[timokarhula]

Koichi Itagaki är helt outstanding. Jag kollade upp och jag har sett 19 av hans supernovaupptäckter (exakt en fjärdedel av alla SN som jag obsat). Tvåan är det automatiska programmet Zwicky Transient Facility (ZTF) på Palomar varav jag sett 8 av deras upptäckta supernovor. Den första Itagaki-supernovan som jag observerade var SN 2004dj i NGC2403 i Giraffen den 14 augusti 2004 (samma kväll som OS-invigningen i Aten). Supernovan var relativt ljusstark och jag skattade den till magnitud 12.0 med mitt Celestron-8 telekop och 100x förstoring.  Jag har även sett en av Itagakis kometer, C/2009 E1.  Den var också relativt ljusstark och skattade kometen som magnitud 9.6 med 25×100 den 19 mars 2009.

/Timo K

[timokarhula]

Ikväll såg jag också den stora solfläcken med blotta ögat nere mot höger på solskivan.  Såg även en mindre solfläck upp mot vänster.  Det var närmare 20 år sedan som jag såg mer än en solfläck samtidigt utan förstoring men jag obsar inte solen så ofta.  Använde ett Baader Astro solfilter med 100 mm rund apertur som jag fäst i ett jordgubbssyltburkslock!

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 1 år av timokarhula.

[timokarhula]

Intressant rapport.  Från Öland är klothopen M55 i Skytten det sydligaste Messier-objektet som jag sett från Sverige, δ = -30°58’.  Kunde inte se några enskilda stjärnor i M55 med 12-tummaren och 47x förstoring.  Hopens höjd var då 2°.7.  Från Västra Australien har jag upplöst hopen till centrum med 10 tum och 250x.  I juni 1996 kunde jag från 3500 meters höjd i Anderna i Peru skymta M55 med blotta ögat!

Läste en gång att en amatör lyckades se både M6 och M7 från Skottland.  Kan tyvärr inte hitta länken nu till hans observation.

/Timo K

[timokarhula]

Ja, M101 är en ytljussvag galax som syns fint  under en mörk himmel.  Har sett den med bland annat en 8×50-sökare.  Undrar om inte Stephen O’Meara påstår sig ha sett den med blotta ögat?

En rolig grej hände vid Värmland Star Party den 25 februari 2012.  Anders Wettergren hade riktat sin 17.5-tums Dobson mot M101 och vi skulle obsa supernovan SN2011fe som hade exploderat halvåret innan i augusti 2011.  Vi kunde först inte lokalisera supernovan för det som vi först trodde vara galaxens centrum visade sig istället vara HII-regionen NGC5461 i en av galaxens spiralarmar!  Då skattade jag SN2011fe till magnitud 15.0.

Den 3 september 2011 kunde jag obsa SN2011fe med 10×50-kikare, magnitud 10.4, och den är hittills den enda supernovan jag sett med prismakikare.

/Timo K

[timokarhula]

Jag fick också syn på SN2023ixf i M101 inatt. Var inte säker på att lyckas att se supernovan då solen inte skulle sjunka ned mer än 8°.3 under horisonten vid lokal astronomisk midnatt här vid 60° latitud. Jag hade aldrig tidigare sett en supernova så här sent in på sommaren. Med min 12-tums Dobson stjärnhoppade jag från Mizar till området. Lite besvärligt var det för M101 skulle vara på 72° höjd (nära Dobson-hålet). Med viss svårighet kunde jag se en ensam stjärna vid den rätta positionen med 47x och 188x förstoringar. M101 kunde jag inte se skymten av. Skattade SN2023ixf till magnitud 11.2 (30.96 maj UT). Den var aningen ljussvagare än en 11.0 mag stjärna men betydligt ljusstarkare än en 12.0 mag stjärna 6 bågminuter öster om den. Har rapporterat till SVO. SN2023ixf verkar vara den tredje ljusaste av de 76 supernovorna jag sett visuellt.

Himlens mörker var bara SQM-L 16.4 då även den 80% upplysta månen störde. Högt upp i söder lokaliserade jag sedan M57 som såg ut som en blek rökring. En trevlig, ljummen (temperatur +12°) majnatt utan mygg. Förresten, min nya katt Sebastian jagade iväg en grävling som sprang förbi mig under observationen!

/Timo K

[timokarhula]

Nej, det verkar lösa sig. Fick reservdäcket i sista stund och är hemma nu i min gamla bostad i Geraldton, 50 mil söderut. Imorgon klockan 4 fortsätter jag till Perth och borde vara hemma i Sverige på fredag eftermiddag.

Vad har Nova Scorpii för ungefärlig magnitud nu? Har den passerat maximum?

/TimoK

[timokarhula]

Hej David

Jo, jag är Down Under. Mest Under, för jag fick punktering I min BMW330i sportbil och den saknar reservdäck. Är fast här i Carnarvon och väntar på reservdäck från Perth, 100 mil söderut. Om jag inte får däcket imorgon stannar jag här för gott, ty mitt flyg till Sverige går på torsdag! Inget lustigt med det.

/Timo K

[timokarhula]

In fact. Jag lyckades obsa Nova Scorpii från min karavanpark klockan 3.59 lokal tid. Skorpionen som jämte Orion är de finaste stjärnbilderna låg nära zenit. Novan var därför vansklig att se för den låg för högt upp för att se enkelt. Hur som helst har jag inga jämförelsekartor, Hans B?. Men novan var aningen ljussvagare än fältstjärnan sydväst. Ca 8.0-8.5 enligt min absoluta “gesyn”

/Timo K

[timokarhula]

Sydsken (Aurora Australis) syntes i Tasmanien inatt enligt TVn vilket inte är så vanligt.

