Två teleskop ska bli ett
- Detta ämne har 55 svar, 4 deltagare, och uppdaterades senast 23-10-07 19:07 av
.
-
Det var min intention när jag beslöt mig att påbörja mitt förmodligen sista större astronomiska projekt. Om det blir så får dock framtiden som alltid utvisa.
Det är alltid roligt att dela med sig av erfarenheter, oavsett om de är positiva eller negativa. Så syftet med tråden är att dela med mig mina erfarenheter och problem som jag kommer att stöta på under projektet. Den här tråden kommer att bli min byggdagbok.
Så hur fick jag den här idén? idén har egentligen sin grund i det som jag upplever frustrerande med hobbyn. Det är den tid det tar att montera upp utrustningen, den tid det tar för optiken att nå termisk stabilitet och den tid det tar att montera ned utrustningen. När lusten att observera faller på och det sammanfaller med att vädret tillåter det så önskar jag bara att påbörja det som är roligast, nämligen att titta genom okularet eller att avbilda himlavalvets skönheter med en kamera.
När ni hunnit läst hit så förstår ni säkert att ett av mina mål är ett permanent observatorium men kanske inte ännu listat ut vad jag menar med att två teleskop ska bli ett. Beroende på vad jag vill observera så använder jag antingen min refraktor eller min reflektor. Jag vill inte välja vilket teleskop som ska få förmånen att installeras i ett framtida observatorium. Men att göra plats för två teleskop i observatoriet kommer att bli för utrymmeskrävande. Så min målsättning är att montera bägge teleskopen på en och samma montering. På så sätt behöver jag inte välja teleskop eller bygga ett observatorium som är stort nog att inrymma två monteringar och två teleskop.
Ett av mina mål är att försöka att konstruera teleskopet så pass enkelt men tillräckligt funktionellt för att det ska uppfylla mina behov. Mitt främsta intresse är visuell astronomi så det kommer att vara den grund jag utgår från när teleskopet ska konstrueras. Dock så tycker jag att det även är roligt och spännande att fotografera olika objekt. Med det sagt så ska konstruktionen vara tillräckligt bra men behöver inte vara den optimala fotoplattformen. Konstruktionen ska dock vara tillräcklig bra för att jag fotografiskt ska kunna dokumentera vissa typer av observationer. Om plattformen inte kan leverera bilder av toppkvalité bekymrar mig inte då det inte är mitt primära intresse.
Så det här är de ingångsvärden som utgöra grunden i min kravspecifikation för projektet.
Redan nu så vet jag att jag kommer att behöva konstruera om allt från början. Det enda jag kan återanvända, utan att modifiera något, är refraktorn. Reflektorn måste göras om från början då tub och spegelhållare är konstruerad som ett Dobson teleskop. Jag ser det inte ens möjligt att återanvända tuben. De enda komponenter jag kommer att återanvända från Dobsonteleskopet är primär- och sekundärspegeln, allt annat får pensioneras.
Så välkomna att följa mitt projekt när två teleskop ska bli ett!
-
Vad är det för några teleskop som ska bli ett? Som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag en refraktor och en reflektor. Jag gillar bägge teleskopen då båda har sina fördelar och charm att använda.
Refraktorn är Meades:s gammal klassisk ED-serie från 90-talet. Teleskopen i serien salufördes som apokromater men är enligt mig akromater då optiken enbart består av två linselement. Hur som helst, teleskopet ger fina vyer med punktformiga stjärnor ut i bildfältet och har gett mig oförglömliga nätter under stjärnhimlen. Den modell jag har är ED178 APO EMC. Namnet har sitt ursprung i storleken av optikens diamter, nämligen 178mm. Linsens verkliga diameter är egentligen 188 mm men den praktiskt användbara öppningen är 178 mm. Teleskopet har en brännvidd på 1 600 mm vilket gör det till ett f9 teleskop. Den optiska tuben har en längd av 1 765 mm och har en diameter på 249 mm och väger 16 kilo. Den montering som jag har använt mig av är Celestrons CGE-Pro montering. Initialt använde jag Meade:s originalmontering LXD 750. När LXD 750 lanserades på 90-talet var den för sin tid en bra montering men i dag är det uppenbart att monteringen har några decennier bakom sig.
Reflektorn har jag byggt själv och konstruerat det som ett Dobson teleskop. Optiken i teleskopet är en 635 mm spegel med en brännvidd på 3 010 mm. Det ger ett f-tal på 4,7. Sekundärspegelns minsta axeldiameter är 140 mm. Konstruktionen är en klassisk Dobson konstruktion med en undre och en övre box som förenas med åtta stycken aluminiumrör. Glidlagren utgörs av teflonplast. Ett underbart visuellt teleskop som, under stabila nätter, verkligen lyfter fram detaljerna i de astronomiska objekten.
