Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
Nattens himmel var återigen mycket bra. Varmt och torrt hela natten. SQM-L 21.77. Jag började med att obsa Kron-stjärnhopar i det Lilla Magellanska molnet. Det är stjärnhopar katalogiserade av Gerald E Kron. Dessa plottas inte på vanliga stjärnkartor men jag hade fått en detaljerad SMC-karta för länge sedan av Mati Morel som plottar Kron-hopar. Trots att SMC var nära undre kulmination syntes de flesta hoparna så bra. Rätt som det var träffade jag på en gammal NGC-bekant i galaxen. Dessa kunde till och med upplösas i stjärnor.
Johan verifierade Hästhuvudnebulosan med sin 5.5 tums Comet Catcher och även med min 25×100-kikare!
Verifierade supernovan SN2025efc i ESO 565-19. Den var för ljussvag för exaktare magnitudbestämning men den var i alla fall av 15 mag. Kunde även skymta granngalaxen ESO 565-18 (mag 14.9 enl Megastar).
Däremot skattade Johan och jag den nyfunna tredje novan i Skytten för i år, V7993 Sgr. Johans skattning var 10.8 och min 10.5 med 25×100 den 28.71 mars UT.
Obsade två nya, obskyra och obskurerade klotformiga stjärnhopar, Terzan 6 i Sco och Djorgovski 2 i Sgr. Den sistnämnda låg i ett otroligt fint och rikt stjärnfält med stjärnhopen NGC6520, den svarta Inkspot, B86 och den mycket ovala klothopen NGC6540.
Nattens mest exotiska objekt blev den protoplanetariska nebulosan Gomez Hamburgare i Sgr och Boomerang Nebula i Kentauren. Hamburgaren syntes bara som en ljussvag stjärna med 267x förstoring men Bumerangen var tydligt avlång. Den är universums kallaste plats då gasens temperatur är blott 1 Kelvin.
Vi avslutade natten klockan 5:15 med att observera den mörka nebulosan Dark Doodad i Flugan med 10-tums teleskop, 25×100 och 8×40. Den mörka bananen kunde följas i flera synfält.
/Timo K
Förra natten körde vi till Wicherina, den närmare observationsplatsen 4 mil österut. Det fanns lite höga moln här och där men de försvann under natten.
Började att leta upp galaxen NGC1516 i Eridanus men den syntes dåligt för den hade hunnit sjunka ganska lågt i väster.
Hästhuvudnebulosan nästa. Då jag inte hade med mig H-Beta filtret i bilen fick vi nöja oss med Johans UHC. Med 10 tum och 50x förstoring var det mörka hästhuvudet svårt men definitivt. HH hade hunnit sjunka ganska lågt.
Johan letade upp vår närmaste fixstjärna, Proxima Centauri, med sin 5.5 tums Comet Catcher. Som en 11 mag stjärna såg den ut som alla andra i synfältet men pga dess egenrörelse hade Proxima tydligt ändrat sin position jämfört med SkySafaris.
Pincushion Cluster, NGC3532, var fantastisk och fyllde synfältet med jämnljusa stjärnor. De Södra Plejaderna, IC2602, inhyser en rik, ljussvag stjärnhop, Melotte 101. Påminde lite om M35 och NGC2158. Lambda Centauri nebulosan, “Running Chicken Nebula” var fin med Johans CC.
Jag letade upp ESO 92-18 i Carina, en öppen stjärnhop som liknar en klotformig. Jag stötte på den första gången på annandag jul 2009 och det kan då ha varit ett internationellt “Visual First”?! De ljusaste stjärnorna är av mag 15.5 men såg fyra-fem stjärnor framför som säkert var förgrundstjärnor.
Ruprecht 84 var en trekantig hop nära Upsilon Carinae. NGC2822 är en galax som gömmer sig bakom skenet av Beta Carinae, Miaplacidus, av andra magnituden. Den lilla, gröna planetariska nebulosan IC2448 ligger i samma synfält.
Herschels stråle, NGC2736, är den jättelika Gum-nebulosans ljusaste del. Johans kometfångare fångade strålen med UHC-filter. Den planeteriska nebulosan ESO 166-9 var en trevlig överraskning då den uppvisade en liten, diffus skiva. Johan hittade två planetärer i samma synfält i Centaurus, NGC3699 och Henize 2-67.
Den mörka Galaktiska Hästen syntes upp och ned med blotta ögat. Pipe nebula är dess mörkaste del och bildar hästens bål. En surrealistisk lång framhov nådde nästan fram till Antares. Man kunde också tänka sig två ryttare sitta på den mörka hästen.
