Två teleskop ska bli ett

[Hakann]

Mycket fint bygge med kupolen.

Måste vara ett miljon projekt idag om du tagit in extern hjälp i detta även om mark/el är fritt.

Det ska bli intressant att höra sen om hur tuben på en sån storlek klarar temperatur skillnader från glaset speciellt inne i kupolen.

Allt glas måste ju växla ut skillnaden från omgivningen och då bildas det lagret strax utanför glaset som blir seeing problem.

Dreams Newton har ju cellular spegel så den kommer ’ambvient’ myckert fort och är extremt styv då den är 6;1 och tuben är i kolfiber som har god ppm/C mot ex aluminium. Men visst dessa instrument är ju mycket dyra.

[joan02]

Jag upplever, utan att ha genomfört några mätningar, att ventilationsspalten mellan basringen och kuggkransen på observatoriet håller temperaturen i observatoriet antingen på eller något under omgivande lufttemperatur. Dessutom finns det en ventilationsspalt strax under observatoriets högsta punkt. Jag upplever att dessa spalter främjar en effektiv cirkulation och luftutbyte inuti observatoriet. Givetvis är denna effekt sämre när det inte blåser. Jag har för avsikt att installera ett par temperaturgivare både inuti och utanför observatoriet, samt i teleskopet, för att säkerställa tillförlitliga data att analysera i framtiden.

När det gäller teleskopet har jag funderat över hur jag kan skapa de mest gynnsamma förutsättningarna för att uppnå termisk jämvikt så snabbt som möjligt. Min nuvarande plan är att installera elektriska fläktar vid sidan av teleskopets spegel för att generera ett laminärt luftflöde över den reflekterande ytan och därmed eliminera eventuella luftlager som kan störa observationerna. På motsatt sida överväger jag att installera ett galler med filter för att minska risken för turbulens inuti tuben. Jag har dock inte någon tidigare erfarenhet av en sådan konstruktion. Ett alternativ som jag övervägt är att kyla spegeln från undersidan, men jag bedömer att skapa ett laminärt luftflöde ovanför spegeln skulle vara mer effektivt.

• Det här svaret redigerades för 1 år av joan02.

[Hakann]

Jag tänker också personens värmebildning, men du löser nog detta mm med olika metoder på sikt ( om problem )

Ett tips är göra som Howard gjorde på sitt 30’ nu med den lösning Ed Allen tog fram genom att suge in luft bakom spegeln som sedan går runt kanten och överlappar in i centrumet för sedan ta sig mot sekundären, så detta kan vara nåt för din design ( om ett case ) men det är provat av flera med gott resultat.

I vår 76 cm är det sällan problem fast 2” tjock spegel ( fina = perfekta stjärnor med PII och Ethos ) men som nu på Öland stod vi bredvid en ladugård med plåttak och dans värme strålade och vi har lika problem hemma också tidsvis ( beroende på värme utsippring )

Jag tror i denna video Howard visar vent systemet.

 

 

 

 

• Det här svaret redigerades för 1 år av Hakann.

[joan02]

Tack för länken. Det är en tekniskt intressant lösning för att skapa ett laminärt flöde över den reflekterande ytan. Den enda nackdelen jag ser att konstruktionen skapar en turbulent luftpelare när de laminära flödena möts i centrum av spegeln. Jag skulle vilja undvika det genom att skapa ett enkelriktat laminärt flöde över spegeln och sedan låta luften passera ut ur tuben, antingen genom ett filter eller ett galler som inte hindrar luften så mycket att det skapar turbulenta luftströmmar på den andra sidan av tuben. Alternativt skulle sugande fläktar kunna installeras på den andra sidan av tuben för att hjälpa till att bli av med överskottsluften från de tryckande fläktarna. Samtidigt vill man inte ha för många fläktar som kan skapa mikrovibrationer eller värme. Jag ska dock fördjupa mig ytterligare i Howards konstruktion. Jag gillar idén att placera fläkten under spegeln och låta luften gå runt den och sedan över spegeln. På så sätt slipper man ta upp hål på sidan. Möjligtvis kan man kombinera idén men enbart tillåta ett enkelriktat laminärt flöde över spegeln och sedan leda ut luften på sidan med hjälp av sugande fläktar.

[Hakann]

Detta är inte Howards ide utan Ed Allens.

Du behöver ju inte göra som Ed, utan detta var ett tips som visat sig funka suveränt bra i tuber. Jag var med när Ed förevisade systemet. Han har ritningar mm på det och han är enkel att snacka med.

Ed har ett suveränt byggd 24” på f/2.7 med massa finesser som kallas ’Elvira’. Optiken från Lockwood. Första gången jag såg i den och den var på M31 i den slog  jag bakut på OSP. Ed hade också NV ( night vision ) och Howard har även han köpt NV nu. En jag känner på östkusten har en ML 36” med NV och det finns film från Florida SP då man hör hur Al Nagler låter då han lägger ögat mot okularet..

• Det här svaret redigerades för 1 år av Hakann.
• Det här svaret redigerades för 1 år av Hakann.

Attachments:

1. 

