Uppdateringar av SVO
- Detta ämne har 39 svar, 4 deltagare, och uppdaterades senast 25-12-22 19:10 av
.
-
-
Jag har ägnat de senaste sex veckorna åt att uppdatera min databas över maximum för miror och blev klar idag. Jag har använt data från AAVSO, VSOLJ och ASAS-SN och uppdaterat med maximum för 2021 och 2022. Nästan 2000 nya max hittade jag för de två åren och dessutom har jag lagt till ytterligare 600 stycken nya max med äldre datum. Totalt finns nu 71200 maximum för 510 miror.
Databasen i form av O-C diagram finns på SVO under “Ljuskurvor & Resultat -> O-C diagram för miror” eller via http://var.saaf.se/mirainfooc.php. Samma material fast i form av perioddiagram finns på http://var.saaf.se/mirainfoper.php.
Den mest intressanta stjärnan i den här uppdateringen är TY Cas som har fått en rejäl revidering efter att tidigare varit feltolkad. Jag hittade en artikel på AAVSO av Martha Hazen och Janet Mattei där de undersökt TY Cas och kom fram till att den haft stora periodvariationer. Efter en noggrannare genomgång av materialet från DASCH där fler max kunde utvinnas och en omnumrering av maximumen fick jag ett liknande resultat som i artikeln.
Enligt mina nya uppgifter har perioden varierat enligt:
1900-1925: 560 dagar
1925-1940: ökning till 625 dagar
1940-1970: 625 dagar
1970-1980: ökning till 655 dagar
1980-2010: minskning till 645 dagar
2010-2023: minskning till 610 dagarTY Cas kanske ska läggas till i den exklusiva skaran Miror med stora periodförändringar?
-
Lysande och monumentalt arbete av bestående värde!
När det gäller TY Cas, så minns jag att jag blev förvånad i samband med ett max 1991-92. I september 1991 gjorde jag några försök att se stjärnan, den borde då ha legat nära max enligt den info jag hade, men syntes inte. Gjorde nya försök i december, och då fanns den där, i stigande med ett max kring nyåret 1991-92. Se diagram nedan.
TY Cas är definitivt intressant, inte bara genom den ovanligt långa perioden utan också genom periodvariationen som alltså nu har blivit noga belyst.
Attachments:
-
Nu var det dags igen med nya och uppdaterade fasdiagram i SVO. Dessa är som vanligt baserade på de observationer som kommit in till databasen. Fem nya diagram har tillkommit och fem befintliga har uppdaterats med de nya observationer som har tillkommit sedan de senast publicerades. Det finns nu 165 fasdiagram i samlingen. Nya stjärnor denna gång är V Cnc, T CrB, BK Lyr, AS Lac och AK Tri medan V CrB, V2072 Cyg, R Gem, RY Lyr och ER Lyr har uppdaterats.
Mest intressant denna gång är högaktuella T CrB. I SVO finns över 1200 observationer av stjärnan från 1951 och framåt. Förutom novautbrotten är T CrB även en elliptisk variabel då den röda donatorstjärnan har en utdragen form som pekar mot den vita dvärgen i systemet. I takt med omloppstiden varierar ljusstyrkan ca. 0.1 magnitud beroende på om vi ser den utdragna röda stjärnan från sidan eller från någon av ändarna.
Enligt VSX är denna period 227.55 dygn. I materialet från SVO fick jag en snarlik period på 227.75 dygen. Med tanke på den lilla amplituden och att 98.5% av obsarna av T CrB i SVO är visuella var det imponerande att denna period går att fånga.
Diagrammen hittas på SVO under “Ljuskurvor & Resultat -> Fasdiagram för 165 stjärnor”.
-
Verkligen mycket intressant! Man ser ju faktiskt också skillnaden i djup mellan primärt och sekundärt minimum hos T CrB.
En lite udda sak vore att låta Peranso titta på solfläcksdata. Sådana finns tillgängliga på dygnsnivå via SILSO långt tillbaka i tiden. Vad tror du om det? Vilken period skulle erhållas?
