Svar till: Dvärgnovautbrott (mag 13) i Ursa Minor
Hej!
Såna här utbrott är inte enkla 🙂 Systemet består av två stjärnor varav en ena, den vita dvärgen, “suger” åt sig material från den andra (typiskt en röd dvärg). De är väldigt nära varandra, omloppstiden för systemet är nån timme, ungefär. Den röda dvärgen (sekundärstjärnan) fyller sin s k Roche-lob, och är väldigt deformerad, och så dras material över till den vita dvärgen. Beroende på en massa saker, inte minst rörelsemängdens bevarande och momentets bevarande så kan inte detta material falla rakt in på stjärnan utan formar en skiva, sk ackreationsskiva. Det är bland annat på grund av detta som de är så intressanta. Det är samma “typ” av skiva som finns runt svarta hål och ur vilken planeter skapas i ett planetsystem, så såna här dvärgnovor blir “ackreations-laboratorier” som Christian Knigge säger (kolla in webinaret med honom i vårt arkiv!).
Utbrottet, då, det handlar om att det händer nåt i skivan. När det kommit en massa material som också är varmt så uppstår det ibland ett utbrott i skivan, där den punkt i skivan som material landar på blir het och flammar upp (inte termonukleärt utan av värme så att säga (andra är säkert bättre på fysiken här än jag)). Det som händer då är att vågor i skivan gör att ljuset varierar – superpucklar tenderar att höra samman med en 3:1 resonans vilket gör att deras period oftast är ca 10 % längre än systemets omloppstid (om jag nu minns rätt). Superpucklarna berättar alltså en massa om skivans fysik.
Jag kan varmt rekommendera Helliers bok “Cataclysmic variables” även om den är ca 20 år gammal nu – den ger en bra inblick i de här mycket spännande systemen! Som du så klart ska observera så mycket du kan 🙂
Hoppas det här hjälper nåt…
Magnus
