[timokarhula]

Grattis till konjunktionsbilden!  Jag hade molnigt mot väster så det blev ingen observation.

Imorgon kväll, midsommarafton, passerar Venus den norra delen av M44 (Bikupan).  Kanske borde det vara möjligt att kunna fota eller se någon stjärna i M44 med teleskop?

/Timo K

[timokarhula]

Det går att urskilja någon enskild stjärna visuellt i M33 redan med normalstora teleskop.  De är faktiskt skenbart en magnitud ljusare än de ljusaste stjärnorna i M31. Den ljusaste stjärnan i M33 verkar vara den gula superjätten  [HS80] B324 i HII-regionen IC142.  Enligt Simbad är den av V-magnitud 14.9.  Jag identifierade stjärnan med 12-tums teleskop i oktober 2018.  [HS80] B324 är nog den mest avlägsna enskilda extragalaktiska stjärnan (icke-supernovan) som går att se med “normala” amatörteleskop, avstånd 2.83 miljoner ljusår.

/Timo K

[timokarhula]

Otroligt!  En gång har jag lyckats se en jupitermåne i dagsljus.  Den 29 mars 2012 kunde jag med VARFs datorstyrda Celestron 9.25 och 290x förstoring skymta Ganymedes (magnitud 5.2) två minuter innan solnedgången.  Några minuter senare började alla fyra månarna synas.  Lustigt nog låg den innersta månen Io nu ytterst av de galileiska månarna.  Borde vara sällsynt?

/Timo K

[timokarhula]

Snyggt Peter!  Att Jupiter kunde uppvisa så mycket detaljer på dagtid.

Jag spanade också in konjunktionen igår kväll.  Jupiters och Venus separation var 1°.8 men kommer att vara något närmare ikväll, 1°.6.  Kunde du se Merkurius också?  Jag hann se Merkurius med 10×50-kikare precis innan den försvann bakom en molnbank.  Detta var den 90:e merkuriusapparitionen jag sett.

/Timo K

[timokarhula]

Så synd att höra!  Här finns en lång intervju med Alan Hale (och några andra kända kometobservatörer / -upptäckare):

https://www.youtube.com/watch?v=WoALTZSS8Qk

/Timo K

 

[timokarhula]

Fantastiskt bra gjort Olle!  Du är Sveriges svar på Wil Tirion,

Wil Tirion – Wikipedia

Ronald Stoyan skickade mig 2014 ett gratis exemplar av den då nya Interstellarum Deep Sky Atlas.  Det berodde dels på att jag hade hjälpt honom med en del kataloger av mörka nebulosor samt mina Karhula-hopar/asterismer dryga 10 år tidigare.

/Timo K

[timokarhula]

Den 14.6 mag UCAC4-305-142110 är den (skenbart) närmaste stjärnan till Vintergatans supermassiva svarta hål Sagittarius A* som kan ses med amatörinstrument.  Enligt Gaia EDR3 är stjärnans avstånd 3600 ljusår jämfört med det galaktiska centrats avstånd på 27000 ljusår.  UCAC4-305-142110 börjar synas på din karta nr 4 och på den sista, karta nr 9, är stjärnan den ljusaste vid övre kanten.

Stjärnan S2 låg tydligen 0.599 bågsekunder ifrån (epok 2011.314) svarta hålet enligt The Guide Star Catalog, Version 2.4.2 som listar 3.5 miljarder objekt! S2 tycks ha i-magnituden 21.036.  Visuellt bör den vara av magnitud 50-60.  🙂

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 1 månad av timokarhula.

[timokarhula]

Jag kollade upp i Cartes du Ciel, som bland annat använder UCAC-4 katalogen, så är den närmast plottade stjärnan till svarta hålet UCAC4-305-142110.  Den 14.6 mag stjärnan ligger 19 bågsekunder NE om Sgr A*.  Det är den ljusstarka stjärnan i övre kanten i den mest förstorade bilden i Olles sökarkartor.  Då inser man hur ljussvag S2-stjärnan är (även i IR)!

Gaia listar en G-mag 20.6 stjärna 11″ från svarta hålet.

