Att välja Dobson-teleskop: Skyliner vs ES Ultralight Truss

[Björn Claremar]

Hej!

Jag är en relativ nybörjare sen februari inom observation, men hade visst ett uppdämt behov sedan barndomen. Jag har snabbt ökat min teleskoppark och har en extrem apperturfeber även med mina 127 mm Maksutov och 130 mm Newton. Jag vill till hösten komma igång med Herschelkatalogerna!

Jag  står i valet och kvalet mellan två dobsonmodeller med liknande vikt, ca 30 kg, men med olika apertur, 25 eller 30 cm. Ett stort steg från 127, men när jag upptäckte en billig “ultralätt” modell var jag fast på minst 250 mm. Jag har gjort rätt mycket research, men blir inte klok på vilket som är det bästa valet.

Den ena modellen är Explore Scientifics Ultralight Dobson (gen II) 12″ (10″ är eventuellt inte gen II med de förbättringar som är nödvändiga)

https://www.astroshop.se/teleskop/explore-scientific-dobson-teleskop-n-305-1525-ultra-light-generation-ii-dob/p,44833

Jag har sett några videos och den verkar hyfsad, men till ett bra pris. Att bygga ihop kanske tar några minuter när man blivit van. Nedmonterad är den fantastiskt liten.

Sen har vi den kanske mer välkända Skywatchers Skyliner Flextube som verkar lättare att får tag på i Sverige. Mer bastant och snabbare att sätta ihop inför kvällen. 10″ väger dock lika mycket som 12″ från Explore Scientific och är bredare i sin rocker box (förvaring!!!)

https://astrosweden.se/skyliner-250px-flextube-10/A92662201

Min fråga är nu om någon har erfarenhet av kanske främst Explore Scientific, eller t.o.m. båda för en jämförelse! Jag gissar att Skyliner är säkrare kort i hållbarhet. Lite vagt har jag väl sneglat på GOTO-modellen då jag blivit lite bortskämd med Maksutoven. Men inte hade Herschel motor!

Märk att jag jämför olika storlekar men det är för att jag känner mig begränsad av vikten och storleken. Min favorit är 12″, men om stabiliteten och hållbarheten är sådär kan jag kanske få nöja mig med Skyliners 10″.

Med vänlig hälsning,

Björn Claremar, Uppsala

• Detta ämne redigerades för 2 år av Björn Claremar.

[Torbjörn Holmqvist]

Hej Björn,

Jag har en Explore Scientific 12″ Dobson, dock inte generation II. Den är äldre.

Jag får nog säga att jag är nöjd med den, det är ett lättransporterat teleskop för att vara 12″ och jag har använt det mycket till bl a just Herschelkatalogen. Jag kan väl dock nämna att inte ens med 12″ teleskop så hittar man lätt alla de objekten. En del är mycket svåra.

Några kommentarer om teleskopet: Det är inte supermjukt i rörelserna utan kräver något mer kraft än vissa andra dobsonteleskop för att manövreras. Rödpunktsiktet som följde med mitt teleskop var ganska kass men jag vet ju inte vad som följer med ett Gen. II. Desutom så kan du ju montera på vad du vill. Jag föredrar en vinklad s k RACI-sökare 8×50 i kombination med rödpunkt.

Du vill dessutom antagligen ha en “kjol” eller “kappa” att ha runt teleskopet för att förhindra dagg och ströljus.

Du är välkommen att ställa fler frågor.

Mvh Torbjörn

[Hans Bengtsson]

Jag har aldrig använt något av de två aktuella teleskopen, och kan inte ge något råd som gäller vilket du bör välja. Men några helt allmänna synpunkter:

– Du kommer att kunna se betydligt fler Herschel-objekt med 12-tum än med 10-tum. Många av objekten ligger någonstans i gränslandet mellan 10 och 12 tum.

– En bra sökare är ett måste! Minst 5 cm öppning. RACI är mest praktiskt om du vill spara ryggen. Undvik sökare som ger spegelvänd bild!

– En kappa behövs till ett öppet teleskop. Skyddar mot ströljus, fuktbeläggning, tappade prylar osv.

– Bra kartmaterial, annars går det inte. Finns både på nätet och i böcker.

– Tänk på att höjden till okularet måste vara bekväm. Antingen kan du välja att observera stående rakt upp och ner, eller sittande på en stol. Bekvämlighet i obs-positionen är A och O.

– Bra okular är viktiga. Ett zoom-okular av hög kvalitet tycker jag personligen sparar enormt mycket tid.

– Träning krävs för att hitta snabbt och lätt, men i grund och botten handlar det mest om att lära sig ”läsa en karta”. Det är enklare än man kanske kan tro.

– Små mycket lätta teleskop är enklare att frakta än tyngre. Samtidigt är större och stabilare teleskop enklare att observera med när de väl är på plats. Rimliga kompromisser är alltid det som gäller.

[Björn Claremar]

Wow!

Tack Torbjörn och Hans!

Torbjörn:

Om man nu reser till en plats när det redan mörknat. Hur går det då att sätta upp 12-tummarn i lite rödljus?
Hur fungerar fläkten att kyla?

Hans och Torbjörn:

Jo, en kappa ska jag fixa! Vad är ett bra zoom-okular? Vad som helst över 1000 kr? Jag har hittat 8-24mm t.ex. i 1,25″.
Astroapparna jag använder kommer till användning. Det var dock svårt att stjärnhoppa med Maksutoven, mycket p.g.a. 1° FOV, rödpunktssikte i stan, men ännu mer p.g.a det spegelvända! Jag köper väl i sammanhanget också en 2″ vidvinkel eller typ 35 mm (utgångspupill 7 mm med F-5). 56 mm borde ge mig ca 2° FOV men ökar ju inte brightness. Med en 50 mm sökare kanske inte denna behövs?

Okularzenit är 140 cm så är väl okej med min relativt korta längd!

