Forumsvar skapade
-
I dag avslutade jag det sista arbetet med tubmonteringen. Jag började monteringen av stödtrussarna, som är tillverkade av massiv 16 mm aluminiumstång. Stödtrussarna placerades i monteringshålen som är försänkta 20 mm på varje tubring.
På den andra sidan har jag borrat ett 8 mm hål in i centrum av försänkningen. När stödtrussarna var monterade i sina försänkningshål borrade jag genom det förborrade hålet och in i stödtrussen. Därefter tog jag ut stödtrussarna och skar gängor i hålet.
Därefter fäste jag stödtrussarna med maskinskruvar.
Sedan var det dags att montera monteringsskenan för refraktorns tubringar. Monteringsskenan fungerar även som stabilisering för tubringarna. Tubringarna har totalt fyra stabiliseringspunkter, som är fördelade med 90 graders intervall runt tubringarna. Detta är för att minska risken för att tubringarna ska röra sig när teleskopet förflyttas till olika delar av himlavalvet. Jag använde 8 mm maskinskruv när jag fäste monteringsskenan på de övre tubringarna.
Därefter var det dags att montera tubringarna för refraktorn. Här går det att se att hålen är något utdragna. De utdragna hålen möjliggör att tubringarna kan justeras sidledes.
Här kan man se tubringarna för refraktorn monterade på monteringsskenan.
Den sista komponenten som monterades var balansstången. Här använde jag istället stoppskruvar för att fästa balansstången.
Anledningen till att jag valde denna konstruktion var att göra det enklare att lägga till ytterligare balansvikter om det skulle bli nödvändigt. Jag behöver då bara lossa på stoppskruvarna och skjuta ut balansstången en liten bit, och sedan sätta på en ny balansvikt.
Här är en helbild av tubmonteringen med stödtrussar, balansstång med balansvikt samt monteringsskenan för refraktorn med monteringsringar. Med detta har jag skapat förutsättningar att montera båda mina teleskop på samma montering, vilket innebär att två teleskop nu kan bli ett.
I dag skulle de sista bafflarna i tuben monteras. För att kunna göra det var jag först tvungen att skruva fast tubringarna på dovetailskenan. Anledningen var att jag ska ha två bafflar på insidan där tubringarna omsluter tuben. Skälet är att jag önskar ha ett mottryck från insidan. Då minskar sannolikheten för deformation och tubens fäste i tubringarna kommer att bli stadigare.
Jag började med att placera de två nedersta bafflarna på marken med botten upp. Det blev då lättare att skruva fast dovetailskenan. För att säkerställa att tubringarna sitter stadigt används tre stycken M15x50 insexskruvar för att fästa varje tubring.
När de två nedre tubringarna var fastsatta, vände jag konstruktionen. Hålen på höger sida är avsedda för montering av en stödtruss. Stödtrussen kommer att bestå av en massiv 16 mm aluminiumstång. Aluminiumstången är försänkt 20 mm i tubringen och fästs från utsidan med M8 insexskruvar. På vänster sida syns hålen för balansstången. På balansstången kommer en balansvikt att monteras för finjustering av tyngdpunkten när olika tillbehör används för visuell och fotografisk observation. Anledningen till att tubringarna buktar ut en aning är att skapa utrymme för balansvikten så att den går fri från tuben.
Här har jag provmonterat de två övre tubringarna. På den vänstra sidan syns hålen för att montera en övre stödtruss. Liksom den nedre stödtrussen består den övre stödtrussen av en massiv 16 mm aluminiumstång. På de platta utbuktningarna på högra sidan ska en 10 mm monteringsskena i aluminium monteras. Refraktorns tubringar ska sedan fästas på monteringsskenan.
Jag tog sedan bort de övre tubringarna och lyfte upp tuben med en vinsch.
De övre och undre tubringarna fästs med M20x180-bultar. Jag kommer att använda brickor när tuben ska monteras permanent.