/Timo K

[timokarhula]

Bra kartor!  Första gången som jag tittade “exakt” mot Vintergatans centrum var med min gamla Celestron-90 teleskop från Geraldton den 7 februari 1995.  Det blev något av en besvikelse för det syntes inte så värst många stjärnor precis där.  Det beror ju på de framförliggande absorberande stoftmolnen.  Noterade inte vilken stjärna som jag såg allra närmast centrum (Sgr A*).  Däremot såg jag flera öppna stjärnhopar i närheten, bland annat Collinder 347, Ruprecht 131 och Collinder 351.

/Timo K

[timokarhula]

Precis.  Bra jobbat!

/Timo K

[timokarhula]

Bra!  Det är ena delen av förklaringen.

/Timo K

[timokarhula]

Intressant!  För två veckor sedan höll jag föredrag om solförmörkelser för vår lokala förening VARF.  Jag nämnde något om dessa solförmörkelser.  Jag hade tagit reda på när ringformiga och totala förmörkelser senast syntes i Västerås och kommer att synas därifrån.

Det syntes en total eklips i Västerås senast den 3 maj 1715.  Denna förmörkelse passerade även genom England där Edmond Halley hade beräknat totalitetszonen med god noggrannhet.  Totaliteten varade länge i Västerås, 3 minuter och 56 sekunder.

Det var en annulär förmörkelse synlig i Västerås senast den 1 mars 1737.

Nästa ringformiga i Västerås sker “redan” den 11 juni 2048.  Västerås ligger då på centrallinjen med en annularitet varandes i 4 minuter 51 sekunder.

Nästa totala i Västerås får man vänta i 328 år, till den 21 juli 2354!  Det sker vid soluppgången klockan 4:23:15 – 4:23:47, bara 31 sekunder totalitet!  Hoppas det är molnfri himmel då.

En liten kuriositet är att varje punkt på jorden får uppleva minst en totalitet mellan åren 2000 BC – 3000 AD (5000 år).  Det sker flest totala solförmörkelser över Arktis.  Kan ni gissa varför?

/Timo K

[timokarhula]

Här syns den än mer avlägsna ringgalaxen inuti Hoag’s ringgalax (mot “klockan 1”),

https://www.daviddarling.info/encyclopedia/H/Hoags_Object.html

Hoags Objekt upptäcktes av Art Hoag 1950 och han trodde först att det var en planetarisk nebulosa innan man insåg dess höga radialhastighet (12740 km/s) vilket tydde på ett avstånd av ca 600 miljoner ljusår.

PGC54559 är en utmaning att se visuellt.  Jag kunde skymta galaxen med min gamla 17.5-tums Dobson den 2 april 2005.  Galaxen var förstås ljussvag och jag såg inte den som en ring.

/Timo K

[timokarhula]

Jag lyckades med 25×100-kikare hitta kometen igår, den 16 april, klockan 4:21 svensk sommartid.  Tyvärr hade himlen blivit så pass ljus (solhöjd -9°) att det knappt fanns några jämförelsestjärnor.  Skattade dock PANSTARRS till ca femte magnituden, DC=8 och liten koma.  Ingen svans syntes.  Jag rapporterade inte obsen till COBS då magnitudskattningen och diametern var osäkra.

Gjorde ett nytt försök imorse.  Hela himlen var klar, utom typiskt nog lågt i öster, så det blev ingen kometobservation.  Jag tror inte att C/2025 R3 (PANSTARRS) blir väl synlig hädanefter.

/Timo K

[timokarhula]

Supernovans mätning till magnitud 12.3 den 4.239 april UT är behäftad med något fel enligt Cloudy Nights och det tyckte jag också med tanke på den plötsliga skillnaden från ett par dygn innan.  SN2026fvx toppade tydligen kring magnitud 13.0 visuellt nyligen.

Värdgalaxen NGC 4205 är lite speciell för den har redan en konstant “supernova”.  Det är bara en vintergatsstjärna av mag 13.3, 30 bågsekunder NW från kärnan och den riktiga supernovan blev lite ljusare än den.  Jag obsade första gången NGC 4205 så sent som den 2 oktober 2024 och märkte då den falska “supernovan”.

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 2 månader av timokarhula.

[Författare]

Inlägg