Att dygnsvärden ibland vid minimum anges som -1 och inte som 0 är en matematisk teknikalitet som beror på att man för att omvandla från originalvärden till SILSO-värden utfört en division.
https://www.sidc.be/SILSO/DATA/SN_d_tot_V2.0.txt
-
Jag laddade in solfläckstalen från år 1900 och framåt i Peranso och fick fram perioderna enligt grafen. Tidsskalan i diagrammet är år. Solfläckscykeln på 10.6 år är såklart väldigt dominerande, men för perioden 25-30 dygn finns det också en signal med max för 27.3 dygn. Enligt Wikipedia roterar solen med hastighten 25 dygn vid ekvatorn och 34 dygn vid polerna.
Attachments:
-
Nu har samlingen med fasdiagram i SVO utökats med ytterligare 5 diagram. Samtidigt har 5 befintliga blivit uppdaterade med nya diagram och periodelement. Nya i denna omgång är SU Cam, UW Cep, GS Cyg, DQ Her och V1410 Tau. De som uppdaterats är TT Cam, VZ Cas, GO Lac, KL Lyr och WikV03.
TT Cam, KL Lyr och GS Cyg ingår i samlingen de 50 bortglömda mirorna.
SU Cam och UW Cep hittades långt ner i SVO:s databas, de är miror som observerades av Gunnar Rynefors respektive Lennart Dahlmark från slutet av 1960-talet till 1990-talet. UW Cep har även observertats under senare tid.
Den intermediära polaren DQ Her har både en tydlig förmörkelse (vilken är avbildad i fasdiagrammet) och en väldigt kort rotationsperiod på 71 sekunder. Denna är främst observerad av Magnus Larsson som lyckats fånga båda perioderna.
Förmörkelsevariablerna GO Lac, V1410 Tau och WikV03 är bifångster från 50 Bortglömda Miror och UX-Ori projekten. WikV03 är dessutom upptäckt av Tomas Wikander.
VZ Cas är en kortperiodisk mira som observerats i SVO sedan 1971.
Diagrammen hittas på SVO under Ljuskurvor & Resultat -> Fasdiagram för 175 stjärnor.
-
Det är ett otroligt bra arbete du gör med SVO. Jag är djupt imponerad!
Databasen innehåller ju magnitudobservarioner av variabla stjärnor och av kvasarer, liksom solfläckstal. En tanke som jag länge haft vore om det möjligen skulle gå att inkludera även magnituder för kometer och småplaneter?
Rent tekniskt skulle man ju redan nu kunna låtsas att en komet är en variabel stjärna eller kvasar. Dvs kometens namn (t ex C/2023 A3) läggs in som godkänt namn, man rapporterar den magnitud man bedömt, och kan plotta ljuskurvan i SVO.
Är detta en tanke värd att gå vidare med? Visserligen finns ju COBS, som väl är kometvärldens motsvarighet till AAVSO, men jag vet av erfarenhet med variabelverksamhet hur otroligt viktigt det är med en lokal/nationell anknytning förutom den internationella.
Jag vet ju att Timo K och Johan W och andra utfört stora mängder med skattningar av kometmagnituder. Vore toppen att se dessa åtkomliga inom SAAF-världen, och inte bara via COBS. Helt enkelt att man låter SVO omfatta ”variabla objekt”, inte enbart variabla stjärnor och kvasarer.
-
Projektet DASCH, där man digitalt skannar alla gamla glasplåtar i Harvardobservatoriets digra arkiv, har nu kommit till en slutpunkt i och med att man släppte data för den halva av stjärnhimmeln som saknades tidigare i år. Jag har ägnat hösten åt att uppdatera min databas med mirors maxima med den nya datan från DASCH.
Äntligen är arbetet nu klart och uppdaterade O-C- och perioddiagram är tillgängliga på SVO under menyvalet “Ljuskurvor & Resultat -> O-C diagram för miror”. Totalt blev det drygt 3500 nya äldre maxima och databasen innehåller nu drygt 74800 maxima för 510 miror.
Några extra intressanta stjärnor som fick ny data är LX Cyg och DO Her. LX Cyg är en mira välkänd för sin stora periodökning 1970-2010. Dessförinnan antogs den ha haft en stabil period. Med den nya datan framkommer det att stjärnan även hade en tidigare periodökning och vad jag kan se har perioden varierat ungefär så här:
1890-1910; Platå på 425 dagar
1910-1925: Ökning från 425 till 460 dagar.
1925-1970: Långsam ökning från 460-470 dagar.
1970-2005: Snabb ökning från 470 till 585 dagar.
2005-2024: Något avtagande från 585 till 580 dagar.DO Her framstår mer och mer som ytterligare en mira med kontinuerligt avtagande period. Från år 1897 till nu har perioden sjunkit från 222 till 210 dagar. I sitt beteende är den väldigt lik WX Her som jag tidigare skrivit om och som ingår i de 50 bortglömda mirorna. Båda är kortperiodiska miror med samma minskningstakt, 0.045 dygn/cykel. För DO Her är dock dataserien 26 år längre.
-
Det är helt enastående arbete du utför, till stor glädje för alla som är intresserade av Mira-stjärnor. Då och då plockar jag upp något av dina resultat och skriver ett kort inlägg i Facebook-gruppen Long Period Variables, se klipp nedan angående LX Cyg.
Attachments:
-
Kul att du sprider information om miradatabasen! Tack för det. Sedan några år tillbaks har AAVSO slutat att publicera maxima för miror. Jag tror AFOEV och kanske några organisationer till publicerar nya maxima, men jag tror inte det finns en så komplett samling av historiska maxima någonstans som den jag sammanställt.
-
-
Jag har nu uppdaterat variabeltabellen i SVO med GCVS namnlistor 84, 85 och 86. Totalt har 3484 nya variabler tillkommet. Majoriteten är variabler i klotformiga stjärnhopar, men också andra variabler över hela stjärnhimmeln och novor från de senaste åren har tillkommit. En allmän revision för variablerna i stjärnbilderna Kameleonten och Cirkelpassaren har också gjorts.
Jag uppdaterade variabeltabellen senast 2020 med namnlista 83, så jag har legat lite efter, men nu har SVO alla uppdateringar som kommit från GCVS.
Som sagts i andra sammanhang jobbar inte GCVS-teamet i Ryssland särskilt snabbt och ligger långt bakom AAVSO:s variabeldatabas VSX som nu innehåller uppgifter om 9 miljoner variabler och är mycket aktuellare.
Variabeltabellen i SVO har inte ambitionen att vara heltäckande utan är mer ett stöd för de variabler som kan tänkas observeras i Sverige.
-
Det är roligt att se att dina studier av perioder för miror används flitigt inom BAA, exempelvis här:
-
Nu har jag uppdaterat min databas med maximum för miror med de nya max jag hittat för år 2023 och 2024. Ungefär 1400 nya har lagts till denna gång och databasen innehåller nu drygt 76200 maximum. De nya maximumen är framtagna med hjälp av observationer från AAVSO, VSOLJ och ASAS-SN.
Databasen i form av O-C diagram nås via SVO via menyvalet: Ljuskurvor & Resultat -> O-C diagram för miror. Eller direkt via https://var.saaf.se/mirainfooc.php för O-C diagram eller som perioddigram via https://var.saaf.se/mirainfoper.php
-
Mycket snyggt jobbat som alltid!
Extra plus för den ovanligt kortperiodiska miran RY Oph. Jag minns tydligt att jag obsade den 1970. Kartan var nog inte från AFOEV eller AAVSO, utan från Paul Ahnerts årliga ”Kalender für Sternfreunde”. Den köpte jag enbart för att den alltid innehöll några variabelkartor, som visserligen var pyttesmå och otroligt plottriga men som trots allt gick att använda om man hade tålamod.
Däremot blev jag förvånad över att jag obsade RY Oph ett par gånger 2010, det hade jag totalt glömt bort. Mysko, den ligger för nära ekvatorn för att jag skulle ha den på programmet. Men lite detektivarbete gav svaret. Jag tog RY Oph som bonus när jag ändå obsade V3288 Oph. Varför jag obsade V3288 Oph kändes också som en gåta, tills jag såg att det är den stjärna som 2010 ännu hette NSV10028. Och det namnet kände jag igen. En sorts säregen förmörkelsevariabel som det skrevs en del om, och som jag nämnde på Astronet (se klipp).
Attachments:
-
Jo det har jag förstås! Det började med att jag någon gång kring 1990 fick ett tjockt paket från den legendariske Clinton B Ford. Det innehöll en komplett samling preliminära AAVSO-kartor, de flesta ritade av Ford själv och med jfr-stjärnor vars magnituder han hade skattat.
Från dessa kartor valde jag ut sådana som jag kunde obsa med min 6-tums Newton från min obskulle. Men jag ville bara släpa med mig en enda pärm (den var i plast och mycket tjock), så jag ritade av alla kartorna och såg till att jag vid behov hade någon liten översiktskarta insprängd på samma blad. En variabel ett blad.
Denna kartsamling var bara för rent fältbruk och avsedd för mig själv. Kartorna var inte snygga men praktiska.
Nåväl. Tillgången till dessa kartor gjorde att jag kunde obsa många variabler som nästan ingen annan följde. Kartorna var ju inte officiella och jfr-magnituderna inte alltid jättebra.
En av kartorna hade jag gjort ganska snygg om jag får säga det själv, det var ett översiktligt område i Lyra med flera variabler.
När Hans-Göran undrade om jag hade några kartor att skicka honom, så kopierade jag min fältpärm rakt av (med kopiatorn på jobbet) och skickade dessa i ett paket till honom. En del kartor innehöll konturerna av småkryp som jag märkt upp med ordet ”spindel” osv för att inte i mörkret missta dem för stjärnor. Även en ”igel” fanns med!
Just kartan för variabler i Lyra fastnade han för, och variablerna där obsade han mycket flitigt. Det var till och med så att Kato på VSNET stängde av honom från den gruppen, därför att Kato tyckte han skickade in alltför täta obsar av långsamma variabler!
-
Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av
.
-
Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av
-
Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av
-
Det här svaret redigerades för 2 månader sedan av
-
SVO-tomten kommer här med en klapp till alla de som är vansinnigt intresserade av mirors ljuskurvor!
I tomteverkstan har det nu snickrats ihop ljuskurvor som täcker en hel cykel och lite till för alla 510 mirorna i miradatabasen med maximum.
Alla observationer från AAVSO, AFOEV, VSOLJ och BAAVSS har använts. Dessa har grupperats runt de tidigare framtagna datumen för maximum och lagts i högar, en per dag, före och efter varje max. Slutligen har en polynomkurva anpassats till alla punkter.
Klappen öppnas genom länken http://var.saaf.se/mirainfotot.php eller via en länk på “Ljuskurvor & Resultat -> O-C diagram för miror” på SVO.
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
Senaste diskussionerna
Månadens bild i galleriet
-
- NGC 2146 (Petter Åström)
Årets bild i galleriet
-
- C/2023 A3 (Tsuchinshan- ATLAS) (Andreas Holmström)
Senaste bilderna i forumet
-
- 3I/ATLAS (Johan Warell)
-
- M 33 (Johan Warell)
-
- Jupiter (Bengt Ask)
-
- IC 1396 – Elephant’s Trunk Nebula (Mårten Frosth)
-
- NGC 3359 (Gabriel Wiklund)
-
- NGC 889 och NGC 869, tvillinghopen i Perseus (Filip Gloria)
-
- IC 410 (Rolf Johansson)
Senaste nytt från SAAF-webben
- Värmland Star Party 2026
- Apertur blir SAAF:s nya medlemstidskrift!
- Telescopium nummer 4 2025 snart ute – 93:e och sista numret!
- Observationsbeställningar – nytt sätt att ta bilder med fjärrteleskopet
- Telescopium nr 3 2025 ute snart!
- Årsmöte 2025
- Telescopium nr 2 2025 ute snart!
- Telescopium nr 1 2025 ute snart!
- Telescopium nr 4 2024 ute snart!
- Telescopium nr 3 2024 ute snart!
