Forum Replies Created
-
Hahahaa! När du berättade detta första gången för mig trodde jag att du skämtade! Men, världen är liten och min käft är stor ibland. 🙂 Det var Christian Sasse du träffade på i Outback. Vi var på 90-talet ABB-kolleger. Jag jobbade på ABB Atom och Christian på ABB Corporate Research.
Inatt avbröt vi obsandet i förtid. För mycket höga moln på himlen. Vi fick i alla fall se den ljusstarka och mycket avlånga galaxen NGC4945 i Kentauren.
Vi gjorde en rätt så lång dagsresa idag (igår) på närmare 60 mil när vi besökte The Pinnacles. Googla på det.
Bara en vecka kvar på Down Under lovet. Vi får jobba hårt för att hålla tempot uppe.
Apropå Jimi Lowrey så blev jag nyligen invald till den tolfte stolen i Deep Sky Forums Object of the Week. Jimi Lowrey är grundaren till forumet och min plikt blir att skriva om ett unikt DS-objekt var 12:e vecka. Jag vet redan vad jag ska skriva om härnäst. 🙂
/Timo K
Nattens himmel var återigen mycket bra. Varmt och torrt hela natten. SQM-L 21.77. Jag började med att obsa Kron-stjärnhopar i det Lilla Magellanska molnet. Det är stjärnhopar katalogiserade av Gerald E Kron. Dessa plottas inte på vanliga stjärnkartor men jag hade fått en detaljerad SMC-karta för länge sedan av Mati Morel som plottar Kron-hopar. Trots att SMC var nära undre kulmination syntes de flesta hoparna så bra. Rätt som det var träffade jag på en gammal NGC-bekant i galaxen. Dessa kunde till och med upplösas i stjärnor.
Johan verifierade Hästhuvudnebulosan med sin 5.5 tums Comet Catcher och även med min 25×100-kikare!
Verifierade supernovan SN2025efc i ESO 565-19. Den var för ljussvag för exaktare magnitudbestämning men den var i alla fall av 15 mag. Kunde även skymta granngalaxen ESO 565-18 (mag 14.9 enl Megastar).
Däremot skattade Johan och jag den nyfunna tredje novan i Skytten för i år, V7993 Sgr. Johans skattning var 10.8 och min 10.5 med 25×100 den 28.71 mars UT.
Obsade två nya, obskyra och obskurerade klotformiga stjärnhopar, Terzan 6 i Sco och Djorgovski 2 i Sgr. Den sistnämnda låg i ett otroligt fint och rikt stjärnfält med stjärnhopen NGC6520, den svarta Inkspot, B86 och den mycket ovala klothopen NGC6540.
Nattens mest exotiska objekt blev den protoplanetariska nebulosan Gomez Hamburgare i Sgr och Boomerang Nebula i Kentauren. Hamburgaren syntes bara som en ljussvag stjärna med 267x förstoring men Bumerangen var tydligt avlång. Den är universums kallaste plats då gasens temperatur är blott 1 Kelvin.
Vi avslutade natten klockan 5:15 med att observera den mörka nebulosan Dark Doodad i Flugan med 10-tums teleskop, 25×100 och 8×40. Den mörka bananen kunde följas i flera synfält.
/Timo K
Förra natten körde vi till Wicherina, den närmare observationsplatsen 4 mil österut. Det fanns lite höga moln här och där men de försvann under natten.
Började att leta upp galaxen NGC1516 i Eridanus men den syntes dåligt för den hade hunnit sjunka ganska lågt i väster.
Hästhuvudnebulosan nästa. Då jag inte hade med mig H-Beta filtret i bilen fick vi nöja oss med Johans UHC. Med 10 tum och 50x förstoring var det mörka hästhuvudet svårt men definitivt. HH hade hunnit sjunka ganska lågt.
Johan letade upp vår närmaste fixstjärna, Proxima Centauri, med sin 5.5 tums Comet Catcher. Som en 11 mag stjärna såg den ut som alla andra i synfältet men pga dess egenrörelse hade Proxima tydligt ändrat sin position jämfört med SkySafaris.
Pincushion Cluster, NGC3532, var fantastisk och fyllde synfältet med jämnljusa stjärnor. De Södra Plejaderna, IC2602, inhyser en rik, ljussvag stjärnhop, Melotte 101. Påminde lite om M35 och NGC2158. Lambda Centauri nebulosan, “Running Chicken Nebula” var fin med Johans CC.
