Forum Replies Created
-
På tal om strykande ockultationer. Jag hade den osannolika turen att kunna observera en pytteliten partiell ockultation av Jupiter den 22 juni 1983. Jag hade själv förutsagt denna händelse med hjälp av Jean Meeus formler för en miniräknare (Astronomical Formulae for Calculators). Jag hade då en Texas Instruments 58 (TI-58) Programmable Calculator (en slags PC) 🙂
Det var svårt att avgöra om Jupiter skulle täckas av månen eller inte sett från min observationsplats i Virsbo, Västmanland. Som tur var, blev kvällen molnfri (men inte myggfri!). Beta Scorpii råkade ligga 10 bågminuter N om Jupiter. Jag använde mitt klassiska orange Celestron-8 teleskop och ökade förstoringen till 400x och noterade att Beta Sco var en vacker dubbelstjärna. Den 94% belysta månen närmade sig dubbelstjärnan. Med 400x förstoring ser jag när månen ögonblickligen sväljer stjärnorna.
Jupiter står näst på tur. Eller? Månens sydpol närmar sig Jupiter. Träffar den planeten? Mellan klockan 23:26 och 23:33 tycks månens sydpol tangera Jupiters nordpol. Vid goda seeing-tillfällen tycker jag mig se att en pytteliten del av Jupiter är bakom månbergen. Jupiters deklination var -19.9 grader så seeingen var därför konstant mindre bra. Endast Ganymedes av månarna såg jag blev ockulterad. Io var tveksamt (också partiellt?) täckt av månen.
Jag frågade självaste David Herald, som skrivit mjukvaran Occult, om Jupiter blev ockulterad eller inte. Han svarade att det var en äkta strykande ockultation, dvs att månbergen titt som tätt touchade Jupiters nordpol sett från min gård. Wow! Det här är fortfarande ett av de sällsyntaste astrononomiska fenomenen jag sett i mitt liv.
Bilden visar hur händelsen såg ut enligt Cartes du Ciel. Här tränger månranden en bit in i Jupiter.
Jag hade då 1983 precis avslutat gymnasiestudierna (Naturvetenskapliga linjen) vid Brinell-skolan i Fagersta och vid avslutningsfesten nämnde jag den kommande händelsen för mina matte- och fysiklärare men vet inte om de fattade vad jag menade. 🙂
/Timo K
-
This reply was modified 2 months ago by
.
-
This reply was modified 2 months ago by
-
This reply was modified 2 months ago by
-
This reply was modified 2 months ago by
-
This reply was modified 2 months ago by
-
This reply was modified 2 months ago by
Attachments:
Ikväll obsade jag saturnusockultationen med min 12 cm refraktor. Jag hade sett ett sådant fenomen tidigare, den 16 april 2002. När planeten började täckas över blev den allt ljussvagare. Jag talade in i en diktafon för att få en exakt tid för försvinnandet. Ringens östra kant försvann helt bakom månens obelysta kant klockan 18:34:12. En kul grej var att en fixstjärna, den 6.7 mag 85 Aqr, imiterade en saturnusmåne endast 35 bågsekunder sydost om planeten. Naturligtvis antog jag först att detta var Titan.
Klockan 19:37 såg jag Saturnus komma fram bakom den belysta månkanten. Planeten var täckt i hela 63 minuter. I början syntes inte den tunna ringen alls när Saturnus väl hade kommit fram.
Innan ockultationen obsade jag även komet C/2023 A3 (Tsuchinshan-ATLAS) förmodligen för sista gången. Skattade kometen som magnitud 10.8, komadiameter 1′.5 och DC=3. Ingen svans var synlig.
/Timo K
Intressant objekt. Jag vet inte om jag någonsin tidigare sett ett foto av And I. Dess katalogbeteckning är PGC 2666 (ej NGC).
/Timo K
Mycket fin kometbild!
Jag och Johan W diskuterade igår om kometens ljusstyrka och vi var överens om att observatörernas skattningar är i underkant. Dels har man inte använt hela kometens ljusstyrka. Här är vi lite oöverens om man ska ta med svansen i ljusstyrkeskattningen eller inte. Jag anser inte det men då blir kometen svagare än den rena siffran.
Sedan ska man alltid ta hänsyn till atmosfärens extinktion. Igår kunde jag inte se Tsuchinshan-ATLAS med blotta ögat (disig himmel) men med kikaren tycktes den vara ungefär mellan Alfa och Epsilon Serpentis, dvs ca 3.1. Denna skattning är i underkant då kometen låg under dessa skattningsstjärnor i horisonthöjd.
/Timo K
-
This reply was modified 2 months ago by
