Månadens bild

Nu är det dags för en ny Månadens bild! (Månadens film är mer korrekt i detta fall.)

Nattmolnetredaktionen har utsett Peter Roséns otroligt snyggt animerade sammanställning av solen i H-alfa under perioden 11 maj – 12 juni 2024 till Månadens bild i juli. Vilket jobb!

Klicka här för att komma till Peters diskussionstråd med bilderna och animationen, exponeringsdata och en länk till Peters film i hög upplösning på Youtube.

Grattis Peter – @rosenpixmix-se!

/Fredrik Silow för
Nattmolnetredaktionen

. . .

Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i slutet av året.
Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd. 

Fortsätt att lägga upp era bilder och diskutera dem och annan amatörastronomi här på Nattmolnet.

Månadens bild nr 3! Nattmolnetredaktionen har fallit på knä för Robert Habolins långtidsexponering på The Shark Nebula, rest sig och utsett den till Månadens bild för augusti.

Denna nebulositet runt, och i utsträckningen av, den mörka nebulosan LDN 1235 med de blåskimrande reflektionsnebulosorna vdB 150 + vdB 149, är ett svårt objekt att fånga på bild, det krävs mycket exponeringstid och en god portion skicklighet. Roberts 30 timmar fördelade på 3 utsnitt har räckt för att fullborda en makalös mosaik. Grattis Robert – @robert-habolin!

Direktlänk till bildens diskussionstråd här på Nattmolnet.
Fortsätt att lägga upp era bilder och diskutera dem och annan amatörastronomi på Nattmolnet.

/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen

. . .

Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i slutet av året.
Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.

Fortsätt att lägga upp era bilder och diskutera dem och annan amatörastronomi här på Nattmolnet.

Mitt i all kometyra korar vi nu vinnaren av Månadens bild för september! Extra svårt den här gången med oerhört många fina bilder att välja mellan. Men hur vi än vänder och vrider på det sticker Petter Åströms bild ut – Navi med reflektionsnebulosorna IC 59 och IC 63 (Cassiopeias spöke).

Detta är en välkomponerad och strålande bild av svårfångade objekt, speciellt så här tillsammans med lite större bildvinkel. Den delikata balansen mellan Navis intensiva sken, den djupa lugna rymden och nebulosornas mjukt framträdande men ändå skarpa och tydliga strukturer skapar en bild i världsklass tycker vi. Det finns mycket mer att säga om den här bilden men just nu säger vi bara grattis Petter – vilket fantastisk jobb! – @petter_astrom

Direktlänk till bildens diskussionstråd här på Nattmolnet.

/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen

. . .

Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild 2024 – som vi kommer att utse i samband med nr 1 av Telescopium i mars 2025. 

Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt att lägga upp era bilder och diskutera dem och annan amatörastronomi på Nattmolnet.

Månadens bild för oktober är ingen mindre än Andreas Holmströms härliga bild på kometen C/2023 A3 (Tsuchinshan-ATLAS) med Subbe fyr i Varberg i förgrunden som lyses upp av månen den magiska kvällen 15 oktober klockan 20.00 (SST) / 18.00 (UT).

Genom att kombinera data från många exponeringar med sin kamera monterad på en stjärnföljare har Andreas fått fram fina detaljer i såväl kometens långa stoftsvans som dess lansformade smala antisvans. Bildens förgrund består av separata exponeringar från samma tillfälle och plats. Tack Andreas för att du inspirerar med dina nattlandskapsbilder och grattis till Månadens bild! @andreash-vbg

Direktlänk till bildens diskussionstråd.

/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen

. . .

Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild 2024 – som vi kommer att utse i samband med nr 1 av Telescopium i mars 2025.

Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt att lägga upp era bilder och diskutera dem och annan amatörastronomi på Nattmolnet.

Säg hej till Månadens bild för november – M31, Andromedagalaxen!

