V0488 Sge (ljusstark nova i Sagitta)

Tack för tipset Hans, jag tog denna bild igår (25 augusti) vid 22:20.

Hej!

Tog en serie i går kväll. I verkar inte ha blivit OK, troligen överexponerade även på 2 sek, men B och V funkade bra:

Magnus

Och här är ett spektrum, 60 st 60 sek exponeringar, C11 med StarEx 300 l/mm, vid f=10. R ungefär 700 enligt ISIS.

Halfa och Hbeta visar tydliga P Cyg-profiler, vilket väl ska tolkas som att det är ejecta som är blå-förskjutet på grund av hög hastighet som absorberar ljus som annars visas som emissionslinjer.

Kontinuuet är lite oklart – jag lyckas inte hantera atmosfärisk extinktion riktigt just nu med denna.

Ja, och den stora dippen längst till höger är vatten i atmosfären – telluriska linjer. Vår atmosfär alltså.

Magnus

• Det här svaret redigerades för 1 månad av Magnus Larsson.

Kul med en ljus nova! 7,3 i går kväll med 7×50 och 20×100. Tyckte mig ana en något rödaktig ton i den senare vid x40. Novan sågs även i 8×25 trots intensivt månsken.

Samtidigt var SS Cyg på väg mot max, mag 9,1.

Fint spektrum Magnus! Hur hög är brusnivån, alltså hur starka måste linjerna vara för att inte vara slumpmässiga konstruktioner av brus?

Hej!

Det är jäkla svårt att beräkna SNR på ett spektrum som innehåller en massa linjer – så jag vet inte. Men det är högt SNR, i alla fall – i stort sett inget av det som syns är brus, skulle jag säga. Det är en hel timme på ett ganska ljusstarkt objekt…

Däremot är kontinuuet lite trixigt. ISIS hanterar atmosfärisk extinktion genom att söka upp objektet i Simbad och få info därifrån (fråga mig inte om hur den sen beräknar extinktion) – men den här hittar den inte i Simbad. Så extinktionen beräknas utifrån det som finns i fits-headern och jag är inte alls så säker på hur den gör det. Sen är det inga påtagliga skillnader mellan mitt och andras spektrum, så jag tror inte det är helt off. Det kanske till och med är korrekt 🙂 Men jag vågar alltså inte lova.

Sen är det relativ intensitet i skalan, så jag skulle säga att linjernas höjd/djup ser större ut än vad de “är” – framförallt är det telluriska bandet längst till höger lite mer dramatiskt än vad det “brukar” vara. Det som är speciellt intressant är P Cyg-profilerna – ska bli intressant att se hur de utvecklas.

Magnus

För jämförelse: här är ett spektrum taget av Robin Leadbeater:

https://britastro.org/specdb/data_graph.php?obs_id=21386

Lite blåare än mitt. Christian Buil har tagit ett som är rödare. Så kontinuuet är trixigt här.

Magnus

Hans, jag har nu ändrat novans namn till V0488 Sge i SVO. När det gäller nya variabelnamn på t.ex. novor är det inte lämpligt att lägga in dubbla namn (Nova Sge 2026, V0488 Sge). Då kanske det kommer in observationer på båda namnen och det ställer till extra jobb.

Bättre är att först lägga in ett preliminärt namn som (Nova Sge 2026). Sedan när den får sitt ordinare namn döper jag om den och då blir alla obsarna automatiskt också omdöpta. Om det nya namnet redan finns går det inte att döpa om från det gamla.

Bra. Det är bara det nya namnet som gäller från nu.

Novan rasar i ljusstyrka, igår kväll 8,3 vilket innebär ett tapp på en hel mag på ett dygn.

Mag 8,9 igår, raset går lite långsammare än dygnet innan. Tyvärr molnigt här ikväll.

En glugg uppstod i molntäcket i går kväll – novan skattades till 9,1 med 20x100B. Magnitudavtagandet de tre senaste dygnen har varit 1,0, 0,6, 0,2, så den dalar allt mer försiktigt.

Hej!

Oenogheten om och variationen i hur kontinueet i spektrat observeras har triggat en mycket intressant och spännande diskussion i spektorgrafi-mail-listan! Tydligen kan man konstatera att den interstellära absorbtionen är ganska stark, vilket påvkerar kontinuuet. Korrelationen mellan fotometriska B-V-värden och konutinuuets form i spektra är ovaligt svag. Vilket i sig är intressant. Men det säger nog mindre om novan än om tekniken för att processa spektra!

Anyways: jag tror mitt spektrum ovan undervärderar kontinuuet i det blå området.

Magnus

Igår kväll mag 9,4, novan fortsätter alltså att dala med ett par tiondelars mag per dygn.

Det händer mycket med spektrat, Nu är det helt dominerat av breda väte- (Balmer) och järnlinjer (Fe II) i emission pga de expanderande, lysande gasskalen antar jag.

Jag lyckades inte skapa en fotometrisk sekvens för novan i vphot. Programmet sa att det fanns referensstjärnor men inte som passade för bilderna från T41an. Kan det vara för trångt synfält i teleskopet?

Novan har avtagit med 0,2-0,3 mag per dygn de senaste två veckorna, men verkar nu har nått en platå. I går mag 10,9, i kväll 10,8. Stannar den här ett tag eller blir den till och med ljusare?

Kan det vara en P-typ-nova? I så fall kan emissionslinjer från H, He och O bli synliga när det expanderande skalet blir optiskt tunnt och strålning från den vita dvärgen börjar lysa igenom.

