Planetobsar i semestertid

Så här på sommaren använder jag gärna min 102 mm Maksutov Cassegrain (som jag kallar för semesterteleskopet) för att titta på planeter och Månen, och ibland även en del annat.

Jag satte mobilen på väckning kl 01 i natt för att åka iväg en bit till ett ställe med bra horisont. Tanken var att observera framför allt Saturnus men även ta en titt på Mars och Jupiter, och eventuellt Merkurius.

Allt var redan förberett och de grejer som jag behövde hade jag redan lagt i bilen. Eftersom jag hade glömt dagghuven hemma i Stenungsund så improviserade jag och tog med ett vanligt bordsunderlag och lite tejp. Det skulle visa sig att det var tur att jag gjorde det.

Jag hittade en bra plats vid sidan av vägen ungefär 01.15 svensk sommartid och började obsa direkt.

Saturnus såg verkligen fin ut. Jag började med att obsa den i 104 X förstoring men gick snabbt över till 173 X. Planeten var fin och stabil i okularet och bältena framträdde tydligt. Ringarna hade minimal lutning och det var nästan svårt att se någon lutning alls. Det gjorde, tyckte jag, att bältena framträdde desto tydligare.

Borta i öster såg jag även Mars och Jupiter som bildade en triangel med stjärnan Aldebaran i Oxen, men de stod så lågt att de bara såg ut som “blobbar” utan detaljer när jag tittade på dem.

Jag passade även på att se mig om med en 8×40 kikare på himlen och tittade på Månen, M45 Plejaderna, Hyaderna, M13 Herkuleshopen, Dubbelhopen i Perseus och M31 Andromedagalaxen. Dessutom så hittade jag vad jag misstänkte var Merkurius i gryningsljuset. Den syntes till att börja med inte med blotta ögat utan bara med kikare.

Jag fortsatte att obsa Saturnus och den var verkligen fin och sevärd, och det kliade i fingrarna att sätta upp min motordrivna Celestron C8 och stoppa i binoviewern, men den hade jag inte med mig.

Jag obsade fram till strax före 03 svensk sommartid innan jag la av och åkte tillbaka, men först återvände jag till Mars och Jupiter. Jag gick över till 104X, men jag kunde ändå inte se några detaljer på Mars, det var för turbulent. Jupiters bälten syntes däremot lite dimmigt, planeten var för lågt för att den skulle synas bra.

Merkurius syntes nu svagt med blotta ögat men turbulensen gjorde att det inte gick att få någon större hum om fas eller utseende.

Jag packade ihop utrustningen och åkte tillbaka. Bordsunderlägget som hade tjänat som improviserad dagghuv var plaskblött så utan den hade säkert teleskopets frontlins daggat igen. Det var en mycket trevlig nattlig utflykt och på sätt och vis premiär för lite mer seriösa observationer efter sommaruppehållet.

/Torbjörn 🙂