Bra att få höra om kraven för Herschel. Är det så att de första 1000 (1786) är något enklare än (1789, 1802)? Han skippade ju som tur är sitt 126 cm teleskop alltsomoftast men hade sitt 47-cm redan från 1782. Det motsvarar kanske ett 30-35 cm teleskop idag? Han hade väl mörkare himmel också i och för sig! Rolig teleskopsida: https://en.m.wikipedia.org/wiki/List_of_largest_optical_telescopes_historically

Jag har Bortle cirka 6 i min trädgård, Bortle 5 bara kilometern bort och sen Bortle 3 några mil bort. Enligt vad jag förstår kan jag med tillräckligt hög förstoring se lika ljussvaga små objekt och detaljer oavsett sky brightness, men för utbredda ljussvaga nebulosor och globala kluster är ljusföroreningarna den viktigaste begränsningen när man väl använder sig av utgångspupill runt 6-7 mm. Eller?

 

[Torbjörn Holmqvist]

Hej Björn,

Jag håller med Hans om att man behöver en bra sökare. Det brukar ge sig själv vad man tycker bäst om efter ett tag. Om du åker på någon stjärnträff så får du tillfälle att titta på olika varianter.

Det kan vara lite trickigt att sätta upp teleskopet i svagt rött ljus men med lite övning går det. Öva hemma först. Det bästa är nästan att använda en pannlampa som ger både vitt och rött ljus. Alternativt kan man ju använda vitt ljus när man sätter upp teleskopet och sedan börja passet med ljusstarka objekt som inte kräver speciellt mycket av mörkerseendet.

Jag brukar sällan använda fläktarna men de påskyndar ju nedkylningen om man gör det.

Du lär märka vad som funkar när det gäller stjärnhoppning. Personligen tycker jag att det är rätt jobbigt att stjärnhoppa långt i okularet och brukar stjärnhoppa i sökaren så långt jag klarar innan jag går över till okular i låg förstoring.

Det är rätt blandat med svårigheten på Herschelobjekten. NGC-numret säger ingenting om det. Herschel 400 är en bra start och sedan Herschel 400-II. Det klarar du med 12″ teleskop så länge som objekten inte ligger för långt söderut så att de blir svårobsade. Jag har ägnat mycket tid åt Herschelobjekten och har väldigt kul med dem. Jag har sett 1787 stycken nu. 510 st objekt har jag letat efter med 12″ teleskop från Sverige eller med 8″ från Kanarieöarna utan att lyckas… Återstår 138 objekt, sedan har jag gått varvet runt så att säga.

Jag har för mig att jag såg ca 170 Herschel 400-objekt inifrån Stenungsund men man kommer så småningom in på objekt som kräver så mörk himmel som du kan hitta med rimlig ansträngning…

Ljusföroreningar ställer till det ordentligt när det gäller ljussvaga objekt, speciellt när det gäller galaxer och ljussvaga utbredda nebulosor. Himlen blir gråaktig istället för mörk.

/Torbjörn

[Hans Bengtsson]

Björn:

När det gäller hur svaga stjärnor man kan se med olika teleskop vid olika förstoringar, så har jag gjort en sammanställning här (några inlägg ner i tråden) …

http://astronet.se/phpBB3/viewtopic.php?t=16068

För deep-sky-objekt är saken mycket mera komplicerad. Objektets totala magnitud säger inte så mycket om hur enkelt det är att observera. Generellt gäller att utbredda objekt kräver mörk himmel, eftersom man då ofta inte kan utnyttja tricket att höja förstoringen för att öka kontrasten mot himlen. Ett svagt nebulöst skimmer uppträder som om det vore himmelsbakgrund!

Inte heller den angivna ytljusstyrkan är ett pålitligt indicium på objektets synbarhet. En galax kan ha en stjärnlik kärna som är synlig även mot ljus bakgrund, medan en annan galax kan ha sin totala ljusstyrka jämnt fördelad över hela ytan och då blir svår att se när himlen är ljus.

Varje deep-sky-objekt är således unikt vad gäller synbarhet.

Stjärnhoppning:

Metoden är rolig och mycket snabb och effektiv när man fått en smula vana. Det mesta av stjärnhoppningen görs i sökaren, det är bara alldeles i slutet som man behöver justera synfältet i teleskopet en smula för att komma exakt rätt. Med 9×50 sökare ser du ungefär magnitud 8 utan ansträngning. Nästan oavsett var på himlen du befinner dig så finns en stjärna av mag 8 eller ljusare strax intill det objekt du ska observera. Att förflytta sig kanske 5-10 grader i teleskopokularet är i normalfallet helt onödigt och skulle ta lång tid. Det är sådant man fixar i sökaren på nolltid.

Zoom-okular:

Det mest populära är Baader-zoomen 8-24 mm. Men jag vet inte om det finns bra zoomar för bara en tusenlapp idag. Det kanske det finns? Har ingen aning faktiskt.

Den stora fördelen med en zoom är just … zoomfunktionen. Man behöver inte hålla på och skifta okular hela tiden. Baader-zoomen är bättre vid alla förstoringsgrader än fasta okular i prisnivån några hundralappar. Sedan kan det kanske inte fullt ut tävla mot fasta okular som kostar många tusenlappar, men man slipper som sagt hålla på och byta stup i kvarten och det är värt mycket.

För egen del har jag med 8-tum f/5 använt zoom genomgående vid obs av variabla stjärnor. I kritiska fall, när jag har varit tvungen att komma ner mot magnitud 14, så har jag bytt till 5 mm fast Baader-Hyperion, ett mycket bra okular till rimligt pris.

[davhei]

Hej Björn,

Kanske ett stickspår, men jag tänkte på det du nämnde om att man kan ”med tillräckligt hög förstoring se lika ljussvaga små objekt och detaljer oavsett sky brightness”.

Det stämmer att man med ökad förstoring gör himmelsbakgrunden mörkare medan den punktformiga stjärnan fortsätter ha samma ljusstyrka koncentrerad till en punkt. Alltså, kontrasten ökar och det blir enklare att se ljussvaga stjärnor.

