M82 i starkt månljus

Hem › Astrofotografering › Djuprymdsfoto › M82 i starkt månljus

Visar 1 svarstråd
  • Författare
    Inlägg
    • 28 september, 2026 kl. 23:20 #16059
      Gabriel Wiklund
      Deltagare

        När månen lyser känns M82 som ett tryggt alternativ. 2.57″ FWHM på rådatan så det finns mer att hämta eftersom jag varit nere kring 2″ tidigare projekt.

        Objekt: Cigarrgalaxen
        Objekttyp: Galax
        Teleskop/objektiv: 30″f/3.8 Starstructure Dobson
        Montering: Starstructure / StellarCAT ServoCAT
        Kamera: ZWO ASI585MC
        Ytterligare utrustning: ZWO CAA, Omegon 50mm Guideteleskop, Omegon Pro Koma Korrektor, ZWO ASI 120 MM Mini, ZWO EAF
        Plats: Dala, Skog (Högakusten)
        Mjukvara: Meade Generic, PHD2, NINA, SharpCap, Parsec/AnyDesk
        Filter: Baader UV/IR Cut Luminance
        Fotograf: Gabriel Wiklund
        Lokalförening: Norra Sveriges AmatörAstronomer (NSAA)
        Datum (UT): 2026-09-26
        Tid (UT): 20:30 – 04:00
        Exponeringstid: 4800 x 1.5 sekunder (2 timmar)
        Bildbehandling: Siril
        Bin: 1×1
        Autoguidning: Ja
        Pixelskala i bågsekunder: 0.206

        Attachments:

        1. 2h_m82_stacked.all_.grax065.proc_.r2.png

        avataravatar
      • 2 oktober, 2026 kl. 18:16 #16083
        Gabriel Wiklund
        Deltagare

          Efterföljande dag (27 september) fick jag ihop drygt 3 timmar till i bättre seeing men dessvärre med större påverkan från månen. Gallrade all data från båda nätter ner till 4 timmar.

          Resultatet gav ingen förbättring i att jag kunde ta fram mer information ur ljussvagare områden men FWHM sjönk från 2.57″ till 2.34″. Intressant är att förbättringen faktiskt syns och vad som syns gör det ännu mer intressant.

          M82 innehåller så kallade “Super star clusters” (SSC). Dessa lyser starkare än vanliga stjärnhopar då de innehåller många väldigt unga och heta stjärnor och vad jag förstår är detta framtida “vanliga stjärnhopar” fast i ett tidigt stadie.

          Nedan syns vad som troligtvis är SSC fast naturligtvis inte individuellt upplösta utan sammansmälta med annat ljus, t.ex. vanliga unga heta stjärnhopar m.m.

          Det intressanta är just att förbättringen från 2.57″ till 2.34″ gör att man precis då börjar ana vad detta rör sig om, framtida “vanliga” stjärnhopar i en annan galax!

          Jämförelse

           

          Hela bilden som ligger på 2.34″
          Hela fältet

          avatar
      • Författare
        Inlägg
      Visar 1 svarstråd
      • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.