[Hans Bengtsson]

Medelmolnigheten (06, 12 och 18 UTC) var i november över 90 % i Götalands inland, Svealands inland och södra Norrlands inland. Mellan 80 och 90 % längs kusterna. Och på en del ställen i norra Norrland 70-80 %.

Den stora molnmängden avspeglas förstås också i temperaturöverskott, inte bara vid jämförelse med den gamla kalla klimatologiska perioden 1961-1990, utan också vid jämförelse med den betydligt varmare nya standardperioden 1991-2020.

 

Attachments:

1. 

   538EE7FF-BF90-4AE9-800B-E5C18E7BF8C5.png
   

[Hans Bengtsson]

Nu har soltidsdata för november 2022 kvalitetssäkrats och publicerats:

https://www.smhi.se/pd/klimat/pdf_stats/month/SMHI_vov_precipitation_sunshine_nov22.pdf

Inga nya novemberrekord (dvs bottenrekord) förutom för Nordkoster som dock är en ganska ny station vad gäller soltimmar.

 

[Hans Bengtsson]

Holmberg-galaxernas upptäckare Erik Holmberg kan man lyssna till via länken nedan. Fungerar inte i min mobil, men i datorn har jag återupplevt föredraget några gånger.

(Det går inte att klicka på länken direkt, ser jag nu, men man hittar dit via SAAFs hemsida, där man väljer Multimedia)

Holmberg blev efter sin pensionering ordförande i Göteborgs Astronomiska Klubb, och det var alltid lika fascinerande att lyssna när han berättade om sina möten med andra berömda astronomer. Inte minst Edwin Hubble, som han inte var särskilt förtjust i som person. Man kände liksom historiens vingslag när man talade med Holmberg!

Jag minns att han vid ett tillfälle, med den vanliga lite torra humorn, sa att ”det är nog bara dom där galaxerna jag upptäckte som man kommer att minnas mig för. Och Holmberg-radien och Holmberg-magnituder.” Men egentligen visste han säkert att han skulle bli betraktad som en av 1900-talets stora pionjärer inom astronomin.

galleri.saaf.se:8080/gallery2/v/multimedia/erik2.mp3.html

• Det här svaret redigerades för 3 år av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

Det låter som en utmärkt idé om du vill få många fler obskvällar!

För den som försökt att visuellt observera variabler från svensk horisont har ju november inte varit mycket att hurra för.

Men inom variabelvärlden används också fjärrteleskop, det är resultaten som räknas (inte teleskopets geografiska placering), så november har trots allt gett 1913 svenska variabelobservationer fördelade på 24 olika datum. Det är bara 6 datum som blivit helt blanka.

[Hans Bengtsson]

För variabelobservatörer är drygt 100 kvällar per år, som vi har i Göteborg, ett ganska lågt antal. De som obsar från t ex Provence har ca 300 obskvällar per år.

[Hans Bengtsson]

Även i Göteborg har november varit praktiskt taget helmulen dygnet runt.

 

Men sett över ett helt år brukar antalet möjliga obskvällar hålla sig ganska konstant. Vi hade i Göteborg ett pärlband av klara kvällar under sensommaren och tidiga hösten. Under tre månader, från 11 juli till 11 oktober, kunde jag observera variabler 36 kvällar. Och då missade jag förstås ändå en del kvällar som kunde ha använts.

Det handlar mycket om vilken typ av objekt man har på programmet. Svaga diffusa galaxer kräver förstås mycket goda förhållanden, och då minskar antalet kvällar radikalt. För visuella variabelobservationer duger det gott med fullmåne i kombination med stadsljus och drivande moln. Det påverkar inte noggrannheten i observationerna.

Vi har i Göteborg drygt 100 variabelkvällar per år, dvs ungefär två kvällar per vecka i snitt. När jag höll på som mest (tidigt 90-tal) använde jag 70-80 av dessa per år.

[Hans Bengtsson]

Maximet omkring 18:01 UT är nästan säkert reellt. Man ser ett tilltagande och ett avtagande, det är ingen slumpvis spridning av mätdata.

Någon form av snabba dvärgnovaoscillationer bör det handla om. SS Cyg varierar ju på en lång rad olika sätt, även med mycket kortvariga pendlingar, vilket inte minst dina många tidsserier vittnar om. Jag tror att du hade ett likartat fenomen vid en tidigare SS Cyg-serie?

Under alla omständigheter är SS Cyg i detta avseende understuderad, trots att den mera långsiktigt är extremt väl dokumenterad. Men tidsserier är en rätt ny metod och öppnar stora möjligheter för amatörastronomer att bidra med signifikanta studier.

