[timokarhula]

Hos mig var det molnigt kvällen den 23 oktober och förmodligen över hela Svealand?  Då är det inte så konstigt att meteoren inte fångades av svenska meteorkameror, bl.a. från Västerås.

Att det fångades av tre finska videokameror berodde på att det syntes fina norrsken den kvällen så den interstellära meteoren blev en bifångst.

/Timo K

[timokarhula]

Jag har också kunnat se Sirius några gånger när solen har varit uppe.  Speciellt från Australien är det inte svårt att före soluppgången följa Sirius med kikare och efter soluppgången skymta Sirius även med blotta ögat.

Jupiter är inte heller så svår att se strax innan solens nedgång.  Mars har jag också en gång kunnat se med blotta ögat innan solnedgången.  Det var den 15 oktober 2003 då Mars magnitud var -1.7.

/Timo K

[timokarhula]

Håkan, jag visar dig gärna Leo I, II och III.  30-tummaren är som gjord för dem.  De är ju faint stuff som vi gillar,  Jag skulle säga att Leo III är enklare än våran favorit Holmberg IX nära M81.  Nu ser jag fram emot faint stuff i Australien i påsk, hmmm…… 🙂

/Timo K

[timokarhula]

Gårdagens himmelssyn väckte visst intresse i Västmanlans Läns Tidning (VLT).  Undrande läsare frågade om det var flygplan, satelliter eller UFOs.  Moderna människor i städer känner inte igen stjärnhimlen längre och de (min åskådargrupp i Åkesta observatorium igår) var mäkta imponerade när jag berättade att detta bara är de två ljusaste planeterna Venus och Jupiter.  Ikväll och imorgon är planeterna som närmast varandra denna gång.

/Timo K

[timokarhula]

Kul att du också obsat de tre Leo-dvärgarna.  Det hade jag glömt bort.  Det är inga galaxer som man direkt kan stirra på utan det krävs att man vet exakt var de finns.  Min nästa galax i den Lokala gruppen torde bli Pegasus-dvärgen i höst.

/Timo K

[timokarhula]

Det var nu sista chansen med mörk himmel innan månen börjar störa så jag gjorde ett sista ryck med DS-observationer imorse. Den dryga halvmånen gick ned klockan 4:21 så mellan klockan 3:30-5:05 obsade jag nio galaxer i Serpens och Bootes med 12-tums Dobson. Av de var NGC5888, 5893, 5900 och 5922 (=5923) Herschel-2500 galaxer. Obsade även den avlägsna (r=4.76 AU) kometen C/2019 T4 (ATLAS). Skattade den till magnitud 12.8, komadiameter 0′.7 och DC=2. Jag hade sett kometen redan i april ifjol då den befann sig i Crater.  Hela tiden syntes en grönaktig, ordinär norrskensbåge i norr. Tydligen var norrskenet mycket kraftigare tidigare på kvällen. Massmedia hajpar norrskenen lika mycket som den “gröna” kometen C/2022 E3 (ZTF).

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 2 år av timokarhula.

[timokarhula]

Intressant Tobbe.  Vi obsade bredvid varandra vid Frykens strand i Lysvik med lika stora teleskop.  Den största differensen med våra obsar var tror jag är sökarkartorna och kanske följningen i mitt teleskop.  Mina kartor går till 15-16 mag och då vet jag exakt var galaxen gömmer sig.  Även då behövs det i sämsta fall behövas flera indirekta detektioner med indirekt seende när galaxen är på låg höjd.  Jag tror nog att jag aldrig lyckats se 13-14 mag galaxer på deklination -18 grader som jag gjorde nu i Lysvik!  Virsbo och Lysvik ligger på samma latitud men Värmland har bättre sydhorisont.

/Timo K

[timokarhula]

Tack Hans B.  Jag lade in min obs av SN2023bee i SVO men inte av SN2023axu.  Den senare kunde jag inte med säkerhet identifiera pga brist i MS-kartan.  Ett aktuellt fotografi skulle ha behövts.

/Timo K

[timokarhula]

Draco, det är efter Virgo den stjärnbild där det fattas flest Herschel-objekt för mig.  Vi får hoppas lycka till för oss inför dessa galax-konstellationer.

/Timo K

[timokarhula]

Björn, kul att träffas på VSP!  Jag känner igen frustrationen.  Någon gång har det hänt mig att mina anteckningar vid okularet har blåst bort och det känns då att observationspasset har varit förgäves.

/Timo K

[timokarhula]

Tack för uppgifterna.  Jag undrar hur pass ljussvaga variabler som är katalogiserade?  Alltså vad är den ljussvagaste max-magnituden för “ordinära” variabler (icke extragalaktiska (super)novor)?

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 2 år av timokarhula.

[timokarhula]

Tack Hans B.  Videon ger nog inte visuell rättvisa med vad som har synts de senaste veckorna.  När moln har legat i väster efter solnedgången är solljuset starkare än vanligt en tid efter skymningen.  Men att se en platt, rosafärgad pyramidform av ljus i en annars perfekt klar himmel?  Nej, jag har inte ätit svampar.  🙂

/Timo K

[timokarhula]

Angående den kommande Venus-Neptunus konjunktionen imorgon. Efter att jag noterade den märkliga himmelsfärgen i skymningen så skulle jag obsa planeterna med VARFs 10 tums-teleskop. Klockan 17:49 såg jag en ensam stjärna precis på Neptunus position enligt det datorstyrda teleskopet. Jag räknar dock inte detta som en positiv konjunktions-observation för Venus syntes inte i samma synfält (en grad bort). Få se om dimmolnen lättar imorgon. De övertäckte hela himlen på bara några minuter. Det var lite pinsamt för jag lovade visa den “gröna” kometen mm för en gymnasieklass men tji fick jag (och eleverna).

/Timo K

[timokarhula]

Snyggt Peter.  Så där såg jag också komet C/2022 E3 (ZTF) igår strax före klockan 19.  Använde 25×100 och 10×50-kikare.  Skattade kometen som magnitud 6.2, komadiameter 10′, DC=5 och skymtade en 15′ svans mot PA 45.

Nästa fototillfälle blir den 14-15 februari då kometen passerar 1°.5 till vänster om Aldebaran.  Samt den täta konjunktionen mellan Venus och Neptunus den 15 februari.

/Timo K

[timokarhula]

Hej Hans,

Jag observerade något som skulle kunna kallas för en bimåne så pass länge som den 2 april 1999, klockan 01:15.  Det var fullmånetid och jag gick ut med hunden.  Månen omgärdades av en ljusstark cirkel.  På den högra sidan om månen såg jag ett mycket ljusare utskott, som en bimåne.  Jag tyckte till och med att ljuset stack upp i en kort båge upp mot höger (?).  Allt detta var grått, inga regnbågsfärger.  Det är väl det närmaste jag har kommit det du frågar efter.

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 2 år av timokarhula.

[Författare]

Inlägg