor under en ganska fuktig och ljusförorenad himmel utanför Lund.)

Med en så detaljerad beskrivning av din Jupiterobservation känns det nästan som att en teckning bara hade varit överflödig, men är du inte lite sugen ändå? Tänk vad du hade kunnat få med i den bilden. Nästa helg får du läsa Fokus nr 1 och sedan Fokus nr 7, torrsimma lite och sedan ge dig ut igen. Sådana nätter är förstås sällsynta, men de flesta planetobservatörer är idoga. De sitter länge och väntar på perfekta stunder även när seeingen inte är helt perfekt. Men det är ju ingen lätt grej, det svåraste tycker jag faktiskt är att verkligen utföra det, att orka. Jag märker att jag faller till föga för såväl visuell njutning som godispåse framför att anstränga mig lite extra med pennor och papper. Speciellt om det är kallt.

---

/Fredrik Silow
Ordförande i SAAF
ordforande@saaf.se

—

Meade Light bridge 16″ Dobson · Meade 12″ RCX400
Celestron 8″ SCT StarBright XLT · TS Newton 150/750 Photon
Sky-Watcher Skymax 127 MAK · TS AP 70/420 ED Carbon
Lunt LS35T Ha · TS 20×80
Celestron 15×70 SkyMaster Pro ED · NN 8×42

• Det här svaret redigerades för 1 år av Fredrik Silow.

[Olle Eriksson]

Petter, kul med lite bekräftelse!

Och Fredrik, ja jag blev lite inspirerad nu. Men som jag försökte uttrycka i posten så känner jag mig väl fortfarande lite osäker på mina egna upplevelser för att jag har så lite erfarenhet av planetobservationer. Kan det vara så att jag bara inte har tittat tillräckligt noggrant tidigare. Händer detta oftare än jag tror? Hallunicerade jag? Meteoblue indikerade 4 på Seeing-index 1 och en 2:a (har jag för mig) på index 2 under denna tiden, vet inte om det säger något. Samtidigt var min upplevelse klart och tydligt att jag tittade på något som jag aldrig har sett innan. Det hade en person hört om den hade suttit bredvid mig där i natten. 🙂

Jag kände dock att jag inte riktigt har tekniken inne än. Jupiter var alldeles för ljus för att bekvämt kunna observera den. Jag testade med ett variabelt polarisationsfilter (från SvBony tror jag) och även ett 0.9 ND filter, men upplevde att de försämre skärpan. Kan ha varit en effekt av att bilden bara blev svagare iofs. Jag borde ha prövat några färgfilter men detta var runt 5 på morgonen och jag kunde inte släppa blicken från Jupiter riktigt.

Men, jag har skrivit ut kartor på Jupiters bälten och zoner så att jag ska kunna identifiera de lite bättre med namn nästa gång, och veta vad jag tittar på.

Det är sånt här som är så fascinerande med den här hobbyn tycker jag. Att titta på en planet har alltid varit något enkelt och lite tråkigt för mig, men med en upplevelse som denna kan hela processen och upplevelsen “växa”. Jag har tex aldrig brytt mig om att ens identifiera vilka månar jag ser. Så det är också något jag ser framför mig att jag ska sätta mig in i nån gång. Jag hörde att ni försökte identifiera någon svag måne sista natten på Sagittarius tex.

Jag är en sån som får mindre ut av visuellt godis, och mer ut av att gräva djupt, sätta mig ner med blocket, fokusera på en liten detalj i ett molnband osv.

Ja vi får se om det blir fler tillfällen. Jag antar att det inte helt är upp till mig. 🙂

[Johan Warell]

Måste ha varit en fantastisk upplevelse! Sådant minns man länge. Synd att du inte tecknade i alla fall en liten del av Jupiter. Vilken utrustning hade du och var obsade du?

När seeingen är så bra går det förstås inte att teckna hela skivan. På Teneriffa 1997 var seeingen exceptionell i 38 cm dob men utan drivning gick det bara att teckna en liten del av ekvatorialzonen. Helt magiskt.

För någon månad sedan hade jag en liknande upplevelse då Jupiter var nästan helt stabil i x540 och x930 med min 52 cm Newton. Det händer sällan, någon gång eller två per år. Skenbart var skivan tio grader stor med utträdespupillen var så liten i x930 att defekter i ögongloben syntes.

[Olle Eriksson]

Jag kan tänka mig det. Jag testade aldrig att gå högre i förstoring. Jag vet inte, det känns som att svårigheten med planetobservationer är att få ner ljusstyrkan, och det är klart att högre förstoring hjälper där. Jag körde med mitt APM Hi-Fw 12.5mm 84 graders okular i en 2x barlow. Tidigare brukar jag slänga på min Baader zoom med tillhörande 2.25x barlow för att få hög förstoring, men jag kom aldrig dit nu sist.

Jag tog en titt på Mars också, men där hade jag nån märklig effekt att jag fick dubbelbilder av planetytan. Garanterat ingenting med teleskopet utan med mina ögon och exit pupil och annat.

Nu när man återberättar så känns det konstigt att säga att jag inte testade med alla möjliga förstoringar, och alla filter jag har, och testade alla planeter, och försökte skissa det jag såg osv. Men när man är där ute efter i slutet av en natt så orkar man bara så mycket. 🙂 Det blir inspiration för nästa tillfälle istället. 🙂

Jag satt med min 8″ f/6 dobson söder om Huaröd sydväst om Kristianstad, i närheten av Forsakarvägen förresten.

[PeterR]

Hej Olle.

Det var ingen dålig första post på Nattmolnet. Jag har under alla år av planetobservationer haft en del riktigt bra nätter som man minns men jag tror inte att någon kommer upp i nivå med vad du beskriver och det är verkligen inspirerande läsning.

Du skriver att det var natten 5-6 okt och att du observerade fram till 05 så jag antar att det alltså är den 6:e på morgonen och att 05 är lokal tid.

På ALPO Japan finns det en fantastisk bild av Tiziano Olivetti tagen från Thailand nästan exakt 3 rotationer tidigare om jag räknat rätt och som borde motsvara vad du såg. Det är den andra posten:

https://alpo-j.sakura.ne.jp/kk24/j241004z.htm

/*Peter R

[Olle Eriksson]

Ah kul att se… Jag försökte generera en bild Jupiter med TheSkyLive.com (tror jag det var) men insåg att den inte gav mig nånting. De där fotografierna säger mig väldigt mycket mer, och jag känner igen mig. Antingen så har jag fel minne av tidpunkten, eller så är beräkningen fel, men jag såg Jupiter som den var någon halvtimme eller timme innan, precis så att den röda fläcken inte hade kommit fram ännu. Jag markerade några av de features jag såg i bilden nedan. Och den andra bilden är den genererade bilden av Jupiter.

• Det här svaret redigerades för 1 år av Olle Eriksson.

Attachments:

1. 

   Jupiter2.png
   

2. 

   Jupiter.png
   

[Författare]

Inlägg