Tyckte mig se den 15 mag supernovan i galaxen ESO 565-19 i Hydra men den hade sjunkit för lågt. Nytt försök inatt.
Vi skattade vintergatans största bredd som 41 grader, från Delta Scorpii till Corona Australis. Reflexionsnebulosorna och klothopen NGC6723 var fina i CrA.
Plötsligt ser vi UFOn lågt i öst. Vad i he…e var det där? De kom och gick i motsatt håll och nådde negativa magnituder. Vi kom fram till att det var Starlink-satelliter men varför gick de i motsatta riktningar?
Vid fyra-tiden kunde vi konstatera en ljusstark pyramid sträcka sig upp mot vintergatan, morgonens zodiakalsken! Det såg ut som om en strålkastare hade riktats uppåt i fjärran. Inte ens när den tunna leende månskäran steg upp strax före kl 5 förstörde den skenet.
Natten var helt OK. Mörker SQM-L 21.62 men vid en mätning fick jag 21.76.
Om två timmar åker vi till Wicherina igen.
/Timo K
Hälsningar från Down Under. Du har varit mycket flitig vad gäller Herschel-observering. Här nere har jag också gjort mitt bästa. Hade som mål att obsa H-objekt söder om deklination -10 grader som kan vara svåra att se från Sverige. Hade därför plottat sökarkartor för alla kvarvarande objekt S om -10 grader.
Inatt klockan 2:31 plockade jag NGC5146 i Virgo. Därmed hade jag observerat samtliga Herschel-2500 objekt söder om -10 grader, utom dem i Cetus som är för nära solen nu.
På sökarkartorna fanns det många andra NGC-galaxer (icke-Herschels) som jag också såg. Som bifångst fick jag en del MCG-galaxer.
Nu kan jag koncentrera mig på andra roliga, sydliga DS-objekt. 🙂
/Timo
Hej Håkan. Vårt “basläger” har vi i Geraldton, 43 mil norr om Perth, och Wicherina är en by med 4 (!) fasta invånare 43 km öster om Geraldton. Vi var häromnatten öster om Mullewa men det var lite molnstråk, blåsigt och inte jättemycket mörkare än i Wicherina. Bästa natten hade vi i igår då min SQM-L mätare visade 21.83 och Johans 21.54. Det var mycket mörkare 2009 när jag var här.
Faktiskt brydde vi inte att åka ut till bushen ikväll för skymningshimlen såg oroande molnig ut. Men som vanligt, är det nästan klart nu.
/Timo K
Hej! Timo här. Varje natt har varit stjärnklar men igår anlände moln efter klockan 21 så vi avbröt tidigt. Inatt går månen upp vid 01:30-tiden så vi har mer tid på oss. Nattemperaturen har varit mellan +29 och +21 grader. Det var mycket blåsigt förrförra natten i Mullewa (eller egentligen en mil öster om Mullewa, nära Pindar) så mina lösa stjärnkartor blåste iväg några gånger.
Vi har lite motstridiga uppgifter för vi har tre SQM-L mätare och de visar olika. Min mätare från 2009 visade 21.7 från Mullewa och från Wicherina 21.5-21.6. Det är ljusare värden än jag uppmätt tidigare. Troligen beror det på den ökade solaktiviteten? Det är i alla fall klart mörkare än på Öland. Vi fortsätter undersöka SQM-L och Bortle-klasser.
Johan tog bild på Gegenschein och zodiakalbandet med 180 sekunders exponering och den bilden kommer han att ladda upp. De syntes också med blotta ögat, likaså Magellanska spöket (med viss svårighet).
Edit: Förresten, jag fick syn på Alcor och Mizar med 8×40. Har inte sett dem förut härifrån för de kulminerar på 6 graders höjd och hela Karlavagnen stiger aldrig över horisonten.
/Timo K
-
Det här svaret redigerades för 3 månader sedan av
timokarhula.
Jag såg också månförmörkelsen imorse men minimalt. Klockan 6:01 såg jag att månens vänstra del var något mörkare än den högra. Då var månens höjd mindre än två grader. Den umbrala fasen började kl 6:09 men då hade månen försvunnit bakom skogen.
/Timo K
När jag de senaste nätterna har obsat Neptunus lågt i sydväst har jag HELA tiden sett satelliter passera från höger till vänster. Säkert tio stycken i minuten. Jag antar att det är Herr Musks Starlink-satelliter?
/Timo K
Faktum är att planeternas sektor minskar fortfarande för varje natt. Det beror på de vinkelmässigt yttersta planeterna Mars retrograda rörelse (från vänster till höger) och Saturnus prograda rörelse (från höger till vänster). Ikväll var sektorn 119°.4. Merkurius saknas ju förstås men blir en tydlig aftonstjärna om ett par veckor.
