Det var ju så, att existensen av Sirius B blev känd redan 1844 pga egenrörelsen hos Sirius A. Så när Clark (som var optiker snarare än observatör) gjorde sitt teleskoptest 1862 var han förstås mycket väl medveten om möjligheten att se kompanjonen i detta utmärkta instrument.
Men om Ashbrooks redogörelse stämmer, och inte är baserad på någon förvanskad muntlig källa eller liknande, då kan det knappast ha varit Sirius B som Clark såg. Sirius B låg på helt motsatt sida om Sirius A. Men det visste ju inte Clark, han visste bara att kompanjonen borde finnas där, inte exakt var.
Ända sedan 1985 har jag tänkt att det kanske inte stämmer att det var Clark som upptäckte Sirius B. Konstigt nog har jag aldrig sett någon annan som reagerat inför Ashbrooks text i detta avseende, så jag vet inte riktigt vad jag ska tro.
