Fyra kometer, en supernova och en ny uranusmåne visuellt inatt

Natten mellan den 3 och 4 december hade jag tre observationspass beroende vad jag observerade. Tidigt på kvällen letade jag upp komet C/2023 A3 (Tsuchinshan-ATLAS) med 25×100-kikaren. Kometen hade flyttat sig till Örnens stjärnbild. Fortfarande uppvisade Tsuchinshan-ATLAS en svans. Rapporterade till COBS följande data: magnitud 8.6, komadiameter 2′, DC=5 och en svans 15′ lång mot PA 70 grader. Kometen syntes även svagt med 10×50-kikare.

Supernovan SN2024abnh i UGC 12763 (Pegasus) hyser den ljusstarkaste supernovan för närvarande som är väl synlig från Skandinavien. Supernovan var ljusare än vad jag hade trott, troligen beroende på för få aktuella, internationella obsar. Jag skattade SN så pass ljus som magnitud 14.7. Själva galaxen UGC12763 syntes som en mycket ljussvag, rund blaffa.

Jag observerade även den rika galaxhopen AGC426 i Perseus. Såg nu till slut NGC1259 och NGC1267. Därmed hade jag sett samtliga NGC-galaxer i Abell 426 och 29 galaxer inalles i Perseus 1 galaxhop, so far. Det krävs bra stjärnkartor för detta ändamål!

Jag kollade även på Uranus och jag hade i förväg kollat upp månarnas lägen i Cartes du Ciel (CdC). Mellan de två enklaste månarna Titania och Oberon skulle en tredje måne synas ikväll. Med 12tum och 333x förstoring kunde jag med svårighet se den tredje månen. Jag trodde först att det var Ariel som jag hade sett med Joel von Knorrings 18-tums teleskop i oktober 2016 men jag blev glatt överraskad när objektet var i stället Umbriel enligt CdC. Det var alltså min fjärde uranusmåne som jag observarat!

Senare på kvällen letade jag upp för mig den nya kometen C/2024 M1 (ATLAS) i Orion, NW om Bellatrix. Jag hade läst i diskussionsforumet comets-ml att kometen är praktiskt taget stellär (stjärnlik) vilket underlättade att identifiera objektet. ATLAS-kometen rörde sig skenbart ganska fort på himlen så jag var tvungen att markera dess läge varje timme på kartan. Precis där C/2024 M1 (ATLAS) skulle befinna sig klockan 23:30 såg jag ett stjärnliknande objekt. Skattade den som magnitud 14.1 och DC=8/ (eventuellt en liten koma kunde skönjas med indirekt seende). Efter bara 10 minuter kunde jag se att objektet hade rört på sig vilken var ett bevis på att det var kometen.

Efter några timmars sömn återupptog jag observationspasset. Komet 29P/Schwassmann-Wachmann har regelbundna kraftiga utbrott trots att Kentauren befinner sig utanför Jupiters bana! Nu kunde jag för andra gången sedan 2008 se 29P med stora fältkikare. Schwassmann-Wachmann var mycket lätt att hitta då den låg nära Regulus.

Jag fick vänta ända till den astronomiska gryningen tills jag fick syn på nattens fjärde komet, 333P/LINEAR. Det beror på att den befinner sig mestadels rakt i öster och mitt hus ligger i den vägen och oåtkomlig sett från min mörkaste plats på gården. Klockan 5:50 lyckades jag hitta 333P med 12tum och lägsta förstoringen, 47x. Den var ytljussvag men ändå lätt synlig högt uppe på himlen. Skattade LINEAR till magntiud 10.0, komadiameter 4′ och DC=2/ (mycket diffus). Även denna komet har en snabb rörelse på himlen.

Det blev en mycket lyckad men en ansträngande natt på grund av krävande objekt. Bra förhållanden; god transparens och vindstilla men tyvärr dålig seeing, 16 cm nysnö på tomten och -12° kallt.

/Timo K