Denna färgsprakande och hypnotiserande upplevelse fotograferad av Daniel Renner i Skövde får tjäna som vårt julkort i år. Bilden är resultatet av ett antal ”nattverken” redan under månadsskiftet augusti/september. De många nyinkomna bilderna i Bildgalleriet får helt enkelt vänta lite till förmån för Daniels sensommarbild av vår yngre, men betydligt större och pompösare granngalax som fortsätter att trona vinterkvällarnas sydvästhimmel.

Med knappa 11 exponeringstimmar fördelade på L, R, G, B, Hα – har Daniel lyckats få fram de många fina emissionsnebulosorna i M31 tack vare en stor portion exponeringstid i H-alfa och ett gediget efterarbete. Vidsträckta områden i de yttre galaxarmarna med hög förekomst av ljusstarka, blå, unga stjärnor sticker också ut (med stjärnmolnet NGC206 i spetsen) likt tindrande safirer. I bilden utmärker sig också de tätare gas- och stoftmolnen i armarna samt många av Andromedagalaxens satellitgalaxer som M110, M32 och den lilla AndIV (PGC2544).

Grattis och vackert jobbat Daniel – @91rennergmail-com

/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen

. . .

Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild 2024 – som vi kommer att utse i samband med nr 1 av Telescopium i mars 2025.

Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.
Fortsätt att lägga upp era bilder och diskutera dem och annan amatörastronomi på Nattmolnet.

Julen är utkastad, det nya året har fått en rivstart – äntligen kan vi utse Månadens bild för december 2024 – Jupiter och Ganymedes i en transit! Fotograf: Hans Hilderfors.

Vi har fått in otroligt många fina bidrag under december och det var som vanligt inte ett lätt jobb. Vi fastnade för Hans fantastiska bild av solsystemets gigant tillsammans med solsystemets största måne – en stämningsfull hyllning till höjdpunkten av årets apparition. Jupiter har ju dominerat himlen under hösten och vintern. Den 6 december, några dagar efter att bilden togs, var Jupiter som närmast oss och som störst på himlen (även om skillnaden i vinkeldiameter dagarna emellan inte ens gick att avgöra i ett teleskop). Och den 7 december var Jupiter i opposition, då den också nådde sin högsta altitud på natthimlen.

Den 1 december tog Hans den här bilden kl. 20.25 – 20.28 (UT), ungefär mitt i den omkring två timmar långa transiten. Längst ner mot Jupiters södra polarområden som bakgrund syns Ganymedes svagt medan dess skugga framträder som en skarp, svart fläck lite längre till höger i bild.

Stort grattis till Hans, @hans-hilderforstelia-com – en imponerande fångst och gedigen efterbearbetning!

Direktlänk till bilden och dess diskussionstråd.

Fortsätt lägga upp era bilder, nu börjar vi med Månadens bild under 2025. Och så ska vi ju snart även vaska fram en vinnare av Årets bild 2024 från de 7 vinnarna av Månadens bild. Hur lätt blir det? Tur att denna först ska avslöjas i Telescopium nr 1 2025, i mitten av mars. 🙂

/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen

. . .

Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.

Hatten av för Tors hjälm av Peter Folkesson, som blir Månadens bild nr 1, 2025. Extra roligt med så många fina bidrag denna vintermånad, och därmed lite svårare att utse en vinnare. Men vi fastnade för Peters NGC 2359, som är en utmaning både fotografiskt och visuellt – särskilt från våra breddgrader, där den i södra Sverige som bäst står drygt 20 grader över horisonten i slutet av januari. Peter har däremot fotograferat denna fascinerande nebulosa med Margareta Westlundteleskopet, SAAFs fjärrteleskop i Spanien, där den låg lite bättre till.

NGC 2359 kallas populärt för Tors hjälm då formen påminner om asaguden Tors huvudbonad när man observerar den i ett teleskop. Men nebulosan är inte bara speciell till formen. Den ligger cirka 12 000 ljusår bort i stjärnbilden Stora Hunden och bildas av att en massiv, het Wolf-Rayet-stjärna avger en vind av laddade partiklar – en så kallad stjärnvind. När denna till slut kolliderar med molekylmoln uppstår en chockvågsfront som i sin tur ger upphov till den joniserande strålning som får nebulosan att lysa.