Jag letade upp ESO 92-18 i Carina, en öppen stjärnhop som liknar en klotformig. Jag stötte på den första gången på annandag jul 2009 och det kan då ha varit ett internationellt “Visual First”?! De ljusaste stjärnorna är av mag 15.5 men såg fyra-fem stjärnor framför som säkert var förgrundstjärnor.
Ruprecht 84 var en trekantig hop nära Upsilon Carinae. NGC2822 är en galax som gömmer sig bakom skenet av Beta Carinae, Miaplacidus, av andra magnituden. Den lilla, gröna planetariska nebulosan IC2448 ligger i samma synfält.
Herschels stråle, NGC2736, är den jättelika Gum-nebulosans ljusaste del. Johans kometfångare fångade strålen med UHC-filter. Den planeteriska nebulosan ESO 166-9 var en trevlig överraskning då den uppvisade en liten, diffus skiva. Johan hittade två planetärer i samma synfält i Centaurus, NGC3699 och Henize 2-67.
Den mörka Galaktiska Hästen syntes upp och ned med blotta ögat. Pipe nebula är dess mörkaste del och bildar hästens bål. En surrealistisk lång framhov nådde nästan fram till Antares. Man kunde också tänka sig två ryttare sitta på den mörka hästen.
Tyckte mig se den 15 mag supernovan i galaxen ESO 565-19 i Hydra men den hade sjunkit för lågt. Nytt försök inatt.
Vi skattade vintergatans största bredd som 41 grader, från Delta Scorpii till Corona Australis. Reflexionsnebulosorna och klothopen NGC6723 var fina i CrA.
Plötsligt ser vi UFOn lågt i öst. Vad i he…e var det där? De kom och gick i motsatt håll och nådde negativa magnituder. Vi kom fram till att det var Starlink-satelliter men varför gick de i motsatta riktningar?
Vid fyra-tiden kunde vi konstatera en ljusstark pyramid sträcka sig upp mot vintergatan, morgonens zodiakalsken! Det såg ut som om en strålkastare hade riktats uppåt i fjärran. Inte ens när den tunna leende månskäran steg upp strax före kl 5 förstörde den skenet.
Natten var helt OK. Mörker SQM-L 21.62 men vid en mätning fick jag 21.76.
Om två timmar åker vi till Wicherina igen.
/Timo K
Hej Håkan. Vårt “basläger” har vi i Geraldton, 43 mil norr om Perth, och Wicherina är en by med 4 (!) fasta invånare 43 km öster om Geraldton. Vi var häromnatten öster om Mullewa men det var lite molnstråk, blåsigt och inte jättemycket mörkare än i Wicherina. Bästa natten hade vi i igår då min SQM-L mätare visade 21.83 och Johans 21.54. Det var mycket mörkare 2009 när jag var här.
Faktiskt brydde vi inte att åka ut till bushen ikväll för skymningshimlen såg oroande molnig ut. Men som vanligt, är det nästan klart nu.
/Timo K
Hej! Timo här. Varje natt har varit stjärnklar men igår anlände moln efter klockan 21 så vi avbröt tidigt. Inatt går månen upp vid 01:30-tiden så vi har mer tid på oss. Nattemperaturen har varit mellan +29 och +21 grader. Det var mycket blåsigt förrförra natten i Mullewa (eller egentligen en mil öster om Mullewa, nära Pindar) så mina lösa stjärnkartor blåste iväg några gånger.
Vi har lite motstridiga uppgifter för vi har tre SQM-L mätare och de visar olika. Min mätare från 2009 visade 21.7 från Mullewa och från Wicherina 21.5-21.6. Det är ljusare värden än jag uppmätt tidigare. Troligen beror det på den ökade solaktiviteten? Det är i alla fall klart mörkare än på Öland. Vi fortsätter undersöka SQM-L och Bortle-klasser.
Johan tog bild på Gegenschein och zodiakalbandet med 180 sekunders exponering och den bilden kommer han att ladda upp. De syntes också med blotta ögat, likaså Magellanska spöket (med viss svårighet).
Edit: Förresten, jag fick syn på Alcor och Mizar med 8×40. Har inte sett dem förut härifrån för de kulminerar på 6 graders höjd och hela Karlavagnen stiger aldrig över horisonten.
