Forumsvar skapade
-
Jajamen, det är nebulosan vid fluoren V2493 Cyg som du fångat.
Sedan maj i år och fram till nu har fuoren avtagit något i ljusstyrka, från visuell magnitud 13.4 till 13.7. Max-magnituden som ges i VSX (och därmed också på kartan nedan) är inte helt uppdaterad.
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
.
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
Vilken bra insats!
Dina obsar blir en viktig del av den rapport som jag kommer att skicka till Amanda framåt kvällningen.
Vad gäller pupillens storlek i mörker så har jag tidigare skrivit något om saken, se bifogat klipp.
Ett sätt att testa som borde fungera är att använda en fältkikare på stativ (ena objektivet räcker), och sedan blända ner objektivet så att man får olika effektiva öppningar. Man kan då se vid vilken öppningsdiameter gränsmagnituden försämras, dvs när de svagaste stjärnorna försvinner.
Jag har aldrig kollat upp mera exakt, men det är alldeles uppenbart att jag inte har någon nytta av hela öppningen hos 7×50 eller 12×80, vilket jag hade förr. I bästa fall har jag gissningsvis ca 4 mm.
Det är bra att tänka på detta om man ska köpa fältkikare. För teleskop har saken aldrig varit något problem för mig, jag använder aldrig så låg förstoring att frågan blir aktuell.
Attachments:
En tämligen stark måne lyser för närvarande ganska nära de tre uxorerna, vilket betyder svårigheter med att få färska data. Men det ändras förstås snabbt till det bättre!
Under tiden kan vi ägna några minuter åt att läsa om begreppet ToO, dvs Target of Opportunity. Förutom de förutbestämda tiderna som ett team har bokat, kan i all hast tid erhållas när något oförutsett och intressant händer: ToO. Detta är mycket viktigt inte minst när det gäller uxorer, och Amanda fixade sådan tid vid flera tillfällen när det senast begav sig, med våra rapporter som grund för bokningarna.
https://www.gemini.edu/observing/phase-i/too
Edit:
Amanda berättar att hon i natt (4-5 oktober) ska försöka få ett spektrum av UX Ori, den har blivit något svagare den senaste veckan.
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
Häftigt!
Nedan en liten jämförelse mellan din bild och en POSS-bild. Långtidsexponeringen från Mt Palomar vinner – men med obetydlig marginal!
Vilket bra inlägg!
Jag kompletterar med en AAVSO-karta för stjärnan, som numera officiellt heter M31 V0619.
Tack, det var snällt sagt!
Teleskopet jag använde var SP-C6, en 6-tum Newton som var enormt praktisk. Tysk ekvatoreal montering som jag nyttjade på det sätt som jag alltid har gjort med sådana teleskop: man struntar i allt vad polinställning heter och sätter allt i optimalt obsläge så att monteringens axlar är bekväma för den egna kroppen. Sedan vanlig stjärnhoppning i sökaren. När man vill obsa åt annat väderstreck lyfter man bara runt hela ekipaget, det tar några sekunder.
Kollimering behövde jag göra bara en enda gång under dessa år. Det var när jag hade rengjort spegeln. Eller kollimering och kollimering … jag satte dit spegeln på samma sätt som den hade suttit tidigare, och allt såg omedelbart OK ut. Kollimering har för mig alltid varit en icke-fråga, har aldrig gjort någon med 8-tummaren heller, eftersom jag aldrig sett någon avvikelse från förväntad gränsmagnitud.
God kollimering är förstås viktig för alla teleskop. I andra sammanhang (stora speglar, kort fokalförhållande, transporter, foto) kan det givetvis kräva en del uppmärksamhet … men en liten bra Newton (säg 6-8 tum) som redan från början är välkollimerad håller kollimeringen fantastiskt bra, och vid obs av variabla stjärnor är det alltså inget jag behövt tänka på alls trots massor av obstimmar. Och just Newton är den teleskoptyp som är i särklass enklast att kollimera om det skulle visa sig nödvändigt.
Extremt bra gjort! Vi har nu full koll på de tre uxorerna redan från den officiella säsongens start trots fullmånen.
Skickade just rapport till Amanda, se diagram nedan.
