M27 revisited

Messier 27 är ju en tämligen ljusstark emissions-nebulosa. Det var många år sedan jag fotade den. Jag tyckte det kunde vara intressant att se vad man kunde uppfatta av de lite svagare delarna av nebulosan. Trots en något ljus sensommarhimmel och halvtaskigt väder så tog jag en första serie bilder i LRGBSHO i slutet av augusti.

Först visar jag en bild utan stjärnorna (m.h.a. StarXT, Pixinsight) för att framhäva de yttre svaga segmenten. De kommer fram hyfsat, om än svagt. De ligger som lösa segment något upp till höger och lite till vänster om den centrala cirkulära delen. (Mest OIII.)

Det som annars är markant i nebulosan är de yttre områdena av den cirkulära delen, som ser ut som en “sammetsliknande filt”. Starkast i OIII. Den vanligen upplevda transparensen hos nebulosan försvinner då stjärnorna är eliminerade… Vidare ser man H-alfa och SII-strukturerna som ligger som pärlor från centrum och utåt.

Jag kompletterar med några andra bilder med stjärnfältet inkluderat, och något olika färgscheman.

Objekt: Messier 27
Objekttyp: Emissionsnebulosa
Teleskop/objektiv: 12″ Ritchey-Chretien f/8
Montering: EQ8R
Kamera: QHY600M-PH
Plats: Stora Timrarön, norr om Vaxholm
Mjukvara: MaximDL6
Filter: L, R, G, B, Ha, SII, OIII
Fotograf: Ivar Hamberg
Lokalförening: Stockholms AmatörAstronomer (STAR)
Datum (UT): 2025-08-26
Tid (UT): 20:19
Exponeringstid: 3h 27m
Kalibrering: bias, dark, flat
Bildbehandling: MaximDL och Pixinsight
Bin: 2×2
Kameratemperatur: -20C
Autoguidning: Ja
Pixelskala i bågsekunder: 0,64″ för en BIN2 cell.
Bildens orientering: Norr uppåt
Väder: Halvtaskigt, lite dis
Måne: –

• Detta ämne redigerades för 1 dag av Ivar Hamberg.