Observerad genom ett lite större teleskop och med O-III-filter framstår NGC 2359 som ganska ljus, ungefär 8’×6′ i utsträckning och oregelbundet V-formad med flera tydliga koncentrationer. Den ljusaste delen ligger i södra änden och breder ut sig västerut från en stjärna av nionde magnituden. Flera filament sträcker sig norrut mot en triangelformad asterism.

Stort grattis till Peter Folkesson!
Direktlänk till diskussionstråden med den högupplösta bilden här.

Nu ska vi inom kort försöka utse Månadens bild för februari – många fina bilder har inkommit!
Fortsätt lägga upp era bilder på Nattmolnet.

/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen

. . .

Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.

Månadens bild, februari 2025: Draktripletten av Team SDST (Swedish Deep Sky Telescope) med Christian Bergquist bakom bildbehandlingen. Inför galaxsäsongen, nu under den tidiga våren, bjuder de på ögongodis av en väldigt vacker och allt för sällan fotograferad galaxgtrio med NGC 5981 (längst upp t.h.), NGC 5982 (mitten) och NGC 5985 (längst ner t.v.). I denna bild är norr till uppåt och öster till vänster.

NGC 5981 är en spiralgalax som vi ser från sidan. Den ligger ungefär 112 miljoner ljusår bort och är något närmare än de två andra galaxerna. Om du zoomar in på bilden kan du se ett framträdande stoftband längs kanten. Nästa i ”kedjan” är den diffusa elliptiska galaxen NGC 5982. Den befinner sig ungefär 130 miljoner ljusår bort och upptäcktes av Sir William Herschel år 1788. Ljuset hos den här galaxen kommer från mycket gamla stjärnor, och i dess centrum finns ett supermassivt svart hål. Spiralgalaxen nere till höger är NGC 5985. Den ligger ungefär 140 miljoner ljusår bort och har en diameter på 246 000 ljusår. Dessa galaxer ingår i en större galaxgrupp känd som NGC 5982-klustret.

I förhållande till den ljusstarka stjärnan Edasich (Iota Draconis) i stjärnbilden Draken finner man dessa tre galaxer en aning norrut och ungefär 1,5° österut. En fin trio redan i mindre teleskop på en mörk himmel, och fantastisk i större. Draktripletten är också ett av vårens observationstips i Telescopium nr 1 2025 – och pryder även magasinets framsida.

Grattis till Team SDST – Christian Bergquist (@bergquist-christian), Pablo Vallejos, Roger Wallberg och Claes Martinsson (@claesm) – och snygg bildbehandling, Christian Bergquist!

Direktlänk till diskussionstråden på Nattmolnet med den högupplösta bilden.

Fortsätt lägga upp era fina bilder på Nattmolnet. Månadens bild 2025 fortsätter.
Inom kort avslöjas vinnaren av Årets bild 2024!

/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen

. . .

Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.

Glad påsk önskar vi med Månadens bild i mars – Ugglenebulosan (M97) av Filip Gloria – vilket påskägg!

Ugglenebulosan är en fascinerande planetarisk nebulosa i Stora Björnen, ungefär 2500 ljusår bort. Den fick sitt namn eftersom två mörka håligheter i nebulosan skenbart gör att den påminner om ett uggleansikte. Nyare forskning visar dock att det inuti nebulosan inte bara rör sig om ett hantelformat inre med två håligheter, utan om flera överlappande fingerliknande eller lob-strukturer som tillsammans skapar de karaktäristiska ”uggleögonen” – vilka man kan observera visuellt i lite större amatörteleskop på en mörk plats och gärna med hjälp av OIII-filter.

I Filips detaljerade bild av Ugglenebulosan framträder det inre skalet, det yttre skalet och den diffusa yttre halon, samt många fina detaljer i de multipla håligheterna. Den centrala stjärnan är förhållandevis svag men mycket het (över 100 000 K) och har i ett tidigare skede haft en betydligt starkare stjärnvind. Idag ser vi resultatet av denna vind i form av de speciella håligheterna – vissa forskare talar om en helt ny klass av ”ugglelika” nebulosor, så kallade ”strigiforma” nebulosor.

