[timokarhula]

Björn, kul att träffas på VSP!  Jag känner igen frustrationen.  Någon gång har det hänt mig att mina anteckningar vid okularet har blåst bort och det känns då att observationspasset har varit förgäves.

/Timo K

[timokarhula]

Tack för uppgifterna.  Jag undrar hur pass ljussvaga variabler som är katalogiserade?  Alltså vad är den ljussvagaste max-magnituden för “ordinära” variabler (icke extragalaktiska (super)novor)?

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 2 år av timokarhula.

[timokarhula]

Tack Hans B.  Videon ger nog inte visuell rättvisa med vad som har synts de senaste veckorna.  När moln har legat i väster efter solnedgången är solljuset starkare än vanligt en tid efter skymningen.  Men att se en platt, rosafärgad pyramidform av ljus i en annars perfekt klar himmel?  Nej, jag har inte ätit svampar.  🙂

/Timo K

[timokarhula]

Angående den kommande Venus-Neptunus konjunktionen imorgon. Efter att jag noterade den märkliga himmelsfärgen i skymningen så skulle jag obsa planeterna med VARFs 10 tums-teleskop. Klockan 17:49 såg jag en ensam stjärna precis på Neptunus position enligt det datorstyrda teleskopet. Jag räknar dock inte detta som en positiv konjunktions-observation för Venus syntes inte i samma synfält (en grad bort). Få se om dimmolnen lättar imorgon. De övertäckte hela himlen på bara några minuter. Det var lite pinsamt för jag lovade visa den “gröna” kometen mm för en gymnasieklass men tji fick jag (och eleverna).

/Timo K

[timokarhula]

Snyggt Peter.  Så där såg jag också komet C/2022 E3 (ZTF) igår strax före klockan 19.  Använde 25×100 och 10×50-kikare.  Skattade kometen som magnitud 6.2, komadiameter 10′, DC=5 och skymtade en 15′ svans mot PA 45.

Nästa fototillfälle blir den 14-15 februari då kometen passerar 1°.5 till vänster om Aldebaran.  Samt den täta konjunktionen mellan Venus och Neptunus den 15 februari.

/Timo K

[timokarhula]

Hej Hans,

Jag observerade något som skulle kunna kallas för en bimåne så pass länge som den 2 april 1999, klockan 01:15.  Det var fullmånetid och jag gick ut med hunden.  Månen omgärdades av en ljusstark cirkel.  På den högra sidan om månen såg jag ett mycket ljusare utskott, som en bimåne.  Jag tyckte till och med att ljuset stack upp i en kort båge upp mot höger (?).  Allt detta var grått, inga regnbågsfärger.  Det är väl det närmaste jag har kommit det du frågar efter.

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 2 år av timokarhula.

[timokarhula]

MPC ger efemerider i den mån som de får observationer.  Jag, liksom du, mottog de senaste efemeriderna från MPC men jag  misslyckades med 2023BU .  Jag skrev 16 grader östlig longitud och 60 positiv latitud och ut skramlade det ut kooordinater.  Jag tolkade det att det är topocentriska koordinater, alltså inte geocentriska?  Hur som helst så fick jag värdet 0.00021 AU (ca 31 500 km) för dig och mig.  Det framgår inte om det var ett geocentriskt eller ett topocentriskt värde.  Jag tippar på att det är topocentriskt, alltså ca 31 500 km.  Jag kan visa dig tabeller off-line om du vill.   När asteroiden passerade Sydamerika var avståndet något mindre men stenblocket låg då i skugga och helt osynlig från joren.

No worries,

/Timo K

[timokarhula]

Jag har ännu inte sett någon annan visuell observation på Nätet än din, inte ens i CloudyNights, så det du lyckades med är en enastående bedrift.  Att se en ca 5 meters stenbumling på 30,000 km avstånd.

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 2 år av timokarhula.
• Det här svaret redigerades för 2 år av timokarhula.

[timokarhula]

Grattis David!  Jag försökte också se 2023 BU men misslyckades.  Kl 21 plockade jag ned efemeriden från MPC för min observationsplats.  Valde tidpunkten då asteroiden skulle ha den minsta vinkelhastigheten.  Mellan klockan 23:37-23:50 väntade jag på att 2023 BU skulle passera men såg inte den.  Jämfört med dagens efemerid var positionen ca 7 bågminuter off.

