Anholt

[Hans Bengtsson]

Den danska ön Anholt har nu utsetts till International Dark Sky Park, landets fjärde.

Anholt består nästan helt av ett hedlandskap, inte så olikt det öländska alvaret.

https://darksky.org/news/island-of-anholt-becomes-fourth-international-dark-sky-park-in-denmark/?fbclid=IwY2xjawKUUQFleHRuA2FlbQIxMQABHr-RFX0nw7FpcopEpnl71NeVco7et6uBABM940Sh0SDrWNsc1lSr2B3D8cTI_aem_4RjMyMz9JFOWk9FeK182Mw

• Detta ämne redigerades för 6 månader av Hans Bengtsson.

[Fredrik Silow]

Japp Hans, det är verkligen mycket glädjande och inspirerande – och sporrande för vårt land, eller borde vara.

Det är dags att ta tag i att skapa en Dark Sky Park på södra Öland – den borde bli Sveriges första. Och visst, det kommer kräva mycket jobb; DarkSky Internationals krav utgörs av en diger lista vilket Anholts 112-sidiga ansökan också visar svar på. Men någonstans måste man börja.

Det har länge förbryllat mig att Sverige inte har en enda Dark Sky Park, medan våra grannländer redan har flera. Det finns många intresseorganisationer med goda förutsättningar att möjliggöra skapandet av en mörkerpark på södra Öland, vars hedlandskap liknar Anholts som du nämner. Och det finns många anledningar för regionen att ta sitt ansvar för södra Öland om man för en stund enbart fokuserar på hur stor roll mörkret har för att bevara den biologiska mångfalden:

• Stora Alvaret på södra Öland är ett världsarv, ingår i Natura 2000-nätverket, är ett naturskyddsområde och omfattar även flera naturreservat.
• Ottenby är känt framför allt som ett fågelskyddsområde. Det omfattar både ett naturreservat och är delvis skyddat inom Natura 2000-nätverket.

Områdena har omfattande skyddsbestämmelser och är starkt präglade av ett bevarandeintresse, vilket gör dem potentiellt mycket lämpliga för etablering av en Dark Sky Park.

Det görs mycket satsningar inom många kommuner just nu för att testa och införa smartare belysning och anpassa belysningen så att den spiller mindre ljus och används på rätt sätt. Men det är tyvärr i väldigt liten skala och vad jag sett så sker de slutliga besluten med vänster hand av de upphandlade elektriker som ska byta ljuskällor och armaturer – då oftast inom en alltför bred ram för vad som är okej och dessutom på ett sätt som gynnar deras marginaler bäst.

Kommunernas belysningsplaner borde vara ljus- och mörkerplaner där man istället agerar utifrån en djupare förståelse för den intrikata balansen. Mörkerparker kan vara ett utmärkt sätt , tänker jag, som övergripande mål, att tvinga kommuner i regioner att samverka när de inser hur stadens ljus sprider sig långt och påverkar natur och djurliv på 10–30 mils radie genom det skyglow som gör natten grå för djurlivet.

Om man dessutom kan prata om mörkret som en tillgång för människors hälsa och stjärnhimlens bevarande som ett kulturarv i sig men också som en (ansvarsfull) mörkerturistmöjlighet och något unikt att kommunicera – då borde många gemensamma incitament kunna sammanstråla i ett krafttag.

EU:s nya Naturrestaureringsförordning, som Hernán nämner i sin tråd, kan definitivt vara en ”knuff” för att få regioner och länsstyrelser att agera mer beslutsamt mot ljusföroreningar, särskilt för områden som Alvaret och Ottenby. Men frågan är hur effektivt.

En Dark Sky Park på södra Öland skulle kunna tjäna som ett utmärkt pilotprojekt och förebild i linje med EU:s ambitioner att restaurera och skydda ekosystem från ljusföroreningar. Det skulle även bidra till ökad förståelse och stöd för att bevara våra natthimlar och den biologiska mångfald som är beroende av mörker.

Det är ett oerhört långt projekt, och jag tror inte att en liten kommun som Mörbylånga har kraft att äga frågan – här krävs att regionens krafter samverkar och tar ett gemensamt ansvar. Kanske finns det EU-pengar att söka rentav?

 

---

/Fredrik Silow
Ordförande i SAAF
ordforande@saaf.se

—

Meade Light bridge 16″ Dobson · Meade 12″ RCX400
Celestron 8″ SCT StarBright XLT · TS Newton 150/750 Photon
Sky-Watcher Skymax 127 MAK · TS AP 70/420 ED Carbon
Lunt LS35T Ha · TS 20×80
Celestron 15×70 SkyMaster Pro ED · NN 8×42

[Hans Bengtsson]

Håller helt med. Södra Ölands alvar vore det självklara första valet i ett sådant projekt.

– Det enda någorlunda stora landområdet i de sydligaste landskapen med noll invånare per kvadratkilometer.

– Lättillgängligt. Ett par små bilvägar går tvärs över alvaret.

– Perfekt horisont varvet runt. Se länk:

– För svenska förhållanden bra astronomiskt klimat. Dessutom så sydligt beläget att även sommaren är fullt användbar.

– Redan ett på olika vis skyddat område. Men mörkret bör också skyddas!

– Tradition i form av den årliga Sagittarius-träffen.

– Givetvis finns det längre norrut i landet mycket större och ännu mörkare områden, men där känns det inte som någon större risk för framtida ökning av ljusföroreningar. Dessutom är det svårt att hitta fri horisont om man inte klättrar högst upp på någon bergstopp. Det inre Småland har också en del mörka platser … men också mycket granskog.

– Några öar i Blekinge skärgård är också tänkbara, liksom Kosteröarna i Bohuslän. Men som jag ser saken, borde södra Ölands alvar vara en rätt ohotad kandidat som första val.

[Författare]

Inlägg