Man skulle då kunna tänka sig att om himlen är ljus vid gryning/skymning eller under sommaren så är svaret att öka förstoringen tills himmelsbakgrunden är så svart att stjärnorna syns lika bra som vid lägre förstoringar under en mörk vinternatt.

Intuitivt kan man ana att det inte stämmer och det beror (bland annat) på teleskopets begränsning i upplösning. När du ökar förstoringen når du till slut en punkt där den punktformiga stjärnan börjar se ut som en skiva, en airy disk. Det är den diffraktionsbegränsade minsta storleken en ljuspunkt kan ha när du observerar med ditt teleskop. Ökar du förstoringen ännu mer förstorar du skivan som blir mörkare och beter sig som ett utdraget objekt. Någon förbättring av kontrasten mellan stjärna och bakgrund får du inte.

Kort sagt, även hur bra du kan observera stjärnor påverkas av ljusföroreningar och du kan bara använda ökad förstoring en bit för att kompensera. Utdragna objekt som galaxer och nebulosor påverkas ännu mer påtagligt som tidigare sagts.

Med det sagt så är inte ögat en kamera och hjärnan gör en tolkning av intrycken. Ett utdraget objekt kan därför ofta uppfattas som lättare att observera vid högre förstoringar trots att det blir ljussvagare per ytenhet i okularet.  Många förordar en utgångspupill kring 2mm för observationer av djuprymdsobjekt som galaxer, men det bästa är att prova sig fram.

En intressant sak apropå olika storlekar på teleskop är att ögonpupillens största storlek, kring 6-7mm, sätter en begränsning. En större utgångspupill än så innebär att ljus från teleskopet inte kan tillgodogöras utan slösas bort.

En galax som observeras med ett litet teleskop på 80 mm vid en förstoring x12 som ger en utgångspupill på ca 7mm har samma ytljusstyrka om den observeras med ett 500 mm teleskop med en lika stor utgångspupill. Den är alltså lika ljus per ytenhet i okularet i båda teleskopen, men i det större teleskopet är objektet större. Man skulle kunna säga att 500 mm-teleskopet alltså inte gör objektet ljusare, men däremot större (x12 jämfört med x75) med bibehållen ljusstyrka och därför enklare att observera.

Den lite märkliga slutsatsen: Inget teleskop kommer ge större ytljusstyrka för ett utdraget objekt än vad man ser för blotta ögat!

---

/David
SVO: DHE
AAVSO: HDAE

[Hans Bengtsson]

I likhet med mig tror jag att många nya observatörer har gått igenom tre faser när det gäller instrumentets öppning vs förstoringen:

1. Innan man vet något alls så tänker man att det är förstoringen som avgör hur svaga stjärnor man kan se.

2. Snart får man lära sig att det inte alls är förstoringen utan instrumentets öppning som betyder något.

3. Vid minsta lilla praktiska test upptäcker man att det är öppning och förstoring i kombination som avgör.

Jag blev medveten om detta när jag precis hade börjat (1969) med hobbyn, och inte kunde undgå att märka att de flesta stjärnor jag såg i min 5 cm refraktor på bordsstativ (50x eller om det var 40x?) inte alls kunde skymtas med 7×50 fältkikare. Trots att öppningen i båda fallen var 5 cm.

Det jag hade läst var formellt helt korrekt: instrumentets ljussamlande förmåga beror endast på objektivets öppning. Men: det är inte bara den ljussamlande förmågan som avgör gränsmagnituden, utan även kontrasten mot bakgrunden. Och den ökar med högre förstoring.

Jag får erkänna att det dröjde många år innan jag insåg fullt ut hur långt det faktiskt går att pressa gränsmagnituden genom att öka förstoringen. Det var när jag till en Newton 6-tum f/5 började använda 4 mm okular istället för 6 mm för högsta förstoring. Funkade förvånansvärt ofta att skönja svaga stjärnor med 4 mm trots att de var osynliga med 6 mm.

Men, som sagt, stjärnor och nebulösa objekt är två ting som observationsmässigt kan skilja sig åt mycket vad gäller metoder.

 

• Det här svaret redigerades för 2 år av Hans Bengtsson.

[Björn Claremar]

Tack för alla utförliga svar och kommentarer!

Torbjörn och er andra med:
Jag undrar om Explore Scientifics fäste är kompatibla med t.ex. SkyWatchers sökare. Funkar den för alla märken i princip? Jag har hittat ett dubbelfäste så jag kan ha både rödpunkt och en rättvänd sökare med diagonal. Jag hoppas det skulle passa. Behöver ju inte köpa allt på en gång heller!
Har du något skydd på spegeln för att undvika att man tappar något när man monterar övre delen? En vanlig kudde, eller hemmagjort, eller nåt du köpt?
En intressant video för 1:a gen: https://www.youtube.com/watch?v=1jAFiJ98ipA

Jag väntar nog med att beställa teleskopet till slutet av juli så jag är säker på att jag är hemma vid leverans. Men vissa teleskoptillbehör beställer jag nog redan nästa vecka som gör min Celestron Maksutov 5″ (F-12) lite mer användbar för DSO. Jag gillar dess portabilitet! Lite kul att den och 12″ båda har 1500 mm brännvidd!
– 40 mm okular för maximal utgångspupill i 1,25″-fattningen ger 3,3 mm. Kanske helt okej då för många DSO?
– UHC-filter. (hur mkt förbättrar det?)
– Kanske kan jag provmontera en sökare här (om kompatibel) också och flytta över den till Dobson sen?!
Jag hade funderat på Celestrons 0.63-reducerare med SCT adapter, men det verkar som att de bara är lämpade för SCT och ger konstiga effekter i en Mak. 40 mm okular borde väl ge samma effekt, relativt 25 mm?