När tubringarna satt där de skulle, markerade jag lägena med en märkpenna. Sedan tog jag bort tubringarna och borrade hål där bafflarna skulle fästas med maskinskruvar. Därefter tog jag fram gängtappen och skar ut gängor för maskinskruvarna. Slutligen skruvade jag fast bafflarna.
Det var det sista momentet i konstruktionen av tuben, om man bortser från monteringen av de olika komponenterna som ska fästas på och i tuben. Nu sitter alla åtta bafflar på plats. Med samtliga åtta bafflar på plats har tubens böjmotstånd blivit mycket bra. Tillsammans med den en meter långa dovetailskenan hoppas jag att jag har en tub med högt böjmotstånd som kommer att säkerställa materialdeformation oavsett i vilken riktning tuben pekar mot himlavalvet.
Bilden nedan visar tuben bakifrån. Här syns de åtta bafflarna och bultarna för spegelinfästningen.
När jag har borrat ut hål för olika komponenter och tagit ut monteringshål för fläktarna ska sedan röret lackeras. På insidan ska jag använda en matt färg, medan utsidan ska lackeras i vitt. Målet är att använda pulverlack för att få en yta som är slitstark och har lång livslängd. Jag planerar även att lackera tubringarna, stödtrussarna, dovetailskenan och monteringsskenan för refraktorn.
Jag upplever, utan att ha genomfört några mätningar, att ventilationsspalten mellan basringen och kuggkransen på observatoriet håller temperaturen i observatoriet antingen på eller något under omgivande lufttemperatur. Dessutom finns det en ventilationsspalt strax under observatoriets högsta punkt. Jag upplever att dessa spalter främjar en effektiv cirkulation och luftutbyte inuti observatoriet. Givetvis är denna effekt sämre när det inte blåser. Jag har för avsikt att installera ett par temperaturgivare både inuti och utanför observatoriet, samt i teleskopet, för att säkerställa tillförlitliga data att analysera i framtiden.
När det gäller teleskopet har jag funderat över hur jag kan skapa de mest gynnsamma förutsättningarna för att uppnå termisk jämvikt så snabbt som möjligt. Min nuvarande plan är att installera elektriska fläktar vid sidan av teleskopets spegel för att generera ett laminärt luftflöde över den reflekterande ytan och därmed eliminera eventuella luftlager som kan störa observationerna. På motsatt sida överväger jag att installera ett galler med filter för att minska risken för turbulens inuti tuben. Jag har dock inte någon tidigare erfarenhet av en sådan konstruktion. Ett alternativ som jag övervägt är att kyla spegeln från undersidan, men jag bedömer att skapa ett laminärt luftflöde ovanför spegeln skulle vara mer effektivt.
För att exakt kunna positionera de unika bafflarna inuti tuben blästrade jag siffror på bafflarna. Bilden nedan illustrerar fyra av de totalt åtta bafflarna som skulle installeras i tuben.
Bafflarna konstruerades som jag tidigare nämnt med hjälp av en laserskanning av tuben. Eftersom laserskanningen av tubens yta gav information om dess ytterdiameter, krävdes skalning av tvärsnitten för att matcha tubens innerdiameter. Denna metod antog att tubens insida var en spegelbild av utsidan, ett approximativ antagande som naturligtvis krävde verifiering innan montering. Den mest avvikande skillnaden noterades av förklarliga skäl vid svetsförbanden på tuben. Tuben hade svetsats från utsidan vilket har skapat en utbuktning på tubens yttre yta. Inversen gällde för insidan av tuben. Jag tog bort utbuktningarna från bafflarna med en vinkelslip.
Efter borttagning av utbuktningarna kontrollerade jag passformen genom en provmontering. Justeringar med vinkelslipen gjordes sedan vid behov för att säkerställa en optimal passform.
Positionerna för bafflarnas borrhål hade jag tidigare markerat. För att underlätta borrningen använde jag en körnare. Med ett 7 mm borr borrade jag åtta jämt fördelade hål runt om tuben för varje baffel. Efter detta centrerades baffeln över samtliga hål.
