Partiell månförmörkelse morgonen 18 september 2024

[Hans Bengtsson]

En liten påminnelse om den partiella månförmörkelsen på morgonen den 18 september.

September 2024

• Detta ämne redigerades för 2 år sedan av Hans Bengtsson.

[Fredrik Silow]

Vi nämner förmörkelsen också på saaf.se i Himmelskalendern: https://www.saaf.se/startsida/amatorastronomi/himmelskalendern/#

 

---

/Fredrik Silow
Ordförande i SAAF
ordforande@saaf.se

—

Meade Light bridge 16″ Dobson · Meade 12″ RCX400
Celestron 8″ SCT StarBright XLT · TS Newton 150/750 Photon
Sky-Watcher Skymax 127 MAK · TS AP 70/420 ED Carbon
Lunt LS35T Ha · TS 20×80
Celestron 15×70 SkyMaster Pro ED · NN 8×42

[timokarhula]

Obsade nyss den partiella månförmörkelsen. Himlen var fylld med dimma så endast de ljusaste stjärnorna syntes men dimman påverkade inte fullmånen avsevärt. Månen låg ovanligt mycket på sniskan medurs. Här följer en kort redogörelse under förloppet för min 25:e observerade månförmörkelse.

Klockan 3.45 noterade jag med blotta ögat en svag schattering mot “klockan halv ett” (där “klockan 12” är rakt upp från månens centrum). Man såg det aningen mörkare området bäst om man bara gav en snabb titt mot månen så att man inte blev bländad.

Kl 4.05 märkte jag tydligt att området mot “klockan 1” var mörkare. Det sträckte sig ungefär halvvägs mot månens centrum.

Kl 4.13 började den umbrala förmörkelsen. Sedd med 7×50-kikare var kanten mot “klockan halv två” tydligt mörk.

Kl 4.18 kunde jag inte avgöra med blotta ögat om jag kunde se hela månranden. Med 7×50 tycktes den förmörkade randen vara plan.

Kl 4.27 såg umbrans kant rak ut sedd med blotta ögat.

Kl 4.28 var umbrans kant något böjd sedd med 7×50. Kunde inte längre se den förmörkade månranden.

Kl 4.44 inträffade förmörkelsens maximum då 8.5% av månens diameter var umbralt förmörkad. Sedd med 7×50 sträckte sig kärnskuggan till Mare Imbrium.

Kl 5.15 var det svårt att avgöra med 7×50 om det var kärnskuggan eller halvskuggan som ännu syntes mot “kl 3”.

Kl 5.16 var i alla fall penumbran mycket tydlig även med blotta ögat efter att den umbrala förmörkelsen just hade avslutat.

Kl 5.41 var penumbran fortfarande skönjbar vid den högra månkanten.

En helt OK månförmörkelse trots denna tidiga timma (dimma).

/Timo K

[Fredrik Silow]

Vilken fin observationsberättelse Timo (tillika observationslogg)!

---

/Fredrik Silow
Ordförande i SAAF
ordforande@saaf.se

—

Meade Light bridge 16″ Dobson · Meade 12″ RCX400
Celestron 8″ SCT StarBright XLT · TS Newton 150/750 Photon
Sky-Watcher Skymax 127 MAK · TS AP 70/420 ED Carbon
Lunt LS35T Ha · TS 20×80
Celestron 15×70 SkyMaster Pro ED · NN 8×42

[timokarhula]

Tack Fredrik.  Jag trodde initialt att detta var den minsta partiella umbrala månförmörkelsen som jag observerat, 8.5%.  Kollade i mina loggar och noterade att jag faktiskt sett en som var något mindre.  Såg nämligen en 6.2% månförmörkelse från Australien den 17 oktober 2005.

Morgonens nebulosa var dock den (tangerat) största jag sett.  Den täckte åtminstone 180×180 grader av himlen.  🙂  Tänkte försöka hitta Merkurius också men det var dömt att misslyckas.

/Timo K

[Författare]

Inlägg