För 12″ (f-5) tänker jag mig:
– 32 mm okular som minsta förstoring, finns som 70° i 2″-fattning och det är väl klart att man åtminstone ska ha ett okular med 2″, eller hur!?
– Bör jag använda O-III filter här istället för UHC?
– Zoom-okular kanske får vänta lite. Baader har onekligen ett bra med upp till 48-68° i sin Hyperion och är dubbelt så dyr som klassen strax under (1,25″) med 40-60°. Fördelen är att kombinationen 1,25″/2″ gör det användbart på mina andra teleskop (men AFOV blir begränsad med 1,25?)

Hans, David och Torbjörn:

Jo, jag har sett lite sammanställningar på medel-SB och centrum-SB. Det är bra!

Skönt att höra att teorin stämmer i praktiken med ljusstyrka och “teleskopinställningar”.
Jag gör gärna skript i Matlab eller nåt annat för att följa upp ekvationer som presenteras. Jag skickar med två bilder angående “punktmagnitud” enligt Crumey som jag tycker är lite intressanta och som kanske inte stämmer i praktiken då de utgör lite av extremfall, gissar jag. De horisontella linjerna från SQM 20 är teoretiskt maximal magnitud beroende på apertur (dock inte helt kalibrerade mot de andra linjerna).
För ett F-5 teleskop skulle det bara vara okularbrännvidden och inte apertur som bestämmer vid vilken SkyBrightness (SQM) som man når teleskopets maximala positiv magnitud (från aperturteori). Sen, med längre okularbrännvidd behövs successivt mörkare himmel för att nå de svagaste teoretiska stjärnorna, vilket . Och med 20 mm så når man aldrig maximal positiv magnitud, oavsett hur mörk himmel man har (med atmosfär)! Känns det igen?

Med vänlig hälsning,

Björn

Attachments:

1. 

   magnitudeF5_20.png
   

2. 

   magnitudeF5_6.png
   

[Björn Claremar]

Hehe!

Jag inser ju nu att vid låg sqm så är ens egna pupiller mindre vilket ändrar ekvationen! Därför bör  inte grafen stämma med dess linjaritet vid korta okularbrännvidder. Sen beror det förstås på hur van man är att hitta svaga objekt och hur väl ögonen har  adapterat sig.
Jag kanske kan hitta hur sqm påverkar pupilldiameter bakvägen från blotta ögat-magnitudsammanställningar!? Sen är det ju förstås individuellt och åldersberoende!
Sånt kan man roa sig med nu på sommaren när det ändå är för ljust!

mvh Björn

[Torbjörn Holmqvist]

Hej Björn!

Fästet på mitt teleskop (vet inte hur det är på Gen II) var inte standard utan passade bara för deras rödpunktsikte men du kan ju lätt montera ett standardfäste bredvid det. Jag har för mig att det fanns färdiga hål för det, men är inte helt säker på det. Annars får du väl ta fram borrmaskinen 🙂

Det följde inte med något spegelskydd men det gör du lätt själv av t ex en bit plywood. Såga till ett fyrkantigt stycke som passar ovanpå spegellådan och kapa av hörnen så att skivan passar mellan stagen när de är monterade.

Jag har hittills bara använt 1.25″ okular…har bl a ett 24 mm Baader Hyperion som jag använder mycket.

UHC-filter är ett s k smalbandsfilter och kan öka kontrasten på många nebulosor en hel del. Skall du ha ett djuprymdfilter så skulle jag nog rekommendera det. OIII-filter är ännu smalare, ett s k linjefilter, och kan ge hög kontrast på nebulosor som emitterar i våglängderna för syre. H-Beta är ett mer udda filter och ger ökad kontrast på ett mindre antal objekt. Ur minnet tror jag att jag har använt det med framgång på Californianebulosan och Kattfotnebulosan (den senare ligger i Skorpionen och syns inte från Sverige).

Filter Performance Comparisons For Some Common Nebulae

Sökare kan man ju flytta fram och tillbaka mellan olika teleskop, tänk bara på att du antagligen behöver justera den varje gång du flyttar den.

Jag har också hört att 0.63-reducerare funkar dåligt på Maksutovteleskop men jag har aldrig provat.

Vad gäller okularbrännvidd och vad man kan se med olika förstoringar så får man prova sig fram. Ljusstarka objekt syns nästan hur man än bär sig åt men om man tittar efter t ex galaxer som ligger på gränsen så tittar jag oftast först med 24 mm okularet och ser ingenting men sedan byter jag till 12 eller 8 mm och så framträder objektet. Å andra sidan så kan för mycket förstoring göra att galaxen försvinner igen. Svaga stjärnor klarar hög förstoring bättre, och även planeratariska nebulosor.

Det finns både teorier och formler för att räkna fram synlighet för djuprymdobjekt men min personliga erfarenhet är att de kan ge en fingervisning men inte mer. Ett objekt som anses gå att se med 8″ kan vara jättesvårt att hitta med 12″ teleskop medan ett annat som anses kväva 12″ kan vara synligt med 8″ teleskop. Letar du Herschelobjekt lär du bli varse detta 🙂

/Torbjörn

[Hans Bengtsson]

Många kloka synpunkter här, tycker jag.

Det finns många olika formler för att beräkna gränsmagnitud, en del av dem tar hänsyn till en hel radda olika faktorer som påverkar. Ändå är min erfarenhet att den enklaste formeln är den som verkligen håller:

mlim = X +2.5 log D + 2.5 log M

Den kallas Bowen’s formel.

Som värde på X sätter Sidgwick 5.5, vi får då Bowen-Sidgwick’s formel:

mlim = 5.5 + 2.5 log D + 2.5 log M

Formeln fungerar i mitt tycke väldigt bra, den har stämt med de instrument jag har använt. Oavsett stadsmiljö eller landsbygdsmiljö, förvånansvärt nog.

Sedan är Whittaker-värdet av avgörande betydelse. Det säger att man kan förstora upp till 13 D och fortfarande tjäna gränsmagnitud. Även Whittaker har mitt stora förtroende, hans värde stämmer utomordentligt väl under normala men inte exceptionella förhållanden.

Man måste också tänka på att formlerna gäller vid vanliga storlekar för amatörteleskop, säg upp till 50 eller 60 cm öppning.