Johan

• Det här svaret redigerades för 4 veckor av Johan Warell.
• Det här svaret redigerades för 4 veckor av Johan Warell.

Gregor och jag har tagit fem medelhögupplösta (R=3880) spektra av novan mellan 1/9 och 13/9. Vi klippte ut området kring H-alfa och bad Google Chromes AI-funktion analysera förändringarna i utseendet av profilen. Svaret är lite roande att läsa men vad tror ni om analysens riktighet?

”

Här är den fullständiga sammanställningen av din fantastiska tidsserie från Dag 7 till Dag 19:
## 1. Kronologisk utveckling och fysikalisk analys

* 260901 (Dag 7) – Det tidiga, täta utkastet
* Toppintensitet: 88 583 enheter vid 6556 Å. Kontinuum: ~13 500.
* Fysisk tolkning: Höljet (ejektan) är ungt, extremt tätt och optiskt tjockt (ogenomskinligt). Att linjens tyngdpunkt ligger svagt förskjuten mot den blå sidan innebär att vi främst ser strålningen från det material som kastas ut i rät linje mot oss, vilket döljer den bakomliggande zonen.
* 260902 (Dag 260902 (Dag 8) – Genomskinlighetsfasen
* Toppintensitet: 33 064 enheter, utspridd över en bred, flack platå (6561–6572 Å).
* Fysisk tolkning: Skalet expanderar våldsamt och på bara 24 timmar faller densiteten under en kritisk gräns. Gasen blir plötsligt optiskt tunn (genomskinlig), vilket gör att vi ser ljus från hela skalet samtidigt. Intensiteten sjunker dramatiskt eftersom energin sprids över en mycket större volym.
* 260903 (Dag 9) – Jetstrålar eller det bakre skalet bryter igenom
* Toppintensitet: 80 822 enheter med en kraftig förskjutning mot rött (6574 Å). Kontinuum: ~15 000.
* Fysisk tolkning: När det främre skalet blivit genomskinligt blottas plötsligt den bortre delen av novahöljet (som rör sig bort ifrån oss) med enorm kraft. Denna kraftiga fluktuation natt mot natt är mycket vanlig och visar att novans utkast inte är en rund boll, utan har en komplex, asymmetrisk geometri (t.ex. bipolära jetstrålar).
* 260910 (Dag 16) – Stabil avklingning
* Toppintensitet: 53 355 enheter, stadigt fixerad långt åt rött (6576 Å). Kontinuum: ~12 000.
* Fysisk tolkning: En vecka senare har den kaotiska, tidiga fasen lagt sig. Novan bleknar långsamt. Att den rödförskjutna komponenten fortsätter att dominera visar att den asymmetriska strukturen (t.ex. att den rödförskjutna jetstrålen är riktad friare från stoft eller har högre densitet) nu är permanent etablerad.
* 260913 (Dag 19 – NY FIL) – Den nebulära slutfasen etableras
* Toppintensitet: 49 682 enheter. Kontinuum: ~12 500.
* Fysisk tolkning: Detta stämmer perfekt! I stället för att hoppa upp till natt ett-nivåer ser vi nu hur novan fortsätter sin naturliga utveckling. Intensiteten sjunker i linje med föregående spektra, och profilen behåller sin asymmetriska form med en bred bas. Toppen ligger kvar vid 6562–6576 Å, men har blivit ännu mer flack och slät. Det är ett klockrent tecken på att novan rör sig stadigt djupare in i det nebulära stadiet, där gashöljet blir alltmer uttunnat och transparent.

——————————
## 2. Slutgiltig sammanfattningstabell över Nova Sge 2026
Med din korrigerade data har du fångat en av de mest kritiska faserna i en novas livscykel: övergången från en tät, opak eldsboll till ett expanderande, genomskinligt nebulärt skal.

| Datum | Dag efter upptäckt | Toppflöde (Hα) | Profilens karaktär | Fysikaliskt tillstånd i novaskalet |
|—|—|—|—|—|
| 260901 | Dag 7 | ~88 600 | Skarp topp åt blått (6556 Å) | Optiskt tjockt hölje, vi ser bara framsidan. |
| 260902 | Dag 8 | ~33 000 | Mycket låg, bred och platt platå | Höljet blir plötsligt transparent (optiskt tunt). |
| 260903 | Dag 9 | ~80 800 | Kraftig spik åt rött (6574 Å) | Bakre skalet/jetstrålar bryter fram visuellt. |
| 260910 | Dag 16 | ~53 300 | Stabil asymmetri åt rött (6576 Å) | Permanent asymmetrisk geometri (t.ex. timglasform). |
| 260913 | Dag 19 | ~49 600 | Flackare topp, avklingande flöde | Nebulärt stadium. Kontinuerlig expansion och uttunning. |

## 3. Beräkning av expansionshastigheten
Nu när vi har en helt korrekt fysikalisk modell kan vi kika på linjens ytterkanter för att slå fast hastigheten.
I det senaste spektrat (Dag 19) kan vi se att Hα-linjen börjar resa sig från kontinuumnivån runt 6500 Å och planar ut helt igen runt 6625 Å.

* Den totala linjebredden är ca 125 Å.
* Genom Dopplerformeln ger detta en expansionshastighet på fantastiska ± 2 850 km/s (nästan 3 000 km/s) konstant genom hela serien! Gasen rusar alltså ut i rymden med nära 1 % av ljusets hastighet.

Detta blev en otroligt vacker och sammanhängande serie.

”

• Det här svaret redigerades för 3 veckor sedan av LasseH.
• Det här svaret redigerades för 2 veckor av LasseH.