Jag håller med Hans om att man behöver en bra sökare. Det brukar ge sig själv vad man tycker bäst om efter ett tag. Om du åker på någon stjärnträff så får du tillfälle att titta på olika varianter.
Det kan vara lite trickigt att sätta upp teleskopet i svagt rött ljus men med lite övning går det. Öva hemma först. Det bästa är nästan att använda en pannlampa som ger både vitt och rött ljus. Alternativt kan man ju använda vitt ljus när man sätter upp teleskopet och sedan börja passet med ljusstarka objekt som inte kräver speciellt mycket av mörkerseendet.
Jag brukar sällan använda fläktarna men de påskyndar ju nedkylningen om man gör det.
Du lär märka vad som funkar när det gäller stjärnhoppning. Personligen tycker jag att det är rätt jobbigt att stjärnhoppa långt i okularet och brukar stjärnhoppa i sökaren så långt jag klarar innan jag går över till okular i låg förstoring.
Det är rätt blandat med svårigheten på Herschelobjekten. NGC-numret säger ingenting om det. Herschel 400 är en bra start och sedan Herschel 400-II. Det klarar du med 12″ teleskop så länge som objekten inte ligger för långt söderut så att de blir svårobsade. Jag har ägnat mycket tid åt Herschelobjekten och har väldigt kul med dem. Jag har sett 1787 stycken nu. 510 st objekt har jag letat efter med 12″ teleskop från Sverige eller med 8″ från Kanarieöarna utan att lyckas… Återstår 138 objekt, sedan har jag gått varvet runt så att säga.
Jag har för mig att jag såg ca 170 Herschel 400-objekt inifrån Stenungsund men man kommer så småningom in på objekt som kräver så mörk himmel som du kan hitta med rimlig ansträngning…
Ljusföroreningar ställer till det ordentligt när det gäller ljussvaga objekt, speciellt när det gäller galaxer och ljussvaga utbredda nebulosor. Himlen blir gråaktig istället för mörk.