– Angående okular:

För egen del är det 1.25 tum som alltid har gällt. För att få extremt stort synfält kan ju behövas 2-tums-fattning så att man slipper vinjettering … men det har jag aldrig haft behov av. Mycket stort synfält får jag i sökaren.

Vid ”normala” förstoringar räcker 1.25-tums-fattning gott och väl. Vill man tränga djupt ner i gränsmagnitud måste man ändå använda hög förstoring.

Det finns förstås enstaka objekt med stor utbredning där 2-tum kan vara bra, men dessa är så få till antalet (jämfört med alla som kan ses) att det aldrig varit aktuellt för mig med 2-tum.

Zoomen jag har kan användas både som 1.25 och 2 tum, men jag nyttjar bara 1.25 tum. Då kan jag vid behov snabbt skifta till annat okular (5 mm) och själva uppställningen vid okularändan gör 1.25 tum mera praktiskt.

 

[Hakann]

Bortsett ämnet.
Men ang FoV.
Vad vore obs utan wide field ?
Små sökare anser inte jag påminner om ’widefield’ direkt.
Tur man fick titta i stora dobbar utomlands i min inledning i hobbyn med 100 graders okular på mörka ställen, fast nu med eget 30’ i Sverige är det svårt pga väder och himlen, tyvärr.
Blir aldrig sas det rätta ’trycket’.

• Det här svaret redigerades för 2 år av Hakann.

[Hans Bengtsson]

Bifogade inlägg från Timo Karhula, landets mest aktive visuelle observatör av deep-sky, supernovor och kometer, tycker jag mycket bra sammanfattar ett standardfall: med zoomen kan man lätt reglera så att man ser deep-sky-objektet allra bäst, och för att se svagare stjärnor ändrar man sedan till högre förstoring (exempelvis med Hyperion 5 mm).

 

Attachments:

1. 

   DD021FB2-7245-4BA6-B8F1-97CE02E4E4CF.png
   

[Hakann]

På de SP och astro träffar jag varit i världen har jag sett in i många stora teleskop med Lomo, Kennedy, Lockwood, Zambuto, Galaxy, Baldwin och optik Mel Bartels gjort mm, men jag har aldrig hört om zoom okular kvaliteter.
-Men det jag insett att finns det inget mörker eller väder spelar varken optik, storlek eller wide field okular nån roll.

Om trådens OP. Synd vi inte kommer mer ta ut 30 tummaren igen och jag har ju hela settet Ethos och Nikon HW okular och jag är på för Öland men inte övriga ägare tyvärr, men det kommer ju finnas 2 trevliga 16” bino Dobson därnere i år ang widefield ( om intresse )

[Björn Claremar]

Tack för all input!

Det blir två eller tre webbutiker med olika priser, land, rabattkod osv…

Om ni hittar något som är lite dyrare i Sverige än från EU inkl frakt. Vilket skulle ni välja då om leveranstid inte var viktigt?

 

Jag tror jag hittat en ES-sko (https://www.astroshop.se/hallare-och-oevriga-tillbehoer/explore-scientific-hybrid-soekarsko/p,75206) som är kompatibel med billiga skywatchers fokuserare som är rättvänd (https://astrosweden.se/9×50-soekare-90-grader-raettvaend-bild/A92687401). ES har en egen men den har polsökare och belysning för nästan 3000. Känns lite onödigt om man inte sysslar med astrofoto!?

Jag väntar lite med de dyrare versionerna av okularen som Baader. Man kan ju alltid uppgradera senare. Det är ju ett halvt nöje att se framåt också, även om jag gärna vill bli av viljan att kolla prylar nästan varje kväll! Går sånt över?

Zoom-verkar ju riktigt bra för att snabbt se vad som funkar bäst för aktuellt objekt. Och sen kanske ta ett okular av rätt brännvidd av högre kvalitet och FOV. Och, nä en sökare ska väl inte visa för mycket för då blir det svårare att navigera. Med en UWA med lång brännvidd genom 12″ eller mer blir det väl riktigt plottrigt, på ett härligt, överväldigande, eller dåligt sätt! 😉 Jodå, en UWA blir det så småningom. Virgo-hopen?

Jag räknar ned dagarna till sommarsolståndet! Här i Uppsala blir det åtminstone borgerlig skymning 23.58. Venus syns fortfarande och snart Saturnus! En månad senare börjar solen nå under -10°. Hoppas på fint väder sen i augusti. Men våren var fantastisk här med obsar nästan varje kväll, så att man blev lite trött på jobbet.

Inget Sagittarius i år för min del. Hoppas kunna skymta något ändå med filtren, om möjligt från någon plats lite längre söderut än Uppsala.

Håkan(?):

Tråkigt med 75-centimetersteleskopet. Ni är alltså flera ägare?

 

/Björn

[Hakann]

Jo iden var bli portabel men med fler ägare blir det kompromisser på sikt när bäl röken lagt sig.
Positionen och hur det ska fraktas gör det nog omöjligt med fler resor tyvärr.
Jag har ideer på lätta transporter och ett sånt teleskop låter stort men med spegeln i cellen är så det är byggt för ( ang transporter ) och så gör dom i USA till SP resor mm.
UTA’n är monterad ovanför spegellådan och trussarna bredvid. Man winchar ner och monterar på 10 minuter och med kollimering 15 minuter max. Man använder pickup truck eller i SUV eller ev vagn ( få har vagn ) Chassiet är gjort i aluminium så väta gör inget, men det finns ju presenning om man ev åker öppet.

De flesta vill inte vara portabla bland ägarna eller resa ( trots det var iden med köpet ) men jag ser ex resa till Öland som en av få kick offs per år och jag är ingen snödrive observatör.

Jag kom in i hobbyn genom resor i världen och sen att  inse att astron i Sverige blir svår speciellt på ljusförorenad plats, men visst, vädrets makter gör det svårt så caset är nu nerlagt om frakter. Jag glömmer aldrig efter mitt första OSP när Carlin skulle visa mig M57 på Öland, och jag frågade ; men var är objektet, för på OSP i Dan’s 28’a fyllde det upp hela okularet.

