[Hans Bengtsson]

Roligt att du gjorde ett försök, men jag tror inte att denna komet kommer att kunna observeras från vår nordliga latitud. Den ligger alltför nära solen på himlen nu, och sedan försvinner den återigen söderut ifall den skulle överleva periheliepassagen.

Scarmato skrev igår att den tycks befinna sig i ett tillstånd av långt gånget sönderfall. Vilket ju i så fall inte är oväntat.

Bilderna från LASCO C3 ger pga saturering ett överdrivet positivt intryck av kometens tillstånd, något som alltid händer när kometer passerar genom synfältet.

 

Attachments:

1. 

   IMG_3866.jpeg
   

2. 

   IMG_3870.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Jag tjuvkikade först på Yoshidas sammanställning, och gjorde från den en kortare lista, som jag förkortade ytterligare genom att på timnivå köra IAU-efemerider.

Om Yoshida missat någon komet så har jag säkerligen också missat den. Men jag litar på Yoshida.

[Hans Bengtsson]

Reviderad version av artikeln om UX Ori har nu mottagits av Astronomy & Astrophysics, meddelas det idag.

[Hans Bengtsson]

En egenhet hos stjärnan tycks vara den väldigt stora variationen i färgindexet V-I under loppet av en cykel.

Diagrammet visar V-R (övre kurvan) och V-I. Det ska dock noteras att det bara är vid nyåret 2017-18 som data för V-I finns tillgängligt under ett minimum, så det vore mycket värdefullt om både V och I kan mätas även utanför maxtiderna för att få mera sammanhängande färgindexkurvor.

 

• Det här svaret redigerades för 1 år av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_3821.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Helt enkelt jättebra! Jag har faktiskt saknat den funktionen ibland.

Edit:

Men det står fel när man ska markera, det står I-R istället för V-I.

• Det här svaret redigerades för 1 år av Hans Bengtsson.

[Hans Bengtsson]

AAVSO-bilden för detta område är hämtad från en POSS-rödbild som togs den 7 mars 1953. Alla rödbilderna från 50-talet innehåller otaliga artefakter, och de två objekt som du ringat in är sådana. Man kan veta det eftersom det i anslutning till rödbilden också togs en blåbild, och där finns inget spår av någonting på positionen.

Jag blinkade en massa POSS-bilder för 25 år sedan (upptäckte 79 nya variabler), men när jag försökte använda 50-talets rödbilder insåg jag snabbt att det då blinkade nästan överallt pga artefakterna. Däremot kom rödbilderna till god nytta när jag väl hade upptäckt en variabel genom blinkning av övriga bilder.

När det gäller magnitudbestämning av den troliga novan överlämnar jag med varm hand saken åt er som har praktisk erfarenhet av detta!

[Hans Bengtsson]

En bra sak vore om det går att mäta en magnitud för novan, kanske CV eller TG.

AAVSO har en sekvens för M81, se nedan. Kan den användas?

Eftersom stjärnan saknas i VSX, så måste man vid kartritningen skriva in rektascension och deklination. Och sedan har jag som rubrik på kartan valt att skriva in PNV-namnet. En karta som är gjord på det sättet, där stjärnnamnet är ”icke-operativt” och bara en rubrik, känner man igen på att den saknar uppgifter om max-mag osv längst uppe till vänster.

 

• Det här svaret redigerades för 1 år av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 1 år av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 1 år av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 1 år av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_3803.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Perfekt att du skickat bilden till ATel-författaren!

Jag tycker definitivt att din bild visar novan, det är svårt att tolka på något annat vis. Objektet ser stjärnlikt ut och ligger på rätt ställe. Känner inte till något annat fall där en svensk amatörastronom fångat en nova i M81 (däremot supernova förstås, men det är ju en helt annan typ av stjärna än en nova).

Nattmolnet, och tidigare Astronet, är det forum som gäller när det handlar om ärenden av detta slag. Drivande inom svensk amatörastronomi.

[Hans Bengtsson]

Såvitt jag kan förstå har du tagit en förupptäcktsbild (pre-discovery image) av novan redan den 4 december 2024!

På klippet nedan har jag lagt in g’magnituder (Sloan, med max vid 4866 Å) för tre stjärnor nära novan. Magnituderna g’ är enligt Pan-STARRS (2016) 16.01, 19.63 och 20.48. Det känns som om novan vid tillfället låg kring magnitud 20.8 eller något sådant.

När novan upptäcktes hade den således varit nära max under några veckor. Viktig info! Jag har lagt in namnet i SVO:

PNV J09561933+6902349

(med mellanslag efter PNV)

Författarna till ATel-artikeln (se länk i mitt förra inlägg) borde få tillgång till din bild.

 

• Det här svaret redigerades för 1 år av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_3802.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Snygg bild!

Den 27 december upptäcktes en trolig nova i M81. Magnitud 20.5, den är verkligen ljussvag, men jag tänkte att den kanske ändå skulle kunna finnas med på någon av dina allra senaste exponeringar. Jag kan inte se den på din bild, men ta gärna en titt på dina original.

Novan finns markerad på upptäckarnas bild. Jag har sedan roterat en del av din bild 90 grader så att klippet omfattar ungefär samma område.

https://www.astronomerstelegram.org/?read=16961

• Det här svaret redigerades för 1 år av Hans Bengtsson.

Attachments:

1. 

   IMG_3772.jpeg
   

2. 

   IMG_3778.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Kvadrantidernas max inträffade enligt de preliminära resultaten från MeteorFlux omkring klockan 17 SNT den 3 januari, vilket stämde mycket bra med prognoserna. ZHR ca 65.

Redan framåt morgonkvisten den 4 januari hade ZHR avtagit till ca 10, vilket också var väntat med tanke på svärmens kortvariga maxima.

Av någon okänd anledning hade tydligen både radio och tv gått ut med den märkliga uppmaningen att man skulle vänta till efter midnatt för att se några meteorer! Detta var ju helt emot vad som kunde förväntas av svärmen, och jag har förstått att många blivit missledda därigenom.

 

Attachments:

1. 

   IMG_3770.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

Från balkongen i Göteborg såg jag för första gången en ockultation av Saturnus, med 8 cm refraktor, dock inte försvinnandet (moln!) utan bara återkomsten. En ganska udda upplevelse!

 

[Hans Bengtsson]

Vid klart väder planeras live-sändning från Örebro Astronomi:

[Hans Bengtsson]

Vi skriver nu 2025, och det flydda året kan sammanfattas vad gäller det internationella solfläckstalet. Månadsvärdena blev som följer:

Jan: 126.0

Feb: 123.0

Mar: 103.7

Apr: 137.0

Maj: 172.1

Jun: 164.1

Jul: 196.5

Aug: 215.5

Sep: 141.4

Okt: 166.4

Nov: 152.5

Dec: 154.5

Efter de höga talen i juli-augusti har det hela stabiliserats på en ganska jämn nivå under årets fyra sista månader.

För att få en bild av den mera långsiktiga utvecklingen är det mera relevant att titta på 13-månaders-talen, där vi nu nått fram till juni 2024:

Jan: 131.1

Feb: 136.9

Mar: 141.4

Apr: 144.4

Maj: 149.1

Jun: 152.7

Således en stadig höjning under årets första hälft, och den trenden håller nog i sig även under den andra hälften. Mycket tyder på att 13-månaders-maximet kommer att inträffa under 2025, och att det alltså fortfarande ligger framför oss nu kring nyåret.

Diagrammet är hämtat från SILSO. Som alltid är månadsvärdena plottade i blått och 13-månaders-kurvan i rött.

 

Attachments:

1. 

   IMG_3743.jpeg
   

[Hans Bengtsson]

V0603 Per maxade lagom till Kalle Anka, vid V-magnitud 12.81. Nu i nyårstid har den börjat avta en liten aning.

Diagrammet nedan visar den senaste tidens utveckling i fyra färger, nerifrån räknat B, V, R och I. Observatörer: Lars Hermansson och Tomas Wikander.

Attachments:

1. 

   IMG_3733.jpeg
   

[Författare]

Inlägg