Refraktorn är det teleskop som jag använder mig av när jag fotograferar. Refraktorn fungerar även utmärkt som ett visuellt instrument. Jag använder gärna refraktorn när jag ska observera objekt med stor utbredning. Reflektorn är dock svårslagen när jag vill se djupt och se detaljer i objekten. Så där har ni min paradox, jag vill inte prioritera ett teleskop framför ett annat. Jag vill kunna njuta av de olika himlar som teleskopen ger mig. Jag har i skrivandets stund inte helt klart för mig hur reflektorn ska konstrueras. Jag ska börja att sätta mig framför ett vitt papper och börja skissa på olika konstruktioner för att sedan, när jag har bestämt mig, överföra mina idéer till Auto CAD.
-
Så du ska i slutändan ha ett eget observstorium och 1 teleskop kvar ?
Blev det rätt ?
-Vad får du ut mest av, foto eller visuellt med bred FoV fast liten diameter eller din 25 tummare ?
Fråga. Vem har gjort optiken på den ?
Jag har ju rest och varit på SP i Sverige och utomlands och ( egna resmål på egen hand ) kört en hel del kikare och använt 18” och 30” visuellt ( stationärt hemma ) men det jag får ut mest av är resor, men ex just nu på LaPalma är ön i moln så 1 veckas nymåne är det som kasta med tärning, men sett över tid har resor gett mig mer ( mycket mer ) och jag är ju i princip enbart intresserad av DS och faint stuff. Sen vinterobsa är inget för min del.
Men nu var det ditt case.
Jag har inget svar här åt dig men just nu på LaPalma kan jag dra fram en 16 tummare som har hus på räls och det 1 minut så det är ju bra om man kan göra nåt bredvid där man bor, men duger det åt dina krav eller vill du åka nån mil bort ?
Bra är ju om man släpper lite krav och inser att man bor där man bor och på så sätt få fram nätter ( eller delar av nätter ) per år.
Jag är ju absolut noll intresserad av data astronomi så jag vill stå under stjärnorna utan att frysa på mörka ställen, men jag har dock insett hobbyn natur så med det inser jag att jag är ingen ’stationär gubbe’ sas.
Jag ger mig av dit intresset faller in ( om möjlighet finns ) och just nu hägrar 36” i Chile. Ett sånt case ger mig det jag vill ha ut av hobbyn.
Men vi ser alla olika på sakerna, och du löser ditt med din egen magkänsla det är jag helt säker på. Lycka till.
-
Ok då förstår jag.
Det låter som en bra ide, en 25” samt en refraktor ihop. Du verkar nöjd med upplägget och jag antar du har plats i närheten där du bor, i så fall är det ju en bra plan. Stationärt är bra och enkelt och nog det bästa på sikt vs ta ut max nätter i alla fall, sen är det ofta kompromiss med mörkret om man bor lite tokigt. Men vill man ha ut max tid tror jag på det.Du får visa bygget här om det blir av.
-
Sedan mitt förra inlägg har jag skissat fram en grundkonstruktion, fört över idéerna till Auto CAD och fabricerat några delar. Primärspegelhållarens konstruktion har i stora delar sin grund i den konstruktion jag använde när jag byggde dobsonteleskopet. Konstruktionen har fungerat bra och jag bedömer att den kommer, med vissa modifikationer, även att fungera i mitt kommande teleskop.
Den största skillnaden den här gången är dock materialvalet. Mitt krav var att materialet skulle ha en låg densitet för att hålla ner vikten. Materialet skulle även klara av tunga laster utan att deformeras. Materialet skulle även snabbt anpassa sig till temperaturförändringar. Mitt val blev då att använda mig av sandwichpaneler med en kärna av en bikakestruktur.
Sandwichpaneler är vanliga inom flygindustrin där en kombination av hög strukturell styvhet och låg vikt krävs. Bikakestrukturen består en rad ihåliga celler som sammanhålls av tunna vertikala väggar. Cellerna är kolumnära och sexkantiga till formen. En bikakeformad struktur ger ett material med minimal densitet och höga kompressions- och skjuvningsegenskaper. Materialet, förutom att det är lätt och stabilt, anpassar sig även snabbt till temperaturförändringar. Utifrån dessa egenskaper beslutade jag att använda en sandwichpanel när primärspegelhållaren skulle fabriceras.