Mitt första objekt jag såg var M42 i 25” Zambuto f/4.5  i öknen utanför Los Angeles och sen fick jag låna Dan Grays 28” Kennedy f/4 i en vecka i Oregon ( där lärde jag mig M27, M57 och M31  mm ) och sen Oz Sky med 30” SDM/Galaxy rakt upp mot 47 Tucanae och Cats Eye i 30” Kennedy på Stellafane med nycoatad spegel av ägaren på Specteum coatings i NY ( var en wow ) och efter 5 st OSP med bla Howard Banish’s Kennedy 28” ( såg 3M ljus år bort galax ihop med Lovrey ) och chefen Chuck på OSP med hans magiska Kennedy 25”, och armarna i M33 på SQM 22 var nåt det och Lockwoods Elvira 24” f/2.7 ( ägaren Ed hade NV med ) och Mel Bartels 25” f/2.6 mfl.  Jag var på väg till Texas och Lovrey’s 48” med viruset kom ivägen. Så inga obs i snö sas, och sen 6 st resor till LaPalma och resor till Österrike, Tyskland, Marocko mm. I Tyskland fick jag förmånen vara med Jorge Peters i 2 nätter i hans 25” f/4.5 Lomo ( kostade 45K Euro för 15 år sedan ) och det var en helt en otrolig kontrast i den och han körde mest Ethos 4.7 mm så 600X. Helt sjukt bra och oförglömligt och Sten-Arne var med.

Han jag sålde min Zambuto Quartz 18” f/4 heter Mel och bor i Australien och jag är inbjuden på obs i outback  i hans alla SDM/CZ och han har 12”, 16”, 18”, 24” och 24” bino dob, så jag får välja teleskop…Men nästa år är det ju sol eclips i Texas så vi får se ( hoppas Timo hänger på ) och Lovrey har ju sin nya Q ED Quartz 36” i Chile så resor finns planerade. Jim har tidigare frågat efter Timo så 48” låter som en kul upplevelse.
-Så mitt Svenska obs är väl nerlagt mer eller mindre ( SQM +21 himmel med lite tur intresserar mig inte just nu, inte ens med 30” )

Men lite offside från din fråga men jag gillar ( ang det kom in på FoV ) wide field obs men även leta faint stuff i stora dobbar.

Körde ju fast på  LaPalma sist på ett objekt i Herschels ( 20” ) men den ska jag testa se i höst i 30”, kan gå vi får se.

-Bor du i Uppsala, så köp ev min del i 76 cm och skippa Kina teleskop och zooms.

 

• Det här svaret redigerades för 2 år av Hakann.
• Det här svaret redigerades för 2 år av Hakann.
• Det här svaret redigerades för 2 år av Hakann.
• Det här svaret redigerades för 2 år av Hakann.

[Hans Bengtsson]

Björn:

Att ha ett obsprogram som man trivs med är ju minst lika viktigt som att ha ett funktionellt teleskop.

Du har inte funderat på att vid sidan om deep-sky plocka in variabla stjärnor i programmet? För närvarande har vi 321259 svenska variabelobservationer i vår databas, men vill förstås ha fler!

En fördel med visuellt observerande av variabler är att det inte kräver perfekt himmel, obsarna blir precis lika bra även om det finns en del drivande moln, är disigt osv. Vid sämre förutsättningar obsar man lite ljusstarkare variabler helt enkelt. Från södra Sverige har vi drygt 100 goda kvällar per år för variabelobsar, det är fler än man vanligen orkar med att utnyttja (jag tror jag använde ca 80 kvällar per år när jag höll på som mest).

Bara som förslag.

http://var.saaf.se

[Hakann]

Om du har intresse i 30” Dobson i Uppsala som kostar över 50K USD med Lockwood optik och Starstructure chassie så ring expeditionen eller chefen  i ägargruppen ( billigare än du kan tro och en ren investering )  Läs = kaffe pengar.

-Gäller givetvis andra  ev intressenter.

https://starstructure.com
http://www.loptics.com

 

[Hakann]

Björn,

Om dina planer är om Herschels har du flera mycket bra observatörer i landet ex Torbjörn att rådfråga. Säg det han inte kan se men han är tålmodig och kunnig ( kan du komma dit, givetvis ) men det beror på engagemang och vilja. Läs om Torbjörns resor i Sverige, Kanarieöarna och nu ( Namibia ? ) men alla jobbar från sin egen nivå.

-Men han kör även fast ( notering ) och så gjorde jag på ett objekt i 20” på LaPalma med ca SQM 21.6 på det objektet. Nu ska jag på den i höst med 30” men enl Hans tror jag den ska vara synlig i ca 14”, men en sak vet jag, den kom fram ’lite’ i 25” på LaPalma.
I vår 30” ser man Herschel galaxer ofta rätt enkelt och det är en riktig killer på dessa objekt sas.

Med det sagt förutom ”eye candy” som givetvis blir nåt helt annorlunda än i mindre instrument med Kina kvalitet.

Så jag frågar mig, din uppdatering med div okular, vad är din budget ?

Tycker du ex 10 tusen är mycket dyrt tror jag dealet att hoppa in som ägare i ett halvmiljon projekt ( eller mer ) för sas ’kaffe pengar’ inte är nåt, men vill ändå påvisa iden att åka till ett observatorium plug & play och inget jobb, inget ryggskott bara ren obs i 76 cm med tracking och styrning ( Servo Cat samt Nexus ) en bra kväll med lite förberedelser kan man få fina erfarenheter i loggboken !
-Just my 2 cents.

[Björn Claremar]

Hej Hans och Håkan och andra i sommarvärmen!

