Herschelobjekten 2021-22

Då var djuprymdsäsongen 2021-2022 slut sedan i maj. Här hos mig i Stenungsund slutar det äkta mörkret (solen minst 18 grader under horisonten) den 27 april och det amatörastronomiska mörkret (solen minst 15 grader under horisonten) den 6 maj…om inte månen stör förstås.

Hösten 2021 blev inget vidare vädermässigt (47 observationer) men våren 2022 har varit riktigt lyckad och jag har hittills i år observerat nästan lika många (249) objekt som under hela 2021 (254), och klart fler än under hela 2020 (207).

Under våren har jag framförallt observerat objekt i Stora Björnen, Jakthundarna, Jungfrun och Björnvaktaren. Jag har använt min 12” Explore Scientific Dobson till detta, och objekten som jag har letat efter har varit sådana som i Interstellarum Deep Sky Atlas har klassats som objekt som kräver 12” teleskop, och objekt som inte ens är med i IDSA eftersom de inte anses vara synliga med 12”. Det är förstås en sanning med rejäl modifikation. I exempelvis Stora Björnen lyckades jag observera 35% av de senare objekten. Jag har även gjort förnyade försök att observera objekt som jag tidigare har letat efter med mitt 8” SCT teleskop, C8:an. Ofta har jag lyckats med det men inte alltid.

I de här sammanhangen har jag använt Uranometria en hel del, den innehåller fler objekt och ljussvagare stjärnor än IDSA även om jag rent allmänt tycker bättre om att använda IDSA eftersom den har stjärnbilderna utritade och rent allmänt är lättare att hitta i. Annars så är faktiskt Sky & Telescope Pocket Sky Atlas ett bra komplement till Uranometria för att hitta rätt.

När jag summerar det hela så kommer jag fram till att det återstår 779 objekt av de 2433 objekt som utgör Herschelobjekten. Dessutom så har jag nu samlat på mig 365 objekt som jag inte har lyckats se med 12” teleskopet. 63 objekt (som jag inte har obsat) ligger för övrigt söder om deklination -17 grader och det är väl tveksamt om de går att hitta från Stenungsundstrakten med tanke på hur ljussvaga de här objekten är. Jag räknar de objekten som sydliga och de stjärnbilder som innehåller dem som sydliga. Med andra ord så har jag kvar 351 objekt att leta efter från Sverige innan jag ”har gått varvet runt” så att säga.

För att göra livet enkelt för mig så antar jag att H2500 = den bok om detta som Mark Bratton har skrivit i ämnet och som har blivit flitigt konsulterad av mig. När jag summerar kapitlen där får jag ihop 2433 objekt.

Man stöter på allt möjligt underligt när man letar efter dessa obskyra objekt: Objekt som inte existerar, objekt som har dubbla NGC-nummer (och benämns olika i olika databaser, böcker och stjärnkartor), objekt där det finns tveksamheter kring vad de är, motstridiga uppgifter i olika stjärnkartor osv osv… Dessutom hittar man en hel del kul saker: Ljussvaga men intressanta galaxpar, galaxgrupper, Hicksongrupper, ljussvaga ”kompisar” till objekt som man har sett tidigare (t ex Herschel 400-objekt som plötsligt ser ganska ljusstarka ut!) och objekt som är stjärnor.

Tabellen har jag tagit fram för att hålla ordning på alla dessa objekt, man får nästan ha något i den stilen eftersom objekten är såpass många. Det blir svårt att hålla reda på dem annars.

Nu återstår att leta efter objekt i Björnvaktaren, Herkules, Draken, Andromeda, Fiskarna, Väduren, Berenikes hår och Jungfrun. Dessutom så blir det nog lite obsande av sydliga objekt från Kanarieöarna så småningom. Vad jag gör sedan med det hela vet jag inte. Jag ser det mer som en väldigt intressant och kul inventering än som att jag skall se allt som jag gjorde med t ex Messierobjekten eller Herschel 400. Det är ett observationsprojekt som heter duga!

Ha en trevlig sommar alla!

/Torbjörn