[Hans Bengtsson]

V1452 Tau genomgår nu (27 oktober) ett ”dust dip” och kan snart förväntas återljusna.

https://www.astronomerstelegram.org/?read=18120

Diagram: AAVSO.

 

Attachments:

1. 

   IMG_9897.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Ett mycket välgjort program om Rubin-observatoriet visades på SVT2 ikväll den 26 oktober, och sänds i repris vid andra tillfällen. Se bifogat klipp.

Attachments:

1. 

   IMG_9891.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Sedan flera månader tillbaka vilar V0603 Per upp sig på Base Camp vid V-magnitud 14.5. Inget försök att nå toppen, som väl bör inträffa i december, kan ännu förnimmas.

Innan det slutliga stiget kommer (inom ett par veckor?) kan man inte utesluta en liten dip neråt, det har hänt flera gånger tidigare.

V0603 Per är faktiskt den mest udda mira jag någonsin träffat på. Bifogat diagram visar de senaste VRI-mätningarna som utförts inom sektionen. Puckelfasen startade egentligen redan i april, då kurvan började plana ut.

 

• Det här svaret redigerades för 2 veckor av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_9782.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

September 2026 kan läggas till handlingarna. Rent språkligt är september den sjunde månaden och oktober den åttonde. Men en del gurgel i en romersk koloni på Iberiska halvön för länge sedan ledde till att årets början ändrades från mars till januari. Månadsnamnen fick stå kvar.

Det internationella solfläckstalet för september blev 60.3. Inte sedan januari 2022, då 55.3 noterades, har vi haft ett lägre månadstal.

Värt att nämna är det djupa minimet 18 september, med 6 som dygnsvärde. Sedan nollvärdena 9-11 december 2021 har lägre dygnstal förekommit vid blott några få tillfällen: 8 juni 2022 (3), 22 februari 2026 (4) och 24 februari 2026 (5).

Det långsiktiga värdet (13-månaders-talet) kan nu beräknas för mars 2026, det blev 94.5, vilket är lägst sedan augusti 2022 (92.6).

Det har nu gått två år sedan solcykel 25 maxade, men när det gäller norrsken kan vi nog räkna med hygglig aktivitet under ytterligare ett år. Därefter blir de flesta norrskenen förmodligen relaterade till koronahål snarare än kraftiga flares. I viss mån är det nog så redan nu.

Ingen X-flare registrerades under månaden, den senaste ägde rum 4 juli.

Diagrammet från SILSO visar som vanligt månadsvärden i blått och långsiktiga värden i rött.

Attachments:

1. 

   IMG_9745.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Supernovan avtar i ljusstyrka ganska långsamt. Den är nu i slutet av september av visuell magnitud ca 13.

I diagrammet från AAVSO ges V-mätningar i grönt, och visuella skattningar som ofyllda ringar.

 

Attachments:

1. 

   IMG_9716.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

”Solen glimmar blank och trind”.

När Bellman plitade ner dessa bevingade ord tänkte han garanterat inte på innebörden av uttrycket blank sol inom astronomin. Det betyder att solskivan saknar fläckar.

Nu på kvällen den 18 september är solen faktiskt blank. Den aktiva regionen AR 4528 har just klivit bortanför västkanten och kan inte längre ses från jorden.

Den tillfälliga frånvaron av fläckar kommer inte att resultera i internationellt solfläckstal noll idag, eftersom SILSO tar hänsyn till hela dygnet, och detta dygn har inte ett helt fläckfritt förflutet. Men kanske i morgon, om ingen ny fläck skulle få för sig att träda in på scenen.

Vi hade tre fläckfria dygn den 9-11 december 2021. Visserligen blev det rätt nära den 22 februari i år, det dygnet landade SILSO-talet på 4, men måhända får vi redan i morgon uppleva första blanka dygnet på nästan fem år.

Attachments:

1. 

   IMG_9635.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Som Timo Karhula rapporterat, blir supernovan allt ljusare. Visuell magnitud 12.3 på kvällen 10 september.

Stjärnan finns nu också med hos AAVSO, med namnet SN 2026aaiv, dvs med mellanslag efter SN. Hos SVO är namnet SN2026aaiv (utan mellanslag).

Kartan nedan innehåller de V-magnituder för jämförelsestjärnor som AAVSO och vi använder. Jag har där också skrivit NGC-nummer för galaxerna i området.

Ett objekt som jag tyckte såg misstänkt galaxlikt ut har visat sig vara en dubbelstjärna. Beteckningen är omväxlande NGC 7325 och NGC 7327 i kataloger, båda dessa namn fungerar exempelvis på DSS Plate Finder. På kartan har jag gett namnet PGC 69291. Men objektet har alltså inget med galaxer att göra.

 

• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_9552.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Ja, det är fullt möjligt att detta är en platånova (P-nova), vi får se om platån håller på ett tag.

Platånova var en av sju novatyper som Strope & Schaefer & Henden introducerade 2010, i huvudsak baserat på ljuskurvans utseende. Bifogar några klipp från den artikeln.

