Månen ockulterar Saturnus 4 januari 2025

Ikväll obsade jag saturnusockultationen med min 12 cm refraktor. Jag hade sett ett sådant fenomen tidigare, den 16 april 2002. När planeten började täckas över blev den allt ljussvagare. Jag talade in i en diktafon för att få en exakt tid för försvinnandet. Ringens östra kant försvann helt bakom månens obelysta kant klockan 18:34:12. En kul grej var att en fixstjärna, den 6.7 mag 85 Aqr, imiterade en saturnusmåne endast 35 bågsekunder sydost om planeten. Naturligtvis antog jag först att detta var Titan.

Klockan 19:37 såg jag Saturnus komma fram bakom den belysta månkanten.  Planeten var täckt i hela 63 minuter.  I början syntes inte den tunna ringen alls när Saturnus väl hade kommit fram.

Innan ockultationen obsade jag även komet C/2023 A3 (Tsuchinshan-ATLAS) förmodligen för sista gången. Skattade kometen som magnitud 10.8, komadiameter 1′.5 och DC=3. Ingen svans var synlig.

/Timo K

Stod på en parkering med fri sikt åt SV med 80mm f6 refraktor och det var otroligt vackert måste jag säga, bland de mest estetiska obsar jag gjort tror jag.

Det var hela kompositionen med månskäran, kratrarna kring terminatorn, månens skuggsida i jordsken mot den svarta bakgrunden och strax utanför den mörka månranden, Saturnus, skarp och gulaktig i fin färgkontrast mot månen med ringarna som tunna streck. Mag +6,7 stjärnan intill saturnus bidrog också.

Hade förväntat mig att använda högre förstoring men fastnade i x48 som ramade in allting så vackert.

Kanonfint!

Kunde även visa ett par förbipasserande som blev väldigt glada. Kommer särskilt minnas den ena som hojtade förbluffat vid okularet och tackade för att jag gjort hennes kväll.

Vi var ett gäng i Västerås Astronomi-och Rymdforsknings förening som stod i observatoriet med kikare och teleskop under kvällen. Re-emergence kom, enligt min tidtagning 19.37.26.

Seeing var inte bra, med månen så låg.

Bilden taget med ODK 16″ i Urania observatoriet.