Svar till: Månadens bild

Hem › SAAF › Tävlingar › Månadens bild › Svar till: Månadens bild

11 februari, 2026 kl. 14:41 #14105
Fredrik Silow
Keymaster

    Dags för årets första Månadens bild – januari 2026: M31, Andromedagalaxen – ett helt otroligt samarbete mellan Alex Linde och Thomas Hansson. Stort grattis: vilken nivå!

    Det här är ett sådant projekt som påminner om varför amatörastronomi är så fantastisk: stora resultat genom mödosamma insatser, med relativt små instrument – och med vilja, nyfikenhet och vänskap som drivmedel under natthimlen.

    Här ser vi resultatet av 190 timmar data, insamlat under lång tid av två SAAF-medlemmar i två länder (Sverige och Polen), med två små men vassa riggar (RedCat 51 / 250 mm) – och med en bildbehandling som sitter som en smäck. Alex och Thomas har dessutom varit transparenta med sin process (som vi också sett glimtar av i andra kanaler): stackning i Astro Pixel Processor, vidare i PixInsight (bl.a. LinearFit + Continuum Subtraction för Hα och [O III], plus stretch), och sedan mycket av färg/kontrast/sammanslagning i Photoshop – utan BlurX/NoiseX.

     

    Vad visar bilden?

    M31 behöver knappast introduceras – men den här versionen bjuder på mer än ”bara” en extremt välbehandlad galax.

    1) H II-regionerna i M31:s spiralarmar
    Andromedas armar glittrar av ett detaljrikt rött pärlband av emissionsnebulosor – främst H II-regioner: områden där vätejonisation avslöjar aktiv, eller nyligen avslutad, stjärnbildning.

    2) OIII-emission – speciellt ”Andromeda Blossom” ungefär i mitten av bilden. 
    Vi ser också strukturer som avtecknar sig tydligt i turkosblått [O III] vilket betyder dubbeljoniserat syre (O²⁺) – syreatomer som tappat två elektroner. Det som sticker ut i bilden är området i Andromedagalaxens armar nära satellitgalaxen M32 i bild, populärt kallat ”Andromeda Blossom/OIII flower/OIII outburst”. Detta är en mycket svag, spray- eller blomlik struktur inne i M31:s armar, och flera ultradjupa projekt lyfter fram den specifikt i [O III]. Dess ursprung är fortfarande okänt. (Hakparenteser [] innebär att det är en så kallad ”förbjuden” emissionslinje, vanlig i mycket tunn gas i rymden. När [O III] lyser starkt pekar det ofta på hög excitation: gas som joniseras av mycket heta stjärnor, eller av chocker t.ex. i supernovarester, eller i/kring planetariska nebulosor där den centrala stjärnan är väldigt varm. )

    3) De svaga röda ”slöjorna” över hela fältet – främst Vintergatans IFN
    De mycket svaga, luddiga strukturer som ligger som slöjor över stora delar av bildfältet i denna och liknande ultradjupa M31-projekt är förgrundsobjekt i vår egen galax – galaktisk cirrus / Integrated Flux Nebula (IFN). IFN är främst stoft (och blandat interstellärt material) som belyses av det samlade stjärnljuset från Vintergatan – alltså inte samma sak som en ”klassisk” emissionsnebulosa som drivs av stjärnbildning lokalt. IFN kan ibland upplevas som svagt rödbrun i astrofoto (beroende på kameraspektrum, filtermix och hur stoftet sprider ljus).

    4) Och sist men inte minst – den mystiska OIII-bågen nära M31 (”Andromeda OIII-arc”) i övre högra hörnet
    Bilden avslöjar också den extremt svaga [O III]-nebulositet som ligger som en båge i närheten av M31 – populärt kallad ”Andromeda OIII-arc” och vetenskapligt ofta refererad som SDSO1 (Strottner-Drechsler-Sainty Object 1) efter efternamnen på de amatörastronomer som upptäckte den 2023. Sedan upptäckten har huvudfrågan varit: hör den till M31 – eller ligger den i förgrunden? Här har det kommit flera färska studier som pekar tydligt mot att den inte är fysiskt kopplad till M31, utan sannolikt är ett galaktiskt objekt projicerat i samma siktlinje. Spektroskopi/linjehastigheter blir ett tungt argument: de stämmer bättre med Vintergatans gas än med M31:s systemhastighet. En av de mer specifika (och spännande) tolkningarna är att SDSO1 kan vara en bågchock kopplad till en mycket sen fas av en ”ghost planetary nebula”, där chocken gör objektet synligt i [O III] – och där ett föreslaget drivande system är EG Andromedae. (Samtidigt: det här är fortfarande aktiv forskning.) Extra roligt är att just den här typen av fenomen – extremt svagt och i smalband – är något där amatörer faktiskt kan bidra: upptäcka, kartlägga, och leverera data som triggar uppföljning.

    Klicka här för länk till diskussionstråden med högupplöst bild + all exponerings- och processdata.

    Helt otroligt jobb och grattis till Månadens bild i januari – @astroalex och @totto1968

    Det här måste vi be att få återkomma till i ett webbkafé framöver! 🙂

    /Fredrik Silow och Peter Folkesson
    för Nattmolnetredaktionen

    . . .

    Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller för den rullande tävlingen i första inlägget i denna tråd.

    Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2026 har bara börjat. Varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till en nominering i tävlingen om Årets bild 2026, vars slutliga vinnare avslöjas i nr 1 2027 av SAAF:s nya tidskrift Apertur. 

    Vinnaren av förra årets bild 2025 avslöjas i första numret av Apertur nu i april 2026. Vi i juryn jobbar fortfarande hårt med att komma fram till ett resultat – kampen är jämn. 

     

    /Fredrik Silow
    Ordförande i SAAF
    ordforande@saaf.se

    —

    Meade Light bridge 16″ Dobson · Meade 12″ RCX400
    Celestron 8″ SCT StarBright XLT · TS Newton 150/750 Photon
    Sky-Watcher Skymax 127 MAK · TS AP 70/420 ED Carbon
    Lunt LS35T Ha · TS 20×80
    Celestron 15×70 SkyMaster Pro ED · NN 8×42