Forumsvar skapade
-
Månadens bild i oktober: Hästhuvudnebulosan med omnejd av Lars Anmark. Vilken bild – vi föll pladask i Nattmolnetredaktionen. Kolla bara strukturerna och detaljerna i detta verk!
Orion återvänder nu och är lite av vintersäsongens huvudnummer bland stjärnbilderna. Men vad är det vi ser i Lars bild?
Som de flesta kanske vet är Hästhuvudnebulosan (Barnard 33) ett mörkt molekylmoln vars silhuett framträder tack vare att det i vår siktlinje ligger framför emissionsnebulosan IC 434 och dess röda sken. Nebulosan är belägen strax söder om den östra stjärnan i Orions bälte, Alnitak, som vi också ser i bildens vänstra del. Det händer mycket i denna bild, låt oss sammanfatta det övergripande:
- IC 434 – de röda slöjorna i bakgrunden – är en H II-region, alltså gas av joniserat väte. Den joniseras främst av den starka UV-strålningen från σ Orionis, som slår loss elektroner från väteatomerna. När de fria elektronerna sedan rekombinerar med vätejonerna (protonerna) faller de ned stegvis mellan energinivåer och sänder ut ljus i Balmer-serien, framför allt Hα (656,3 nm) och Hβ (486,1 nm). Det är detta som får nebulosan att glöda rött.
- Barnard 33, Hästhuvudnebulosan – ett kallt, tätt molekylmoln som sticker ut som ett pelarutskott från Orion B / L1630 mot den emitterande bakgrundsnebulosan IC 434. Silhuetten syns eftersom stoftet absorberar bakgrundsljuset. I infrarött ser man intern struktur och tecken på ung stjärnbildning i närliggande klumpar. Avståndet till Hästhuvudet är ungefär 1 370 ljusår.
- NGC 2024, Flame-nebulosan, strax under Alnitak i bilden – är en emissionsnebulosa som inhyser ett aktivt stjärnbildningsområde. Gasen exciteras av en O-stjärna (IRS 2b) och emitterar ljus när de exciterade elektronerna faller tillbaka till lägre energinivåer.
- NGC 2023, snett under Hästhuvudet – är en reflektionsnebulosa upplyst av HD 37903, känd för sin blåvita glans.
Detta är ett magiskt område i Orion med så mycket mer berättelser än så här. Och det är ett fotoobjekt som både kräver och belönar lång exponering och noggrann efterbearbetning. Snyggt jobbat med ombearbetningen av dina exponeringar – stort grattis, Lars @lars-anmarkholmbo-se!
Direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild.
/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i nr 1 2026 av SAAFs tidskrift.
Nu har Nattmolnetredaktionen samlats till ett enhälligt beslut – grattis Arvid @arvidemtegren-se till Månadens bild i september!
Månadens bild september: En bläckfisk i en fladdermus – Ou4 av Arvid Emtegren!
Det här är lite som skånsk bulle i bulle (en chokladboll i en slät vetebulle). Ou4 ”Bläckfisken” ligger nämligen inuti Sh2-129 ”Flygande fladdermusen” i Cepheus, trots att de inte drivs av exakt samma process. Ou4 (egentligen Outters 4) upptäcktes så sent som 2011 av astrofotografen Nicolas Outters.
Vad är det vi ser?
Ou4 är skapad av en extremt snabb stjärnvind från det heta, massiva multippelstjärnsystemet HR 8119. När den snabba gasen kolliderar med den glesa materien i Sh2-129 bildas chockvågor som hettar upp och joniserar gasen. I den nedkylande, glesa zonen bakom chocken lyser dubbelt joniserat syre starkt i de ”förbjudna” OIII-linjerna (5007/4959 Å). De samlade stjärnvindarna från systemet kan stå för trycket, medan en av komponenterna (den mest massiva) kan vara den som faktiskt kollimerar utflödet till två lober. Därför framträder Ou4 som turkosblå lober som påminner om formen av en tioarmad bläckfisks kropp. Bakgrunden Sh2-129 är en HII-region med Hα-dominerad emission, vilket ger den röda färgen. Kontrasten mellan OIII och Hα gör att Ou4 ”poppar ut” i bilder med djupa OIII-exponeringar.
Ett krävande motiv som belönar lång exponering och noggrann bildbehandling – stort grattis, Arvid! @arvidemtegren-se
Direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild.
/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i Telescopium nr 1 2026.
Säg hej till Månadens bild i augusti: Kokongnebulosan (IC 5146) av Alex Linde!
