Svar till: Western Australia DS-expeditionen 2025

[timokarhula]

Förra natten körde vi till Wicherina, den närmare observationsplatsen 4 mil österut.  Det fanns lite höga moln här och där men de försvann under natten.

Började att leta upp galaxen NGC1516 i Eridanus men den syntes dåligt för den hade hunnit sjunka ganska lågt i väster.

Hästhuvudnebulosan nästa.  Då jag inte hade med mig H-Beta filtret i bilen fick vi nöja oss med Johans UHC.  Med 10 tum och 50x förstoring var det mörka hästhuvudet svårt men definitivt.  HH hade hunnit sjunka ganska lågt.

Johan letade upp vår närmaste fixstjärna, Proxima Centauri, med sin 5.5 tums Comet Catcher.  Som en 11 mag stjärna såg den ut som alla andra i synfältet men pga dess egenrörelse hade Proxima tydligt ändrat sin position jämfört med SkySafaris.

Pincushion Cluster, NGC3532, var fantastisk och fyllde synfältet med jämnljusa stjärnor.  De Södra Plejaderna, IC2602, inhyser en rik, ljussvag stjärnhop, Melotte 101.  Påminde lite om M35 och NGC2158.  Lambda Centauri nebulosan, “Running Chicken Nebula” var fin med Johans CC.

Jag letade upp ESO 92-18 i Carina, en öppen stjärnhop som liknar en klotformig.  Jag stötte på den första gången på annandag jul 2009 och det kan då ha varit ett internationellt “Visual First”?!  De ljusaste stjärnorna är av mag 15.5 men såg fyra-fem stjärnor framför som säkert var förgrundstjärnor.

Ruprecht 84 var en trekantig hop nära Upsilon Carinae.  NGC2822 är en galax som gömmer sig bakom skenet av Beta Carinae, Miaplacidus, av andra magnituden. Den lilla, gröna planetariska nebulosan IC2448 ligger i samma synfält.

Herschels stråle, NGC2736, är den jättelika Gum-nebulosans ljusaste del.  Johans kometfångare fångade strålen med UHC-filter.  Den planeteriska nebulosan ESO 166-9 var en trevlig överraskning då den uppvisade en liten, diffus skiva.  Johan hittade två planetärer i samma synfält i Centaurus, NGC3699 och Henize 2-67.

Den mörka Galaktiska Hästen syntes upp och ned med blotta ögat.  Pipe nebula är dess mörkaste del och bildar hästens bål.  En surrealistisk lång framhov nådde nästan fram till Antares. Man kunde också tänka sig två ryttare sitta på den mörka hästen.

Tyckte mig se den 15 mag supernovan i galaxen ESO 565-19 i Hydra men den hade sjunkit för lågt.  Nytt försök inatt.

Vi skattade vintergatans största bredd som 41 grader, från Delta Scorpii till Corona Australis. Reflexionsnebulosorna och klothopen NGC6723 var fina i CrA.

Plötsligt ser vi UFOn lågt i öst.  Vad i he…e var det där?  De kom och gick i motsatt håll och nådde negativa magnituder.  Vi kom fram till att det var Starlink-satelliter men varför gick de i motsatta riktningar?

Vid fyra-tiden kunde vi konstatera en ljusstark pyramid sträcka sig upp mot vintergatan, morgonens zodiakalsken! Det såg ut som om en strålkastare hade riktats uppåt i fjärran.  Inte ens när den tunna leende månskäran steg upp strax före kl 5 förstörde den skenet.

Natten var helt OK.  Mörker SQM-L 21.62 men vid en mätning fick jag 21.76.

Om två timmar åker vi till Wicherina igen.

/Timo K