Jag roade mig med att försöka se många himlakroppar i solsystemet så snabbt som möjligt. Med 10×50 och 25×100-kikare och en 12 cm refraktor redo så såg jag 13 planeter och månar inom loppet av 34 sekunder. Det var Saturnus (med en tunn ring, likt två streck), Titan, Venus (en avtagande skära), Neptunus (3′ SW om en 7.6 mag stjärna), Uranus, Jupiter med 4 månar, Mars och fullmånen, samt jorden. 🙂
Jag skulle ha kunnat se dem snabbare än så men Io låg mycket nära Jupiter och skulle försvinna bakom planeten.
/Timo K
En liten rättelse. Mitt ur gick 4 sekunder efter “Fröken Ur” enligt ovan och i stundens hetta räknade jag fel. Tiderna för första och fjärde kontakt (andra och tredje kontakt uteblev eftersom det bara blev en partiell ockultation) skall adderas och inte subtraheras med 4 sekunder. Tiderna var alltså 20:15:41 – 20:22:40. Varaktigheten var förstås densamma.
/Timo K
-
Det här svaret redigerades för 4 månader av
timokarhula.
Ikväll utförde jag och Joel von Knorring en lyckad Mars grazing occultation expedition. Våra första utsedda observationsplatser fick vi hoppa över av för mig oförutsedda detaljer. Det var dels en rastplats vid en sjö respektive en parkeringsficka längs väg 69 vid Ingolsbenning norr om Norberg. Det visade sig att dessa platser var oplogade så vi kunde inte köra dit! Här skulle vi ha kunnat bevittna en äkta strykande Mars-ockultation. Istället fortsatte vi mot Hedemora i Dalarna och istället för att köra in i tätorten så svängde vi av mot Grådö, vid Dalälven. Platsen är känd för sitt mejeri.
Intill Dalälven inväntade vi tillfället då Mars skulle ockulteras bara partiellt. Jag hade med mig en 12 cm refraktor och en 10×50-kikare på stativ. Jag spelade in våra samtal i mobilens diktafon-app så jag kunde nu efteråt avgöra med nästan sekundnoggrannhet hur Marsförmörkelsen blev. Jag använde 133x förstoring och Mars såg ovanligt detaljrik ut. Bra seeing! Den norra polarkalotten stack ut omedelbart. Några mörka schatteringar på Mars yta kunde man se (har inte kollat exakt vilka dessa var).
Sammanfattat: Klockan 20:15:33 anser jag att månbergen börjar toucha Mars nordpol. Klockan 20:22:32 anser jag att Månen slutar beröra Mars. 38 sekunder senare noterar jag mörk himmel mellan planeten och vår måne. Den partiella ockultationen varade alltså i 6 minuter 59 sekunder. Jag skulle tippa på att en tredjedel (ca 4 bågsekunder) av Mars diameter var täckt av månen vid maximum.
En rolig detalj var att Joel noterade ett månberg avteckna sig mot Mars glob. När jag skulle se detsamma så hade berget förflyttat sig utanför Mars klot. I början av ockultationen kunde man se belysta toppar av månbergen på ömse sidor av Mars.
Detta var en riktigt lyckad Mars-expedition och med ett trevligt sällskap!
/Timo K
-
Det här svaret redigerades för 4 månader av
timokarhula.
-
Det här svaret redigerades för 4 månader av
timokarhula.
Hans B: Angående long/lat för “grazing linjen” så kan du se dem i Björn Månsdahls bild i början av tråden. Det ser ut som det datat gäller för Mars centrum vid en partiell ockultation. Ca 15 km söder om denna linje tangerar månbergen Mars nordpol.
/Timo
-
Det här svaret redigerades för 4 månader av
timokarhula.
Österbybruk ligger 2 bågsekunder innanför en slät, klotrund måne, dvs där syns en strykande ockultation antar jag. Östhammar ligger 5 bågsekunder innanför så därifrån ses Mars nordpol täckas över i någon minut kring klockan 20:22. En svagt böjd konvex linje dragen från Lysvik till Österbybruk ger ett hum var den strykande zonen finns. Skattar att den är ca 5 km bred. Bättre att vara något norr om linjen än söder om den för då missar månen Mars helt.
Jag ämnar för övrigt utföra en Mars grazing occultation expedition imorgon kväll tillsammans med Joel von Knorring. Förmodligen blir det allra nordligaste Västmanland, vid Ingolsbenning. Det ligger 2 bågsekunder innanför en slät måne. [Om nu CdC har räknat rätt.]