   9140193A-EB2C-4D39-8738-820FCE62FD4A.jpeg
   

[joan02]

I dag skulle de sista bafflarna i tuben monteras. För att kunna göra det var jag först tvungen att skruva fast tubringarna på dovetailskenan. Anledningen var att jag ska ha två bafflar på insidan där tubringarna omsluter tuben. Skälet är att jag önskar ha ett mottryck från insidan. Då minskar sannolikheten för deformation och tubens fäste i tubringarna kommer att bli stadigare.

Jag började med att placera de två nedersta bafflarna på marken med botten upp. Det blev då lättare att skruva fast dovetailskenan. För att säkerställa att tubringarna sitter stadigt används tre stycken M15x50 insexskruvar för att fästa varje tubring.

När de två nedre tubringarna var fastsatta, vände jag konstruktionen. Hålen på höger sida är avsedda för montering av en stödtruss. Stödtrussen kommer att bestå av en massiv 16 mm aluminiumstång. Aluminiumstången är försänkt 20 mm i tubringen och fästs från utsidan med M8 insexskruvar. På vänster sida syns hålen för balansstången. På balansstången kommer en balansvikt att monteras för finjustering av tyngdpunkten när olika tillbehör används för visuell och fotografisk observation. Anledningen till att tubringarna buktar ut en aning är att skapa utrymme för balansvikten så att den går fri från tuben.

Här har jag provmonterat de två övre tubringarna. På den vänstra sidan syns hålen för att montera en övre stödtruss. Liksom den nedre stödtrussen består den övre stödtrussen av en massiv 16 mm aluminiumstång. På de platta utbuktningarna på högra sidan ska en 10 mm monteringsskena i aluminium monteras. Refraktorns tubringar ska sedan fästas på monteringsskenan.

Jag tog sedan bort de övre tubringarna och lyfte upp tuben med en vinsch.

De övre och undre tubringarna fästs med M20x180-bultar. Jag kommer att använda brickor när tuben ska monteras permanent.

När tubringarna satt där de skulle, markerade jag lägena med en märkpenna. Sedan tog jag bort tubringarna och borrade hål där bafflarna skulle fästas med maskinskruvar. Därefter tog jag fram gängtappen och skar ut gängor för maskinskruvarna. Slutligen skruvade jag fast bafflarna.

Det var det sista momentet i konstruktionen av tuben, om man bortser från monteringen av de olika komponenterna som ska fästas på och i tuben. Nu sitter alla åtta bafflar på plats. Med samtliga åtta bafflar på plats har tubens böjmotstånd blivit mycket bra. Tillsammans med den en meter långa dovetailskenan hoppas jag att jag har en tub med högt böjmotstånd som kommer att säkerställa materialdeformation oavsett i vilken riktning tuben pekar mot himlavalvet.

Bilden nedan visar tuben bakifrån. Här syns de åtta bafflarna och bultarna för spegelinfästningen.

När jag har borrat ut hål för olika komponenter och tagit ut monteringshål för fläktarna ska sedan röret lackeras. På insidan ska jag använda en matt färg, medan utsidan ska lackeras i vitt. Målet är att använda pulverlack för att få en yta som är slitstark och har lång livslängd. Jag planerar även att lackera tubringarna, stödtrussarna, dovetailskenan och monteringsskenan för refraktorn.

[joan02]

I dag avslutade jag det sista arbetet med tubmonteringen. Jag började monteringen av stödtrussarna, som är tillverkade av massiv 16 mm aluminiumstång. Stödtrussarna placerades i monteringshålen som är försänkta 20 mm på varje tubring.

På den andra sidan har jag borrat ett 8 mm hål in i centrum av försänkningen. När stödtrussarna var monterade i sina försänkningshål borrade jag genom det förborrade hålet och in i stödtrussen. Därefter tog jag ut stödtrussarna och skar gängor i hålet.

Därefter fäste jag stödtrussarna med maskinskruvar.

Sedan var det dags att montera monteringsskenan för refraktorns tubringar. Monteringsskenan fungerar även som stabilisering för tubringarna. Tubringarna har totalt fyra stabiliseringspunkter, som är fördelade med 90 graders intervall runt tubringarna. Detta är för att minska risken för att tubringarna ska röra sig när teleskopet förflyttas till olika delar av himlavalvet. Jag använde 8 mm maskinskruv när jag fäste monteringsskenan på de övre tubringarna.

Därefter var det dags att montera tubringarna för refraktorn. Här går det att se att hålen är något utdragna. De utdragna hålen möjliggör att tubringarna kan justeras sidledes.

Här kan man se tubringarna för refraktorn monterade på monteringsskenan.

Den sista komponenten som monterades var balansstången. Här använde jag istället stoppskruvar för att fästa balansstången.

Anledningen till att jag valde denna konstruktion var att göra det enklare att lägga till ytterligare balansvikter om det skulle bli nödvändigt. Jag behöver då bara lossa på stoppskruvarna och skjuta ut balansstången en liten bit, och sedan sätta på en ny balansvikt.

Här är en helbild av tubmonteringen med stödtrussar, balansstång med balansvikt samt monteringsskenan för refraktorn med monteringsringar. Med detta har jag skapat förutsättningar att montera båda mina teleskop på samma montering, vilket innebär att två teleskop nu kan bli ett.

 

[Författare]

Inlägg