Sandwichpanelen som jag använde mig av har ett 1 mm lager av aluminiumplåt och en kärna av 20 mm bikakestruktur. Kärnan är likaså tillverkad i aluminium. Jag ritade i Auto CAD och fabricerade sedan delarna med hjälp av vattenskärning.
I mitt första inlägg skrev jag att min avsikt var att konstruera teleskopet så pass enkelt men tillräckligt funktionellt för att det ska uppfylla mina behov. Primärt är det ett visuellt teleskop och jag kan då acceptera lite större frihetsgrader. Spegeln kommer att vila på en plan yta som är belagd med en nålfiltsmatta. Jag har valt att använda den konstruktionen eftersom det är enklare att konstruera och samtidigt ger spegeln ett bra lateralt stöd.
Som stöd för spegel beslutade jag mig att använda mig av en solid aluminiumring Anledningen till materialvalet är att stödringen, förutom att ta upp de laterala och vertikala lasterna av spegelvikten, även kommer att utgöra en fästanordning för spegelhållaren mot tuben. Ringen är tillverkad av 25 mm tjock aluminium. Fabriceringen har skett med hjälp av vattenskärning. De mindre hålen på ringen är till för att fästa stödringen mot spegelhållarens stödplatta. De större hålen är till för att fästa spegelhållaren i teleskopet. Fästena kommer även att utgöra en del av spegelinställningen.
Under den kommande veckan planerar att montera ihop spegelhållaren och spegelstödet och slutföra fabriceringen av primärspegelhållaren.
-
Nu är primärspegelhållaren hopmonterad. Monteringen bjöd inte på några överraskningar, delarna passade som det var tänkt. Mellan spegelhållaren och spegelstödet är det en 5 mm spalt för att öka luftflödet runt spegeln. På ovansidan syns en av de tre hållarna som ska se till att spegeln inte ramlar ur spegelhållaren. Den totala vikten för spegelhållaren blev 10,5 kg vilket jag anser är en acceptabel vikt för hela konstruktionen. Jag kommer i ett senare skede att lackera spegelhållaren i mattsvart färg.
Som jag skrev tidigare så kommer spegeln att vila på en nålfiltsmatta. Friktionen mellan spegeln och nålfiltsmattan kommer att vara tillräckligt låg så att spegeln kan röra sig något i spegelhållaren. För att minska sannolikheten för kollimeringsfel valde jag en nålfiltsmatta som har en hög ögletäthet och en kort lugghöjd. Jag valde en nålfiltsmatta som är tillverkad av polyamid då materialet är fukttåligt.
Jag skulle ha kunnat tillverka en mer avancerad konstruktion för spegelhållare men jag valde i stället att göra en enkel men tillräcklig bra konstruktion som svarar upp mot mina behov. Jag känner mig emellertid trygg med den valda designen då jag har använt samma princip till spegelhållaren i mitt dobsonteleskop. Utmaningen här har dock varit att göra spegelhållaren och spegelinfästningen mer stabila då spegeln i en ekvatoriell montering utsätts för krafter som verkar i flera olika riktningar jämfört i en altazimutalt montering. För att minska friktionen och skydda fästanordningens gängor monterade jag teflonplaströr i uttagen för fästanordningen. Skulle spegelhållaren av någon anledning inte fungera så får jag testa ut någon annan konstruktion.
En fördel med att använda en sandwichpanel med en kärna bestående av en bikakestruktur med ihåliga celler bakom nålfiltsmattan är bland annat utifrån dess termodynamiska egenskaper. Panelen anpassar sig snabbt till omgivande temperatur då dess egenskaper gör att den inte i alltför stor grad magasinerar värme vilket innebär att spegeln kommer att uppnå en termisk jämvikt snabbare. Luftspalten mellan spegelhållaren och spegelstödet kommer förhoppningsvis även att ha en positiv inverkan på processen. Jag funderar även att installera elektriska fläktar för att skapa ett laminärt luftflöde över spegeln reflekterande yta för att påskynda processen.
Utmed kanten på insidan av spegelstödet har jag fäst en nålfiltsmatta. Nålfiltsmattan har dock en betydligt högre ögletäthet och kortare lugghöjd för att säkerställa kollimineringen oavsett var teleskopet pekar. Konstruktionen hindrar dock inte att spegeln kan röra sig något. På spegelstödet sitter tre hållare som ska se till att spegeln inte faller ur spegelhållaren. Hållarna är försedda med samma nålfiltsmatta som jag har använt runt kanten på spegelstödet.
För att underlätta i- och uttagning av spegelhållaren från teleskopet fäste jag två handtag på baksidan av spegelhållaren.