Trots sitt lugna sken är Ugglenebulosan alltså ett komplext objekt, vars studier ger oss nya ledtrådar om hur stjärnor i solens storleksklass utvecklas och formar sin omgivning under de sista stadierna i livet.

Njut av påsken och av mars månads hänförande nattfoto!
Grattis Filip, @filip-gloria87gmail-com, till ett fantastiskt jobb!

Direktlänk till diskussionstråden med den högupplösta bilden.

Fortsätt lägga upp era fina bilder på nattmolnet.se!

/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen

. . .

Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.

Lagom till galaxsäsongens avrundning, innan juninätterna blir alltför ljusa, utser vi Nattmolnets Månadens bild för april: spiralgalaxen NGC 2403 i stjärnbilden Giraffen (Camelopardalis), mästerligt fångad av Petter Åström i Lidköping. Stort grattis och snyggt jobbat Petter! – @petter_astrom

NGC 2403 (även Caldwell 7) ligger bara 8–10 miljoner ljusår bort från oss, i utkanten av M81-gruppen. Trots sin ljusstyrka (magnitud 8,4) hamnade den märkligt nog utanför Messiers katalog, men den är ett av de mest tacksamma ”icke-Messierobjekten” på vårhimlen. Redan i ett 15 cm-teleskop syns ett ovalt, disigt sken med relativt ljusstarkt centrum; i större instrument och mörk himmel framträder spiralarmarna med sina H II-regioner – främst den ljusstarkare emissionsnebulosan tillika stjärnfabriken NGC 2404 som ligger i de yttre partierna av den inre norra armen. Märk väl att denna nebulosa dock inte är den mest framträdande i Petters bild. Galaxen har dessutom hyst två spektakulära supernovor under modern tid (SN 1954J och SN 2004dj).

Petters bild på NGC 2403 bygger på nästan 19 timmars exponering (L + RGB + Hα + O III) med en 20 cm Newton och en PlayerOne Poseidon M, Risingcam 26Mp OSC. Kombinationen av bredband + smalband lyfter fram kontrasten mellan de blå spiralarmarna, de röda stjärnbildningsområdena och den gulaktiga kärnan. Resultatet är en djupt detaljerad vårklassiker som väcker lusten att rikta teleskopet mot Giraffen när mörkret väl återvänder.

Direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild.

Fortsätt lägga upp era fina bilder på nattmolnet.se!

/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen

. . .

Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.

Månadens bild i maj blir denna fina M13, i stjärnbilden Herkules, av Håkan Paulsson.

Ibland väljer vi att lyfta fram lite äldre motiv ur bildskatten på Nattmolnet, denna är just en sådan, fotograferad av Håkan i augusti förra året.

Den klotformiga stjärnhopen M13, bestående av flera hundra tusen stjärnor på ett avstånd från oss av ungefär 25000 ljusår, är en av norra stjärnhimlens verkliga pärlor. Från en riktigt mörk plats och vid goda förhållanden kan den ses med blotta ögat. Redan i en vanlig fältkikare framträder den som en diffus fläck, likt en liten suddig hög av vitgrå sand mot natthimlens mörker. I de flesta teleskop är den en majestätisk upplevelse.
Under sommaren står M13 högt i söder efter midnatt och är ett av få djuprymdsobjekt som överhuvudtaget kan observeras under Sveriges ljusa sommarnätter (beroende på var man befinner sig i vårt avlånga land). I augusti blir kontrasterna åter tydligare när natthimlen mörknar något. Trots att M13 då sakta börjar röra sig mot västhorisonten är den fortfarande väl placerad för observation under sensommaren och tidig höst.

Grattis Håkan @h_paulssonlive-se till Månadens bild – fint jobbat!

Direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild.

Fortsätt lägga upp era fina bilder på nattmolnet.se!

/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen

. . .

Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.