Attachments:
Nu hittade jag henne också, genom att gå via kyrilliska alfabetet. Även en bild, se nedan.
http://sm.evg-rumjantsev.ru/astronomers/artyukhina-nataliya-mikhajlovna.html
Det är alltid roligt att gräva i variablernas upptäcktshistoria. Här är i korta drag vad som gäller för de tre aktuella uxorerna.
Variabiliteten hos BF Ori upptäcktes av Henrietta Leavitt år 1904, på Harvard-plåtar. Samma berömda astronom upptäckte på liknande vis UX Ori år 1907. Noterbart är att den först upptäckta av dem fick ett ”senare” GCVS-namn än den som upptäcktes tre år senare.
CQ Tau upptäcktes 1946 av N. M. Artjukhina, som felaktigt klassade stjärnan som en förmörkelsevariabel av typ W UMa. Hoffmeister gjorde 1949 en oberoende upptäckt på Sonneberg-plåtar, och han hamnade mera rätt vad gäller klassning (RW Aur-liknande).
Vem var Artjukhina (flera olika engelskspråkiga varianter finns på namnet)? Hon arbetade vid Sternberg-institutet i Moskva åtminstone åren 1946-73 och använde Moskva-plåtarna för att studera stjärnors egenrörelser och annat. Bland kollegerna kan nämnas den kände variabelforskaren Kholopov. Men det är svårt att hitta biografiska data för N.M. Artjukhina. Jag vet inte ens vilka förnamn N.M. står för. Och inga årtal för födelse och död har hittats, inte heller någon bild.
Detta är en sak som är gemensam för många kvinnliga forskare från gamla tider: man finner efternamnet men inte mycket mer.
Klippet nedan är från GuL.
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
Attachments:
Från och med 18 maj det året (1991) gick jag över från en obs var femte minut till en obs var tredje minut, se klipp från loggboken. Jag hade ibland stjärnor och klockslag antecknade redan på förhand och sparade därigenom lite tid.
Det hände allt oftare att jag med femminutersschema fick invänta klockslagen för att inte sabba tidsschemat, så var tredje minut blev mycket bättre. Fem timmar för 100 obsar, men det var bara vid några få tillfällen jag höll på så länge att det blev 100 (variabelmaraton). Brukade kolla klockslagen ungefär var tionde obs plus alltid vid obs av snabba variabler.
Men det var då, när man var yngre.
Nu har säsongens första uxor-rapport levererats till Amanda, se bilder nedan.
För att göra allt så enkelt och tydligt som möjligt kommer jag så långt lämpligt att använda mig av standardmönstret med senaste 30 dygnen, magnitudintervall 9.0-12.0 (edit: nej, det blir 8.0-13.0) och visuella våglängder (medelvärden 0.1 dygn). Data för andra våglängder (BRI), har jag meddelat, kan ges vid behov.
Så nu kör vi igång!
Attachments:
Den enda gång som jag behövt avbryta variabelobserverande pga norrsken var under det episka utbrottet kvällen den 24 mars 1991. I loggboken skrev jag ”Norrsken 2140-2150” och lite senare ”Enormt norrsken 2230-2240” (tiderna avser SNT). Detta mest som en förklaring till mig själv varför jag hade avbrutit obspasset.
Vid 22:30 SNT var alltså hela den göteborgska himlen antingen röd eller grön. Även rakt söderut (mot Avenyn) drog draperierna fram. Hade ingen aning om hur dessa bakgrundsfärger skulle påverka magnitudskattningar, så efter en norrskenskorona gick jag hem och sov innan jag skulle jobba.
Nästa natt blev också minnesvärd eftersom Nova Herculis 1991 hade upptäckts på morgonen som följde norrskenet. Kunde skatta novan till magnitud 7.2 natten 25-26 mars klockan 01:40 SNT. Nu i efterhand förstår jag inte riktigt hur jag orkade med att obsa natt efter natt och samtidigt jobba heltid…
-
Det här svaret redigerades för 2 år av
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- Solar Flare (Ivar Hamberg)
Årets bild i galleriet
-
- IC434, Barnard 33 (Lars Anmark)
Senaste bilderna i forumet
Senaste nytt från SAAF-webben
- Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
- Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars
- Årsmöte i SAAF – 16 april 2026
- Vårhimlens pärlor – observationskafé med SAAF, 25 februari
- Leoträffen — ny observationsträff med SAAF, 10–11 april på Öland
