Forumsvar skapade
-
Det är ju en jättebra bild, där man ser massor av stjärnor så att spårets ändpositioner (rektascension och deklination) kan bestämmas noggrant. Den är säkerligen användbar för Steinar Midtskogen som har hand om analysen.
De flesta filmerna har annars tagits från ungefär samma vinkel (från södra Norge) men din bild och filmen från Njurunda ger ju ett annat perspektiv vilket förbättrar noggrannheten i pejlingen.
Uppdatering:
Nu har höjden för meteoroidens sista lysande reducerats ner till 26.1 km över marken, tack vare Göran Strands material. Det ökar sannolikheten för att den nått ner till mörka banans början, och för att delar kan ha fallit till marken. Förmodligen får vi dock aldrig veta om så blev fallet.
Jag har lagt in nya klipp i trådstarten.
Den spektakulära film som togs från Njurunda av Anette Sjöbom kan ses på norska hemsidan. Jag bifogar här en stillbild från filmen.
Uppdatering 4 november:
Enligt Steinar Midtskogen visar modellkörningar att det var en stenmeteoroid från inre solsystemet, mellan jorden och Merkurius, som träffade vår atmosfär med en hastighet av 15.6 km/s. Stenen bör ha vägt 5-8 kg, och ungefär 1 kg kan ha nått jordytan som en meteorit.
https://www.expressen.se/tv/nyheter/sverige/markliga-ljusfenomenet-experter-kopplades-in/
-
Det här svaret redigerades för 1 vecka av
.
-
Det här svaret redigerades för 1 vecka av
-
Det här svaret redigerades för 1 vecka av
-
Det här svaret redigerades för 1 vecka sedan av
-
Det här svaret redigerades för 8 timmar av
Attachments:
Solens aktivitet fortsätter att gradvis minska snällt och prydligt efter maximet 2024, på vägen mot det minimum som kan förutses äga rum vintern 2029-30.
Oktober 2026 bjöd på några M-flares men inget riktigt kraftigt utbrott. Senaste X-flare ägde rum den 4 juli. Vi får helt krasst räkna med att X-flares blir alltmer sällsynta den närmaste tiden.
Vad gäller norrsken så kommer sådana att i huvudsak vara kopplade till koronahål snarare än till utbrott, vilket också var fallet nu alldeles i slutet av den gångna månaden..
Det internationella solfläckstalet i oktober 2026 blev 45.7, lägsta månadsvärdet sedan november 2021. Långsiktigt, i form av 13-månaderstal, har vi nu nått fram till april 2026 som gav 88.6 vilket är lägst sedan juli 2022.
Diagrammet från SILSO visar månadsvärden i blått och 13-månaderstal i rött. Ifall man zoomar in ser man detaljerna bättre.
Attachments:
V1452 Tau genomgår nu (27 oktober) ett ”dust dip” och kan snart förväntas återljusna.
https://www.astronomerstelegram.org/?read=18120
Diagram: AAVSO.
Attachments:
Ett mycket välgjort program om Rubin-observatoriet visades på SVT2 ikväll den 26 oktober, och sänds i repris vid andra tillfällen. Se bifogat klipp.
Attachments:
Sedan flera månader tillbaka vilar V0603 Per upp sig på Base Camp vid V-magnitud 14.5. Inget försök att nå toppen, som väl bör inträffa i december, kan ännu förnimmas.
Innan det slutliga stiget kommer (inom ett par veckor?) kan man inte utesluta en liten dip neråt, det har hänt flera gånger tidigare.
V0603 Per är faktiskt den mest udda mira jag någonsin träffat på. Bifogat diagram visar de senaste VRI-mätningarna som utförts inom sektionen. Puckelfasen startade egentligen redan i april, då kurvan började plana ut.
Attachments:
September 2026 kan läggas till handlingarna. Rent språkligt är september den sjunde månaden och oktober den åttonde. Men en del gurgel i en romersk koloni på Iberiska halvön för länge sedan ledde till att årets början ändrades från mars till januari. Månadsnamnen fick stå kvar.
Det internationella solfläckstalet för september blev 60.3. Inte sedan januari 2022, då 55.3 noterades, har vi haft ett lägre månadstal.
Värt att nämna är det djupa minimet 18 september, med 6 som dygnsvärde. Sedan nollvärdena 9-11 december 2021 har lägre dygnstal förekommit vid blott några få tillfällen: 8 juni 2022 (3), 22 februari 2026 (4) och 24 februari 2026 (5).