[timokarhula]

Tack för uppgifterna. Andrew P
verkade alltså inte ha varit i Exmouth under förmörkelsen.
Jag ska försöka se novan inatt. Efter eklipsen fick jag punktering och fick bärgas till Carnarvon. Här är jag fast i en karavanpark och väntar på reservdäck till BMWn. Imorgon är det Anzac day och kanske får jag däcket till onsdag. Flyget till Sverige går på torsdag så om jag har tur kommer jag hem i tid. Annars stannar jag kvar här för gott.
/TimoK

[timokarhula]

Jag observerade också konjunktionen mellan Ceres och M100 nyss (21h30m UT).  Med min 12cm refraktor och 19x förstoring syntes M100 som ett diffust sken till höger om (SW) dvärgplaneten.  Med 75x syntes galaxens kärna tydligare 3 bågminuter rakt till höger om Ceres.

Jag skattade Ceres magnitud som 6.9 vilket stämde perfekt med Horizons värde 6.94.

Betänk att Ceres avstånd till jorden var nu 241 miljoner km medan M100 ligger på ca 50 miljoner ljusårs avstånd, dvs två tusen miljarder gånger längre bort!

/Timo K

[timokarhula]

Tänka sig att namnet Erik Prosperin har helt undgått mig.  Alla bara skriver om Gauss banberäkningar för Ceres.

Ceres var förresten den andra asteroiden som jag lokaliserade.  Det var den 7 januari 1981 som jag såg en extra stjärna av magnitud 6.5 i Tvillingarna, mellan Castor och Pollux.  Med 7×50-kikare kunde jag bekräfta Ceres rörelse den 10 januari då asteroiden var i opposition.  På den tiden gick mina djupaste stjärnkartor bara ned till magnitud 6.5, samma som Ceres ljusstyrka!

Ceres är faktiskt den enda dvärgplaneten som kan ses med blotta ögat.  Jag kunde skymta både Ceres och Vesta samtidigt med blotta ögat den 20 april 2014 i Virgo.  En unik händelse då de låg endast 2°.5 ifrån varandra.

/Timo K

[timokarhula]

Jag har haft två produktiva nätter i rad och obsade 40 nya galaxer med min 12-tums Dobson. Jag hade gått lös på Herschel-2500 objekten NGC3265, NGC3334, NGC3304, NGC3327, NGC3451, NGC2965 och NGC3104 i Leo Minor (därmed hade jag sett alla Herschels i LMi!), NGC3345 (bara en dubbelstjärna) och NGC3498 (bara en trippelstjärna) i Leo, NGC3122 (=NGC3110) i Sextans, NGC3928, NGC3930, NGC4020, NGC4025, NGC4172 och NGC4198 i Ursa Major, NGC4989 i Virgo samt NGC5089 i Coma Berenices.

Nattens bifångster blev NGC2971, IC2500, CGCG 181-84, CGCG 182-9 och UGC5476 i Leo Minor, NGC3230, UGC5625, NGC3253 i Leo, IC2986, IC2985, UGC7144 i Ursa Major, NGC4990, NGC4975 i Virgo samt NGC5131 och IC4239 i Coma Berenices.

Jag tittade åter på dvärggalaxen Leo III. NGC4025 i UMa liknade faktiskt Leo III och var en utmaning för att vara ett Herschel-objekt. Kunde inte se den ännu större och ytljussvagare UGC6955 i närheten. Bredvid NGC3930 (också ytljussvag) lade jag märke till att den fysiskt närbelägna stjärnan Groombridge 1830 (=Argelanders stjärna) hade mycket tydligt ändrat sin position jämfört med kartan pga stjärnans extremt stora egenrörelse.

Inatt nådde jag milstolpen prick 6000 visuellt observerade Deep-Sky objekt (exklusive dubbelstjärnor)!

Natten bjöd på mäktiga norrsken och dessa var de ljusstarkaste som jag sett på flera år. De täckte bara hela norra delen av himlen upp mot zenit i bästa fall. Gröna draperier dansade i en båge från väst, norr till öst och upp mot zenit stack det tidvis upp ljusstarka strålar. Norrskenet lyste upp himlen vars mörker var bara SQM-L 20.4 som bäst, en magnitud ljusare än det brukar vara. Jag riktade apparaten mot norrskenets ljusaste del och fick värdet SQM-L 18.4. Det var så pass ljusstarkt att det kastade märkbara skuggor på marken av mig.

Jag var inte uppe lika länge som Tobbe igår och avslutade mitt observationspass redan klockan 2:30. Norrskenen fortsatte lysa men hade då lugnat ner sig betydligt.

/Timo K

[timokarhula]

Hos mig var det molnigt kvällen den 23 oktober och förmodligen över hela Svealand?  Då är det inte så konstigt att meteoren inte fångades av svenska meteorkameror, bl.a. från Västerås.

Att det fångades av tre finska videokameror berodde på att det syntes fina norrsken den kvällen så den interstellära meteoren blev en bifångst.

/Timo K

[timokarhula]

Jag har också kunnat se Sirius några gånger när solen har varit uppe.  Speciellt från Australien är det inte svårt att före soluppgången följa Sirius med kikare och efter soluppgången skymta Sirius även med blotta ögat.

Jupiter är inte heller så svår att se strax innan solens nedgång.  Mars har jag också en gång kunnat se med blotta ögat innan solnedgången.  Det var den 15 oktober 2003 då Mars magnitud var -1.7.

/Timo K

[Författare]

Inlägg