Vill bara meddela att vi återupptar vår löpande tävling efter semestern och kommer då meddela Månadens bilder för både juni och juli.

Så där, då var det dags! Efter ett litet välbehövligt uppehåll under solen är nu tiden inne för att avslöja månadens bilder för både juni och juli.

Vi börjar med månadens bild för juni. Nattmolnetjuryn fastnade nästan dirket för Abell 43, fångad av Sven Eklund.

Abell 43 ligger bara 5° öster om Rasalhague i Ormbäraren. På himlen är den liten, cirka 1,3 bågminuter, men ändå full av dramatik. Det är en planetarisk nebulosa, alltså de sista andetagen från en stjärna som en gång liknade solen. Särskilt spännande är dess centralstjärna: den är en så kallad hybrid-PG 1159-stjärna, ett sällsynt mellanting som fortfarande innehåller väte men samtidigt bär drag av den annars vätefria PG 1159-klassen. Just därför är Abell 43 extra intressant för forskarna – den visar på en ovanlig väg i stjärnors sena utveckling mot vita dvärgar.

Abell 43 är också en riktig utmaning för astrofotografer. Nebulosan är mycket ljussvag och kräver lång exponeringstid och noggrann bildbehandling för att komma fram. Sven har lyckats lyfta fram dess svaga strukturer och placerat den lilla nebulosan mot en stjärnrik bakgrund – ett imponerande hantverk.

Grattis Sven till Månadens bild för juni!

Här är en direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild.

/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen

. . .

Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.

Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i Telescopium nr 1 2026.

Vi ligger lite efter i schemat men det är nu dags att presentera Månadens bild i juli – så här kommer den: Solen i H-alfa av Peter Rosén!

Bilden är tagen den 19 juli och visar lika kontrastrikt som vackert sommargudens dramatiska aktivitet sin i kromosfären. (Ett H-alfafilter släpper igenom vätets ”röda” ljus vid 656,3 nm – en våglängd där kromosfären, lagret ovanför ”solens synliga yta” fotosfären strålar starkt. Här blir fenomen som protuberanser, filament och aktiva områden tydliga.)

Sommaren 2025 har bjudit på fortsatt hög och stundtals överraskande solaktivitet. Mycket talar för att vi kommer få fler intensiva solfläcksområden och spektakulära protuberanser också under hösten, även om solfläcksmaximum verkar klinga av nu är det inte över – en andra lite mindre topp kan komma nu under den tidiga hösten enligt SILSO.

Viktigt: Titta aldrig direkt på solen utan godkända filter! Använd projektionsmetoden för kikare/refraktorer, eller speciella filter för vitt ljus respektive H-alfa.

Grattis Peter @rosenpixmix-se till Månadens bild för juli!

Här är direktlänk till diskussionstråden med bilden.

/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen

. . .

Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.

Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i Telescopium nr 1 2026.

Säg hej till Månadens bild i augusti: Kokongnebulosan (IC 5146) av Alex Linde!

IC 5146 i Svanen är ett dubbelnaturens objekt: både reflektions- och emissionsnebulosa, centrerad kring den öppna hopen Collinder 470. Här pågår stjärnbildning för fullt – observationer med Spitzer och Chandra har identifierat hundratals unga stjärnobjekt. Den mörka stråket som omsluter och ”drar ut” västerut är den täta molekylmolnsfilamentet Barnard 168.

Alex bild är något extra: makalöst skarp med oerhört tydlig mörk nebulositet och fin detalj i själva ”kokongen”. Under nebulosan anas dessutom flera svaga bakgrundsgalaxer: PGC 167597, 167793 och 167590.

Lite data:
• Avstånd: ~4 000 ljusår
• Utsträckning: ~12′ (≈ 15 ljusår)
• Stjärnhopen bildades för ~100 000 år sedan
• Lägeshint: nära Pi Cygni; i fält syns B168 som en mörk ”svans” från kokongen

Här är direktlänk till diskussionstråden med bilden.

Stort grattis Alex! @astroalex

/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen

. . .

Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.

Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i Telescopium nr 1 2026.