En uppförstorad variant av en del av ditt diagram, se nedan.

• Det här svaret redigerades för 3 år av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 3 år av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   AF1C99AC-50E9-408B-ADA7-EC4915F68EB0.png
   

[Hans Bengtsson]

Ett bra ställe med översiktlig statistik är detta:

https://www.smhi.se/klimat/klimatet-da-och-nu/manadens-vader-och-vatten-sverige/manadens-vader-i-sverige/ars-och-manadsstatistik

Välj ”Nederbörd och solsken” så får du månadsstatistik för soltimmarna.

Men det är kanske inte soltimmarna man i första hand är intresserad av som nattlig observatör?

 

Finessen är att soltimmarna ger en väldigt god statistisk bild även av molnigheten nattetid. Jag har i jobbet jämfört hundratusentals timvisa satellittolkningar av nattlig molnighet med uppmätta värden för solskenstid. Och överensstämmelsen var slående! I princip betyder många soltimmar även många klara nätter, även om det förstås vid enskilda tillfällen kan skilja sig åt.

[Hans Bengtsson]

Ett litet mysterium i sammanhanget är varifrån uppgiften om snabba variationer hos Z Mus har kommit. GCVS 1968 (som jag har i bokformat) ger som typ ”?s”, dvs okänd klass med snabba förändringar. Men bakgrunden till detta har jag inte lyckats hitta.

[Hans Bengtsson]

Strålande!

Rätt otroligt att det fanns kvar någon enbokstavig mira (R … Z) som inte för länge sedan var avslöjad som mira!

[Hans Bengtsson]

Den första rapporten tydde på en supernova på uppgång i M33. Men när jag sedan kollade VizieR och på POSS-bilder så visade det sig att det handlar om en röd dvärg som fått en flare, dvs en UV Ceti-stjärna. Identifikationen som ”UV candidate” har alltså inget med UV-strålning att göra, utan syftar på variabelklassen UV = flarestjärna.

De korrekta koordinaterna (J2000.0) är:

01 35 08.86

+30 31 50.4

Utanför utbrott har stjärnan gmag 18.1, rmag 16.7, imag 15.0.

Enligt TESS är avståndet ca 112 pc och Teff ca 3000K.

Nedan ges två bilder från POSS: på IR-bilden är stjärnan ljus, på den blå bilden som väntat ganska svag.

En ASASSN-bild ges också. Stjärnans röda färg syns tydligt.

• Det här svaret redigerades för 3 år av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   0B59F6D1-26E0-4183-86F7-B949DA64DF6C.png
   

2. 

   08B42215-0498-4A31-BF90-2658A1F05860.png
   

3. 

   494E67C4-F7DC-4697-A7C1-AC917037073C.png
   

[Hans Bengtsson]

Nu har SS Cyg åter hamnat i utbrott. Magnitud ca 9.

[Hans Bengtsson]

Kan också nämna att det fortfarande arbetas på uxor-artikeln där variabelsektionen ju deltog i projektet synnerligen aktivt. Skulle tro att artikeln publiceras nästa år.

 

• Det här svaret redigerades för 3 år av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

Snyggt!

De två typer som finns att välja på är SRA och SRB. Tror att SRB går lättast att få igenom i VSX, med tanke på att stjärnan har två sekundära perioder. Å andra  sidan, om primärperioden dominerar väldigt tydligt, så är förstås SRA ett fullgott alternativ. Beror nog mycket på vem i AAVSO som ska godkänna…

[Hans Bengtsson]

När det gäller utbredda objekt så kan man hitta nästan vilka magnituduppgifter som helst. Magnitudsystemet som sådant bygger ju på att objektet är punktformigt, och om det har utbredning uppstår genast problem. Angiven magnitud kan ge en vink om hur svårt objektet är att se visuellt i ett teleskop men inte mer än så.

 

Vad vi säkert vet om synbarheten för NGC 459 är att galaxen upptäcktes visuellt av William Herschel med hans favoritteleskop, 18.7-tummaren. Instrumentets kapacitet kan i detta sammanhang motsvara en modern 12-tummare. Med våra mått skulle optiken hos 18.7-tummaren betraktas som undermålig.

 

Men Herschel hade en himmel som inte var ljusförorenad, och som observatör får Herschel ses som den främste som någonsin funnits.

 

Så visst går det att se NGC 459 med 12 tum om himlen är bra, i varje fall med 14 tum. Betänk att Herschel inte kände till dess existens i förväg men ändå insåg att det fanns ett suddigt objekt där.

 

[Författare]

Inlägg