 

Hans:

Jag tänkte mig DS i första hand till en början. Jag har inte riktigt förstått tjusningen än med variabler. Men kräver inte det foto och fotometri? Jag har hoppat över de artiklarna i de gamla Teleskopium-numren jag kommit över! 😉

Håkan:

Jag är medlem i UUA sen bara några månader tillbaka och hörde talas om 30-tummaren på ett föreningsmöte i Observatorieparken. Men jag har inte fått möjligheten än att besöka Sandvreten. Picnic i juni gick bort på grund av fotbollsmatch med ett av barnen. Och det är väl just det att jag inte är så flexibel med tre barn som gör att jag satsar lite mer på trädgårdsobservation, även om jag hoppas kunna ta mig ut ibland med mina teleskop i mörkret när jag kan.

En annan sak är också att jag inte vill hamna i en situation då jag snabbt vänjer mig vid det bästa från början och alltför tidigt vill ha de där utlandsresorna med extrema teleskop och SQM>21.8 eller vad det nu kan vara. Jag tror jag behåller min glädje genom att långsamt (hehe!) utöka aperturen. Jag har inte ens sett Saturnus ringar på riktigt än utan väntar spänt de närmaste veckorna! Och Jupiters månar skymtade jag bara med min 70 mm i februari. Även då jag nu köpt nya okular och lite andra tillbehör som ska passa 12″ är det nästan så att jag funderar på att köpa en 8-tummare istället. Och beta av Messier, så länge. Än så länge ska de köpta tillbehören kunna användas med det jag redan har också. Nja… då jag inte hittar nån ihopfällbar dobson på 8″ utan goto så kan jag lika gärna satsa på 12″! Eller hur?!!!

Detta startup-halvår landar väl på ca 40k om jag nu också inhandlar 12″. Ska väl sälja 130 mm Newton på EQ dock, har jag lovat frun. Sen får väl det lugna sig till 10-20k per år, om det ens behövs nu, tänker jag. Jag tror steget är långt för mig att köpa en 16″ så länge barn bor hemma! Sen kanske det ändå blir astrofoto om något eller, helst, många år, för att kunna se andra typer av objekt. Ser man färg med 30″? Lite, eller mycket, men bara på de med tillräckligt SB!?

Tack för att du frågar mig om andelen! Men bra att du hörde med hela UAA. Nån annan ska absolut ha första tjing än jag! Jag har inte hunnit komma in i verksamheten och sett vad som efterfrågas och görs i form av fix, pyssel  och service. Det får framtiden utvisa.
Vad är Kaffepengar här? Om totalinvestering landade på drygt en halv miljon är jag frågande! Engångsbetalning eller hyra, eller kombination? Varför har ni begränsat antal medlemmar? För att undvika spring? Om det nu bestäms vara stationärt kanske fler kan gå in?

Med vänlig hälsning, Björn

• Det här svaret redigerades för 2 år av Björn Claremar.

[Hakann]

Björn,

Det låter som du har fullt upp ett antal år framöver med familj osv men du kan bedriva detta helt utifrån dina villkor. Det behöver inte kosta många tusingar att utöva hobbyn.

Ang 30” och ekonomi beskrev jag vad det kostar idag om man skulle köpa det nytt och man måste se detta som en investering. Vi köpte det begagnat som beskrivits. Men jag tror inte det är aktuellt i ditt fall ( oavsett kostnad ) då du kommer ha svårt med tid och vill utvecklas på det spår du beskriver. Däremot ser jag inte ett problem i att starta med ex 50” mot 5”. Då endast en ekonomi bromsar en från att inte ha 50”. Jag ser inget vits att man ’måste’ börja ha ett litet teleskop (?)

Detta teleskop ägs inte av en klubb utan är helt i privat ägo. Det går sas inte ha öppet hus med nåt liknande därav limiterat ägande.

Ang färg. Visuella teleskop ger inte färg men visst, vissa objekt som ex M42 ser man rost rött och jag ser M57 i gult ( antar nåt ögon fel ? ) medans de flesta ser det i blått och vissa påstår de sett rött och planetarier ger ofta skiftningar i grönt eller blått ibland rött. Eta Carinea/Homunculs såg jag i gult/guld och 47 Tucane såg jag i gult och rosa med zenith och 30”  och med mina Ethos. Stjärnor kan ju ha fina färger och ett fantastiskt objekt är ju Jewel box.

Men stor apertur ser jag främst att det samlar in mycket ljus och man ser ’ser’ mer men också objekten kommer fram på ett helt annorlunda sätt.  Om man är finsmakare vill man ha ’kontrast’ Jag ser inget stopp på aperturen mer än om man är typ 5 meter upp…men hobbyn kräver ju nån form av anständig himmel och sommar halvåret går bort och resten är ofta i nån form av issues och de tillfällerna kring nymånen är ofta i allehanda problem som moln, regn, snö, vind, is, kyla, imma men sen om inte det kommer dålig seeing, ljusförorening eller man har inte tid helt enkelt – men så ibland är det nån bra kväll men tyvärr allt för sällan men sensommar/höst och vår finns det bra chanser.

• Det här svaret redigerades för 2 år av Hakann.
• Det här svaret redigerades för 2 år av Hakann.

[Hans Bengtsson]

Björn:

Det viktigaste är att man trivs med det observationsprogram man satt upp, oavsett vilken typ av objekt man vill fokusera på.

Variabler:

Man behöver inte fotografera och mäta på bilder, även om den metoden faktiskt numera dominerar när det gäller antal obsar. Men vi har i vår svenska databas SVO just nu 128056 visuella skattningar, och denna klassiska metod används fortfarande av många ledande observatörer världen över.

