Jupiter, Saturnus, Uranus och Mars
Hem › Astrofotografering › Planetfoto › Jupiter, Saturnus, Uranus och Mars
- Detta ämne har 2 svar, 2 deltagare, och uppdaterades senast 24-11-15 18:17 av
PeterR.
-
FörfattareInlägg
-
-
14 november, 2024 kl. 00:11 #10323

Objekt: 4 planeter
Objekttyp: Planet
Teleskop/objektiv: CT-10, 250 mm f/4,8 Newton från OrionOptics UK
Montering: iOptron EC-60
Kamera: Asi 462 MC färg kamera
Ytterligare utrustning: TeleVue 4x Powermate, Pierro-Astro ADC
Plats: Kungsholmen, Stockholm
Mjukvara: FireCapture
Fotograf: Peter R
Lokalförening: SAAF
Datum (UT): 2024-11-12 till 2024-11-13
Tid (UT): Olika
Exponeringstid: Olika
Bildbehandling: AutoStakkert 4, Photoshop
Autoguidning: Nej
Bildens orientering: Syd uppåt
Måne: 11,4 dagarNär molnen oväntat skingrades igår kväll började jag rigga lite innan 21-tiden. Luftfuktigheten var nästan 100% och därför valde jag min 250mm Newtontub då den klarar daggen bra och sällan immar igen. Med en 4x Powermate motsvarar fokalavståndet 4.880 mm.
Jag började med Saturnus vid 21:09 som faktiskt blev bättre än förväntat med tanke på turbulensen. Fortsatte sedan till en första omgång på Jupiter med halvhyffsade seeing 21:32 med GRS-passagen. Månarna syns från längst ner till vänster Ganymede, Europa, Io och Callisto längst upp till höger i bild.
Uranus stod näst på tur 21:57 och jag fångade flera sekvenser på den vackra blågröna planeten, exponerade separat för månarna som jag sedan har slagit ihop med bilden på planeten. Uranus månar är från toppen Oberon, Umbriel, Ariel och Titania.
Kl. 23:18 hade Mars stigit till en höjd av 15° och uppvisade en 10″ stor planetskiva. En utbredd iskalott syns på Mars nordpol (neråt).
Sedan återvände jag till Jupiter fram till 00:23 som stundtals var otroligt stabil så som jag sällan har sett den då turbulensen hade lagt sig och då plötsligt, från ingenstans, spred sig en tät dimma på några få minuter. Jag hann precis ta loss kameran och sätta in ett okular och fick några korta men fantastiska visuella vyer i 200 gångers förstoring innan även Jupiter försvann.Bild nr 2 visar utsikten från min takterrass där man fortfarande ser månen genom dimman.
Det var en av de bästa planetobservationerna på många år. Jag hade även velat få med Neptunus men den hade redan sjunkit för lågt.
Planeterna är inte i inbördes rätt skala. Alla tidsangivelser här ovan är i lokal tid.
Attachments:
-
15 november, 2024 kl. 12:57 #10337
Fint resultat Peter, familjeporträtt är alltid extra kul att se! Det verkar som att du har förstorat planeterna olika mycket i kollaget. Hur ser det ut om du låter de behålla sina skenbara relativa storlekar?
Johan
-
15 november, 2024 kl. 18:17 #10342
Tack Johan,
Ja, det stämmer och det var därför jag skrev “Planeterna är inte i inbördes rätt skala”.
Som du ser så har jag fått med både Jupiters och Uranus 4 ljusaste månar i familjeporträttet. Callisto, längst upp till höger i bild, befann sig nästan i maximal elongation så det fick bestämma en rimlig storlek på bilden. Hade jag då behållt samma skala på planeternas synbara diameter så hade Mars bara blivit 20 pixlar mot 50 nu, Uranus ca 7 pixlar bred i stället för 13 och dess månar hade knappast synts så jag valde att presentera dem på ett mera visuellt tilltalande sätt 🤓
-
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
Senaste diskussionerna
-
Vintergatan, Svanen
tråd av
Petter Åström
-
Astroöl i Lund 28/10!
tråd av
Magnus Larsson
-
NGC7331 och SN2026aaiv
svar av
Ivar Hamberg
-
M42 . Orionnebulosan
tråd av
Jorgen
-
Wolf-Rayet 134
tråd av
dden
-
Soul med Seestar
tråd av
Bergquist Christian
-
Månen – Plato
tråd av
Andreas Nilsson
-
Jag funderade och beslöt mig att återvända till min förra bild och göra om allt. Denna gång är det ”Custom Deconvolution” via Pixinsighs BlurExterminator Planitay a and Moon. Färger är framtagna via ColorCalibration ”Pixinsight” och resten är Lightoom. Äntligen fick jag till det färger jag vart nöjd med och de individuella banden som går att få fram med denna data jag har. Den gröna områdena på planetens topp och botten framträder som är en del av ett finare band som kan ses med stora teleskop. Fick även till ringen som består av 95 % is och har en ”Vit & grå” look. Börjar likna en planet jag tänkte mig från början med saknade kunskap att få fram till nu då varje planet skiljer sig åt. Cassini-delningen (mörka svarta ringen) är ett 4 800 kilometer brett mellanrum mellan Saturnus ljusa B-ring och den lite mörkare A-ringen.
tråd av
Andreas Nilsson
-
Heart
tråd av
Bergquist Christian
-
PN G073.4+01.5
tråd av
Lars Anmark
-
Saturnus 2026-10-01
tråd av
PeterR
-
Plato
tråd av
Andreas Nilsson
Månadens bild i galleriet
Årets bild i galleriet
Senaste bilderna i forumet
Senaste nytt från SAAF-webben
- Variabelmöte 8/10 – höstmöte i Variabelsektionen
- Partiell solförmörkelse och Perseider 12 augusti 2026!
- Dags att anmäla sig till Sagittarius 2026!
- Gymnasieprojekt med fjärrteleskopet
- Nystart för SAAF:s fjärrteleskop!
- Årets bild på Nattmolnet 2025!
- Sagittariusträffen, 20–22 augusti på Öland
- Apertur nummer 1 2026!
- Variabelmöte 12/5 – öppet för alla, speciellt nyfikna astrofotografer
- Introduktionsmöte om bildbehandling i Siril, 26 mars
Kalendariet
Antal unika dagsbesökare (unika IP)
Idag: 48 st
Senaste 7 dagarna: 399 st
Senaste 30 dagarna: 1921 st
