Nästa steg i processen blir att tillverka fästpunkterna och tillika justeringsmekanismen för spegelhållaren.
-
-
-
Sedan förra inlägget har jag fabricerat fästpunkterna för spegelhållaren som även tillika kommer att utgöra justeringsmekanismen för spegeln. Fästpunkterna är tillverkade av aluminiumfyrkantsstång med dimensionen 200x60x60 mm där jag har gängat in en 20 mm gängstång i rostfritt stål. De gängade hålen som syns på långsidan är till för att montera fästpunkterna mot teleskoptubens innervägg. Jag kommer i ett senare skede profilfräsa den sidan med en fullradiepinnfräs så att den får en korrelerande radie mot teleskoptuben.
Justeringen av spegeln kommer att göras med hjälp av muttrar bakom spegelhållarens stödplatta. Framför stödringen kommer jag montera tryckfjädrar av rostfritt fjäderstål som trycker hela spegelhålaren mot brickan och muttern bakom stödplattan. Anledningen att jag har valt rostfritt fjäderstål är att materialet fungerar bra mellan -50 och 250 grader. Den konstruktion jag har valt är alltså en variant av den klassiska kollimineringstekniken där fjäderbelastade kollimeringsskruvar används för att justera spegelns läge. Tryckfjädrar är i grunden en genialt lågteknologisk komponent som fungerar bra under lång tid om de dimensioneras korrekt. De tryckfjädrar jag använder har en tryckande kraft på 300 N per fjäder vilket, förhoppningsvis, kommer att säkra spegelhållaren så att den inte flyttar sig av sin egen vikt.
Nästa steg i processen blir att profilfräsa och montera fästpunkterna mot teleskoptuben.
-
-
Sedan förra gången har jag skruvat fast fästpunkterna för spegelhållaren mot teleskoptuben.
För att underlätta borrningen så konstruerade jag en mall som motsvarade placeringen av de gängade hålen på fästpunkterna. Längden av mallen gav mig avståndet var jag skulle borrade hålen i tuben. Jag placerade mallen med 120 graders delning och markerade hålen där jag skulle borra för fästpunkterna. Sedan var det bara att borra.
Det var i det här skedet jag upptäckte att det var tungt och omständligt att hela tiden behöva rotera tuben för att arbeta runt den optiska axeln. Jag åkte då och inhandlade fyra stycken länkhjul som jag skruvade fast på ett par EUR-pallar. Genast blev det mycket lättare att rotera tuben för att komma åt olika delar runt den optiska axeln. För att stabilisera tuben i de lägen jag önskade arbete i så använde jag mig av ett spännband för att låsa fast tuben.
När jag hade borrat alla hål var det dags att skruva fast fästpunkterna i tuben. Jag använde mig av maskinskruv för att fästa fästpunkterna mot teleskoptuben.
När alla fästpunkterna var fastskruvade var det dags att prova om stödringen och de gängade stängerna skulle passa. Som tur var så gjorde de det 🙂
Nästa steg i processen blir att ta upp hål för okularhållaren och för spindeln.
-
Sedan föra inlägget har jag tagit upp ett hål för okularhållaren och skruvat fast stödplattan.
Jag kommer att använda mig av en 3.5” Feather Touch okularhållare från Starlight Instrument. Jag valde modellen som har en justeringslängd av 114 millimeter. Anledningen att jag valde modellen med den längre justeringslängden är att jag inte önskar använda någon adapter för att utnyttja teleskopet som ett visuellt- och fotografiskt instrument. Med den extra fokuseringslängden klarar fokuseraren både CCD-kamerans krav på back-focus och samtidigt som jag når det visuella fokusplanet. På toppen på fokuseraren sitter en reduceringsadapter från 89 mm till 50 mm så att jag kan använda mina 2-tums okular. När teleskopet ska användas för fotografering kommer jag att använda fokuserarens fullständiga öppning på 89 millimeter, Okularhållarens totala vikt är cirka 3 kilo.
När det var dags att märka ut hålen för spindeln tog jag hjälp av en krysslaser för att erhålla en 90 graders fördelning mellan spindelbenen.
Här är spindeln med hållaren för diagonalen fastskruvad. Nu börjar projektet att likna ett teleskop 🙂
Nästa steg i processen blir att montera optiken i teleskopet.
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
Senaste inläggen
Månadens bild i galleriet
-
- C/2023 A3 (Tsuchinshan- ATLAS) (Andreas Holmström)
Senaste bilderna i forumet
-
- NGC6618 (TelescopeLive)
-
- Soul Nebula, IC1848 (Filip Gloria)
-
- SH2-129 (Göran Stenberg)