Däremot observerade jag 6 kometer inatt.  C/2022 E3 (ZTF) såg jag för första gången med blotta ögat.  Skattade den till magnitud 5.2.  Med kikare såg jag en 1°.2 lång jonsvans.

/Timo K

[timokarhula]

Ja, det är två olika strukturer som syns på bilderna.  Dels Integrated Flux Nebulae (IFN) som Mel Bartels observerat och dels den nyupptäckta nebulosabågen som endast syns i OIII våglängder och långa exponeringar.  Huruvida nebulosabågen är fysiskt förknippad med M31 återstår att se.

Detta påminner mig om IFN Magellans Spöke som jag “upptäckte” med blotta ögat 2009.  Det såg ut att tillhöra Stora Magellanska Molnet men reflexionsnebulosan ligger strax nedanför vintergatans plan och råkar bara sträcka sig till LMC.

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 2 år av timokarhula.

[timokarhula]

Ett inlägg från Steve Gottlieb i CloudyNights angående NGC459:

If you look at SDSS (DR15) photometry, g = 15.39 and r = 14.62.  V is roughly the mean value (V = 15.0), or a more precise conversion formula yields

V = 14.94 and B = 15.80

I don’t know the standard deviation of these figures, but it suggests the galaxy is indeed a half-magnitude fainter than the value Timo and Redbetter mentioned (V = 14.4).

Alltså, det verkar som jag misstänker, att galaxens integrerade V-magnitud är snarare 15.0 istf 14.4.  Det förklarar svårigheten med våra observationer.

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 2 år av timokarhula.

[timokarhula]

Jag nämnde i Telescopium även 29P/Schwassmann-Wachmann som kan få utbrott och kan då ses med mindre teleskop.  Som av en slump fick 29P ett nytt utbrott den 22 november.  Kometen är fortfarande av 11-12 magnituden.

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 2 år av timokarhula.

[timokarhula]

Peter, jag ser fram emot din fantastiska fotoserie av Mars-ockultationen!  Visst hade vi en otrolig tur med vädret här i Svealand?  Först tre veckor med moln men sedan klara, men kalla nätter.  Läste nyss i VLT:s* e-tidning att min text om ockultationen kom med!  Hoppas att den också hamnar i ett cellulosaformat.

*VLT = Västmanlands Läns Tidning.  Men inom våra intressen ofta tolkad som Very Large Telescope. 🙂

/Timo K

[timokarhula]

Imponerande precision!  Jag kalibrerade starten av tidtagningen utifrån mitt köksur som är radiokontrollerad (från Frankfurt?).  Den tiden skiljde sig med en sekund från mobilens tid.  Fröken Ur hade däremot samma tid som mitt köksur (+-0.5s).

Mina tajmade tider skulle säkert fått bättre precision om jag hade använt större instrument och högre förstoring för Mars såg fortfarande liten ut med 75x.  Såg i alla fall Syrtis Major och Mare Tyrrhenum.  Det var kul att kunna obsa två planetockultationer inom loppet av 2 1/2 dygn.

Västmanlands Läns Tidning (VLT) kontaktade mig och ville veta mer.  Kanske blir det en kort artikel i morgondagens tidning.

/Timo K

[timokarhula]

Medan Mars är bakom fullmånen skriver jag detta.  Jag observerade Mars-ockultationen med min 12cm refraktor och 75x.  Jag tajmade första och andra kontakt med både tidtagarur och Samsung Voice recorder.  Fick följande preliminära tider:

1st contact  4:53:10,3 UT
2nd contact  4:53:41,2 UT

Det tog alltså 30.9 sekunder för Mars att helt täckas av månen.

Pga stor värmeskillnad (det var -15 C ute) så var seeingen dålig.  Trots det kunde jag skymta någon ytdetalj på Mars.

Edit:  Tajmade utträdestiderna till:

3rd contact:  5:43:18,2 UT
4th contact:  5:43:44,2 UT

Utträdet tog 26.0 sekunder.  Mars var helt eller delvis bakom månen i 50 minuter 33.9 sekunder sett från Virsbo.

Nu har jag sett ockultationer av alla planeterna utom Merkurius och Neptunus.

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 2 år av timokarhula.
• Det här svaret redigerades för 2 år av timokarhula.

[Författare]

Inlägg