/Timo K
-
Det här svaret redigerades för 4 månader av
timokarhula.
Jag kollade lite fort nyss med Cartes du Ciel och konstaterade att åtminstone Lysvik, Hagfors, Ludvika, Smedjebacken och Avesta kan bevittna en strykande ockultation. De ligger inom en bågsekund utanför eller två bågsekunder innanför ett perfekt runt månklot. Eftersom månen är ojämn med sina kilometerhöga berg motsvarar det ett par bågsekunder och bergen vid månens sydpol touchar Mars nordpol under någon minut.
3 mil norr om linjen Lysvik – Avesta kan se en partiell Marsockultation där en del av planeten syns hela tiden. Mer norrut försvinner Mars helt.
/Timo K
På tal om strykande ockultationer. Jag hade den osannolika turen att kunna observera en pytteliten partiell ockultation av Jupiter den 22 juni 1983. Jag hade själv förutsagt denna händelse med hjälp av Jean Meeus formler för en miniräknare (Astronomical Formulae for Calculators). Jag hade då en Texas Instruments 58 (TI-58) Programmable Calculator (en slags PC) 🙂
Det var svårt att avgöra om Jupiter skulle täckas av månen eller inte sett från min observationsplats i Virsbo, Västmanland. Som tur var, blev kvällen molnfri (men inte myggfri!). Beta Scorpii råkade ligga 10 bågminuter N om Jupiter. Jag använde mitt klassiska orange Celestron-8 teleskop och ökade förstoringen till 400x och noterade att Beta Sco var en vacker dubbelstjärna. Den 94% belysta månen närmade sig dubbelstjärnan. Med 400x förstoring ser jag när månen ögonblickligen sväljer stjärnorna.
Jupiter står näst på tur. Eller? Månens sydpol närmar sig Jupiter. Träffar den planeten? Mellan klockan 23:26 och 23:33 tycks månens sydpol tangera Jupiters nordpol. Vid goda seeing-tillfällen tycker jag mig se att en pytteliten del av Jupiter är bakom månbergen. Jupiters deklination var -19.9 grader så seeingen var därför konstant mindre bra. Endast Ganymedes av månarna såg jag blev ockulterad. Io var tveksamt (också partiellt?) täckt av månen.
Jag frågade självaste David Herald, som skrivit mjukvaran Occult, om Jupiter blev ockulterad eller inte. Han svarade att det var en äkta strykande ockultation, dvs att månbergen titt som tätt touchade Jupiters nordpol sett från min gård. Wow! Det här är fortfarande ett av de sällsyntaste astrononomiska fenomenen jag sett i mitt liv.
Bilden visar hur händelsen såg ut enligt Cartes du Ciel. Här tränger månranden en bit in i Jupiter.
Jag hade då 1983 precis avslutat gymnasiestudierna (Naturvetenskapliga linjen) vid Brinell-skolan i Fagersta och vid avslutningsfesten nämnde jag den kommande händelsen för mina matte- och fysiklärare men vet inte om de fattade vad jag menade. 🙂
/Timo K
-
Det här svaret redigerades för 5 månader av
timokarhula.
-
Det här svaret redigerades för 5 månader av
timokarhula.
-
Det här svaret redigerades för 5 månader av
timokarhula.
-
Det här svaret redigerades för 5 månader av
timokarhula.
-
Det här svaret redigerades för 5 månader av
timokarhula.
-
Det här svaret redigerades för 5 månader av
timokarhula.
Attachments:
Snyggt foto. Den ljussvaga stjärnan alldeles intill Saturnus, nere till vänster om den är inte Titan utan 85 Aquarii.
/Timo K
-
Det här svaret redigerades för 3 månader sedan av
-
FörfattareInlägg
Senaste diskussionerna
-
Mars och Regulus
tråd av
timokarhula
-
ZWO EFW 7×2”
tråd av
luckelaser
-
Mono-paket sökes
svar av
Ola Franzén
-
Månadens bild
svar av
Fredrik Silow
-
Anholt
svar av
Hans Bengtsson
-
Optolong L-Extreme 2”
tråd av
Jergelind
-
NOT och solen
tråd av
Hans Bengtsson
-
Fred Espenak har avlidit
svar av
timokarhula
-
Uppdateringar av SVO
svar av
Thomas Karlsson
-
Aktuell solaktivitet
svar av
Hans Bengtsson
Månadens bild i galleriet
Årets bild i galleriet
Senaste bilderna i forumet
Senaste nytt från SAAF-webben
Kalendariet


Antal unika dagsbesökare (unika IP)
Idag: 255 st
Senaste 7 dagarna: 3189 st
Senaste 30 dagarna: 15053 st