 

• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_9535.jpeg
   

2. 

   IMG_9534.jpeg
   

3. 

   IMG_9531.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Ett rykande färskt och pedagogiskt bra exempel hittar vi i Timo Karhulas obs av supernovan SN2026aaiv (se annan tråd).

Supernovan var lite besvärlig att se vid förstoring 6 D men relativt enkel vid 11 D. Jag menar att det är nästan ett standardscenario, man behöver ofta gå upp till minst 10 D för svaga stjärnor.

[Hans Bengtsson]

Det stämmer att AAVSO har ändrat utseende på hemsidan. Allmän info:

https://apps.aavso.org/v2/

Kartmaskinen VSP (9 sep: fungerar ibland, ibland inte!)

https://apps.aavso.org/vsp/

Ljuskurvor:

https://apps.aavso.org/v2/tools/light-curves/

Databasen VSX:

https://vsx.aavso.org/index.php?view=search.top

Några obsar av den aktuella supernovan står ej att finna hos AAVSO än så länge. Den finns inte heller i VSX.

• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

Namnet finns nu registrerat i SVO:

SN2026aaiv

[Hans Bengtsson]

Mina synpunkter i sammanfattning.

Utbredda nebulösa objekt:

Jag saknar i stort sett erfarenhet, men har förstås lagt märke till att det varierar enormt beroende på objektets egenskaper. Man får testa med olika instrument och olika förstoringar för bästa resultat.

Nedanstående bygger däremot på lång erfarenhet med främst Newton 6-tum f/5 och 8-tum f/5, från Göteborg, utan drivning, när det gäller att nå djupaste gränsmagnitud.

Stjärnor och kvasarer och små galaxkärnor:

Som hög förstoring är det lämpligt att åtminstone börja med 10 D. Fungerar i stort sett alltid oavsett yttre förhållanden.

Om man är ambitiös kan man gå vidare till ca 13 D (Whittaker-värdet). Fungerar i kanske 50 procent av fallen.

När allt stämmer kan man testa med 15 D. Det har jag dock aldrig gjort för egen del.

[Hans Bengtsson]

De utbredda och ytljussvaga objekten är verkligen speciella när det gäller synbarhet. Det är hänsyn till varje sådant objekts egenskaper som måste tas. Två exempel:

– Med mörk småländsk himmel kollade jag på M33 när jag just hade börjat med astronomi, det bör ha varit 1968 eller 1969. Syntes problemfritt med 7×50 fältkikare. Något år senare försökte jag med Newton 4.5-tum. Kunde inte se minsta spår av M33. Inte förvånande, men ganska symptomatiskt för utbredda objekt.

– Många år senare (2011) obsade jag en supernova i M101 med Newton 8-tum, från Göteborg. Såg supernovan. Såg stjärnor av magnitud 14. Såg inte galaxen (magnitud 9). Möjligen kunde jag ana att det fanns något suddigt i synfältet men inte mer än så. Att förstora hjälpte inte mycket, eftersom den ytljussvaga galaxstrukturen reagerade på nästan samma sätt som himmelsbakgrunden! Den mörknade kraftigt och kontrastförbättringen blev obetydlig. De ljussvaga och nästan punktformiga stjärnorna behöll däremot kontrasten och syntes bra.

[Hans Bengtsson]

Som traditionen bjuder, kommer här en månatlig kort rapport gällande solaktiviteten.

Augusti 2026 fick internationellt solfläckstal 76.0, vilket är lägsta värdet på fyra år. Ingen X-flare registrerades under månaden.

Den långsiktiga trenden är som väntat tydligt nedåtgående. Vad beträffar 13-månaders-talet har vi nu kommit fram till februari 2026, som landade på 99.8, dvs för första gången under denna fas av innevarande solcykel ligger det under 100. Förra gången vi hade ett lägre värde var i oktober 2022, då 98.9 noterades.

Kraftiga geomagnetiska stormar som genererar fina norrsken kan förekomma flera år efter cykelns maximum (oktober 2024), ska dock påpekas.

Diagrammet från SILSO visar månadsvärden i blått och långtidsvärden i rött. Zooma gärna in för att se detaljerna.

Attachments:

1. 

   IMG_9380.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Ett intressant nytt ATel om V0488 Sge. Den avtar snabbt i ljusstyrka.

Precis som Magnus har gjort, kunde ATel-författarna konstatera P Cygni-profil både vid H-alfa och H-beta den 25 augusti.

https://www.astronomerstelegram.org/?read=18021

Uppdatering med ytterligare ett ATel:

https://www.astronomerstelegram.org/?read=18022

Ännu en uppdatering:

https://www.astronomerstelegram.org/?read=18028

Och några  till:

https://www.astronomerstelegram.org/?read=18033

https://www.astronomerstelegram.org/?read=18053

https://www.astronomerstelegram.org/?read=18084

https://www.astronomerstelegram.org/?read=18088

https://www.astronomerstelegram.org/?read=18090

• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 3 veckor av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 3 veckor av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 3 veckor av Hans Bengtsson.

[Författare]

Inlägg