Reply To: Dvärgnovan SU UMa i superutbrott

Hej!

Kul, David!

Jag plockade in några tidigare obsar av superpucklar från tidigare utbrott och jämförde med din, i Peranso. Här är en tidigare till höger och dina obsar till vänster:

Tidsskalan är inte riktigt samma, din är lite mer utsträckt. Men de passar fint ihop, tycker jag. Som att du fångat en topp och sen en dal och nästan fram till botten, innan nästa utbrott kommer. Sinuskurva är det inte, men det är det väl sällan vid superpucklar? Det är lite “flicker” efter puckeln, som jag tolkar som turbulens i nån mening i ackreationsskivan – kan det vara nåt sånt? Alltså, det som lyser och formar superpuckeln är väl inte den heta punkten där materia “träffar” ackreationsskivan utan att skivan blir het och ändrar sina optiska egenskaper, och så får vi ett slags resonansfenomen som ger en period som typiskt är 10% längre än omloppstiden (hade det varit heta punkten hade det varit samma som omloppstiden). Men just nu har jag en lätt dimmig bild av förloppet. (jag tycker Helliers beskrivning av det är klargörande, mycket bättre än Warners – men minnet är som det är).

Anyway: nog är det en superpuckel du fångat, och nästan en hel period.

Sen tycker jag droppet i Airmass mitt i passet är mycket underligt. Meridianvändning, ja, men då ska ändå airmass vara kontinuerlig, ju – den vänder till samma punkt. Nåt mystiskt händer där.

Magnus