M82 i starkt månljus

[Gabriel Wiklund]

När månen lyser känns M82 som ett tryggt alternativ. 2.57″ FWHM på rådatan så det finns mer att hämta eftersom jag varit nere kring 2″ tidigare projekt.

Objekt: Cigarrgalaxen
Objekttyp: Galax
Teleskop/objektiv: 30″f/3.8 Starstructure Dobson
Montering: Starstructure / StellarCAT ServoCAT
Kamera: ZWO ASI585MC
Ytterligare utrustning: ZWO CAA, Omegon 50mm Guideteleskop, Omegon Pro Koma Korrektor, ZWO ASI 120 MM Mini, ZWO EAF
Plats: Dala, Skog (Högakusten)
Mjukvara: Meade Generic, PHD2, NINA, SharpCap, Parsec/AnyDesk
Filter: Baader UV/IR Cut Luminance
Fotograf: Gabriel Wiklund
Lokalförening: Norra Sveriges AmatörAstronomer (NSAA)
Datum (UT): 2026-09-26
Tid (UT): 20:30 – 04:00
Exponeringstid: 4800 x 1.5 sekunder (2 timmar)
Bildbehandling: Siril
Bin: 1×1
Autoguidning: Ja
Pixelskala i bågsekunder: 0.206

Attachments:

1. 

   2h_m82_stacked.all_.grax065.proc_.r2.png
   

[Gabriel Wiklund]

Efterföljande dag (27 september) fick jag ihop drygt 3 timmar till i bättre seeing men dessvärre med större påverkan från månen. Gallrade all data från båda nätter ner till 4 timmar.

Resultatet gav ingen förbättring i att jag kunde ta fram mer information ur ljussvagare områden men FWHM sjönk från 2.57″ till 2.34″. Intressant är att förbättringen faktiskt syns och vad som syns gör det ännu mer intressant.

M82 innehåller så kallade “Super star clusters” (SSC). Dessa lyser starkare än vanliga stjärnhopar då de innehåller många väldigt unga och heta stjärnor och vad jag förstår är detta framtida “vanliga stjärnhopar” fast i ett tidigt stadie.

Nedan syns vad som troligtvis är SSC fast naturligtvis inte individuellt upplösta utan sammansmälta med annat ljus, t.ex. vanliga unga heta stjärnhopar m.m.

Det intressanta är just att förbättringen från 2.57″ till 2.34″ gör att man precis då börjar ana vad detta rör sig om, framtida “vanliga” stjärnhopar i en annan galax!

 

Hela bilden som ligger på 2.34″

[Författare]

Inlägg