Leoniderna 2026

Morgonen 18 november:

Leoniderna.

Den som stiger upp i tidiga ottan den 18 november, innan gryningsljuset slagit till, kan i händelse av vänligt väder skåda några meteorer från svärmen Leoniderna. Kvällstid ser man inga leonider eftersom radianten då ännu ligger under horisonten.

Det blir bara några få man kan uppleva per timme i år. Annorlunda var situationen den 13 november 1833. Då exploderade himlen i ett fyrverkeri. Folk gick man ur huse när de väcktes av ljusskenen som strömmade in genom fönstren.

Ett tredjedels sekel senare, i november 1866, hände något liknande om än inte på samma nivå. Och nu kom ett genombrott i astronomins historia! Italienaren Schiaparelli noterade att banan för denna meteorsvärm överensstämde perfekt med banan för en ganska oansenlig komet, Tempel-Tuttle. Han publicerade sin upptäckt i februari 1867, och plötsligt fanns en koppling mellan kometer och meteorsvärmar. Detta var ny kunskap. Meteorerna orsakades av grus i kometbanan.

Med stort intresse såg man fram emot 1899. Det blev ett västgötaklimax. Jupiters gravitation hade förstört möjligheterna till meteorstorm. Samma sak åren kring 1933.

November 1966 verkade dock lovande. Jag var 13 år och ännu inte speciellt intresserad av astronomi. Men slöjdläraren Erik hade nämnt, innan vi gick hem från skolan, att det skulle bli en massa stjärnfall. Så jag ställde väckarklockan. Men somnade om. Och jag tror det var mulet dessutom.

Leoniderna 1966 innebar i själva verket en enorm meteorstorm med hundratusentals meteorer per timme när den rasade som värst. Och det gjorde den för amerikanska observatörer, då var det redan ljust i Europa.

Lite tröst för min missade meteorstorm 1966 fick jag tidigt på morgonen den 18 november 1999, då jag kunde beskåda många leonider på kort tid, jag hade utsikt mot Göteborgs hamninlopp. Det var faktiskt fint att se.