Det långsiktiga värdet (13-månaders-talet) kan nu beräknas för mars 2026, det blev 94.5, vilket är lägst sedan augusti 2022 (92.6).
Det har nu gått två år sedan solcykel 25 maxade, men när det gäller norrsken kan vi nog räkna med hygglig aktivitet under ytterligare ett år. Därefter blir de flesta norrskenen förmodligen relaterade till koronahål snarare än kraftiga flares. I viss mån är det nog så redan nu.
Ingen X-flare registrerades under månaden, den senaste ägde rum 4 juli.
Diagrammet från SILSO visar som vanligt månadsvärden i blått och långsiktiga värden i rött.
Attachments:
Supernovan avtar i ljusstyrka ganska långsamt. Den är nu i slutet av september av visuell magnitud ca 13.
I diagrammet från AAVSO ges V-mätningar i grönt, och visuella skattningar som ofyllda ringar.
Attachments:
”Solen glimmar blank och trind”.
När Bellman plitade ner dessa bevingade ord tänkte han garanterat inte på innebörden av uttrycket blank sol inom astronomin. Det betyder att solskivan saknar fläckar.
Nu på kvällen den 18 september är solen faktiskt blank. Den aktiva regionen AR 4528 har just klivit bortanför västkanten och kan inte längre ses från jorden.
Den tillfälliga frånvaron av fläckar kommer inte att resultera i internationellt solfläckstal noll idag, eftersom SILSO tar hänsyn till hela dygnet, och detta dygn har inte ett helt fläckfritt förflutet. Men kanske i morgon, om ingen ny fläck skulle få för sig att träda in på scenen.
Vi hade tre fläckfria dygn den 9-11 december 2021. Visserligen blev det rätt nära den 22 februari i år, det dygnet landade SILSO-talet på 4, men måhända får vi redan i morgon uppleva första blanka dygnet på nästan fem år.
Attachments:
Som Timo Karhula rapporterat, blir supernovan allt ljusare. Visuell magnitud 12.3 på kvällen 10 september.
Stjärnan finns nu också med hos AAVSO, med namnet SN 2026aaiv, dvs med mellanslag efter SN. Hos SVO är namnet SN2026aaiv (utan mellanslag).
Kartan nedan innehåller de V-magnituder för jämförelsestjärnor som AAVSO och vi använder. Jag har där också skrivit NGC-nummer för galaxerna i området.
Ett objekt som jag tyckte såg misstänkt galaxlikt ut har visat sig vara en dubbelstjärna. Beteckningen är omväxlande NGC 7325 och NGC 7327 i kataloger, båda dessa namn fungerar exempelvis på DSS Plate Finder. På kartan har jag gett namnet PGC 69291. Men objektet har alltså inget med galaxer att göra.
Attachments:
Ja, det är fullt möjligt att detta är en platånova (P-nova), vi får se om platån håller på ett tag.
Platånova var en av sju novatyper som Strope & Schaefer & Henden introducerade 2010, i huvudsak baserat på ljuskurvans utseende. Bifogar några klipp från den artikeln.
Attachments:
Det stämmer att AAVSO har ändrat utseende på hemsidan. Allmän info:
Kartmaskinen VSP (9 sep: fungerar ibland, ibland inte!)
Ljuskurvor:
https://apps.aavso.org/v2/tools/light-curves/
Databasen VSX:
https://vsx.aavso.org/index.php?view=search.top
Några obsar av den aktuella supernovan står ej att finna hos AAVSO än så länge. Den finns inte heller i VSX.
-
Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av
-
Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av
-
Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av
-
Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av
-
Det här svaret redigerades för 1 vecka av
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- SN2026aaiv, NGC 7331, Deer Lick-gruppen, Stephans kvintett (Arvid Emtegren)
Årets bild i galleriet
-
- IC434, Barnard 33 (Lars Anmark)
Senaste bilderna i forumet
-
- M45 Plejaderna (Petter Öhman)
-
- M31 Andromedagalaxen M32, M110 och UGC 394 med “Clouds of Andromeda” Ha Moln (Andreas Nilsson)
-
- NGC 1530 (Gabriel Wiklund)
-
- M31 (David Edvardsson)
-
- IC 1396 – Elephant’s Trunk Nebula (Mårten Frosth)
Senaste nytt från SAAF-webben
- Variabelmöte 8/10 – höstmöte i Variabelsektionen
- Partiell solförmörkelse och Perseider 12 augusti 2026!
- Dags att anmäla sig till Sagittarius 2026!
- Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
- Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars