Dvärgnovan CH UMa i utbrott

Nu är CH UMa åter i utbrott. Visuell magnitud ca 11.8 natten 2-3 maj 2025.

Roligt att du obsat CH UMa! När den är ljusstark utgör den ”det saknade hörnet” i en spektakulär femhörning.

Lite kuriosa:

– När upptäckten publicerades 1972 innebar det en smärre sensation i den variabla världen. Hur kunde en så ljusstark nordlig UG-stjärna ha undgått upptäckt så länge?

– Genom en felaktig translitteration från ryskan kom stjärnan i början att kallas Transkij’s objekt alternativt Tanskij’s objekt. Det skulle ha varit Goranskij’s objekt.

– Med en hemmatillverkad reflektor kunde Sören Eriksson från Floda observera stjärnan även vid minimum flera gånger år 1973. Den är då av magnitud ca 15.0 eller ibland 14.5 så det var säkerligen korrekt. Obsarna finns förstås i SVO.

– År 1975 publicerade BAA en artikel om stjärnan. De svenska observationerna kom med, jag hade skickat dem per brev till Howarth i BAA.

– Det var officiellt inte Goranskij som upptäckte stjärnan, utan den berömde Kukarkin, generalkatalogens redaktör. Hmmm. Goranskij var vid den tiden ung (född 1949) och ännu ingen särskilt etablerad astronom. Känns faktiskt inte omöjligt att Goranskij’s objekt i realiteten och rent praktiskt upptäcktes av just Goranskij?

– Att hitta fel i Astronomical Almanac är ungefär som att hitta stavfel i SAOL. Men 1987 upptäckte jag att CH UMa hade tilldelats en deklination som var en hel grad för nordlig! Bildbevis bifogas. Minns att jag faktiskt skrev dit och påpekade saken. Men om detta ledde till någon rättning har jag inte följt upp, förutom att felet kvarstod i 1988 års almanacka.

• Det här svaret redigerades för 1 år sedan av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 1 år sedan av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 1 år sedan av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 1 år sedan av Hans Bengtsson.

Lite ovanligt att obsa CH UMa med fältkikare, men det går förstås bra när det handlar om så stora kikare som i ditt fall.

Den aktuella utvecklingen av utbrottet framgår av bifogade AAVSO-diagram.

Relativt nära denna berömda dvärgnova hittar vi också M81 och M82.