Komet C/2024 G3 ATLAS från Stockholm

Tack Hans,

Men jag skulle nästan ändå vilja hålla med dig om att den är “osynlig”.

Jag har gått igenom alla bilder jättenoga flera gånger och det fanns inte en tillstymmelse till någon ljus prick. Men så kom jag på en ny bildbehandlingsidé och då dök den diskret upp på samtliga bilder med en regelbunden förskjutning. Jag borde ha satt kameran med följe på en kameravridare för då kan man stacka 20-30 bilder även av något som verkar osynligt. Det var så jag lyckades få fram en några timmars gammal Danjonmåne mitt på dagen för några år sedan men jag trodde inte att det skulle vara så knepigt att få syn på denna komet.

Tack alla 🙂

Hej Johan. Jag tog 2 bilder vid varje helminut från 07:35 till 08:15, en med uppmätt normalexponering och en med +1 steg. “Olika exponeringar” betyder att jag varje minut också kompenserade för att himmeln blev ljusare så exponeringstiden ökade kontinuerligt från 1/12 s –  f/5,6 –  Iso 400  till 1/125 s för sista bilden.

Eftersom jag trodde att det skulle bli lätt att detektera kometen på bilderna så var jag lite “slarvig” vid fotograferingen och det kan skifta med upp till 7-8 sekunder från helminuten mellan bildparen. Det låter kanske inte som så mycket men i praktiken motsvarar det flera pixlars vobblande av kometens koma från bild till bild vid en inverterad tracking, dvs en motsvarande förskjutning av bilderna för en stackning. Det går ju att göra ett excelark med den exakta pixelförskjutningen i x och y mellan tagningarna (men kan nog bortse från fältrotationen under ett så pass kort intervall)  men kändes som väldigt tidskrävande metod med högst osäkert resultat.

Jag hade nog ändå testat detta om inget annat hade hjälpt men lösningen var mycket enklare. Man måste jobba med råfilerna och någorlunda neutralisera färgbalansen i den del av himmeln där kometen befinner sig samtidigt som man ökar på kontrasten, skärpan och allt som kan öka separationen mellan pixelvärdena, det är ju bara frågan om att få fram en positiv detektering i detta skede och inte en vacker gryningsbild, det kommer senare. Att neutralisera färgbalansen är det viktiga steget för färgerna är väldigt mättade, nära saturering från det orangeröda nertill till det turkosblåa upptill. Luminans och mättnad är de 2 beståndsdelarna i alla färgbilder men även varandras motsatser dvs en hög mättnad minskar separationen i luminans som står för kontrasten. Genom att neutralisera färgbalansen så bidrar alla 3 färgkanalerna i högre grad till luminansinformationen i bilderna. Ock då kunde jag se den lilla ljusa punkten som förflyttade sig från bild till bild

Nu i efterhand så kan jag tänka mig att det troligtvis också fungerar genom att omvandla alla bilder till gråskala eller bara använda grönkanalen som står för 2/4 ljuskänsliga sensorer jämfört med rött och blått som bara står för 1/4 vardera. Jag ska testa det senare.

En gång man har detekterat kometen är det lätt att göra en visuell förskjutning och stackning. Detaljbilden på kometen är en stack av 4 bilder och gjorde att den lilla svansen blev synlig.

/*Peter R

Den här bilden som är en av de tydligaste av totalt ca 80 bilder illustrerar ovanstående bildbehandlingsresonemang.

Den övre raden visar hur osynlig kometen är både i RGB och i de 3 enskilda färgkanalerna med i stort sett original färgbalans. Genom att skifta färgbalansen, öka kontrasten och skärpan framträder kometen och svansen. Jag har genomgående använt mig av råfilerna i 16 bitar som är ställda i Adobe CameraRaw.

Bruset som blir väldigt framträdande får man reducera genom att stacka flera bilder. Här har jag stackat 5 stycken men det räcker inte för att få en helt jämn bakgrund.