Forumsvar skapade
-
Intressant objekt. Jag vet inte om jag någonsin tidigare sett ett foto av And I. Dess katalogbeteckning är PGC 2666 (ej NGC).
/Timo K
Mycket fin kometbild!
Jag och Johan W diskuterade igår om kometens ljusstyrka och vi var överens om att observatörernas skattningar är i underkant. Dels har man inte använt hela kometens ljusstyrka. Här är vi lite oöverens om man ska ta med svansen i ljusstyrkeskattningen eller inte. Jag anser inte det men då blir kometen svagare än den rena siffran.
Sedan ska man alltid ta hänsyn till atmosfärens extinktion. Igår kunde jag inte se Tsuchinshan-ATLAS med blotta ögat (disig himmel) men med kikaren tycktes den vara ungefär mellan Alfa och Epsilon Serpentis, dvs ca 3.1. Denna skattning är i underkant då kometen låg under dessa skattningsstjärnor i horisonthöjd.
/Timo K
Att komet 13P/Olbers inte syntes kan ha berott på att den låg alldeles intill en ganska ljusstark stjärna. Klockan 20 igår låg Olbers bara 0.9 bågminuter ifrån den mag 7.2 SAO 140379 och dränkte kometens ljus. Jag kunde inte heller se Olbers visuellt igår.
/Timo K
Äntligen fick jag syn på komet C/2023 A3 (Tsuchinshan-ATLAS) på kvällstid (jag hade sett kometen med teleskop den 7 mars då den var av mag 12.3). Hittade den ikväll klockan 18:44 först med 10×50 (komethöjd 14°, solhöjd -8°) sedan med 19x och 75x med min 12cm refraktor. Komans kärna såg ut som en suddig, gulaktig stjärna, ca 20″ bred (DC=8) och därifrån stack det ut en kort, ljusstark, parabelformad svans. När det mörknade på blev svansen mycket tydlig och den försvann utanför kikarens synfält (6°.5).
18 minuter senare ser jag med blotta ögat den raka svansen innan jag ser komethuvudet! En halvtimme senare såg jag svansen som längst, 9° mot PA 70° (komethöjd 7°.7, solhöjd -14°). Detta trots att den 95% upplysta månen störde. Skattade kometens magnitud till 2.0 med hänsyn tagen till extinktionen. Det är den sjunde ljusaste kometen av de 273 kometapparitionerna som jag sett. Den var ju förstås betydligt ljusare för några kvällar sedan. Med kikaren och refraktorn syntes klothopen M5 i samma synfält ovanför Tsuchinshan-ATLAS. Jag kunde följa kometen fram till klockan 20:16 (komethöjd 2°.4).
/Timo K
Det blir ett fint fototillfälle ikväll. Klockan 20 befinner sig Komet Tsuchinshan-ATLAS 1°.8 under klothopen M5 samtidigt som den ca 9 mag kometen 13P/Olbers ligger 1°.1 under Tsuchinshan-ATLAS. Visserligen ligger de då på bara ca 5° höjd men det råder astronomiskt mörker.
/Timo K
En reporter från Radio P4 Västmanland kom till mig ikväll och ville vara med när några från VARF spanade efter komet Tsuchinshan-Atlas från min tomt. Vi kunde inte se kometen från solnedgången klockan 17:55 till 18:45 trots att vi obsade med fem olika kikare och kameror. Kometens elongation var knappt 11°. Mot slutet fanns det dock en molnbank på några graders höjd som eventuellt kunde gömma kometen. Min magkänsla är att den är betydligt ljussvagare än gårdagens rapporterade magnitud -3. Vi hittade dock Venus med kikare redan klockan 16:45.
/Timo K
Tack Fredrik. Jag trodde initialt att detta var den minsta partiella umbrala månförmörkelsen som jag observerat, 8.5%. Kollade i mina loggar och noterade att jag faktiskt sett en som var något mindre. Såg nämligen en 6.2% månförmörkelse från Australien den 17 oktober 2005.
Morgonens nebulosa var dock den (tangerat) största jag sett. Den täckte åtminstone 180×180 grader av himlen. 🙂 Tänkte försöka hitta Merkurius också men det var dömt att misslyckas.
/Timo K
Obsade nyss den partiella månförmörkelsen. Himlen var fylld med dimma så endast de ljusaste stjärnorna syntes men dimman påverkade inte fullmånen avsevärt. Månen låg ovanligt mycket på sniskan medurs. Här följer en kort redogörelse under förloppet för min 25:e observerade månförmörkelse.
Klockan 3.45 noterade jag med blotta ögat en svag schattering mot “klockan halv ett” (där “klockan 12” är rakt upp från månens centrum). Man såg det aningen mörkare området bäst om man bara gav en snabb titt mot månen så att man inte blev bländad.
Kl 4.05 märkte jag tydligt att området mot “klockan 1” var mörkare. Det sträckte sig ungefär halvvägs mot månens centrum.
Kl 4.13 började den umbrala förmörkelsen. Sedd med 7×50-kikare var kanten mot “klockan halv två” tydligt mörk.
Kl 4.18 kunde jag inte avgöra med blotta ögat om jag kunde se hela månranden. Med 7×50 tycktes den förmörkade randen vara plan.
Kl 4.27 såg umbrans kant rak ut sedd med blotta ögat.
Kl 4.28 var umbrans kant något böjd sedd med 7×50. Kunde inte längre se den förmörkade månranden.
Kl 4.44 inträffade förmörkelsens maximum då 8.5% av månens diameter var umbralt förmörkad. Sedd med 7×50 sträckte sig kärnskuggan till Mare Imbrium.
Kl 5.15 var det svårt att avgöra med 7×50 om det var kärnskuggan eller halvskuggan som ännu syntes mot “kl 3”.
Kl 5.16 var i alla fall penumbran mycket tydlig även med blotta ögat efter att den umbrala förmörkelsen just hade avslutat.
Kl 5.41 var penumbran fortfarande skönjbar vid den högra månkanten.
En helt OK månförmörkelse trots denna tidiga timma (dimma).
/Timo K
Senaste inläggen
Månadens bild i galleriet
-
- C/2023 A3 (Tsuchinshan- ATLAS) (Andreas Holmström)
Senaste bilderna i forumet
-
- NGC6618 (TelescopeLive)
-
- Soul Nebula, IC1848 (Filip Gloria)
-
- SH2-129 (Göran Stenberg)