/Timo K
Faktum är att planeternas sektor minskar fortfarande för varje natt. Det beror på de vinkelmässigt yttersta planeterna Mars retrograda rörelse (från vänster till höger) och Saturnus prograda rörelse (från höger till vänster). Ikväll var sektorn 119°.4. Merkurius saknas ju förstås men blir en tydlig aftonstjärna om ett par veckor.
Jag roade mig med att försöka se många himlakroppar i solsystemet så snabbt som möjligt. Med 10×50 och 25×100-kikare och en 12 cm refraktor redo så såg jag 13 planeter och månar inom loppet av 34 sekunder. Det var Saturnus (med en tunn ring, likt två streck), Titan, Venus (en avtagande skära), Neptunus (3′ SW om en 7.6 mag stjärna), Uranus, Jupiter med 4 månar, Mars och fullmånen, samt jorden. 🙂
Jag skulle ha kunnat se dem snabbare än så men Io låg mycket nära Jupiter och skulle försvinna bakom planeten.
/Timo K
En liten rättelse. Mitt ur gick 4 sekunder efter “Fröken Ur” enligt ovan och i stundens hetta räknade jag fel. Tiderna för första och fjärde kontakt (andra och tredje kontakt uteblev eftersom det bara blev en partiell ockultation) skall adderas och inte subtraheras med 4 sekunder. Tiderna var alltså 20:15:41 – 20:22:40. Varaktigheten var förstås densamma.
/Timo K
Ikväll utförde jag och Joel von Knorring en lyckad Mars grazing occultation expedition. Våra första utsedda observationsplatser fick vi hoppa över av för mig oförutsedda detaljer. Det var dels en rastplats vid en sjö respektive en parkeringsficka längs väg 69 vid Ingolsbenning norr om Norberg. Det visade sig att dessa platser var oplogade så vi kunde inte köra dit! Här skulle vi ha kunnat bevittna en äkta strykande Mars-ockultation. Istället fortsatte vi mot Hedemora i Dalarna och istället för att köra in i tätorten så svängde vi av mot Grådö, vid Dalälven. Platsen är känd för sitt mejeri.
Intill Dalälven inväntade vi tillfället då Mars skulle ockulteras bara partiellt. Jag hade med mig en 12 cm refraktor och en 10×50-kikare på stativ. Jag spelade in våra samtal i mobilens diktafon-app så jag kunde nu efteråt avgöra med nästan sekundnoggrannhet hur Marsförmörkelsen blev. Jag använde 133x förstoring och Mars såg ovanligt detaljrik ut. Bra seeing! Den norra polarkalotten stack ut omedelbart. Några mörka schatteringar på Mars yta kunde man se (har inte kollat exakt vilka dessa var).
Sammanfattat: Klockan 20:15:33 anser jag att månbergen börjar toucha Mars nordpol. Klockan 20:22:32 anser jag att Månen slutar beröra Mars. 38 sekunder senare noterar jag mörk himmel mellan planeten och vår måne. Den partiella ockultationen varade alltså i 6 minuter 59 sekunder. Jag skulle tippa på att en tredjedel (ca 4 bågsekunder) av Mars diameter var täckt av månen vid maximum.
En rolig detalj var att Joel noterade ett månberg avteckna sig mot Mars glob. När jag skulle se detsamma så hade berget förflyttat sig utanför Mars klot. I början av ockultationen kunde man se belysta toppar av månbergen på ömse sidor av Mars.
Detta var en riktigt lyckad Mars-expedition och med ett trevligt sällskap!
/Timo K
Österbybruk ligger 2 bågsekunder innanför en slät, klotrund måne, dvs där syns en strykande ockultation antar jag. Östhammar ligger 5 bågsekunder innanför så därifrån ses Mars nordpol täckas över i någon minut kring klockan 20:22. En svagt böjd konvex linje dragen från Lysvik till Österbybruk ger ett hum var den strykande zonen finns. Skattar att den är ca 5 km bred. Bättre att vara något norr om linjen än söder om den för då missar månen Mars helt.
Jag ämnar för övrigt utföra en Mars grazing occultation expedition imorgon kväll tillsammans med Joel von Knorring. Förmodligen blir det allra nordligaste Västmanland, vid Ingolsbenning. Det ligger 2 bågsekunder innanför en slät måne. [Om nu CdC har räknat rätt.]
/Timo K
