Forumsvar skapade
-
Intressant!
V0358 Lac är en puckelmira, vilket SAAF:s långa mätserie visar. Puckeln är väldigt påtaglig. Oftast brukar det handla om miror med längre period när puckeln är så tydlig som i detta fall.
Den exakta puckelplatsen kan växla något från cykel till cykel. Min tanke blir att puckeln vid innevarande max hamnade så högt upp i stiget att puckeln faktiskt sammanföll med max, och skapade ett platt tak i kurvan.
Attachments:
Bifogade klipp från ett inlägg jag skrev för många år sedan kan kanske ge viss vägledning. Tabellen där visar hur ljussvaga stjärnor du kan förväntas se med olika stora teleskop vid olika förstoringar. Värdena stämmer mycket bra med min egen erfarenhet.
Med ett 13 cm teleskop av god kvalitet och under goda förhållanden kan man förväntas se stjärnor som är ljusare än magnitud 11.5 vid lägsta meningsfulla förstoring, 19.5 gånger. Med ”normalhög” förstoring, 52 gånger, stjärnor ljusare än magnitud 12.6. Och vid högsta meningsfulla förstoring, 169 gånger, stjärnor ljusare än magnitud 13.9.
Vid högre förstoringar än 169 gånger förväntas man inte kunna se svagare stjärnor med 13 cm teleskop.
Vid observation av planeter brukar man med stabil atmosfär kunna använda högre förstoringar, upp till 90 multiplicerat med roten ur diametern (cm), dvs med ett 13 cm teleskop 324 gånger. Men då måste man verkligen ha mycket goda förhållanden och ett optiskt bra teleskop.
Attachments:
Petter:
Även dina senaste mätserier, med bl a början av en primärförmörkelse, ligger helt i linje med de element som Thomas analyserat fram.
Väldigt snyggt! Se inzoomning av SVO-diagram.
-
Det här svaret redigerades för 5 dagar sedan av
.
-
Det här svaret redigerades för 4 dagar av
-
Det här svaret redigerades för 4 dagar av
Attachments:
Under totaliteten, den 7 september kring klockan 20:40 SST, kommer ett Starlink-tåg att dra förbi. Data för Stockholm bifogas.
Kanske något för fotografer? Totalförmörkad måne plus Starlink.
Attachments:
Det kan också nämnas att HD 226868 i variabelsammanhang, t ex i SVO, heter V1357 Cyg. Den varierar visuellt mellan magnitud 8.7 och 8.9, och kan ses redan i mycket små teleskop eller hyggligt stora fältkikare.
Stjärnan med namnet NSV 12586 och magnitud 3.9 på kartan nedan är Eta Cyg.
Attachments:
Ja, den magnetiska nordpolen rör sig ganska snabbt och oberäkneligt eftersom det inte går att förutse järnets tillfälliga rörelser i jordens yttre kärna. Den karta jag bifogade gällde år 2017.
För rymdväder (norrsken osv) är det mera den geomagnetiska nordpolen som är av praktisk betydelse. Och den ligger någorlunda stilla vid Ellesmere Island.
Sett över många tusen år sammanfaller den geomagnetiska nordpolen med den geografiska nordpolen.
SS Cyg i nytt utbrott 2 september. Ovanligt tätt inpå det förra.
Diagram: AAVSO.
Attachments:
Det var ett utförligt AI-svar, måste man säga!
Jag tror dock att det skulle behövas alla de data i olika våglängder som Thomas samlat in. Och sedan ett speciellt program för förmörkelsesystem, där man kan mata in alla data, och där datorn får gå igenom alla miljontals kombinationer av värden som är rimliga. Kanske skulle det då vara möjligt att hitta just det fysiska system som motsvarar observerade data? Finns det en entydig lösning? Finns något sådant program? Vet inte.
En liten notering:
Enligt ASASSN är indexet g-V ca 0.5 vid maximum. Detta motsvarar index B-V ca 1.0. Och det i sin tur är typiskt för en huvudseriestjärna med K-spektrum. Utifrån det värdet skulle jag tänka mig att primären kan vara en tidig K-stjärna (kanske K2) och sekundären en sen K-stjärna (kanske K8). —- Men jag har då inte tagit hänsyn till något annat än just detta. Verkligheten kan vara annorlunda.Attachments:
Augusti 2025 gav 133.5 som månadsvärde för det internationella solfläckstalet. Detta är något högre än under de tre närmast föregående månaderna. Ingen X-flare kunde registreras i augusti, och inte heller i juli.
Vad beträffar den långsiktiga variationen över 13 månader så har vi nu nått till februari 2025, då landade talet på 139.9. Det betyder en fortsatt tydlig nedgång sedan maximet 160.9 i oktober 2024. Jag tror inte att det maxvärdet kommer att överträffas under innevarande cykel.
Norrsken är ungefär lika frekventa under åren strax efter ett solmaximum som under själva maximet.
Bifogat diagram är hämtat från SILSO. Månadsvärden plottas i blått, 13-månaders-värden i rött.
Attachments:
Petter:
Det stämmer att Algol-stjärnors perioder inte är helt konstanta. Prototypstjärnan Algol har sedan år 1784 varierat sin period mellan 2.86725 och 2.86734 dygn. Avrundat till 4 decimaler har den alltid varit 2.8673 dygn.
Variationerna när det gäller perioden hos Algol beror nog på förekomsten av en tredje komponent som stör dynamiken i systemet.
Vad gäller WISE-stjärnan tror jag att perioden är 8.6269 dygn avrundat till 4 decimaler, även under några seklers tid. Men det går ju inte att veta säkert.
Petter:
Så bra jobbat! Dina mätningar sitter som en smäck i fasdiagrammet. Du fångade exakt den allra sista delen av förmörkelsen, när den svalare och ljussvagare komponenten slutar täcka delar av den ljusare komponentens skiva.
Det är något extra speciellt just med Algol-stjärnor som, i likhet med denna, har haft nästan helt okända egenskaper och där katalogdata varit i stort sett icke-existerande. I detta fall var ju periodlängden i VSX helt åt pipsvängen fel.
Attachments:
Petter!
Jag fyllde i enligt bifogat klipp. Som stjärna skrev jag bara WISE eftersom jag visste att det inte finns någon annan WISE-stjärna som var aktuell.
Attachments:
Petter:
Den funktion ”Sök minima förmörkelsvariabler”, som Thomas nämner i annat inlägg i denna tråd, och som finns under ”Stjärnor & stjärnbilder” i SVO-menyn är verkligen mycket bra. Se bifogad tabell därifrån, med tider i UTC.
Minima håller ju på under många timmar, och mätningar under avtagande och tilltagande är också värdefulla.
Attachments:
