[timokarhula]

In fact. Jag lyckades obsa Nova Scorpii från min karavanpark klockan 3.59 lokal tid. Skorpionen som jämte Orion är de finaste stjärnbilderna låg nära zenit. Novan var därför vansklig att se för den låg för högt upp för att se enkelt. Hur som helst har jag inga jämförelsekartor, Hans B?. Men novan var aningen ljussvagare än fältstjärnan sydväst. Ca 8.0-8.5 enligt min absoluta “gesyn”

/Timo K

[timokarhula]

Sydsken (Aurora Australis) syntes i Tasmanien inatt enligt TVn vilket inte är så vanligt.

[timokarhula]

Tack för uppgifterna. Andrew P
verkade alltså inte ha varit i Exmouth under förmörkelsen.
Jag ska försöka se novan inatt. Efter eklipsen fick jag punktering och fick bärgas till Carnarvon. Här är jag fast i en karavanpark och väntar på reservdäck till BMWn. Imorgon är det Anzac day och kanske får jag däcket till onsdag. Flyget till Sverige går på torsdag så om jag har tur kommer jag hem i tid. Annars stannar jag kvar här för gott.
/TimoK

[timokarhula]

Jag observerade också konjunktionen mellan Ceres och M100 nyss (21h30m UT).  Med min 12cm refraktor och 19x förstoring syntes M100 som ett diffust sken till höger om (SW) dvärgplaneten.  Med 75x syntes galaxens kärna tydligare 3 bågminuter rakt till höger om Ceres.

Jag skattade Ceres magnitud som 6.9 vilket stämde perfekt med Horizons värde 6.94.

Betänk att Ceres avstånd till jorden var nu 241 miljoner km medan M100 ligger på ca 50 miljoner ljusårs avstånd, dvs två tusen miljarder gånger längre bort!

/Timo K

[timokarhula]

Tänka sig att namnet Erik Prosperin har helt undgått mig.  Alla bara skriver om Gauss banberäkningar för Ceres.

Ceres var förresten den andra asteroiden som jag lokaliserade.  Det var den 7 januari 1981 som jag såg en extra stjärna av magnitud 6.5 i Tvillingarna, mellan Castor och Pollux.  Med 7×50-kikare kunde jag bekräfta Ceres rörelse den 10 januari då asteroiden var i opposition.  På den tiden gick mina djupaste stjärnkartor bara ned till magnitud 6.5, samma som Ceres ljusstyrka!

Ceres är faktiskt den enda dvärgplaneten som kan ses med blotta ögat.  Jag kunde skymta både Ceres och Vesta samtidigt med blotta ögat den 20 april 2014 i Virgo.  En unik händelse då de låg endast 2°.5 ifrån varandra.

/Timo K

[timokarhula]

Jag har haft två produktiva nätter i rad och obsade 40 nya galaxer med min 12-tums Dobson. Jag hade gått lös på Herschel-2500 objekten NGC3265, NGC3334, NGC3304, NGC3327, NGC3451, NGC2965 och NGC3104 i Leo Minor (därmed hade jag sett alla Herschels i LMi!), NGC3345 (bara en dubbelstjärna) och NGC3498 (bara en trippelstjärna) i Leo, NGC3122 (=NGC3110) i Sextans, NGC3928, NGC3930, NGC4020, NGC4025, NGC4172 och NGC4198 i Ursa Major, NGC4989 i Virgo samt NGC5089 i Coma Berenices.

Nattens bifångster blev NGC2971, IC2500, CGCG 181-84, CGCG 182-9 och UGC5476 i Leo Minor, NGC3230, UGC5625, NGC3253 i Leo, IC2986, IC2985, UGC7144 i Ursa Major, NGC4990, NGC4975 i Virgo samt NGC5131 och IC4239 i Coma Berenices.

Jag tittade åter på dvärggalaxen Leo III. NGC4025 i UMa liknade faktiskt Leo III och var en utmaning för att vara ett Herschel-objekt. Kunde inte se den ännu större och ytljussvagare UGC6955 i närheten. Bredvid NGC3930 (också ytljussvag) lade jag märke till att den fysiskt närbelägna stjärnan Groombridge 1830 (=Argelanders stjärna) hade mycket tydligt ändrat sin position jämfört med kartan pga stjärnans extremt stora egenrörelse.

Inatt nådde jag milstolpen prick 6000 visuellt observerade Deep-Sky objekt (exklusive dubbelstjärnor)!

Natten bjöd på mäktiga norrsken och dessa var de ljusstarkaste som jag sett på flera år. De täckte bara hela norra delen av himlen upp mot zenit i bästa fall. Gröna draperier dansade i en båge från väst, norr till öst och upp mot zenit stack det tidvis upp ljusstarka strålar. Norrskenet lyste upp himlen vars mörker var bara SQM-L 20.4 som bäst, en magnitud ljusare än det brukar vara. Jag riktade apparaten mot norrskenets ljusaste del och fick värdet SQM-L 18.4. Det var så pass ljusstarkt att det kastade märkbara skuggor på marken av mig.

Jag var inte uppe lika länge som Tobbe igår och avslutade mitt observationspass redan klockan 2:30. Norrskenen fortsatte lysa men hade då lugnat ner sig betydligt.

/Timo K

[timokarhula]

Hos mig var det molnigt kvällen den 23 oktober och förmodligen över hela Svealand?  Då är det inte så konstigt att meteoren inte fångades av svenska meteorkameror, bl.a. från Västerås.

Att det fångades av tre finska videokameror berodde på att det syntes fina norrsken den kvällen så den interstellära meteoren blev en bifångst.

/Timo K

[timokarhula]

Jag har också kunnat se Sirius några gånger när solen har varit uppe.  Speciellt från Australien är det inte svårt att före soluppgången följa Sirius med kikare och efter soluppgången skymta Sirius även med blotta ögat.

Jupiter är inte heller så svår att se strax innan solens nedgång.  Mars har jag också en gång kunnat se med blotta ögat innan solnedgången.  Det var den 15 oktober 2003 då Mars magnitud var -1.7.

/Timo K

[timokarhula]

Håkan, jag visar dig gärna Leo I, II och III.  30-tummaren är som gjord för dem.  De är ju faint stuff som vi gillar,  Jag skulle säga att Leo III är enklare än våran favorit Holmberg IX nära M81.  Nu ser jag fram emot faint stuff i Australien i påsk, hmmm…… 🙂

/Timo K

[timokarhula]

Gårdagens himmelssyn väckte visst intresse i Västmanlans Läns Tidning (VLT).  Undrande läsare frågade om det var flygplan, satelliter eller UFOs.  Moderna människor i städer känner inte igen stjärnhimlen längre och de (min åskådargrupp i Åkesta observatorium igår) var mäkta imponerade när jag berättade att detta bara är de två ljusaste planeterna Venus och Jupiter.  Ikväll och imorgon är planeterna som närmast varandra denna gång.

/Timo K

[timokarhula]

Kul att du också obsat de tre Leo-dvärgarna.  Det hade jag glömt bort.  Det är inga galaxer som man direkt kan stirra på utan det krävs att man vet exakt var de finns.  Min nästa galax i den Lokala gruppen torde bli Pegasus-dvärgen i höst.

/Timo K

[timokarhula]

Det var nu sista chansen med mörk himmel innan månen börjar störa så jag gjorde ett sista ryck med DS-observationer imorse. Den dryga halvmånen gick ned klockan 4:21 så mellan klockan 3:30-5:05 obsade jag nio galaxer i Serpens och Bootes med 12-tums Dobson. Av de var NGC5888, 5893, 5900 och 5922 (=5923) Herschel-2500 galaxer. Obsade även den avlägsna (r=4.76 AU) kometen C/2019 T4 (ATLAS). Skattade den till magnitud 12.8, komadiameter 0′.7 och DC=2. Jag hade sett kometen redan i april ifjol då den befann sig i Crater.  Hela tiden syntes en grönaktig, ordinär norrskensbåge i norr. Tydligen var norrskenet mycket kraftigare tidigare på kvällen. Massmedia hajpar norrskenen lika mycket som den “gröna” kometen C/2022 E3 (ZTF).

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 2 år av timokarhula.

[timokarhula]

Intressant Tobbe.  Vi obsade bredvid varandra vid Frykens strand i Lysvik med lika stora teleskop.  Den största differensen med våra obsar var tror jag är sökarkartorna och kanske följningen i mitt teleskop.  Mina kartor går till 15-16 mag och då vet jag exakt var galaxen gömmer sig.  Även då behövs det i sämsta fall behövas flera indirekta detektioner med indirekt seende när galaxen är på låg höjd.  Jag tror nog att jag aldrig lyckats se 13-14 mag galaxer på deklination -18 grader som jag gjorde nu i Lysvik!  Virsbo och Lysvik ligger på samma latitud men Värmland har bättre sydhorisont.

/Timo K

[timokarhula]

Tack Hans B.  Jag lade in min obs av SN2023bee i SVO men inte av SN2023axu.  Den senare kunde jag inte med säkerhet identifiera pga brist i MS-kartan.  Ett aktuellt fotografi skulle ha behövts.

/Timo K

[timokarhula]

Draco, det är efter Virgo den stjärnbild där det fattas flest Herschel-objekt för mig.  Vi får hoppas lycka till för oss inför dessa galax-konstellationer.

/Timo K

[Författare]

Inlägg