[Hakann]

Björn,

En ide är väl om du tänkt obsa från huset, då slipper du åka nånstans, och du tar det för vad du får ( ang mörker ) men å andra sidan kan du enkelt komma till obs och det handlar då bara om tid/intresse att gå ut de nätter när det finns möjlighet. Är sen teleskopet rullbart kan du köpa en så stor Dobson som du hittar ( mer ljus in ) och har råd med och har plats med. Så ju större ju bättre. Jag tror det finns Kineser i 10-12-14-16 tum billigt att hitta begagnat och det står nog hundratals begagnade i källare i landet, och de kostar nog inte många tusen. Ett riktvärde är kanske halva nypriset men lite tur hundringar. Många felköper större än de orkar med eller får i presenter. Men sätter du på handtag ( som en kärra med hjul ) och har plats i garaget så sök en 16”. Nåt mer än en Kines kvalitet behöver du nog inte för din trädgårds obs eller typ leta nåt med mera kvalitet med större apertur. Sen kan du köpa lite hyffsade okular ( dyker nog upp begagnat ) med till att börja med så tar vad du har. Jag kan ge dig info om okular om du vill eller du kan låna nåt av mina på nån träff sen så du ser om du tycker ex wide field okular ger dig nåt ( i ditt teleskop/ögon ) men här pratar vi upp mot 10 tusen /st nytt, men begagnat finns även där men det måste väl dyka upp gamla Nagler osv,  men det finns Delos mm, men detta är ett annat ämne så = ta vad du har. Sen obsar du på med Messiers och lär dig hur man hittar dom. Jag personligen gillar inte säkare utan jobbar med mobilen och Sky Safari eller kort tagit från ex Aladin i telefonen eller avritade kartor från kort, och sen kör jag mot närmaste stjärna med TelRad. Vissa objekt kan man ju knappt missa men vissa kräver jobb ( men däri sitter det roliga ) och skippa drivning, kameror osv medans du jobbat dig in i hobbyn men se till att hålla daggen borta ( daggskydd, värmare etc ) så du kan jobba,  för i Sverige är det dagg och står du i gräs kommer detta problem.

 

 

• Det här svaret redigerades för 2 år av Hakann.

[Björn Claremar]

Hans:
Där ser man!
Jag tror det tar ett tag innan man kan bedöma magnituder bra? Men detta kan vara nåt i framtiden. Jag är ju forskare i botten även om jag inte jobbar som det just nu. Det stod mellan astronomi och meteorologi och det blev det senare. Astronomin får väl ge igen till slut!

Håkan:

Jadu, nu har du fått mig att snegla på nästa nivåer! Damn!
T.ex Taurus. Apropå dagg har jag varit bortskämd med torr vinter/vårluft. Men när man kommit in från -15 °C så har det börjat droppa! SMH-modellen innebär ju Secondary Mirror Heating och det låter ju bra!

De som vill:
Om man nu bara skulle få välja ETT vidvinkelokular. Vilken brännvidd skulle man välja då, med de diskussioner vi haft (f/5 och främst DSO)? Nånstans mittemellan? Korta brännvidder (~3–5 mm) använder man sällan(?) och långa brännvidder ger ju stort FOV ändå…

Med vänlig hälsning, Björn

[Hakann]

Om du planera visuellt klassikt D-S obs är ju en Dobson att föredra och med ditt trädgårds obsa bryter du inte ryggen av dig med hjul även om du har ’stort’ som ex 16”. Så frågar du mig så köp så stort du kan, och ( om ) när du kommit dit så kan du låna okular av mig. Jag vet det är dyrt men man får ett Nikon HV ( 102 grader ) med import från Japan till lika pris eller billigare som ett TV Ethos. Men Nikon HV klarar enkelt ( anser jag det som står f/4 utan koma ) men förutom extremt bra kontrast i dom får man två okular i ett och ex 17 blir till 14 mm och ett 12.5 blir till 10 mm. Annars brukar många ha ex Ethos 13 mm som allround men generellt talar man ju om 3 okular och pupillens utgångs diameter för klara low, mid, high power. Detta beror ju okularets mm och fokalen samt om man har koma korretor på ( ex TV Paracorr 2 så lägger man på +15% ) har du ex 16” och f/4.5 och ett 13 mm okular utan KK ger det ca 140X. Pupillen blir då ca 3 mm och FoV blir ca 0.7 grader. Vill man ha brett FoV vill det till att ha snabbare teleskop men med större apertur blir det alltid svårt oavsett snabb fokal och wide field okular att få bred FoV.

-Så man kan inte se hela Andromeda ( ca 3 grader ) med ett ex extremt snabb 25” med wide field okular, och ex Ethos har max 21 mm.

Ang pupillen om man delar in det i 3 delar så kommer ex en 3 mm pupill ligga i mid power i exemplet ovan.

Sen om man ska ’dra på’ brukar det sällan gå med mer än 200X här men visst har jag kört ex Ethos 6 mm, men det klarar det mycket sällan av här så säg 8 mm ( kanske ) och det ger i 76 cm med KK 400X ( 2 mm pupill )

Ang Herschels galaxer kan en 2 mm pupill vara bra om himlen klarar det men ibland ser man mer om pupillen är större ( det beror på objektet ) och har man dålig himmel finns det sällan en ide att dra på sas

En del kan nu påstå att ex wide field okularen är inte bra för fler har problem med field stoppet ( ex vissa med ögon fel ) samt ögat kan inte se 100 grader. Jag anser innan man uttalar sig borde man själv testa så man vet, för det är så trevligt att få ’rymd’ runt ett objekt. Men jag skulle inte köpa billigare okular i wide field, och om en budget är tajt jag hade jag köpt äldre Naglers ( 82 graders ) istället men givetvis finns det andra okular än TV.

• Det här svaret redigerades för 2 år av Hakann.

[Hans Bengtsson]

Björn:

Här är en kort instruktion när det gäller visuella studier av variabler:

https://www.aavso.org/sites/default/files/publications_files/manual/english_2013/EnglishManual-2013.pdf

Som träning kan man försöka ordna stjärnorna i Karlavagnen efter ljusstyrka. De är i stort sett konstanta, och det är förstås viktigt att inte kolla i facit först.

När man blir van går det att nå bättre noggrannhet än 0.1 magnituder, men det är alltid rekommendabelt att avrunda till 0.1 mag. För röda stjärnor blir spridningen större, eftersom olika personer har olika respons för röda färgers intensitet.

[Författare]

Inlägg