Tankar kring SAAF/V och nästa utbrott av T Coronae Borealis
- Detta ämne har 35 svar, 7 deltagare, och uppdaterades senast 24-10-07 09:43 av
.
-
Ser mycket märkligt ut. Är det en enstaka observatör eller flera som rapporterar detta?
Visuellt har ljusstyrkan sjunkit några tiondelar senaste månaden, men den ljuskurvan ser inte onormal ut.
-
Det ser ut att vara från en observatör i samtliga band. V-mätningar från andra observatörer som delvis överlappar nedgången i ljuskurvan ligger mer i linje med förväntad magnitud. Verkar väl ganska sannolikt att det är någon sorts fel i mätningarna.
-
-
Kan vara bra att veta att småplaneten Pallas nu ligger nära T CrB:
-
Hej!
Här är Ha-toppen från igårkväll:
Tagen med C8, StarEx, QHY183mm, R = 12000.
Här är toppen dubbel, men asymmetrisk. Jag har inte hittat nån förklaring på detta – nån annan som vet?
Skillnaden mellan topparna antyder en skillnad i radialhastighet på ca 120 km/s. Jag har dock lite svårt att tro att man skulle kunna använda det för att beräka ackreationsskivans yttre diameter, när de är så asymmetriska. I vilket fall är den dubbla toppen ett tecken på just en sådan skiva av begränsad storlek (vore den oändlig skulle det vara en enda topp).
Magnus
-
En känd icke-observation av T CrB gjordes (eller snarare gjordes inte) av Leslie Peltier år 1946:
”My affair with T Coronae was not a happy one. Normally T was a star that hovered around tenth magnitude until back in May 1866 when it suddenly increased until it was equally as bright as nearby Alphecca, the brightest star in the Northern Crown. In true nova form it soon began to fade and eventually was back as before though with the occasional flutter that seems inherent in the metabolism of some of these stars.
Of all these old novae, T Coronae seemed to me the one most likely to quaff the enchanted herbs of renewal. The star was an easy one to observe regularly as it was located far enough north to be visible at some time nearly every clear night. From 1920 on I watched it closely at every opportunity. For more than twenty- five years I looked in on it from night to night as it tossed and turned in fitful slumber. Then, one night in February 1946 it stirred, slowly opened its eyes, then quickly threw aside the draperies of its couch and rose!
Full eighty years had passed since last the star had shattered the symmetry of the Northern Crown. And where was I, its self- appointed guardian on that once-in-a-lifetime night when it awoke? I was asleep! I had set the alarm clock for 2:30 A.M. intending to get up and observe some early morning variables. The alarm clock did its part. I looked out the window and the stars were clear and bright, but apparently I was not, for I sneezed once or twice and got the feeling that I was coming down with a cold-or maybe even worse. Self-pity comes easy at 2:30 on a cold February morning so I went back to my warm bed with the comforting thought that I owed it to my family, at least, to take care of my health.
And thus I missed the night of nights in the life of T Coronae. It was the night the spectroscopists long for. It is in those earliest hours of awakening that the newborn star-with all the exuber- ance of youth, divulges its most intimate secrets. I alone am to blame for being remiss in my duties, nevertheless, I still have the feeling that T could have shown me more consideration. We had been friends for many years; on thousands of nights I had watched over it as it slept and then, it arose in my hour of weakness as I nodded at my post. I still am watching it but now it is with wary eye. There is no warmth between us any more.”
-
Ouch… 🙂
Det är lätt att hålla med:
” T could have shown me more consideration”…..
Och att känna igen sig. Jag har en rätt stark känsla av att när den får nästa utbrott så kommer det att vara molnigt i Malmö i en månad. Eller så är jag på resa utan nån kikare….
Det är nåt förlåtande över dvärgnovor som SS Cyg osv, i att det kommer alltid ett utbrott till. Inom kort.
Magnus
-
En läskig sak med T CrB är att den nu under höstsäsongen är så lättillgänglig från min balkong. Jag tittar ut och ser Arcturus och då vet jag att jag kan obsa T CrB. Det tar två minuter att plocka ut teleskopet, en minut att obsa, och två minuter att plocka in teleskopet. Ingen mörkeranpassning behövs, ingenting alls förutom att jag ägnar dessa fem minuter åt stjärnan.
Och det är just enkelheten som är det läskiga. Det betyder att jag i efterhand skulle undra varför i hela världen jag inte gjorde det när jag hade kunnat göra det. Om det nu hade betytt att jag fångat stjärnan i början av ett utbrott…
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
Senaste inläggen
Månadens bild i galleriet
-
- C/2023 A3 (Tsuchinshan- ATLAS) (Andreas Holmström)
Senaste bilderna i forumet
-
- NGC6618 (TelescopeLive)
-
- Soul Nebula, IC1848 (Filip Gloria)
-
- SH2-129 (Göran Stenberg)