IC 5146 i Svanen är ett dubbelnaturens objekt: både reflektions- och emissionsnebulosa, centrerad kring den öppna hopen Collinder 470. Här pågår stjärnbildning för fullt – observationer med Spitzer och Chandra har identifierat hundratals unga stjärnobjekt. Den mörka stråket som omsluter och ”drar ut” västerut är den täta molekylmolnsfilamentet Barnard 168.
Alex bild är något extra: makalöst skarp med oerhört tydlig mörk nebulositet och fin detalj i själva ”kokongen”. Under nebulosan anas dessutom flera svaga bakgrundsgalaxer: PGC 167597, 167793 och 167590.
Lite data:
• Avstånd: ~4 000 ljusår
• Utsträckning: ~12′ (≈ 15 ljusår)
• Stjärnhopen bildades för ~100 000 år sedan
• Lägeshint: nära Pi Cygni; i fält syns B168 som en mörk ”svans” från kokongenHär är direktlänk till diskussionstråden med bilden.
Stort grattis Alex! @astroalex
/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i Telescopium nr 1 2026.
Vi ligger lite efter i schemat men det är nu dags att presentera Månadens bild i juli – så här kommer den: Solen i H-alfa av Peter Rosén!
Bilden är tagen den 19 juli och visar lika kontrastrikt som vackert sommargudens dramatiska aktivitet sin i kromosfären. (Ett H-alfafilter släpper igenom vätets ”röda” ljus vid 656,3 nm – en våglängd där kromosfären, lagret ovanför ”solens synliga yta” fotosfären strålar starkt. Här blir fenomen som protuberanser, filament och aktiva områden tydliga.)
Sommaren 2025 har bjudit på fortsatt hög och stundtals överraskande solaktivitet. Mycket talar för att vi kommer få fler intensiva solfläcksområden och spektakulära protuberanser också under hösten, även om solfläcksmaximum verkar klinga av nu är det inte över – en andra lite mindre topp kan komma nu under den tidiga hösten enligt SILSO.
Viktigt: Titta aldrig direkt på solen utan godkända filter! Använd projektionsmetoden för kikare/refraktorer, eller speciella filter för vitt ljus respektive H-alfa.
Grattis Peter @rosenpixmix-se till Månadens bild för juli!
Här är direktlänk till diskussionstråden med bilden.
/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i Telescopium nr 1 2026.
Wow! Vilken bild! Är det i Cuenca i Spanien? Gissar att du har en exponering för marken och fler stackade för himlen med MSM:en?
Så där, då var det dags! Efter ett litet välbehövligt uppehåll under solen är nu tiden inne för att avslöja månadens bilder för både juni och juli.
Vi börjar med månadens bild för juni. Nattmolnetjuryn fastnade nästan dirket för Abell 43, fångad av Sven Eklund.
Abell 43 ligger bara 5° öster om Rasalhague i Ormbäraren. På himlen är den liten, cirka 1,3 bågminuter, men ändå full av dramatik. Det är en planetarisk nebulosa, alltså de sista andetagen från en stjärna som en gång liknade solen. Särskilt spännande är dess centralstjärna: den är en så kallad hybrid-PG 1159-stjärna, ett sällsynt mellanting som fortfarande innehåller väte men samtidigt bär drag av den annars vätefria PG 1159-klassen. Just därför är Abell 43 extra intressant för forskarna – den visar på en ovanlig väg i stjärnors sena utveckling mot vita dvärgar.
Abell 43 är också en riktig utmaning för astrofotografer. Nebulosan är mycket ljussvag och kräver lång exponeringstid och noggrann bildbehandling för att komma fram. Sven har lyckats lyfta fram dess svaga strukturer och placerat den lilla nebulosan mot en stjärnrik bakgrund – ett imponerande hantverk.
Grattis Sven till Månadens bild för juni!
Här är en direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild.
/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen. . .
Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i Telescopium nr 1 2026.
Senaste diskussionerna
-
svar av
Månadens bild i galleriet
-
- SH2-136 (Göran Stenberg)
Årets bild i galleriet
-
- C/2023 A3 (Tsuchinshan- ATLAS) (Andreas Holmström)
Senaste bilderna i forumet
-
- Patchick 4 (Sven Eklund)
-
- M51 (Petter Åström)
-
- Solen (Peter R)
Senaste nytt från SAAF-webben
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars
- Årsmöte i SAAF – 16 april 2026
- Vårhimlens pärlor – observationskafé med SAAF, 25 februari
- Leoträffen — ny observationsträff med SAAF, 10–11 april på Öland
- Årets första variabelmöte 12 mars – välkommen alla SAAF-medlemmar
- Värmland Star Party 2026
- Apertur blir SAAF:s nya medlemstidskrift!
- Telescopium nummer 4 2025 snart ute – 93:e och sista numret!
- Observationsbeställningar – nytt sätt att ta bilder med fjärrteleskopet
