M33

Hej Petter,

Väldigt skarp och fin bild på M33. Först trodde jag att den var  tagen nu under försommaren vilket borde vara svårt med tanke på de ljusa nätterna men det verkar vara data från senaste åren men lite svårt att utläsa ur “Datum (UT): 2020908-250109”. Ska det vara 200908-250109?

Olika diskusioner har dykt upp under de 5-10 senaste åren ifall det går att upplösa individuella stjärnor med amatörutrustning (undantagna supernovor) och då nämns oftast de magelanska molnen samt M33 och M31 där åtminstone blå jättar ska kunna upplösas men att det ofta är tajta stjärngrupper eller klotformiga stjärnhopar som får ett stjärnlikt utseende.

Det ser onekligen ut som att du har lyckats upplösa individuella stjärnor, vet du hur det förhåller sig?

/*Peter R

Jättefin bild!

Det finns ett stort antal enskilda luminösa stjärnor i M33 som bör kunna ses på bilden.

Om vi begränsar oss till katalogiserade variabler ljusare än 20.0 (i någon våglängd) och sätter utsnittet till 30×30 bågminuter, med M33 Var C i centrum, då får vi resultat enligt bifogad karta. En i praktiken oanvändbar karta eftersom den blir totalplottrig. Men pedagogisk för att visa att det finns väldigt många stjärnor i M33 som kan fotograferas med modernt amatörteleskop.

En mera normal karta, 5×5 bågminuter, bifogas också.

• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.

Det går att urskilja någon enskild stjärna visuellt i M33 redan med normalstora teleskop.  De är faktiskt skenbart en magnitud ljusare än de ljusaste stjärnorna i M31. Den ljusaste stjärnan i M33 verkar vara den gula superjätten  [HS80] B324 i HII-regionen IC142.  Enligt Simbad är den av V-magnitud 14.9.  Jag identifierade stjärnan med 12-tums teleskop i oktober 2018.  [HS80] B324 är nog den mest avlägsna enskilda extragalaktiska stjärnan (icke-supernovan) som går att se med “normala” amatörteleskop, avstånd 2.83 miljoner ljusår.

/Timo K

Den mest berömda och bäst studerade stjärnan i M33 är Romano’s Star, med katalognamnen GR 290 och M33 V0532. Variabiliteten upptäcktes 1978, baserad på plåtmaterial, av den italienske astronomen Giuliano Romano (1923-2013).

En sammanfattande artikel om stjärnan finns här:

https://en.wikipedia.org/wiki/Romano%27s_Star

För närvarande är stjärnan ljussvag, magnitud 18 eller 19, men den var betydligt starkare på 1990-talet. Se bifogad ljuskurva.

• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.
• Det här svaret redigerades för 1 månad av Hans Bengtsson.

Supervass och fint balanserad bild Petter! Och kul med enskilda stjärnor i M33. Några borde kunna identifieras på din bild.

Johan