Månadens bild september: En bläckfisk i en fladdermus – Ou4 av Arvid Emtegren!

Det här är lite som skånsk bulle i bulle (en chokladboll i en slät vetebulle). Ou4 ”Bläckfisken” ligger nämligen inuti Sh2-129 ”Flygande fladdermusen” i Cepheus, trots att de inte drivs av exakt samma process. Ou4 (egentligen Outters 4) upptäcktes så sent som 2011 av astrofotografen Nicolas Outters.

Vad är det vi ser?

Ou4 är skapad av en extremt snabb stjärnvind från det heta, massiva multippelstjärnsystemet HR 8119. När den snabba gasen kolliderar med den glesa materien i Sh2-129 bildas chockvågor som hettar upp och joniserar gasen. I den nedkylande, glesa zonen bakom chocken lyser dubbelt joniserat syre starkt i de ”förbjudna” OIII-linjerna (5007/4959 Å). De samlade stjärnvindarna från systemet kan stå för trycket, medan en av komponenterna (den mest massiva) kan vara den som faktiskt kollimerar utflödet till två lober. Därför framträder Ou4 som turkosblå lober som påminner om formen av en tioarmad bläckfisks kropp. Bakgrunden Sh2-129 är en HII-region med Hα-dominerad emission, vilket ger den röda färgen. Kontrasten mellan OIII och Hα gör att Ou4 ”poppar ut” i bilder med djupa OIII-exponeringar.

Ett krävande motiv som belönar lång exponering och noggrann bildbehandling – stort grattis, Arvid! @arvidemtegren-se

Direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild.

/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen

. . .

Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.

Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i Telescopium nr 1 2026.

Månadens bild i oktober: Hästhuvudnebulosan med omnejd av Lars Anmark. Vilken bild – vi föll pladask i Nattmolnetredaktionen. Kolla bara strukturerna och detaljerna i detta verk!

Orion återvänder nu och är lite av vintersäsongens huvudnummer bland stjärnbilderna. Men vad är det vi ser i Lars bild?

Som de flesta kanske vet är Hästhuvudnebulosan (Barnard 33) ett mörkt molekylmoln vars silhuett framträder tack vare att det i vår siktlinje ligger framför emissionsnebulosan IC 434 och dess röda sken. Nebulosan är belägen strax söder om den östra stjärnan i Orions bälte, Alnitak, som vi också ser i bildens vänstra del. Det händer mycket i denna bild, låt oss sammanfatta det övergripande:

• IC 434 – de röda slöjorna i bakgrunden – är en H II-region, alltså gas av joniserat väte. Den joniseras främst av den starka UV-strålningen från σ Orionis, som slår loss elektroner från väteatomerna. När de fria elektronerna sedan rekombinerar med vätejonerna (protonerna) faller de ned stegvis mellan energinivåer och sänder ut ljus i Balmer-serien, framför allt Hα (656,3 nm) och Hβ (486,1 nm). Det är detta som får nebulosan att glöda rött.
• Barnard 33, Hästhuvudnebulosan – ett kallt, tätt molekylmoln som sticker ut som ett pelarutskott från Orion B / L1630 mot den emitterande bakgrundsnebulosan IC 434. Silhuetten syns eftersom stoftet absorberar bakgrundsljuset. I infrarött ser man intern struktur och tecken på ung stjärnbildning i närliggande klumpar. Avståndet till Hästhuvudet är ungefär 1 370 ljusår.
• NGC 2024, Flame-nebulosan, strax under Alnitak i bilden – är en emissionsnebulosa som inhyser ett aktivt stjärnbildningsområde. Gasen exciteras av en O-stjärna (IRS 2b) och emitterar ljus när de exciterade elektronerna faller tillbaka till lägre energinivåer.
• NGC 2023, snett under Hästhuvudet – är en reflektionsnebulosa upplyst av HD 37903, känd för sin blåvita glans.