För att göra bafflarna gängningsbara, användes ett 5 mm borr som jag borrade cirka 20 mm in i baffeln. Därefter bytte jag till en gängtapp för gängskärning. Jag applicerades gängolja för smörjning och minskad friktion för att säkerställa en så pass smidig och skadefri gängning som möjligt.
Efter att alla hål i baffeln var gängade, skruvade jag fast bafflarna med maskinskruvar av typen K6S med kullrigt huvud.
Här har jag skruvat fast baffel 2 som är monterad 1178 mm från tubens bakkant. Baffel 0 är den första baffeln och den utgör nolläget, dvs baffeln är monterad i början på tuben.
Bilden nedan visar baffel 0, 1 och 2 efter montering. Baffel nummer 3, som ligger på snedden något längre in i tuben ska justeras och centreras över sina respektive borrhål. Monteringen av baffel nummer 0, 1 och 2 tog i genomsnitt en timme vardera, från den första passningen till att baffeln var fastsatt i tuben.
Jag noterade att med endast tre bafflar monterade har tubens böjmotstånd märkbart förbättrats. När alla åtta bafflar är på plats, förväntas förstärkning förhoppningsvis minska risken för materialdeformation genom att tubens totala böjmotstånd ökat. Genom detta hoppas jag säkerställa att optikens kollimering bibehålls när tuben riktas i olika elevationsvinklar.
I dag levererades bafflar (ej avbildade) , tubringar, dovetailskena, monteringsskena och stödtrussar (ej avbildade) från förteget som omsatt mina AutoCad ritningar till aluminium. Tubringarna och dovetailskena är utskuren i 40 mm aluminium. Bafflar och monteringsskena är utskuren i 10 mm aluminium.
Jag kommer att montera dovetailskenan direkt på monteringens fläns. Centrumhålet är till för kabelgenomföringar ner till monteringens kabelkanal och de små hålen runt centrumhålet är till för att skruva fast dovetailsksenan på flänsen.
De runda hålen på tubringarna är till för att fästa stödtrussar och glidbaren för balansvikten.
På monteringsskenan ska refraktorns tubringar fästas i de lite utdragna hålen. De utdragna hålen möjliggör att tubringarna kan justeras i sidled. Om det behövs justeras i höjdled så kommer jag att använda brickor.
Hålen på monteringsskenan bägge ändar är till för att skruva fast skenan på tubringarna. Skenan ska fästas på de upphöjda delarna som syns klockan 1 på tubringarna. Fästena syns lite dåligt på bilden men dess skuggor syns tydligare.
Nästa steg kommer att vara att montera ihop alla delar för att verifiera att min konstruktion fungerar i praktiken. Om allt passar som det är tänkt kommer jag börja med att fästa bafflarna i teleskopet.
Den återstående monteringsuppgiften, innan installationen av automationen kan påbörjas, är fastsättningen av motorn och växellådan för slutaren. Dessa komponenter anlände förmonterade på en balk som är avsedd att monteras i taket av observatoriet. Bakre delen av motorn ska sedan fästas på en stödbalk som jag redan har monterat.
Monteringen är inte särskilt komplicerad. Balken ska fästas vid tre gängade stänger på vardera sida om slutaren. Det utmanande momentet är dock att lyfta upp balken, som väger cirka 70 kilo, till en höjd av ungefär 4,2 meter.
För att lyfta balken på plats krävdes en portabel luftstyrd lyftanordning och en arbetsställning, samt hjälp av tre personer. Efter cirka en timmes arbete var balken på plats.
Ni observerar kanske att kugghjulet inte ligger an på kuggrälsen, men detta är en medveten åtgärd. Anledningen är att motorn först måste testköras för att säkerställa att den roterar åt rätt håll och att brytarna, vilka är avsedda att detektera slutarens ändläge, fungerar korrekt. Om motorn roterar åt fel håll eller om brytarna inte fungerar som de ska, finns risken att slutaren och/eller kuggrälsen kan skadas eftersom motorn är mycket kraftfull.
