Månhalo

[Johan Warell]

Objekt: Månen
Objekttyp: Naturlig satellit
Teleskop: 14 mm Samyang XP vid f/4
Kamera: Canon 6D
Plats: Lindbyobservatoriet, Skurup
Fotograf: Johan Warell
Datum (UT): 2023-02-02
Tid (UT): 20:51
Exponeringstid: 8 sek
Autoguidning: Nej
Väder: 8/8 Cs neb, -1C, lugnt, frost

Attachments:

1. 

   manhalo_230202_1951UT__1600ISO_8sek_f4_14mm_jwarell.jpg
   

[Johan Warell]

Bilden är helt oretuscherad. Det var en av de ljusaste månhalos jag sett och Cirrostratusmolnen var i vissa områden helt osynliga, men något tätare i vissa radiella stråk. En mycket fin kväll med god seeing trots molnen.

Johan

 

[Thomas Karlsson]

I varberg var det en fin halo kring solen när den var på väg ner. En ring runt solen (eller snarare en halvcirkel då den stod lågt) och bisolar som syntes som korta regnbågar.

[Hans Bengtsson]

Från Göteborg kunde jag se en 22-graders halo kring solen, och kortvarigt en bisol, i samband med frontuppdraget på torsdagseftermiddagen.

Efter mörkrets inbrott syntes även månhalo, dock var Cs-molnen här lite väl opaka (åtminstone när jag tittade) för att halon skulle bli riktigt stark.

 

Förresten:

Finns det någon här som har sett bimånar, dvs motsvarigheten till bisolar? Jag kan inte dra mig till minnes att jag någonsin har gjort det.

• Det här svaret redigerades för 1 år av Hans Bengtsson.

[timokarhula]

Hej Hans,

Jag observerade något som skulle kunna kallas för en bimåne så pass länge som den 2 april 1999, klockan 01:15.  Det var fullmånetid och jag gick ut med hunden.  Månen omgärdades av en ljusstark cirkel.  På den högra sidan om månen såg jag ett mycket ljusare utskott, som en bimåne.  Jag tyckte till och med att ljuset stack upp i en kort båge upp mot höger (?).  Allt detta var grått, inga regnbågsfärger.  Det är väl det närmaste jag har kommit det du frågar efter.

/Timo K

• Det här svaret redigerades för 1 år av timokarhula.

[Hans Bengtsson]

Man kan faktiskt undra varför bimånar är så sällsynta. Har inte grävt i frågan, men spontant skulle jag tycka:

Solen eller månen är ju bara en fråga om olika intensitet på ljuskällan. Bisolar är mycket vanliga, de syns ofta som den mest intensivt lysande delen av 22-graders-halon. Men så är aldrig eller nästan aldrig fallet vid en månhalo. Inte ens om 22-graders-halon kring månen är väldigt stark, som på Johans bild, ser man normalt några bimånar. Trots att bisolar vid en motsvarande bild av en 22-graders solhalo skulle varit dominanta och mycket väl ha kunnat överträffa halon i övrigt vad gäller intensitet.

Det finns förstås en fysikalisk förklaring till detta men den har jag i skrivande stund inte kläm på.

 

PS

Formellt är bisolar/bimånar inte en del av 22-graders-halon men ligger i nära anslutning.

 

• Det här svaret redigerades för 1 år av Hans Bengtsson.

[Författare]

Inlägg