Forum Replies Created
-
Att komet 13P/Olbers inte syntes kan ha berott på att den låg alldeles intill en ganska ljusstark stjärna. Klockan 20 igår låg Olbers bara 0.9 bågminuter ifrån den mag 7.2 SAO 140379 och dränkte kometens ljus. Jag kunde inte heller se Olbers visuellt igår.
/Timo K
Äntligen fick jag syn på komet C/2023 A3 (Tsuchinshan-ATLAS) på kvällstid (jag hade sett kometen med teleskop den 7 mars då den var av mag 12.3). Hittade den ikväll klockan 18:44 först med 10×50 (komethöjd 14°, solhöjd -8°) sedan med 19x och 75x med min 12cm refraktor. Komans kärna såg ut som en suddig, gulaktig stjärna, ca 20″ bred (DC=8) och därifrån stack det ut en kort, ljusstark, parabelformad svans. När det mörknade på blev svansen mycket tydlig och den försvann utanför kikarens synfält (6°.5).
18 minuter senare ser jag med blotta ögat den raka svansen innan jag ser komethuvudet! En halvtimme senare såg jag svansen som längst, 9° mot PA 70° (komethöjd 7°.7, solhöjd -14°). Detta trots att den 95% upplysta månen störde. Skattade kometens magnitud till 2.0 med hänsyn tagen till extinktionen. Det är den sjunde ljusaste kometen av de 273 kometapparitionerna som jag sett. Den var ju förstås betydligt ljusare för några kvällar sedan. Med kikaren och refraktorn syntes klothopen M5 i samma synfält ovanför Tsuchinshan-ATLAS. Jag kunde följa kometen fram till klockan 20:16 (komethöjd 2°.4).
/Timo K
Det blir ett fint fototillfälle ikväll. Klockan 20 befinner sig Komet Tsuchinshan-ATLAS 1°.8 under klothopen M5 samtidigt som den ca 9 mag kometen 13P/Olbers ligger 1°.1 under Tsuchinshan-ATLAS. Visserligen ligger de då på bara ca 5° höjd men det råder astronomiskt mörker.
/Timo K
En reporter från Radio P4 Västmanland kom till mig ikväll och ville vara med när några från VARF spanade efter komet Tsuchinshan-Atlas från min tomt. Vi kunde inte se kometen från solnedgången klockan 17:55 till 18:45 trots att vi obsade med fem olika kikare och kameror. Kometens elongation var knappt 11°. Mot slutet fanns det dock en molnbank på några graders höjd som eventuellt kunde gömma kometen. Min magkänsla är att den är betydligt ljussvagare än gårdagens rapporterade magnitud -3. Vi hittade dock Venus med kikare redan klockan 16:45.
/Timo K
Tack Fredrik. Jag trodde initialt att detta var den minsta partiella umbrala månförmörkelsen som jag observerat, 8.5%. Kollade i mina loggar och noterade att jag faktiskt sett en som var något mindre. Såg nämligen en 6.2% månförmörkelse från Australien den 17 oktober 2005.
Morgonens nebulosa var dock den (tangerat) största jag sett. Den täckte åtminstone 180×180 grader av himlen. 🙂 Tänkte försöka hitta Merkurius också men det var dömt att misslyckas.
/Timo K
Obsade nyss den partiella månförmörkelsen. Himlen var fylld med dimma så endast de ljusaste stjärnorna syntes men dimman påverkade inte fullmånen avsevärt. Månen låg ovanligt mycket på sniskan medurs. Här följer en kort redogörelse under förloppet för min 25:e observerade månförmörkelse.
Klockan 3.45 noterade jag med blotta ögat en svag schattering mot “klockan halv ett” (där “klockan 12” är rakt upp från månens centrum). Man såg det aningen mörkare området bäst om man bara gav en snabb titt mot månen så att man inte blev bländad.
Kl 4.05 märkte jag tydligt att området mot “klockan 1” var mörkare. Det sträckte sig ungefär halvvägs mot månens centrum.
Kl 4.13 började den umbrala förmörkelsen. Sedd med 7×50-kikare var kanten mot “klockan halv två” tydligt mörk.
Kl 4.18 kunde jag inte avgöra med blotta ögat om jag kunde se hela månranden. Med 7×50 tycktes den förmörkade randen vara plan.
Kl 4.27 såg umbrans kant rak ut sedd med blotta ögat.
Kl 4.28 var umbrans kant något böjd sedd med 7×50. Kunde inte längre se den förmörkade månranden.
Kl 4.44 inträffade förmörkelsens maximum då 8.5% av månens diameter var umbralt förmörkad. Sedd med 7×50 sträckte sig kärnskuggan till Mare Imbrium.
Kl 5.15 var det svårt att avgöra med 7×50 om det var kärnskuggan eller halvskuggan som ännu syntes mot “kl 3”.
Kl 5.16 var i alla fall penumbran mycket tydlig även med blotta ögat efter att den umbrala förmörkelsen just hade avslutat.
Kl 5.41 var penumbran fortfarande skönjbar vid den högra månkanten.
En helt OK månförmörkelse trots denna tidiga timma (dimma).
/Timo K
För den djuprymdsintresserade vill jag påpeka att det finns flera spännande men utmanande stjärnhopar alldeles i närheten av Nova Vul 2024.
Den första är Czernik 40, endast 11′ NW om novan! Dess ljusstarkaste stjärnor lyser bara med 15 magnituden. Jag kunde inte se någonting här (än).
Den andra är NGC6827, 1°.4 E om novan. På foton ser den ut som en liten, 2′ bred, klotformig stjärnhop. Här kunde jag skymta tre enskilda stjärnor. Det ska bli spännande att se hur de ser ut när det blivit helt mörkt.
En tredje grupp är French 3, en pilformad asterism 4′ NE om Czernik 40.
Som grädde på moset finns en annan asterism Dias 7, endast 7′ SE om NGC6827!
/Timo K
Denna regelbundenhet heter Meton-cykeln och dess period är 235 synodiska månader eller 19 år. När månens uppstigande nodens longitud (där månbanan skär ekliptikan på väg norrut) sammanfaller med vårdagjämningspunkten uppnår månen extrema plus- och minusdeklinationer. Då adderas ekliptikans lutning (23°) med månbanans lutning (5°).
Efter 19 år är månfaserna de samma på ungefär samma datum. Det betyder att sol- och månförmörkelser inträffar ungefär på samma datum vart 19 år. Redan astronomen Meton av Aten kom på detta 432 år f.Kr.
/Timo K