Detta är ett magiskt område i Orion med så mycket mer berättelser än så här. Och det är ett fotoobjekt som både kräver och belönar lång exponering och noggrann efterbearbetning. Snyggt jobbat med ombearbetningen av dina exponeringar – stort grattis, Lars @lars-anmarkholmbo-se!

Direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild.

/Fredrik Silow
för Nattmolnetredaktionen

. . .

Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild som vi utser i samband med nr 1 av Telescopium varje år. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller i första inlägget i denna tråd.

Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 rullar vidare för varje månad. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till Årets bild, som avslöjas i nr 1 2026 av SAAFs tidskrift.

Månadens bild i november 2025: NGC 2146 – ”Dammiga handens galax” av Petter Åström – ett kosmiskt tecken på att julstädningen närmar sig.

Varför dammar det så om den här galaxen?

NGC 2146 i Giraffen (Camelopardalis) är en skev atypisk (pec) stavspiralgalax, klass SB(s)ab pec, som har blivit kraftigt gravitationellt påverkad av en tidigare nära interaktion med en annan galax, vilken vi nu förmodligen ser slutskedet av. Effekterna syns bland annat i den dramatiska, ”dammiga” stoftarmen som skär rakt över centrum – en arm som tros ha vridits ungefär 45° vid mötet. Interaktionen har också triggat en hög stjärnbildningstakt (starburst), som tydlig avslöjar sig i infrarött.

Galaxen ligger relativt nära oss (ca 55–70 miljoner ljusår), är ungefär stor som Vintergatan och ett skolboksexempel på hur gravitationella möten omformar galaxer och tänder stjärnbildning. På himlavalvet ligger den hyfsat nära norra himmelspolen i Giraffen, vilket gör den gynnsamt placerad för oss nordbor: synlig redan i mindre teleskop, men blir intressant först från cirka 16″ apertur under mörk himmel. Det engelska namnet Dusty Hand Galaxy kommer av att, de av kollisionen utdragna, stoftstråken som framträder kontrastrikt framför centrum liknar en skeletthand. Resten överlåter vi till din fantasi.

Grattis till en mycket fin bild på ett ovanligt objekt Petter – @petter_astrom!

Direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild och bilddata.

/Fredrik Silow och Peter Folkesson
för Nattmolnetredaktionen

. . .

Varje Månadens bild kvalificerar sig automatiskt till Årets bild. Läs mer om Månadens bild och vad som gäller för den rullande tävlingen i första inlägget i denna tråd.

Fortsätt ladda upp era bilder på Nattmolnet — Månadens bild 2025 har nu enbart december månad kvar. Och varje vinnare kvalificerar sig automatiskt till en nominering i tävlingen om Årets bild, vars vinnare avslöjas i nr 1 2026 av SAAFs tidskrift.

Året är förvisso slut, men inte vår rullande tävling astrofototävling.

Månadens bild i december 2025 blir Dubbelhopen i Perseus av Filip Gloria – vilket fyrverkeri och vilken final på astronomiåret!

Två mycket unga öppna stjärnhopar, NGC 869 och NGC 884, sida vid sida i Perseusarmen av Vintergatan – bara några hundra ljusår från varandra och cirka 7 500 ljusår från jorden. Här samsas blåvita heta stjärnor med röda superjättar i ett stjärnströssel som syns för blotta ögat som en dimmig fläck, men som två tydliga hopar i teleskop. Motivet gör sig bäst i kikare, låga förstoringar och kortare teleskopbrännvidder.

Dubbelhopen är en riktig vinterklassiker som just nu kan skådas högt på himlen, här fångad med otroligt djup och fin skärpa som vi nog aldrig tidigare skådat den.

Stort grattis, Filip! – @filip-gloria87gmail-com

Direktlänk till diskussionstråden med högupplöst bild.

Månadens bild 2025 utgör nu en komplett samling nomineringar till Årets bild. Vinnaren avslöjas i första numret av vår nya tidskrift Apertur 2026. Innan dess hinner vi starta ett nytt varv, så fortsätt dela era bilder på nattmolnet.se!

/Fredrik Silow och Peter Folkesson
för Nattmolnetredaktionen