De här dubbla emissionstopparna är alltså ganska karaktäristiska för kataklysmiska variabler, och har inte att göra med absorption (primärt) utan med ackreationsskivan (skivan av material som snurrar runt den vita dvärgen – det här är ett system med en vit dvärg och en större röd stjärna). För det första visar den dubbla toppen att emissionen kommer från skivan och inte från stjärnorna. För det andra är toppen breddad av Dopplereffekt av skivans rotation – en sidan rör sig mot oss och den andra från oss, och så förskjuts våglängden.
Den dubbla toppen uppstår då som en effekt av att skivan inte är oändlig utan begränsas av systemets geometri. Matematiken i det hela är inte supersvår men ändå komplicerad. Man kan läsa om det t ex i Horne & Marsh (1986):
Det är mycket man kan lära om skivans fysik från formen på de här dubbel-topparna och man har fortfarande inte en fullständig modell för att förklara hur linjerna skapas. Ackreationsskivor är spännande fenomen!
Och mycket spännande tycker jag det är att den här slags ganska enkla (jämförelsevis) spektra av kataklysmiska variabler ger direkt information om systemets fysiska egenskaper! Genom att mäta bredden på linjerna och på gapet kan man också få informarmation om ackreationsskivans hastighet mm, men det är lite överkurs för mig än så länge.