När allt har verifierats och funktionstestats ska bultarna skruvas åt maximalt så att kuggen griper tag i kuggrälsen. På höger sida om balken finns brytaren som ska stoppa slutaren när den har nått sin maximala öppning.
Först hade jag tänkt lägga någon form av golv i observatoriet, men ändrade mig sedan. Jag köpte ljusgrå betongfärg och målade på det i två lager. Sedan applicerade jag tre lager klarlack för att förstärka ytan.
Därefter kommer den inre kragen att monteras. Kragen kommer att sträcka sig ungefär halvvägs över fundamentet och fungera som extra skydd mot regn och snö, samtidigt som den säkerställer god ventilation. Dessutom skyddar den inre kragen mot klämskador som kan orsakas av kuggkransen och centreringskonsolernas kugghjul. Den inre kragen ska monteras efter att motor och elektronik är installerad och testkörd.
Rakt fram i bilden syns observatoriets slutare med kuggrälsen i mitten. Till vänster om slutaren syns en del av den ännu omonterade inre kragen. Till höger om slutaren syns motorn och växellådan som används för att rotera observatoriet azimutalt. På bilden syns även ett antal av de bultar som användes för att fästa ihop observatoriets olika delar.
Den här bilden visar observatoriet från en annan vinkel. I mitten av bilden syns observatoriets bakre panel med dörren. I övre delen av bilden syns slutaren, som sträcker sig över zenit, tillsammans med dess kuggräls. På balken, som är monterad mellan observatoriets båda sidor, kommer motor och växellåda för slutaren att monteras.
Då jag har lagt ner mycket tid på observatoriet den senaste månaden, har arbetet med teleskopet hamnat lite i skymundan. Så nu kände jag att det var dags att ge teleskopet lite konstruktionstid.
Jag har skickat in konstruktionsritningar för bafflar, tubringar, dovetailskena, monteringsskena och stödtrussar till företaget som kommer att skära ut delarna i aluminium. Tyvärr kommer jag att behöva vänta på leveransen då det för närvarande råder långa leveranstider för aluminium och dessutom befinner vi oss i semestertider.
Medan jag väntar på att mina tillbehör ska levereras passade jag på att markera var bafflarna ska fästas i teleskopet. Jag använde kraftpapper för att rita vinkelräta linjer mot den optiska axeln där varje baffel ska monteras.
Jag utgick från de mått där jag tagit ut tvärsnitten från 3D skanningen av tuben. Totalt kommer åtta bafflar att installeras, inklusive två bafflar som kommer att fungera som stabilisering i de båda ändarna av tuben.
Bafflarnas godstjocklek är 10 mm. Jag kommer att fästa bafflarna med rostfria maskinskruvar av typen K6S med kullrigt huvud, förutom vid tubringarnas positioner. Där kommer jag istället att använda M5x20 insexskruvar.
Anledningen är att insexskruvarnas cylindriska skruvskallar kommer att fungera som extra lås för tuben. Tuben kommer att bli tung, cirka 130 kg med alla tillbehör monterade, så man vill inte att tuben ska börja glida i tubringarna när den pekar upp mot zenit. Som jag tidigare nämnt kommer jag inte kunna balansera teleskopet i deklinationsaxeln genom att flytta teleskopet fram och tillbaka i tubringarna. Det beror på att tubens radie inte är konstant längs längdaxeln, vilket i sin tur innebär att det inte finns något behov av att tuben är skjutbar i tubringarna. Istället kommer jag att balansera teleskopet i deklinationsaxeln med hjälp av refraktorn och ett balanseringssystem som består av en skjutbar vikt. Den extra låsningen av tuben kommer att uppnås genom att insexskruvarnas cylindriska skruvskallar fungerar som låskolvar som passar i matchande utborrade hål i tubringarna. På så sätt kommer tuben inte oavsiktligt kunna glida fram eller tillbaka i tubringarna.
För att markera platserna där jag ska borra hål för att fästa tubringarna använde jag en linjelaser. Jag projicerade laserstrålen längs teleskoptuben och markerade de platser där strålen skar varje markering för tubringarna.
Hålen kommer att vara till hjälp när jag ska montera bafflarna i tuben. Då behöver jag bara centrera bafflarna över borrhålen och sedan borra i baffeln, genom borrhålet, och därefter gänga. När det är klart skruvar jag fast bafflarna.
Då var det dags för det mest komplicerade momentet av monteringen av observatoriet, nämligen monteringen de olika panelerna. Det som gör det besvärligt är storleken och vikten på varje panel.
Kupolen delas in i fyra huvuddelar: sidopaneler, frontpanel, bakpanel och slutare. Observatoriet består av totalt nio paneler. Monteringen börjar med att frontpanelen skruvas fast på kuggkransen. Det var det enda jag kunde utföra ensam utan assistans från kran eller extra hjälpande händer (förra inlägget. När frontpanelen är monterad ska sidopanelerna på ena sidan av observatoriet monteras på kuggkransen. Därefter ska mittpanelen monteras mellan de två sidopanelerna. När dessa tre paneler är monterade utförs samma procedur på den andra sidan av observatoriet.
Likt alla andra delar av observatoriet var även panelerna uppmärkta med siffror för att underlätta monteringen.
Monteringsarbetet underlättades av en professionell kranförare, en teleskoplastare och några extra händer. Totalt var vi fyra personer involverade i monteringen. Med erfarenhet från monteringen skulle jag säga att det är det minimum av personer som krävs för att montera panelerna. Vid vissa tillfällen skulle det ha varit fördelaktigt med fem personer. Speciellt då det var byig vind under dagen.
Varje panel är försedd med lyftöglor på strategiska platser för att underlätta lyftningen. När panelerna lyfts upp, hänger de i den position som de ska skruvas fast vilket underlättar monteringen. Lyftöglorna syns strax under den översta armeringsringen på observatoriet.
De moment som var besvärliga var när respektive mittpanel skulle monteras. Det som gjorde momentet svårt var att mittpanelen har två flänsar som sticker ut åt vardera hållet med cirka 200 mm och som ska passas in i respektive sidopanels spår. För att lyckas med det så var mittpanelen tvungen att vinklas ut något och sedan försiktigt träs in i sidopanelernas spår och därefter vinklas tillbaka och sättas ned på kuggkransen. Det tog tid innan mittpanelen var på plats. När vi skulle montera den andra mittpanelen gick det lättare med de erfarenheter vi fått från monteringen av den första mittpanelen. Passningen underlättades också av att vi använde silikonspray för att minska friktionen mellan kontaktytorna. Förutom att panelerna skruvas fast i kuggkransen ska panelerna även fästas mot varandra med M8x35 bultar. Mittenpanelen omsluter de båda sidopanelerna för att förhindra att vatten tränger in i skarvarna.
När båda sidorna av observatoriet är monterade, ska den bakre panelen monteras. Innan monteringen börjar, ska observatoriets sidor stöttas upp. Anledningen är att observatoriets sidor tenderar att luta inåt något mot mitten av kupolen, vilket kan försvåra monteringen av bakpanelen. Avståndet mellan de båda sidorna ska vara 1 627 mm. Jag tillverkade ett stag av en 90×90 tryckimpregnerad stolpe för att erhålla det korrekta avståndet.
Den sista delen som ska på plats är observatoriets slutare. Det är den största och tyngsta delen, och slutarens alla spårhjul ska dessutom träs in i mellan den en övre och den undre skenan som löper utmed hela sidan av observatoriet. Konstruktionen ska säkerställa att slutaren hålls på plats.
Konstruktionen innebär att det inte är möjligt att bara lyfta slutaren på plats; slutaren måste vinklas ut en aning och samtidigt skjutas framåt. Ju längre slutaren kommer in i spåret desto mer måste kranföraren vrida på redskapsfästet så att slutaren rör sig utmed skenan och inte trycker på den undre eller övre skenan. Under momentet måste man också säkerställa att alla spårhjul kommer in i skenan. Det betyder att slutaren hela tiden måste hållas i våg så att bägge sidornas spårhjul glider in i skenan i stället för att glida över eller under skenan. Det hände ett antal gånger att vi fick avbryta och backa slutaren en aning för att sedan börja om. Slutaren är stor vilket gör att den lätt blir ett vindfång när den hänger i bandstropparna vilket försvårar momentet ytterligare. Bilden nedan visar slutaren innan monteringen påbörjades.
Innan slutaren var monterad på sin plats uppstod dock ett problem. För att testa momentet innan den slutliga monteringen av slutaren hade jag konstruerat en mockup av slutaren. Mockupen utgjorde en tvärsnittsmodell av slutaren. Syftet var att prova att mockupen kunde glida genom skenan som den skulle genom att montera två av spår- och styrhjulen från slutaren. Bilden nedan visar mockupen utan monterade hjul.
Min försiktighetsåtgärd visade sig vara berättigad. När mockupen hade kommit halvvägs igenom skenan, blev det stopp! Mockupen kunde inte längre skjutas framåt i skenan. Orsaken till stoppet var att en bult från en av M8x35-bultarna stack upp i rullbanan för de horisontella styrhjulen. Borde detta inte ha upptäckts vid monteringen? Jo, det skulle man nu i efterhand kunna tycka, men under själva monteringen var det stressigt att trycka i alla bultar i alla hål när panelerna väl intog sina positioner.
Jag noterade att det var totalt fyra M8x35 bultar som stack upp i styrhjulens rullbana. Totalt fanns åtta bultar i rullbana. Fyra av dem var redan förmonterade eftersom de endast höll fast skenan och inte skulle fästas i någon annan panel av observatoriet. Jag observerade att dessa bultar var av typen försänkta insektsskruvar M8x35. När jag skruvade ut de bultar jag hade monterat, märkte jag att hålen var försänkta, vilket jag inte hade märkt vid monteringen. Monteringsanvisningen beskrev inte att andra typer av skruvar skulle användas i dessa hål, och monteringssatsen innehöll inte heller sådana skruvar. Så jag var tvungen att bege mig och köpa fyra stycken M8x35 insektsskruvar med försänkta huvuden. Efter att dessa var monterade, gled mockupen smidigt längs hela skenan och vi kunde påbörja monteringen av den riktiga slutaren.
Bilden till vänster visar den felaktiga bulten som jag använda för att fästa sidopanelen med mittenpanelen. Den högra bilden visar en korrekt utförd montering.
Monteringen av panelerna tog en hel dag i anspråk, men på eftermiddagen var hela observatoriet monterat. Under dagen passerade det några korta skurar som gjorde monteringen något besvärligare, då vissa ytor behövde torkas av innan de kunde sammanfogas. På samma sätt var vindbyarna besvärliga om det hängde en panel i kranen samtidigt. Panelernas form gör det lätt för vinden att ta tag i dem och rubba dem ur position innan de är fastskruvade. Precis när allt var klart drog en regnskur över och skapade en vacker regnbåge.
Nästa steg kommer att vara att arbeta med de återstående momenten inne i observatoriet. Jag behöver bland annat ansluta el och bredband samt montera alla komponenter för att styra och kontrollera observatoriet.
Innan kranföraren kommer med sin teleskoplastare och ska hjälpa mig passade jag på att montera den panel som hela montaget ska börja med, nämligen observatoriets frontpanel. Det är den enda panel som är möjlig att montera utan kran och att göra det utan extra hjälp.
Alla hål för bultarna i panelerna är förborrade. Arbetsgången för att montera panelerna är att först applicera byggfog på anläggningsytan på kragen och därefter centrera panelen över hålen för bultarna. Tryck i bultarna och skruva fast panelen mot kragen och kuggkransen. Panelerna skruvas fast med M14x40 bultar.
Detta moment kommer naturligtvis att bli betydligt mer komplicerat med de andra panelerna som både är större och tyngre. Det är även fler ytor som ska passas ihop och skruvas fast.
Då var det dags att lasta av från de tre pallarna. Det är inte möjligt att lasta av enbart för hand på grund av panelernas storlek och vikt. Jag hade lånat en minikran för ändamålet.
Med hjälp av minikranen gick det smidigt att själv lasta av observatoriets olika paneler och placera dem på gräsmattan. När kranföraren kommer med sin teleskoplastare är det bara att fästa bandstropparna i panelernas förmonterade lyftöglor och lyfta upp panelerna på plats.
Nu när kuggkransen är på plats och har vägts av i våg med hjälp av de justerbara länkhjulen var det dags att montera observatoriets yttre krage. Syftet med den yttre kragen är att hindra att snö och regn tar sig in i observatoriet, samtidigt som den säkerställer att luft kan passera in och ut genom observatoriet. Spalten mellan basringen och kuggkransen utgör observatoriets ventilationsspalt
Kragen skruvas fast i kuggkransen med nedsänkta M6x20 bultar. Därefter ska kragarnas kortsidor fästas mot varandra med bultar. Det momenten visade sig vara besvärligt då det var svårt att komma åt att skruva under kragen. Jag kom dock efter ett tag på att det var betydligt lättare att skruva inifrån mellan basringen och kuggkransen.
Nästa moment blir att lasta av panelerna från de tre pallarna med hjälp av en minikran.
Nästa steg i processen var att montera kuggkransen ovanpå basringen och länkhjulen. Likt basringen var varje segment av kuggkransen märkt med siffror för att underlätta monteringen. Kuggkransen spelar en avgörande roll för observatoriets funktion genom att det är den som möjliggör dess rotation. För att säkerställa en smidig och felfri rotation av observatoriet var det nödvändigt att hålla den inre diametern på kuggkransen inom en maximal felmarginal på 4 mm. För att uppnå denna precision använde jag en laseravståndsmätare under monteringsprocessen för att säkerställa att kuggkransen placerades med tillräcklig noggrannhet.
Likt basringen användes här också positioneringsplattor för att säkra de olika segmenten av kuggkransen. Varje positioneringsplatta fästes med åtta stycken M10x30-bultar. Positioneringsplattorna monterades längs den yttre och inre kanten av kuggkransen. Anledningen var att skapa en plan anläggningsyta för länkhjulen. Två positioneringsplattor syns längst ned i mitten av bilden. Kuggkransen stöds av totalt 24 länkhjul och hålls på plats samt centrerad med hjälp av centreringskonsolerna.
På bilden nedan syns ett av de 24 länkhjulen och en centreringskonsol. Kuggkransen löper mellan två vertikalmonterade kullager på centreringskonsolen och hålls på plats med hjälp av ett kugghjul som ligger dikt an mot kuggkransens kuggar.
I samband med monteringsarbetet av kuggkransen ska observatoriets 220V växelmotor för azimutal rotation monteras på basringen. Det gäller även för strömavtagaren som överför drivström till observatoriets 220V växelmotor för slutaren.
Bilden nedan visar när kuggkransen är färdigmonterad.
Senaste inläggen
Månadens bild i galleriet
-
- C/2023 A3 (Tsuchinshan- ATLAS) (Andreas Holmström)
Senaste bilderna i forumet
-
- Jupiter (Hans H)
-
- Uranus och Neptunus (Hans H)
-
- NGC 1499 (Peter Folkesson)
-
- IC 1795 Fish Head Nebula (Mårten Frosth)
